Man lär sig av misstagen sägs det. Nej, det gör man inte.

 

Under en motionrunda på Ekensberg såg jag det perfekta motivet, ett motiv jag letat efter länge. Av ett rent tillfälle råkade jag kasta en blick till vänster om spåret och där fanns motivet plötsligt. I solens sken satt en stor spindel vilande i ett perfekt spindelnät. Tror ni Stefan hade med sig kameran under denna motionsrunda? Nej, precis...den låg hemma och inte ens den lilla digitala hade jag orkat släpa med. Suck!

 

Skam den som ger sig. Tidigt nästa morgon och jag menar tidigt, drog jag upp till spåret för att slå två flugor i en smäl. Dels att fånga spindeln i sitt nät, men också för att få bilder på de långa skuggor och dimhöljda skogar som en relativt kall och solig morgon kan skapa. Meterologens hot om en regning dag gjorde föstås sitt till.

 

 

 

Av det tilltänkta och efterlängtade motivet blev det dock intet. Spindelnätet fanns kvar, men spindeln satt inte där jag ville. Jag hittade den hopkrupen under ett blad, men det var inte där jag ville fånga den. Jag försökte dock invänta den rackaren, så det bev några varv fram och tillbaks i spåret och på stigarna upp i skogen, men nej...

Spindeln satt envist kvar under sitt blad och när hungern började göra sig påmind, var det bara att erkänna sig besegrad.

 

 

Någon nytta gjorde dock den tidiga turen. Motion fick jag och det får man aldrg för mycket av och de långa skuggorna och den dimhöljda skogen fastnade i alla fall på två bilder. Sedan fick jag förstås några bilder på köpet, men...

 

 

...jakten på det perfekta motivet ska fortsätta ända tills spindeln i sitt nät kryper in till sin vintervila.