"Lita aldrig på en meteorolog", heter ett modernt ordspråk. Kvällen till ära visade herr meteorolog upp en sol över Nyköping. Därför bestämde jag mig för en längre cykeltur dagen efter, allt i väntan på att frugan skulle komma hem från sin sista arbetsdag innan semestern.

 

Därför var det självklart att jag möttes av en gråtrist himmel när jag klev upp på morgonen och tittade ut. Strunt samma. Har jag bestämt mig så har jag. Ned till fiket runt hörnet för att inköpa ett par nygräddade smörgåsar, upp i lägenheten för att stoppa ned ett par energidrycker i kylväskan (nej, inte öl), ned i cykelförrådet och sedan bar det iväg.

 

Den planerade turen skulle gå ut på landet, nordväst om Nyköping.

Bil i all ära, men visst är det en helt annan känsla att trampa sig genom förbipasserande landskap. Vinden som piskar i ansiktet, ljudet av kvittrande fåglar, lukten av skog och från de djur som betar på åkern...

 

...och att fara fram i bil gör att man ibland missar små ting som gör en cykelfärd mer upplevelserik, som denna gamla mjölkpall och trädet som böjt sig för vinden.

 

 

Första anhalt var Söra friluftsgård, i vars lokaler Naturskolan har sin verksamhet. Om det fortfarande används som vandrarhem ska jag låta vara osagt, men det ligger vackert intill Hovrasjön och Sörmlandsleden passerar genom området med en ganska svårgången sträcka.

 

 

Området norr om Nyköping är en gammal vikingabygd och om detta vittnar de stora antal runstenar man kan beskåda, men även gravhögar och ruiner av mindre borgar. På denna karta från Riksantikvarieämbetet ser man hur tätt det är med fornlämningar för de som intresserar sig för detta. En av de största och mest bevarade runstenarna står intill vägen vid Ärsta gård.

 

 

Skriften som står vittnar om barn,  vilka saknar sin far som rest västerut. "Ingjalv och Alver reste denna sten efter Torbjörn, sin fader. Han har länge varit västerut. Rörik, Gudmund, Boe, Gunnlev höggo runorna"

 

Bilden nedan vittnar lite om känslan efter två mil i öppna och blåsiga landskap och en smak av sadel som inte var så angenäm.

 

 

Dags för matrast och den intogs vid Runtuna kyrka, där den molninga himmelen nu sprack upp och visade sig från en mer angenäm sida. Kyrkan byggdes i slutet av 1100-talet, men har också genomgått ombyggnader och renoveringar från 1700-talet och framåt.

 

Läs mer om kyrkan här.

 

Intill kyrkan stod några ståtliga djur och tittade avundsjukt på när en trött cyklist intog ett par goda smörgåsar med energidryck till.

 

 

 

Dags att trampa vidare och färden tog mig genom Runtuna samhälle och ut på vägen mot Nyköping. En ganska trevlig sträcka att trampa och det enda fram till nästa stopp, Svärta kyrka. Kyrkan är cirka 100 år yngre än Runtuna kyrka. På 1200-talet uppfördes de äldsta delarna, men även här har både ombyggnader och renoveringar genomförts genom århundradena.

 

Läs mer om kyrkan här.

 

Vägen från Svärta till Nyköping är ingen rolig sträcka att cykla, eller ens åka med bil. Därför valde jag att gena genom skogen. Nåja, gena kanske är ett fel ord i sammanhanget, då det blev en omväg, men en betydligt trevligare sådan. Vägen gick på en smal grusväg förbi Storhultets naturreservat och förbi naturskön miljö. Här brukar man kunna se mycket djur, allt från älg, rådjur, vildsvin till tranor som vilar ut på de öppna ängarna. Dock inte denna dag, men hade jag inte haft kameran med så skulle jag säkert varit omgiven av djur på alla sidor av vägen. Ni känner till situationen?

 

Dock tycker jag det är förtvivlat intressant att cykla/åka bil på gamla icke asfalterade vägar och se gamla och övergivna bostadshus stå intill vägen eller längre upp i skogen. Kanske denna byggnad inte hör till de äldsta, mest övergivna eller mest spännande, men...

 

 

...det är alltid lika innovativt att leva sig in i en tid när dessa bostäder var fulla av liv och på de människorna som tog sig mellan hemmet och staden, utan vare sig bil eller riktiga vägar. Vi har det nog ganska enkelt idag, åtminstone jämförelsevis.

 

Drygt 4 timmar (inklusive raster), drygt 4 mil och en ansenlig värk i en viss kroppsdel senare, så var jag hemma och "klick", En kall öl återställde balansen.

Vill ni själva mäta er motionsrunda någon gång är denna länk väldigt bra.

 

Ni som följt bloggen och mina tidigare cykelturer, har väl redan gissat? Jodå, visst blåste det och oftast mot, dock inte så farligt som under tidigare cykelturer.