"Templum Omnium Sanctorum" som kyrkan heter på latin, eldhärjades 1665 och inte förrän 1959 återställdes kyrkans pelare till sitt ursprungliga skick.

 

Denna kyrka, precis som alla äldre kyrkor, är rikt utsmyckade med sniderier och andra konstverk. Altartavlan skänktes 1674 av dåvarande änkefru Kurzel på Sjösa gård. Predrikstolen köptes in från Holland 1626, det stora krucifixet är snidat i Sverige någon gång i slutet av 1400-talet och dopfunten i brun polerad kalksten är från 1600-talets Öland. Varifrån alla små utsnidade figurer härstamma från vet jag inte, men visst har dagens stela arkitektur mycket att avundas gårdagens. 

 

 

 

Det modernaste i kyrkan är orglarna. Den stora läktarorgeln är från 2000 och byggdes av Walter Thür Orgelbyggen i Torshälla och den mindre och flyttbara kororgeln byggdes i Tyskland 2002.

 

Som sagt, min relation till kyrkan och religiösa tilldragelser är minst sagt sval. Är det någon tro jag möjligen vill tro på, är det asatron. Inte för att jag tror på Odens, Tors och de övriga asagudarna existens, utan för den oerhört spännade saga som allt bygger på och som garanterat skulle göra sig lika bra på film som Sagan om ringen-trilogin. Ge Peter Jackson ett bra manus och låt honom sätta klorna i den nordiska mytologin och vi har en garanterad bio-succé.

 

Nej, någon tro på överheten har jag inte. Däremot känner man ett lugn av att röra sig i denna miljö och det finns inte bara något fascinerande över dessa byggnader, utan en viss mystik och spännande atmosfär. Kort sagt, jag gillar att besöka gamla kyrkor på samma sätt som jag med glädje vandrar runt i gamla slott, borgar och herrgårdar.

 

 

Sedan den 1:a januari 2014 har Nyköpings två stadsförsamlingar, Alla helgona och St Nicolai, gått samman och bildat Nyköpings församling.

 

Bara ett tiotal meter från Alla Helgona kyrka, ligger en annan intressant och spännande byggnad...eller rättare sagt låg, nämligen det gamla franciskanerklostret. Idag finns inte byggnaden kvar, men mellan 1280 och mitten av 1500-talet bedrevs verksamhet här.

 

Om detta kloster kanske jag återkommer i framtida blogginlägg. Ibland arrangerar Folkhögskolan gruppvisningar av ruinerna och de kvarvarande tunnlar som skolan idag är byggd på.