På cykel förbi spännande historik

Då var det dags för ännu en cykeltur i vårt vackra Södermanland.

 

Till skillnad från mardrömsturen Runtuna-Råby-Nyköping ni kunde läsa om för en dryg vecka sedan, visste jag denna gång var jag befann mig och var turen skulle sluta.

 

En tur som passerar historiska miljöer, men ändå okända för många, är sträckan Svärta-Åbro-Sjösa.

 

 

Förbi rapsfälten intill Svärta går turen på tråkig asfaltsväg och känns inte särskilt spännande. Vackert är det dock. Innan man svänger av den asfalterade huvudvägen passeras Svärta Gård, men en liten intressant historik och också en av de mysigaste caférna i kommunen, Åstugan.

 

Nu blev det inga stopp vid dessa platser denna gången, men jag kanske får skäl att återkomma med bilder i ett framtida blogginlägg.

 

Några hundra meter efter Åstugan svänger man äntligen av huvudvägen och fortsätter in på en mindre och oansenlig väg som kantas av vacker växtlighet...

 

 

...och fortsätter förbi många intressanta platser med en för många okänd historik.

 

Först passerar man Ullaberg som byggdes i slutet av 1700-talet. Ullaberg var bostad åt gruvfogden i Förola gruvor som passeras längre fram på vägen. Som mest bodde här 30 personer och var då hem för både gruv- och lantarbetare. Sedan 1968 är Ullaberg byggnadsminnesförklarad.

 

 

Strax efter Ullaberg passerar man resterna av en masugn som tillhörde Förola gruvor. Tyvärr sköts området dåligt och både masugnen och stigen dit är tämligen igenvuxna idag, men en viss känsla av historiens vingslag når en. Förola gruvor ligger någon kilometer bort och här bedrev man verksamhet mellan 1360 och 1966. Gruvan är 225 meter djup och gångarna sträcker sig nästan 600 meter.

 

Några bilder från masugnen och gruvområdet blir det inte denna gången. Man måste ju spara något till kommande inlägg. Tänk att här fanns en stor gruvanläggning under en tid när varken bilar eller stora vägar fanns och tänk att så många av dagens Nyköpingsbor är så omedvetna om denna plats.

 

Lite längre bort på vägen övergår asfalten i grus och vägen smalnar av betänkligt. Här passeras dock en annan histiorisk plats som många inte känner till. Svärta stationsområde. Tänk att tågen till och från Stockholm stannade här en gång i tiden, mitt ute i ödebygden. Det var tider det.

 

Idag är området ganska sunkigt med moderna och risiga maskiner ståendes över hela området. Ett alltför välkänt tecken över en landsbygd i förfall och en industriepok som aldrig lär återkomma.

 

 

Längre fram på den smala grusvägen öppnar sig landskapet och man omges av gårdar, stora som små. Flera är övergivna, med de flesta bebos och många ägnar sig fortfarande åt jordbruk och djurhållning. För mig som vuxit upp på landsbygden och som vill se den leva vidare, är det minst sagt kul att se hur människor fortfarande väljer landet före staden.

 

 

 

Visst, det lär aldrig bli som det var förr, men visst borde politikerna inse det faktum att många faktiskt vill bo nära naturen och att många gärna flyttar närmare den. Det är bara förutsättningar som måste till och inser de folkvalda detta, kanske vi får se en efterlängtad renässans och en svensk landsbygd som åter blommar.

 

Tyvärr är denna bostad något man allt oftare ser. Övergivna torp och nedgångna gårdar är en tragisk syn och därför avslutas detta inlägg i moll och en svartvit bild som passar stämningen lite mer.

 

 

Fina bilder i detta inlägg och visst är det synd när så många gamla och vackra hus får förfalla.

Jag läste intresserat om gruvdriften i Förola-trakten. Har varit där vid några tillfällen utan att ha riktigt koll på historiken. Ullaberg är välbekant och en magnifik byggnad som ger bra uppbyggnad av gruv-berättelsen. Bra jobbat (även med cykelrundan eftersom du hittade rätt denna gång!)