Kroatien: Makarska

Att kasta bort varje dag på en utlandsresa med sol och bad, kanske passar vissa. Dock inte frugan och mig, som gärna utnyttjar en eller ett par dag till något mer intressant.

 

Inspirerade av en Ving-guide, bestämde vi oss en dag för att promenera den dryga milen till staden Makarska. Sagt och gjort, så började promenaden efter en kort förmiddag på stranden.

 

 

Promenaden tog sin början vid hotellet och fortsatte förbi byn Baska Voda, som ni kunde läsa lite om i föregående blogginlägg.

 

Förbi byn spatserade vi, med de höga bergen på vänster sida och Adriatiska havet på höger. Mycket vackra vyer, med flertalet stopp för fotografering.

 

 

Vissa saker man såg på vägen drog man lite på mun åt, annat hade man väl i ärlighetens namn kunnat undvara. Människan föds naken och nakenheten är väl också mer naturlig än en människokropp inlindad i lager av kläder. Ta det som ni vill nu, men nakna kroppar i form av 70-åriga tyskar, kanske inte direkt lockar till inspiration. Jo, jag vet, även vi blir 70 så småningom och kanske vi då är stolta och glada över det vi kan visa upp...men aldrig att jag och frugan tänker ligga på en badstrand till allmänhetens beskådan, hur naturlig nakenheten än är.

 

Av hänsyn till bloggens besökare får ni därmed inte se några bilder av dessa glada tyskar som gladeligen visade vad de hade...och inte hade. Däremot får ni se denna lite ovanliga syn.

 

 

I den lilla byn Promanja stannade vi för ett glas öl och en kaffe på en servering. Vi köpte med oss varsin smörgås, läsk och satte oss i skuggan intill stranden. En lätt lunch som intogs med välbehag. Tack o lov så lyste inte solen från en klarblå himmel hela vägen och det kändes befriande skönt. Byn Promanja ligger ungefär halvvägs mellan Baska Voda och Makarska, så lika långt som vi hade gått, lika långt hade vi kvar.

 

Här på vägen passerade vi ett par områden som såg minst sagt nedslitna och övergivna ut. Tänk er gamla hederliga zombiefilmer och ni har scenariot framför er. Vi misstänkte att det var övergivna hotell och stugbyar som aldrig byggdes färdigt eller inte klarade konkurrensen, men lika gärna kunde det vara övergivna byggnader från den gamla öststatstiden eller lämningar från inbördeskriget. Många skulle nog akta sig för att passera här ensamna under dygnets mörka timmar.

 

Vi hade tipsats om att det på vissa delar av gång- och cykelvägen till Makarska, inte var så lätttillgängligt. Åtminstone inte om man tog sig fram på cykel och det stämde. Under cirka en kilometer tog man sig fram på kuperade och smala stigar, där stupet sluttade väldigt brant på sina ställen, men cyklister mötte vi...

 

 

Snart var vi åter på lite planare mark och nu började man ana att målet för dagen var nära. I utkanten av staden Makarska bodde sociteten, det märktes på villorna, bilarna och båtarna. Anmärkningsvärt många registreringsskyltar från länder som Polen, Slovakien och Bosnien-Hercegovina. Vet inte varför ordet maffia dök upp i huvudet, men det gjorde det. Båten på bilden tillhörde de allra minsta...

 

 

Kort efter kom vi fram till Markarskas hotelldistrikt där vi bänkade oss, tog varsin drink och tittade på folk som gick förbi. Drinken svalkade skönt och vi fortsatte vår promenad och bakom en krök såg vi då äntligen själva staden...Makarska. Då hade vi gått i nästan 3,5 timme...det ni.

 

 

Makarska är huvudorten på den Makarska rivieran och har cirka 15 000 invånare. Staden ligger vackert inramad av berg och sträcker sig utmed en bukt som skyddar från blåst och höga vågor. Utmed kajen låg båtar av olika storlekar och på andra sidan strandpromenaden låg restauranger, barer och butiker tätt.

 

Det vackraste av Makarska upplever man dock om man tar sig något kvarter upp från den livliga hamnen. Här slingrar sig smala gränder och på det stora torget ligger den vackra 1600-talskyrkan St. Marko. Betydligt lugnare här, men tyvärr var restaurangerna kring torget stängda, så middagen intogs nere vid hamnen, men det var inte fy skam det heller.

 

 

Skymningen började så sakteliga att sänka sig över bukten och det var dags att tänka på refrängen. Nu skulle vi gå samma väg tillbaks, men under mörkrets intrång.......trodde ni ja. Nej, vi hade bestämt oss för att ta bussen och samtidigt som Makarska ändrade skepnad och kärleksparen vänslades framför solnedgången, så satte vi oss så småningom på en buss för återresa till hotell Berulia.

 

 

Detta med bussåkande skulle visa sig vara en historia för sig. Mer om detta längre fram, men från Makarska fick vi åka skolbuss tillsammans med 40 ungdomar i åldern 14-16, samt en dam med barnvagn.

 

Fortsättning följer...

 

Bara en sån sak, dela buss med en dam med barnvagn... :-)

Början av er promenad hänger jag med på. Där gick jag själv ett antal gånger även om jag vände när jag kommit fram till baren som hette något med "Viagra"! Några nudisttyskar såg jag inte under årets resa men minns dem allt för väl sedan besöket under det glada 80-talet.

Jag ser med glädje fram mot buss-betraktelsen och tackar för många fina bilder i detta inlägg!

Jag försöker lägga en kommentar på ditt tidigare inlägg men lyckas inte. (Vet inte varför kommentarsfunktionen inte hoppar igång...)

Nåväl, jag kan lika gärna skriva här igen. Det är verkligen roligt och intressant att ta del av ditt material och din tolkning av Brela och den Makarska rivieran. Mina minnen därifrån är färska vilket gör din nyanserade berättelse och fina bilder ännu roligare.

Jag hoppas på något mer på bloggen innan du är färdigredovisad för denna resa!