Hummelvik
Det finns inte mycket att berätta om Hummelvik, inte ens om man googlar för att finna information.
Det var i alla fall hit den gångna helgens cykeltur tog mig. Cirka 20 kilometer är det att cykla mellan hemmet och dagens mål, varav 13 på tråkig, asfalterad och trafikerad väg. Ni tror mig kanske inte men dagen till ära blåste det och håll i er nu...det blåste motvind.
De sista 7 kilometerna går på mindre trafikerad, kurvig och sliten vägbana som ömsom passerar öppna landskap och ömsom genom skog. Den här dagen föredrog jag den täta skogen som gav lite skydd från blåsten.
Målet för dagen ligger vid kusten och är en liten fiskeby med 20-talet stugor målade i rött med vita knutar. Mycket av en idyll för den som önskar lugn, ro och avskildhet. Hur många som är bofasta i byn vet jag inte, men det brukar kännas ödsligt de gånger jag haft vägarna hit. Tar man en promenad genom skogen kommer man till kustbandet där det finns plats för både sol och bad från klipporna och det är väl främst därför man tar sig hit på sommaren.
Det är dock fisket som den lilla byn är känd för. Idag finns det dock bara två yrkesverksamma fiskare kvar och de två bröderna syns ofta på Stora torget i Nyköping, varifrån de säljer sin fångst till stadens invånare. Det var just den atmosfären jag ämnade föreviga den här dagen.
Det märks att verksamheten är på avtagande, för visst känns platsen lite ödslig, nedsliten och oglamourös.
Här stannar jag ett tag, för att visa två i sig ointressanta bilder. Jag hade, förutom mitt 300 mm teleobjektiv, med mig mitt standardobjekiv utrustat med ett polfilter. Nu var dagen inte sådan att ett polfilter gjorde någon större skillnad för trycket i bilderna, men de två bilderna nedan visar vad ett polfilter kan göra. Den första bilden är tagen utan filter och det andra med. Trycket i färgerna blir bättre med ett polfilter fastskruvat, men detta kan man återskapa i Photoshop om man så önskar. Däremot kan man aldrig i Photoshop ta bort reflexer i fönster, glansig krom och i vatten som man kan med detta filter. Ni ser skillnaden...
För att återgå till fiskeläget, så ser det som sagt lite nedslitet ut. Det kanske det gör i fiskelägen, vad vet jag. Det intressanta brukar man finna i detaljerna och där brukar just sunkigheten skapa en helt annan känsla än glansen.
Jaha, det var Hummelvik. Inte så mycket att orda om.
Dags att hoppa på cykeln och dra hemåt. Efter att ha cyklat en kilometer i skydd av skog och berg, kom jag ut i öppen terräng, där det fortsatte att blåsa och banne mig om det inte blåste mot igen. Detta med motvind när man cyklar är en av dagens stora mysterier. Har ni upplevt känslan?
Precis som på förra helgens cykeltur, for jag inte direkt hem, utan stannade till på en plats jag passerat många gånger, men aldrig besökt...en betydligt mer spännande plats än fiskeläget i Hummelvik. Ni som följer mig på Instagram vet var jag hamnade. Ni andra får hålla er till tåls.
Kommentarer
Lasse Jansson
Hummelvik, en plats jag inte besökt på 20-30 år. Men fint är det och ett idylliskt fiskeläge. Denna typ av kustmiljöer lär snart vara ett minne blott så jag tackar för att du dokumenterat platsen.
Ditt förra inlägg om Stjärnholm tilläts jag aldrig kommentera. Verkade vara något tekniskt strul med kommentarsfunktionen. Hur som helst är det en mycket fin omgivning som jag faktiskt besökt i modern tid. Där finns massor att se och upptäcka och dit lär jag åka fler gånger (trots/tack vare ditt fina dokumenterande).
Svar:
Stefan
Trackback
