Finns det någon dag på året det ska snöa, så är det på Julafton. Nu lyste solen från en nästan klarblå himmel, färgade de redan gröna gräsmattorna ännu grönare och kvicksilvret i tempmätaren snuddade vid tio graders strecket. Knappast vad man förväntar sig en julafton i Sverige, säger jag som minns barndomens jular där den upplogade snön utanför bostaden skapade en perfekt plats att bygga kojor på och där man kunde idka snöbollskrig med alla som passerade...även småilskna tanter.

 

Nej, i år fick Nyköping vänta till Annandagen innan marken färgades vit och kommunens snöplogar hördes utanför fönstret.

 

Ungarna var snabba ut och ganska snart plockades pulkorna de fick i julklapp fram. Den första snölyktan stod klar utanför fastigheten redan på morgonen och ett försök till snögubbe fick avbrytas när snön inte riktigt räckte till.

 

Lika glada verkade inte grannarna med sina rullatorer vara. Ett antal tysta svordomar hördes ända upp till vårt sovrumsfönster och av minerna att döma kunde man avläsa vad dessa personer anser om vinter och snö. Förmodligen var det annorlunda för 60 år sedan, då de under stim och stoj lekte med dåtidens kälkar, sparkstöttingar och äntrade den uppspolade isbanan med sina slitna skridskor.

 

Tiderna förändras.

 

Några andra som gläds över den nyfallna snön är säkert de butiker som säljer skidor och annan vinterinspirerad utrustning. Skidanläggningarna tar säkert ett djupt andetag och hoppas att snön fortsätter att falla och att den får ligga kvar någon månad eller längre.

 

Själv tänker jag ta en promenad med kameran och se om jag kan hitta de underbart vackra motiv man bara kan fånga på vintern och förm......

 

Dags att vakna Stefan...vi ska ju snart gå. Frugan väcker mig bryskt och drömmen försvinner i ett dis och förfaller snart i glömska som de flesta drömmar har en tendens att göra.

 

Efter en titt ut genom persiennerna är det bara att konstatera att Annandagen är lika snöfattig och trist som Julafton och Juldagen. Verkligheten ser snarare ut så här...