Going underground

Att passera garagelängorna vid Hemgården är verkligen som att passera genom en kuliss som hämtats från någon av Hollywoods alla skräckfilmer. Går man här efter mörkrets inbrott förväntar man sig nästan att angripas av någon zombie eller yxmördare som gömmer sig i skuggan av de fallfärdiga byggnaderna.

 

Nä, skämt å sido, men visst finns det en känsla av förfall över området.

 

Garagen uppfördes på 50-talet med hjälp av virke från trälådor där importerade bildelar från USA låg och som användes i den stora ANA-fabriken i stan. Det är är en av få "bevarade" miljöer från den svenska bilismens guldår och det har förts en dialog om att göra området till ett kulturarv. Vi får se om det blir så, men vissa områden i Sverige är värda att bevara, inte minst p.g.a. sin spännande historia.

 

 

Nästa ställe jag passerade på min promenad var tunneln under järnvägen vid tågstationen.

 

Det finns de som hävdar att man inte gärna ska passera här ensam under sena timmar. Det ryktet har jag hört sedan skolåren, men jag kan inte påminna mig om att jag läst om något otrevligt som inträffat här. Att ljusskygga individer håller till i tunneln går dock inte att ta miste på. Bevisen på väggarna och ibland på golvet talar sitt tydliga språk.

 

Lite magi finns det ändå i att passera här, gärna när det mörknat lite utanför.

 

 

Jag gillar att du lyfter fram två riktigt genuina Nyköpingsmiljöer. Jag förknippar starkt båda platserna med Nyköping och, trots att jag inte ränner där i tid och otid, så är de väldigt bekanta för mig.

Du presenterar miljöerna med läckra bilder. Bildbehandligen i båda ger en något ödesmättad stämning även om den ena är svartvit och den andra i färg. Kul att se!

Har aldrig varit vid garagen det måste bli en tur dit, kul med svartvitt "bra"