Med filtren på

I tisdag efter jobbet var det tänkt att jag skulle ta veckans långpromenad på cirka 1 mil. Långt blev det, länge var jag ute, men syftet blev ett helt annat än planerat.

 

Eftermiddagen var så pass fin att jag istället för att snöra på mig gymnatiskskorna, skruvade fast kameran på stativet och drog ned till hamnen.

 

Syftet var att fotografera med långa slutartider för att skapa silkeslena vatten och mjuka moln. I detta och kommande två inlägg visar jag upp resultaten.

 

Eftermiddagen var egentligen för ung och ljus för att fota med långa slutartider, men jag skruvade fast två filter på objektivet för att kunna uppnå det jag ville. Först mitt enda ND-filter (4) och utanpå det polfiltret.

 

Piren vid kanotstadion var mitt mål och där ställde jag upp stativet och när jag som bäst höll på med inställningarna dök stadens berömda häger upp och satte sig på räcket en bit ifrån. Jag knäppte av en bild, mest för att....och önskade att jag haft med mig teleobjektivet och inte standarden.

 

 

Den första bilden blev mest en test på vilka inställningar jag skulle använda mig av, men här borde jag använt en längre slutartid för att få röken från värmeverket att flyta in bättre bland molnen. Ljuset blev dock ganska varmt och behagligt.

 

 

Jag flyttade mig en bit ut på själva piren och riktade kameran mot Vattensportens hus, eller restaurang Piren som den heter idag. Tack vare filtren på kameran blev bilden ganska välbalanserad, för utan dessa hade den frätt ut till en vit och oigenkänlig massa.

 

 

Kvällens mest lyckade bild, åtminstone med tanke på det syfte jag var ute efter, blev denna. Här använde jag bländare f/32 och en slutartid på 5s. Att mörkret började lägra sig kanske är svårt att tro, när bilden ser ut att vara tagen mitt på ljusan dag. Den långa slutartiden möjliggjorde detta och fick dessutom det lite krusiga vattnet att likna en nyspolad is.

 

 

Därefter vände jag på kameran och siktade in mig på den nedgående solen. Med filtren fortfarande på, ändrade jag inställningarna till f/22 och 1/20s samt exponeringskompenserade - 2 steg.

 

Vattenytan blev inte så spegelblank som önskat och detta tack vare den betydligt kortare slutartiden, men däremot blev bilderna mer stämningsfulla i mina ögon.

 

 

 

Att fotografera i mer mörka miljöer, sen eftermiddag/tidig kväll som i dessa tre inlägg, ger helt nya möjligheter och jag inser att detta görs alltför sällan. Under den tråkiga hösten och den förhoppningsvis kalla och vita vintern, hoppas jag kunna göra detta oftare.

 

Det är definitivt kul...

Jättesnyggt! Och visst är det en spännande utmaning att gå utanför kamerans, och de egna, standardinställningar. Att lirka med både exponeringstiden och bländare i kombination med filter är utmanande. Stativet kommer till pass, ett oundvikligt tillbehör i dessa sammanhang.
Du inspirerar med dina bilder även om jag inser att jag inte alls kommer att ta mig tid för denna typ av fotografering den närmaste tiden. Men jag kan längta till att försöka... :-)