De hörs, de syns och de märks i hela Nyköping.

 

Tidigt på söndagsmorgonen bar det iväg till Skavsta, Sveriges tredje största flygplats. Inte för att sätta sig i ett flygplan med destination i ett annat land, utan för att ta bilder och titta på livet runt flygplatsen.

 

 

Skavsta är flygplats för främst två större bolag, irländska Ryanair och ungersk/polska Wizz Air.

 

 

 

Även andra aktörer har en bas i området och ses med jämna mellanrum landa och starta.

 

 

 

Strax intill F11-museumet ses ett minnesmärke över omkomna piloter i Kungliga Södermanlands flygflottilj inkarvat i bergshällen och ett privat minnesmärke över någon eller några som kanske omkommit i en olycka?

 

   

 

Utsiktspunkten på Skavsta är ofta välbesökt, både av anhöriga som ser sina nära lyfta och landa till och från platser i Europa,  men även av Nyköpingsbor som tar en picknick i ljudet av startande och landande plan.

 

 

Denna dagen var tillströmningen extra stor och varför?

 

 

Jo, detta var skälet.

 

 

Bakom träden dök en zeppelinare upp på sin resa från Tyskland till Finland. Syftet med resan är att göra luftmätningar som en del i EU:s klimatforskning.

 

 

 

Länkar kopplade till artikeln:

Efter att ha varit generösa och lånat ut titeln i ett år, är man nu tillbaks där man hör hemma...överst på tronen.

 

 

Vad mer för kul kan man hitta på Nyköpings gator?

 

Kanske en hårdrockare som tappat en vante?

 

 

En uppmaning som fler borde ta åt sig av?

 

Cykeln har genomgått sin årliga vårservice och tvättats ren inför vårens och sommarens turer.

 

 

Denna vecka har jag kompledigt från jobbet och tidigt i morse packades en ryggsäck med kamera, något gott att äta och dricka. Sedan bar det iväg ut ur staden, genom Sjösa samhälle och på slingriga skogsvägar till en av de insjöbad som finns inom två mils avständ från Nyköping, Ången.

 

 

Hade jag vetat vad jag vet i skrivandets stund, hade jag omprövat trippen till Ången och kanske stannat hemma framför TV:n och en bra film.

 

Det var nämligen så att en bit upp i skogen hade skogsmaskiner gjort sitt till för att göra trippen mer jävlig än den borde varit. Grusvägen var redan fuktig efter den långa vintern och cykelhjulen sjönk ned i sörjan och gjorde det tungtrampat. Vid en närmare titt på cykeln syns att den inte är lika ren och fin som på morgonen.

 

 

Nåväl, skam den som ger sig och när ett par rådjur skuttar över vägen bara ett 20-tal meter framför mig, så kanske cykelturen slutar med några fina djurbilder, viket var ett av syftena med dagsturen. Väl framme vid badplatsen ser jag två tranor som lättar från ett bo ute i vassen. Som vanligt när man stöter på naturens invånare ligger kameran tryggt nedstoppad i ryggsäcken och så fort den är framme och mitt 300 mm objektiv påskruvat, så....inget, nada, nothing.

 

Man hör fåglarna kvittra lite hånfullt i skogen, men annars...Ni känner kanske igen situationen?

 

Istället blev det lite bilder på en sjö som fortfarande täcks av smältande is och i denna stund inser jag att badpremiären lär dröja i år, dröja mycket länge förmodligen.

 

 

Ni som nu är avundsjuka på min lediga dag, lugnet i skogen, den goda köttbullsmackan och den kalla ölen, kan glädjas åt följande.

 

När jag tog cykeln och begav mig hem, hade solen tinat upp tjälen än mer och cykeldäcken sjönk ännu djupare ner i sörjan. Dessutom hade vinden tilltagit rejält och blåst upp stormlika vindar som mötte mig hela vägen hem, precis hela vägen hem. Tröttheten, de stela låren och den ömmande baken är inte att leka med, så nu blir det fåtöljen, en god whisky och en bra film.

 

 

Om inte Nyköpingshus är kommunens största turistmagnet är definitivt Stendörren det.

 

Naturreservatet som ligger ett stenkast från Studsvik kan erbjuda något för alla, såväl gammal som ung.

 

 

Denna söndag strålade solen från en klarblå himmel och solens strålar värmde så pass att man kunde sitta i kortärmat och njuta. De härligt porlande rännilarna av smält snö nästan överröstade vårfåglarna som kvittrade från trädens grenar.

 

 

Den sena våren bar fortfarande spår av den långa och kalla vintern och inte minst märktes det i vikarna som fortfarande låg istäckta och omringade bojarna som väntade på de första båtturisterna.

 

 

Lite längre ut på öarna hördes isen sjunga när den sakta bröts isär med fantastiska strukturer som följd...

 

 

...och kontrasterna mellan vinter och vår syntes allt tydligare och inte utan att den varma vårsolen och klara vattnet lockade förrädiska tankar till ett tidigt dopp. Nja...

 

 

Området kring det säsongsstängda Naturum låg ganska öde i väntan på den riktiga anstormningen av turister. 

 

 

 

En promenad längs de upptrampade stigarna i området är alltid avkopplande och utsikten från tornet på berget alltid lika imponerande. Vid klara dagar som denna ser man både till Oxelösund och öarna längts ute i kustbandet. Att säga att den sörmländska skärgården är vacker är en ren underdrift.

 

 

De smala spångarna som ligger över de små bäckarna kom väl till pass, då de fyllts på med smältande is och de små gölarna i skogen hade ökat sin volym på ett påtagligt vis. Allt eftersom dagen gick, möttes vi av allt fler glada och leende människor ute i samma ärende som vi...

 

 

...för inget gott, som inte har något ännu godare med sig.

 

 

Användbara länkar som anknyter till inlägget:

Sakta men säkert får de övervintrade fåglarna sällskap av de som tillbringat en lång solsemester i varmare breddgrader.

 

 

Nu ljuger jag lite. Några av bilderna är tagna 2012, då våren hade kommit mycket längre än i år.

 

    

Nyköping den 1:a april 2013, kontrasternas dag.

 

Snön ligger fortfarande som ett vitt täcke på gärderna och de sista tappra skidåkarna utnyttjar det som är kvar av spåren på Ekensberg.

 

 

Samtidigt i en annan del av Nyköping...

 

 

...kryper smådjuren fram och vädrar vårens ankomst...

 

 

...tillsammans med de första vårblommorna i de centrala delarna av stan.

Tänk så mycket kul man kan hitta på en promenad genom Nyköping...

 

...ja, förutom de första vårblommorna som sticker upp ur jorden och gör en glad.

 

 

Några skyltar som kanske roar...en del, andra inte?

 

 

Några buskap föerevigade i betong och trä.

 

 

Någon som vaknar upp dagen efter festen och undrar var fan han/hon ställt de nyinköpta skorna.

 

 

Samt en gammal hederlig bil från tiden då bilar var bilar och inte plåtförtäckta datorer. Lite omgjord i Photoshop ska tilläggas. Lite retro är aldrig fel i dessa tider.