På vägen till jobbet passerar jag varje morgon Nyköpings egna bryggeri, Nils Oscar.

 

 

Namnet Nils Oscar är taget från den i Norrbotten födde Nils Oscar Sundberg. Nils Oscar var farfar till Karl-David Sundberg som ägde Tärno säteri där bryggeriet startade sin verksamhet 1996. Sedan 2006 finns bryggeriet beläget i Nyköping och väntas inom kort utöka sina ytor för en störe produktion.

 

 

Ur denna har...

 

 

...denna ädla dryck skapats.

 

 

Länkar:

 I Runtuna gamla socken och inte långt från min uppväxtort Tystberga, ligger Uppsa Kulle.

 

Uppsa Kulle är Södermanlands största gravhög och ligger inte långt från sjön Runnviken. Gravhögen mäter 55 meter i diameter och har en höjd av 9 meter.

 

 

Gravhögen som aldrig genomgått en närmare arkeologisk utforskning sägs härstamma från Järnåldern.

 

Sägnen säger att kung Ingjald Illråde begravdes här efter att ha stupat vid den närliggande Runnviken. Ingen vet egentligen vem och vad som ligger begravet här och det gör platsen än mer intressant. På toppen av gravhögen syns en urgröpning som fått många att tvista om den härrör från en gravplundring eller om den bara utgör en naturlig insjunkning. Troligen lär vi aldrig få veta vilket, på gott och ont.

 

 

 

Länkar till texten:

"Lita aldrig på en meteorolog", heter ett modernt ordspråk. Kvällen till ära visade herr meteorolog upp en sol över Nyköping. Därför bestämde jag mig för en längre cykeltur dagen efter, allt i väntan på att frugan skulle komma hem från sin sista arbetsdag innan semestern.

 

Därför var det självklart att jag möttes av en gråtrist himmel när jag klev upp på morgonen och tittade ut. Strunt samma. Har jag bestämt mig så har jag. Ned till fiket runt hörnet för att inköpa ett par nygräddade smörgåsar, upp i lägenheten för att stoppa ned ett par energidrycker i kylväskan (nej, inte öl), ned i cykelförrådet och sedan bar det iväg.

 

Den planerade turen skulle gå ut på landet, nordväst om Nyköping.

Bil i all ära, men visst är det en helt annan känsla att trampa sig genom förbipasserande landskap. Vinden som piskar i ansiktet, ljudet av kvittrande fåglar, lukten av skog och från de djur som betar på åkern...

 

...och att fara fram i bil gör att man ibland missar små ting som gör en cykelfärd mer upplevelserik, som denna gamla mjölkpall och trädet som böjt sig för vinden.

 

 

Första anhalt var Söra friluftsgård, i vars lokaler Naturskolan har sin verksamhet. Om det fortfarande används som vandrarhem ska jag låta vara osagt, men det ligger vackert intill Hovrasjön och Sörmlandsleden passerar genom området med en ganska svårgången sträcka.

 

 

Området norr om Nyköping är en gammal vikingabygd och om detta vittnar de stora antal runstenar man kan beskåda, men även gravhögar och ruiner av mindre borgar. På denna karta från Riksantikvarieämbetet ser man hur tätt det är med fornlämningar för de som intresserar sig för detta. En av de största och mest bevarade runstenarna står intill vägen vid Ärsta gård.

 

 

Skriften som står vittnar om barn,  vilka saknar sin far som rest västerut. "Ingjalv och Alver reste denna sten efter Torbjörn, sin fader. Han har länge varit västerut. Rörik, Gudmund, Boe, Gunnlev höggo runorna"

 

Bilden nedan vittnar lite om känslan efter två mil i öppna och blåsiga landskap och en smak av sadel som inte var så angenäm.

 

 

Dags för matrast och den intogs vid Runtuna kyrka, där den molninga himmelen nu sprack upp och visade sig från en mer angenäm sida. Kyrkan byggdes i slutet av 1100-talet, men har också genomgått ombyggnader och renoveringar från 1700-talet och framåt.

 

Läs mer om kyrkan här.

 

Intill kyrkan stod några ståtliga djur och tittade avundsjukt på när en trött cyklist intog ett par goda smörgåsar med energidryck till.

 

 

 

Dags att trampa vidare och färden tog mig genom Runtuna samhälle och ut på vägen mot Nyköping. En ganska trevlig sträcka att trampa och det enda fram till nästa stopp, Svärta kyrka. Kyrkan är cirka 100 år yngre än Runtuna kyrka. På 1200-talet uppfördes de äldsta delarna, men även här har både ombyggnader och renoveringar genomförts genom århundradena.

 

Läs mer om kyrkan här.

 

Vägen från Svärta till Nyköping är ingen rolig sträcka att cykla, eller ens åka med bil. Därför valde jag att gena genom skogen. Nåja, gena kanske är ett fel ord i sammanhanget, då det blev en omväg, men en betydligt trevligare sådan. Vägen gick på en smal grusväg förbi Storhultets naturreservat och förbi naturskön miljö. Här brukar man kunna se mycket djur, allt från älg, rådjur, vildsvin till tranor som vilar ut på de öppna ängarna. Dock inte denna dag, men hade jag inte haft kameran med så skulle jag säkert varit omgiven av djur på alla sidor av vägen. Ni känner till situationen?

 

Dock tycker jag det är förtvivlat intressant att cykla/åka bil på gamla icke asfalterade vägar och se gamla och övergivna bostadshus stå intill vägen eller längre upp i skogen. Kanske denna byggnad inte hör till de äldsta, mest övergivna eller mest spännande, men...

 

 

...det är alltid lika innovativt att leva sig in i en tid när dessa bostäder var fulla av liv och på de människorna som tog sig mellan hemmet och staden, utan vare sig bil eller riktiga vägar. Vi har det nog ganska enkelt idag, åtminstone jämförelsevis.

 

Drygt 4 timmar (inklusive raster), drygt 4 mil och en ansenlig värk i en viss kroppsdel senare, så var jag hemma och "klick", En kall öl återställde balansen.

Vill ni själva mäta er motionsrunda någon gång är denna länk väldigt bra.

 

Ni som följt bloggen och mina tidigare cykelturer, har väl redan gissat? Jodå, visst blåste det och oftast mot, dock inte så farligt som under tidigare cykelturer.

Midsommarafton 2013.

 

Efter att i flera år firat midsommar på olika vis och på olika håll, bl.a. i Gophus utanför Mora, har vi de senaste åren invigt en ny tradition.

 

Vi packar våra ryggsäckar och kylväskor med allehanda godsaker och så cyklar vi de cirka 8 kilometrarna till Örstigsnäs, Nyköpings enda riktiga havsbad. Vädret var med oss, förutom en ganska stark vind som gjorde sig påmind på de öppna ytorna. Väl framme friskade det i ordentligt, men vi chansade på att ta oss genom en skogsdunge till en annan del av stranden och där skyddade träden oss mot blåsten. Ingen annan hade kommit på idén, så vi hade stranden för oss själva.

 

Så fram med midsommarstången, backen med snaps, godsakerna i kylväskan och den traditionella sillunchen tog sin början.

 

 

Ett löfte är ett löfte och ett av löftena var att ta årets premiärdopp denna dag. Vädret var så pass bra att det lockade till bad och inte ska man väl skylla på snapsens...snapsarnas...inverkan, men nästan alla traskade ut i vattnet för ett dopp i Östersjöns förvånasvärt badvänliga temperatur. För att inte såra manligheten hos de som avstod, ska jag inte nämna badkrukorna vid namn.

 

Syrran var i alla fall den som var först i, men också först upp.

 

 

Så efter detta välbehövliga dopp och det hållda löftet, så var det bara att känna sig som en ny människa och tacka denna ädla dryck som ger mod i barm.

 

 

Dags att vända cyklarna och trampa hem igen, lite lättare i lasten än på hitvägen.

 

En härligt god jordgubbstårta senare...

 

 

...var det dags för gemensam bastu och lite lekar som roade.

 

Särskilt road var syrran när en av hennes motståndare förtvivlat försökte få pennan i flaskan, men lika roade var alla bakom hennes rygg när hon somnade med huvudet mot väggen...nä, när hon försökte få bollen i mål.

 

 

Framåt skymningen tändes sedan grillen och glada i hågen intog vi olika varianter av kött, potatissallader, haloumiostar och drycker...

 

 

...och medan Midsommarafton övergick i Midsommardagen så vandrade vi hemåt genom Nyköping, nöjda efter en dag med fint väder, godsaker och trevliga vänner.

På 1100-talet byggdes en kastal (ett tornliknade försvarsverk) vid ån, vars uppgift var att skydda den nya köping som senare skulle få namnet Nyköping. Kastalen byggdes ut allt eftersom staden växte och blev till slut det som vi idag kallar Nyköpingshus.

 

Efter att den siste landshövdingen flyttate ut från slottet på 1760-talet förlorade slottet sin sociala ställning och har därefter haft helt andra gäster. På 1800-talet höll länsstyrelsen till här, Kungstornet användes som sädesmagasin, ett fängelse fanns här under flera år, men även barnhem, mentalsjukhus, fattighus och hem för änkor och faderslösa barn, ha haft sina verksamheter i det gamla slottet.

 

Idag ligger slottet stilla vid sin å och är det moderna Nyköpings kanske främsta turistattraktion.

 

 

För turister som besöker Nyköping är museet i Kungstornet en populär och sevärd attraktion och på sommaren är caféet vid den intilliggande Tovastugan välbesökt. Slottet har också en caféverksamhet, ordnar ofta julbord i historisk miljö och man kan också hyra lokaler för privata ändamål, precis som frugan och jag när vi höll vår bröllopsmiddag i en av de mindre lokalerna där historiens vingslag gjorde sig påmind.

 

 

Den årligen återkommande teateruppsättningen av Nyköpings gästabud drar stor publik på sommaren, likaså Hertig Karls marknad på höstkanten.

 

Jag som älskar att ströva runt i gamla miljöer och med tankens hjälp föra mig tillbaks till de människor som levde i dessa tider, deras vardag och hur allt egentligen var, kan idag bara säga:

 

Länkar som kan intressera:

Samtidigt som nästa större bloggartikel förbereds. får ni njuta av våra vänner djuren.

 

 

 

I fredags var det skolavslutning i Nyköping. Det började i regn och slutade i solsken.

 

För studenterna var det en särskild dag och en traditionell dag. Champagnefrukost, utspring, samling vid Stadshustrappan, kortege genom staden och avslutning med familj och vänner. Lite annat idag än när jag själv tog studenten efter tre år av pluggande på den Naturvetenskapliga linjen.

 

Tyvärr gjorde arbetet att jag bara kunde bevittna kortegen genom staden och givetvis avslutningsfesten min brorsdotter till ära.

 

 

Varje onsdag från början av juni till slutet på augusti, är det folkfest i Nyköpings hamn.

 

Restaurangerna är fulla med gäster och på krogarna rinner en och annan öl ned i törstiga strupar. Vid caféerna, glassbarerna och de små kioskerna ringlar också köer med folk som väljer lite enklare rätter och drycker.

 

Att bara sitta på en bänk och se myllret av folk som passerar är en upplevelse i sig, men den största anledningen till folkfesten är de bilträffar med olika teman som Automobilsällskapet i Nyköping anordnat i många år.

 

 

Denna onsdag lyste solen från en klarblå himmel och Nyköpingsborna strömmade ned till hamnen. Redan vid 18-tiden var uteserveringarna fulla av leende och skrattande människor. Plötsligt fylldes luften av ett vrål som fick människor att vända på huvudet och fåglarna att lyfta. Vrålet kom från bortre änden av hamnen där en Rolls Royce-motor lät alla hästkrafter släppa loss. Tyvärr han jag inte se skådespelet på närmare håll innan showen var slut.

 

 

Kvällens tema var "Tunga fordon" där bussar, lastbilar, traktorer m.m. förevisades, men precis som på alla tema-kvällar kunde nyfikna åskådare betrakta stora amerikanare, mindre sportbilar, äldre modeller och motorcyklar.

 

 

 

 

Det fina vädret till trots, så blev kvällen ung när veckans morgonskift grumlade lite av stämningen. Gissa om jag hellre hade varit kvar, njutit av vädret, betraktat folk i olika munderingar och kanske, kanske slagit mig ned för att inmundiga en kall öl på någon av de välbesökta krogarna.

 

 

 

Det är sannerligen inte lätt att närma sig små kryp och få dem att glatt posera framför en amatörfotografs ihärdiga strävan att föreviga den nästan osynliga värld som finns mitt i bland oss.

 

Att dessutom fotografera med en handhållen kamera och makroobjektiv gör inte uppgiften lättare. Vissa bilder blir sämre, andra något bättre, men nästa gång åker stativet med, den saken är säker.

 

De avgående studenterna på Nyköpings gymnasier höll idag sitt traditionella flott-race. Här gäller det inte att komma först i mål, utan att hålla sig kvar i flotten. Ett lag som "tappat" en i besättningen när flotten passerar målet vid Nyköpingshus diskvalificeras. Det laget med den snyggast flotten rhåller också ett pris. Roligast har nog ändå de som tittar på och som roar sig med att kasta ägg och hälla filmjölk över sina kamrater.

 

Ett deltagande lag gör de sista förberedelserna.

 

 

Längre ned med ån förbereder sig kompisarna med ägg och ruttna tomater.

 

 

Snart dyker de första flottarna upp bakom kröken och längs med hela ån står vänner, föräldrar och klasskamrater och hejar...eller kastar saker.

 

 

Stilarna är många, både på flottarna och sättet att ta sig genom forsarna i slutet av banan.

 

 

För alla går det inte lika bra...men det är ju bara en tävling.

 

 

Årets flott-race är slut och bara ett och annat krossat ägg påminner om årets tävling och de studenter som nu går en oviss framtid till mötes.

 

Torsdag morgon den 6:e juni, Sveriges Nationaldag, Klarblå himmel, strålande sol och en värme som förde tankarna till varmare breddgrader. Kan förutsättningarna för ett Nationaldagsfirande bli bättre?

 

Fäkttävlingen Gästabudsstöten har blivit en tradition och hålls inne på Borggården där oinvigda får chansen att ta del av en sport som inte är så stor och känd, men som ändå lockar många intresserade. Värmen denna dag tog ut sin rätt och svetten trängde igenom de skyddade dräkterna och inte bara en vattenflaska tömdes på sitt innehåll i törstiga strupar.

 

 

Andra aktiviteter kring slottets murar var tipspromenad, clownuppvisning för barnen, ponnyridning och Automobilsällskapet som visade upp andra hästkrafter bakom kromade lister och polerad plåt.

 

 

Nu började hungern göra sig påmind och längtan efter ytterligare en kall och stor fick oss att dra kosan mot en av stadens populäraste matställen, Rökeriet.

 

 

Här sitter man också framför en vacker vy med Nyköpingsån som flyter förbi. Två kalla öl och en väldigt god laxburgare senare, drog vi oss åter mot Vallarna där firandet nu närmade sig den traditionella inmarschen av musikkår, fanbärare och hembygdsföreningar. Nu syntes också fler människor i traditionella folkdräkter och kläder från tiden det begav sig. Detta är en trevlig syn som man tyvärr ser allt för sällan.

 

 

I bakgrunden hördes nu taktfast musik och snart svängde Flygvapenfrivilligas Musikkår in över vindbryggan som leder till Vallarna och bakom dem bars fanor av hemvärn och diverse hembygdsföreningar.

 

 

 

Årets Nationaldagstal hölls av Södermanlands Landshövding Liselott Hagberg, som vaktades av dessa ståtliga herre i modern och antik klädsel.

 

 

Även en trevlig dag ser ett slut, så också detta års Nationaldagsfirande. Den här riddaren i sin brynja säger adjö eller möjligen hej i väntan på en efterlängtad kram.

 

 

Själva såg vi slutet...nej, inte riktigt. En fika på den mycket mysiga Tovastugan får inte passera en dag som denna och inte när det vankas bakverk i de svenska färgerna.

 

 

En trevlig dag under en värmande sol och omgivna av idel leende Nyköpingsbor var nu nästan till ända och om ingen halat flaggan när detta skrivs, vajar den fortfarande blå/gul för den lätta vinden och påminner oss om det vackra och fina land vi bor i.

 

 

 

Länkar som kan kopplas till texten ovan:

 

Storhusfallet med sina dryga fyra meter har utnyttjats som kraftkälla sedan medeltiden. I över 500 år bedrevs här en kvarnverksamhet, men sedan 1971 har byggnaderna utnyttjats av företag och resaturangverksamhet.

 

Inte vanligt att man MÅSTE betala med pengar i dagens Sverige och när pengar för alltid ersätts med kort blir det förstås gratis att parkera här?

 

 

Utedasset anno 2013 är inte vad det var när bloggägaren växte upp. T.o.m. toalettpappret är anpassat efter dagens miljökrav.