Morgonpromenad
När man jobbar kvällsskift har man morgonen och förmiddagen ledig och visst försöker man utnyttja detta i den utsträckning det går. Oftast sover man bort tiden, ägnar förmiddagen åt annat, ibland tar man en motionsrunda och ibland tar man kameran med sig på en promenad runt staden.
Så skedde denna morgon när solen äntligen visade sig och den annars gråmulna himmelen sågs så härligt blå att man verkligen längtade till sommaren eller åtminstone våren.
Alltså, upp tidigt trots en viss morgontrötthet efter för lite sömn och ut på promenad med start vid Nicolaikyrkan, ett närmaste öde torg, förbi Culturum och avslutningen vid ån.
Du som älskar att fotografera och som känner att du borde förena nytta med nöje. Kliv upp en timme tidigare på morgonen, ta på dig lämpliga skor, häng kameran över axeln och upptäck staden/naturen när de visar sig från en mer fotogenisk sida. Starta sedan en blogg och visa bilderna för dina vänner, så att även de får lusten att följa ditt exempel. Har du tur träffar du likasinnade av bägge könen på din promenad och vem vet...kanske skapar man nya kontakter?
Vet ej varför, men det känns som om dessa rader vänder sig till en viss arbetskamrat...
Is inne, isfritt ute
I helgen som gick besökte vi Stockholm för att fira svågern som nådde en icke namngiven ålder, fast det viskas att han blev pensionär....
Ska inte orda så mycket om firandet, annat än att helgen var trevlig och middagen som svågerns barn och respektive ordnade på Kitchen var superb. Kitchen
Hotellet vi bodde på heter Nordic Sea och ligger väldigt centralt, bara 100 meter från centralstation och en kort promenad till restaurang- och shoppingstråken. Hotellet i sig var väl varken bättre eller sämre en något av de vi tidigare tagit in på, men dög bra för ändamålet.
Inte ett besök i Stockholm utan att se en kändis. Denna gång i form av Sveriges starkaste man, Magnus Samuelsson med fru Kristin och två barn, som bodde på samma hotell. Ja, han är stor!
Vet ej om paret åkte denna limousine, men tror inte det då de verkade vara av det alldagliga folket.
Nej, det mest intressanta med hotellet är att Isbaren ligger där. Isbaren med sin inspiration från Jukkasjärvis Ishotell måste man förstås besöka när man ändå bor på samma ställe. Det känns onekligen lite märkligt att i februari befinna sig inomhus i ett rum som är åtskilliga grader kallare än utomhus, men onekligen en cool känsla. Isbaren
För att ändå bli påmind om vintern som borde rasa, traskade vi dagen efter förbi Kungsträdgården, där det arrangerades en mini-OS för barn. Här fick de unga pröva på ishockey, curling, skidskytte, vanliga skidor och tävla mot aktiva idrottare i bordshockey m.m.
Säkert en upplevelse för barnen och vem vet, kanske vi här såg en blivande Björn Ferry eller Charlotte Kalla?
Templet
Mitt i centrala Nyköping står en gammal och vacker byggnad som jag och många andra passerar utan närmare intresse. Personligen kommer jag även framöver att passera utan att träda in i byggnaden...
IOGT-NTO som idag huserar i byggnaden har så gjort sedan 1969. Ett flertal renoveringar och moderniseringar har gjorts genom åren och föreningen är idag inte bara ett stöd för missbrukare, utan håller kurser i matlagning, konsthantverk m.m., samt utbildningar och musikarrangemang.
Självklart fyller byggnaden och föreningen sitt behov för många, men inte för mig...
...för vad vore livet utan en god whisky till kaffet, en kall öl till fotbollsmatchen och ett glas vin till maten?
Ganska tråkigt!
Sunlight
Sunlight blev en tråkig milstolpe i Nyköpings industriella historia. Därför var det typiskt att vädret var gråmulet denna söndag när bilderna togs och av den anledningen passade det sig bra att konvertera till svartvitt.
Man får gå tillbaks till 1890 för att finna begynnelsen av Sunlights historia. Då började man nämligen importera produkter från Lever Brothers som hade sin verksamhet utanför Liverpool. Till en början innehölls agenturen av Göteborgsföretaget Bergman & Bergstrand. 1911 upphörde denna agentur och Lever Brothers startade då et eget svenskt försäljningsbolag med kontor i Göteborg och Stockholm.
1925 köptes en tom fabrikslokal in i Nyköping och i samband med detta ändrade man namnet till Sunlight AB. En av de främsta orsakerna till detta köp var 1:a världskriget, eller rättare sagt utvecklingen efter. Marknaden och efterfrågan på företagets produkter var enorm och de brittiska fabrikerna hann inte med att leverera alla beställningar och för att säkerställa dessa valde man att bygga upp en del av verksamheten i det neutrala Sverige.
De 25 anställda på Nyköpingsfabriken tillverkade produkter som tvål, tvålflingor och skurpulver. Kända märken som Lux och Vim har väl de flesta hört talas om? Tyvärr gick inte produktionen som förväntat och redan efter några år fördes samtal om en nedläggning.
1929 slogs Lever Brothers ihop med det holländska bolaget Margarine Unie och Sunlight bytte då namn till Unilever. Med en ny vd, stora delar av kontorssidan flyttat till Stockholm och en mer marknadsanpassad produktion, tog försäljningen fart. Fylgiasåpan och tvättmedlet Radion var de två produkter som blev mest kända och sålde bäst.
Försäljningen ökade, fabriken byggdes ut och antalet anställda ökade. 1950-talet var bolagets guldår då syntettvättmedlen lanserades, samtidigt som tvättmaskinen hittade in i var mans hem. Märket Via lanserades och blev en föregångare på marknaden.
I fyra decennier expanderad företaget, men på 70-talet märktes lågkonjunkturen av och importen av lågpristvättmedel tog över stora delar av marknaden i Sverige. Fabriken i Nyköping ansågs inte längre hålla måttet i den hårdnande konkurrensen och 1986 upphörde produktionen. Istället för en egen produktion, började man importera tvålprodukter och i samma veva bytte bolaget namn till Lever AB.
1992 lades så fabriken slutligen ned, epoken Sunlight gick i graven och med denna en stor och betydande del av Nyköpings industriella glansdagar.
Idag är stora delar av området förfallet och påminner mest om något man hämtat ur en skräckfilm från Hollywood. Planer finns, bl.a. med bostadsbebyggelse, men än så länge får Nyköpingsbor på promenad bevittna resterna av en epok.
Dock är inte allt nattsvart kring den gamla fabriken.
Huvudbyggnaden och kontorsdelen innehåller idag ett hotell, konferenslokaler, restaurang, spa, gym, en utställningsavdelning och på senare tid även en musikscen där kända och okända dansband uppträder framför danssugna. Länk
Informationen om Sunlights historia är hämtad från Unilever.se
Lek med smått
Tänk vad kul man kan ha med ett rosafärgat papper, en kastanj, en leksaksbil, en ficklampa och några minuter över.
Blommor utan bin
Lite makrofoton när OS-stafetterna och vädret håller en inne.
På denna sista bild använde jag en honungsdroppe som sakta fick rinna ned för bladet. Tycker jag lyckades fånga droppen fint när den lämnar sitt blad.
Gert Fredriksson
Få människor har gjort så mycket reklam för Nyköping som kanotisten Gert Fredriksson, en av Sveriges bästa idrottsmän genom tiderna.
Gert Fredriksson föddes i Nyköping 1919 och förblev staden trogen i alla år.
Kanoten blev en del av hans liv i tidiga år och han var sportens dominant långt innan han slog igenom internationellt. Amatörreglerna var rigorösa under de år som Fredriksson var aktiv och han tjänade aldrig några pengar på sin sport. Vid sidan av tävlandet jobbade han på brandkåren i Nyköping och här visar sig skillnaden mellan dåtidens världsidrottare och dagens. När Fredriksson tvingades ta ledigt från jobbet för att deltaga i internationella tävlingar, fick han ta pengar ur egen ficka och betala för de arbetskamrater som tog hans plats.
Nyköpings kanotklubb, som Gert tävlade för, är faktiskt världens mest framgångsrika kanotklubb genom tiderna, med åtskilliga OS- och VM-medaljörer i sina led. Gert var och förblir den störste av dem alla. I dagsläget överträffas bl.a. hans antal guldmedaljer i olympiska kanottävlingar, enbart av Östtyskan Birgit Fischer, men på herrsidan är han än så länge ohotad.
18 år gammal satte sig Fredriksson i en kanot för första gången. Fem år senare tog han sitt första SM-guld och resten är svensk idrottshistoria. Under sin aktiva karriär plockade han hem...
-
Sex OS-guld
-
Ett OS-silver
-
Sju VM-guld
-
Två VM-silver
-
Ett VM-brons
-
71 SM-guld
Trots denna överlägsenhet och dessa meriter, dröjde det ända till 1949 innan han fick SvD:s bragdguld. Året i sig var inte Gerts mest framgångsrika och många menar att det var skuldkänslor som gjorde att han äntligen fick sin välförtjänta utmärkelse. De ansvariga hade då upptäckt att Fredrikssons segerrad var på 200 tävlingar och att han inte förlorat ett lopp på sju år. Juryn motiverade den sena medaljen med att Sverige var oerhört framgångsrika i London-OS året innan och att väldigt många guldmedaljer erövrades i olika idrotter.
Sin sista internationella medalj erövrade Fredriksson som 40-åring i Rom-OS 1960. Dock fortsatte han att träna och tävla upp i hög ålder och som 68-åring tog han sitt livs sista guld och detta i en veterantävling.
Efter sin aktiva karriär han också Fredriksson med att vara lagledare och tränare för det svenska kanotlandslaget. Bl.a. deltog han som ledare vid OS i Tokyo (-64) och Mexico City (-68).
2006 avled Gert Fredriksson efter en tids sjukdom, 86 år gammal. Minnet av honom kommer alltid att vara etsat i den svenska idrottshistorien och vid Nyköpings hamn restes 2001 en staty för att hedra Gert på hans 80-årsdag (se ovan).
Källor: Wikipedia och Sune Sylvén, SvD
2013 firade Nyköpings kanotklubb 80 år med bl.a. en utställning i NK-villan.
Några minuter över
Det är OS-tider, vädret fortsätter i moll och det finns väl egentligen ingen anledning att ens gå ut, förutom på promenaden till och från jobbet förstås.
I detta läge finns det skäl att tacka bloggen och kameran vars bilder illustrerar inläggen. Tack vare fotointresset och motivationen att hålla bloggen igång, så finns det ändå några minuter över för något annat än TV-sport och längtan efter våren.
En timslång promenad efter jobbet i jakten på motiv att föreviga, är ett skäl gott som något. Nu blev det, lite motvilligt ska sägas, en promenad runt arbetsplatsen när skymningen började falla. Det kanske inte finns så mycket att föreviga i detta område, men lite omväxling från de traditionella rundorna runt hamnen är ibland att föredra.
Mörkret faller fort, även om dagarna blir allt längre. På denna timslånga promenad hann jag med att se eftermiddagen förvandlas från skymning, via solnedgång till blå timmen.
Uttråkad
Om jag är uttråkad, längtar till sommaren och saknar nya motiv att fotografera? Nej, varför tror ni det?
Ljusmätning
I väntan på bättre fotoväder finns det chans att experimentera lite och inte minst att upptäcka alla möjligheter en systemkamera har.
Jag ägnade några minuter åt att prova kamerans tre mätningsmetoder, för att se skillnaden med de olika metoderna.
De tre första bilderna är underexponerade med -1 steg för att göra bakgrund och underlag svart. Andra fasta inställningar är här f/5, ISO 100 och 26 mm. Det som skiljer sig beroende på metod är slutartiden som i turordning landade på 1/3s, 1/6s och 1/5s
MATRISMÄTNING
CENTRUMVÄGD MÄTNING
SPOTMÄTNING
Som ni ser ger en centrumvägd- och spotmätning nästan identiska resultat, medan matrismätningen skapade en betydligt ljusare ljuslykta.
I det andra försöket användes ingen exponeringskompensation och inställningarna var desamma som ovan, dvs f/5, ISO 100 och 26 mm. Här hamnade slutartiden på 1/5s, 1/5s respektive 1/3s.
MATRISMÄTNING
CENTRUMVÄGD MÄTNING
SPOTMÄTNING
I fallet med "de falska ölglasen" ser ni att glaset som mättes med spotmätning blev ljusare tillskillnad från ljuslyktan ovan, där matrismätningen skapade den ljusaste bilden. Tycker ni att detta med fotografering är lätt och att det bara är att gå ut och knäppa av några bilder i all hast? Glöm det!
För er som möjligen inte vet vad de olika mätmetoderna innebär, så kommer en kort, enkel och amatörmässig förklaring här:
MATRIS: Mäter ljuset i hela bilden.
CENTRUMVÄGD: Fokuserar mätningen på ett mindre område i mitten av bilden.
SPOT: Mäter en specifik punkt i bilden.
Innan snön smälter
Inte så mycket att orda om, utan dessa bilder togs samma eftermiddag som bilderna i blogginlägget "En bitande kyla".
Skillnaden är att de är tagna i lä, en bit ifrån den bitande kyla som blåste in från havet. Lite, för att inte säga mycket behagligare. Dagen efter började temperaturmätaren krypa uppåt, snön smälta och slasket stänka upp på trottoarerna.
Skoträdet
Strax intill ån vid Storhusqvarn står ett träd, av vilken art har jag ingen aning om, men ett träd vilket som helst...på avstånd. Tittar man lite närmare ser man något i trädet som kanske inte är en så vanlig syn här i Sverige.
Nu på vintern när löven fallit och snön tinat bort syns de bäst....skorna.
Är detta en ungdomstrend som spridit sig i vårt land, eller är det någon lokal företeelse som roar stadens ungdom och i sådana fall, varför?
En bitande kyla
När man idag söndag tittar ut genom fönstret och ser ett lätt regn falla, är det svårt att föra tankarna till tisdagen förra veckan, då en isande kall vind sänkte temperaturen med åtskilliga grader.
Det är inte lätt att minnas hur det för en knapp vecka sedan låg snö i drivor längs gator och promenadstråk. Idag fick man på den korta söndagspromenaden hoppa mellan vattenpölarna och se upp för mötande bilar som stänkte blask långt upp på trottoaren.
Denna dagen, tisdagen den 28:e januari alltså, tog jag med mig kameran på en promenad efter jobbet. Som nästan alltid var det hamnen som lockade. Vet ej varför, men det är något visst med vatten, även om det är belagt med is.
Det var kallt, det kan jag lova. Utifrån havet blåste en iskall vind som svepte med sig det tunna lagret av snö över isen, gjorde redan frusna fingrar stela och gav kinderna rodnadens färg. Även en glad amatörfotograf utsätter sig ibland för påfrestningar, men även en glad amatörfotograf känner sig nöjd efter ett dagsverke med nytagna bilder att förevisa för familj och vänner.
Jodå, som ni säkert listat ut. Det var värt en promenad som förenade nytta med nöje, men ändå förbannat skönt att komma in i värmen och ta en varm dusch.
Silkeslent
Att fånga ett virvlande och brusande vattenfall under dagtid är inte svårt, man att förvandla dessa naturens krafter och få det att se silkeslent ut är inte lika lätt. Under dagtid är det en utmaning, men utmaningar är till för att tas.
Bilderna togs vid tretiden och detta är i vanliga fall ingen idealisk tidpunkt för långa slutartider om inte bilderna ska bli alldeles utfrätta. Denna eftermiddag låg dock molnen som ett täcke över Nyköping och efter att ha skruvat på ett ND4-filter på objektivet och ett pol-filter utanpå det, så fungerade det med en någorlunda tillfredsställelse.
Tycke och smak är en viktig del i fotograferandets konst. Vissa vill se ett vattenfall förevigas i sin mest kraftfulla skepnad, andra vill se det forsande vattnet förvandlas till en molnliknande slöja. Smaken är som tur är som baken.
Bild ett är tagen med en slutartid på 4s och bild två med 1/50s. Till den sista bilden borde kanske slutartiden kortats ytterligare för att på så vis frysa vattnet bättre, men jag vill bara visa hur inställningen av slutartider kan göra stor skillnad på bilder av samma motiv.
