Vad mer säga än att det är isigt vid vår å?

 

På upptäcktsfärd i hemmets lugna vrå en dag när det blaskar och man egentligen inte har lust med något annat än att sitta inne.

 

En blomma, en souvenir från Egypten, en ljuslykta och en uppdrucken öl fick utgöra motiven denna gång.

 

Många vet egentligen inte hur bra de har det och många tar för givet att vardagen och livet fortskrider utan problem.

 

I min nära bekantskapskrets finns en söt liten tjej som under sina 20 första månader i livet upplevt mer än något barn ska behöva uppleva under en hel livstid. Dagarna efter hennes dop blev hon dålig och föräldrarna fick beskedet att hjärtat inte riktigt hängde med.

 

Det blev många ovissa månader, merparten på sjukhus i Göteborg, med undersökningar, mediciner, sondmatning och annat man inte önskar något barn.

 

Idag ser tillvaron betydligt ljusare ut. Om det är läkarkonsten eller högre makter vet jag inte, men samma lilla flicka som för ett år sedan mådde riktigt dåligt, är idag en sprittande glad liten tjej som inte för så länge sedan lärde sig gå och som idag börjat lära sig sina första ord.

 

Detta är tillägnat henne och vill du göra en tjänst för barn som inte haft lika mycket tur som du och jag, har du möjligheten att göra det här. Hjärt & Lungfonden/Tildas Hjärta.

 

Vinterns första snöstorm pinade så äntligen (?) Nyköpings invånare.

 

Redan på morgonen bet kylan i kinderna när den hårda blåsten mötte ansiktet hela vägen till jobbet. Snön höll sig dock borta denna arla morgontimma, men jobbarkompisarna som är lite mer morgontrötta vittnade om att snön börjat yra i takt med vinden. På radion började snart rapporter om avåkningar och olyckor att strömma in och det dröjde inte länge förrän jag hade chefen i telefon som berättade att hon skulle bli sen. Hon satt med mobilen i näven (aja-baja) och slirade på E4:an mellan hemmet i Norrköping och jobbet i Nyköping.

 

Kändes ganska bra att ha gångavstånd till jobbet och inte minst att jobba inomhus, även om en och annan tur ut i en kylig lastgata påminde om vädret utanför.

 

Ja, hem måste man dock så småningom och även om den värsta blåsten och de största snöbyarna avtagit, så kändes det att man inte riktigt vant sig vid detta, denna annars så milda och snöfria vinter. Mina planer var att hämta kameran och bege mig ut på stan för att föreviga kaoset, men jag hann inte ens hem förrän de planerna stannade vid just planer.

 

Det kändes betydligt behagligare att sitta inne i värmen och föreviga det som skedde utanför, mycket behagligare.

 

 

T.o.m. blommorna på fönsterbrädet såg ut att titta ut med en rysning i blad och stjälkar.

 

 

28:e januari och redan känns det som att vintern haft sitt roliga nu. Säg att jag har rätt!

 

 

En ganska ovanlig syn i vår vackra stad. En livräddningsboj som sitter där den ska och inte ligger kastad i vattnet av någon som inte riktigt förstår dess innebörd...eller inte ens bryr sig.

 

Ven har inte passerat Folkungabron i Nyköping ett antal gånger? Vem har då lagt märke till utsmyckningar som finns att skåda?

 

Precis, jag tillhör också de som springer över bron utan att reflektera över dess egentliga skönhet. Denna lyktstod har passerats hundratals gånger, men inte tusan har jag tänkt på den som en attraktion, men visst är den ståtlig.

 

Det står fyra stycken på bron om ni tänker på det nästa gång ni passerar.

 

Tror ni på spöken? Nej, det gjorde inte jag heller förrän jag i somras kom hem efter en helg i Stockholm och fick se att jag fångat detta på bild i Gamla Stan.

 

Isen börjar sakta lägga sig i vår stad.

 

Dock är isen på Slottsdammen ännu för tunn för skridskoåkande barn, men för tjock för svan och änder som nu samlas på ännu isfria vattendrag i omgivningen.

 

Frugan verkar tveka. Varför?

 

Att gå på promenad genom Nyköping en tidig söndagförmiddag ger en helt annan möjlighet att betrakta stan ur ett något annorlunda perspektiv. Framför allt fungerar det en dag som söndagen den 19:e januari när snålblåsten gjorde att temperaturmätarens -5° kändes som en glädjekalkyl. Inte många människor ute m.a.o., förutom de stackars hundägare som tvingas ut oavsett väder och vind.

 

Nere vid Kungshagens småbåtshamn bet kylan rejält och vi var ensamma, så ensamma att trotsa kylan.

 

 

På Stora Torget sågs spår av juldekorationerna hänga kvar. Medvetet eller inte?

 

 

Torget i sig var ovanligt öde. Inga nasare, inga utställare, inga...ja, faktiskt inga människor alls, förutom frugan och jag.

 

 

Nu ska jag erkänna en sak. Trots att jag passerat Torget i Nyköping tusentals gånger genom åren, har jag lyckats undgå denna figur som står och poserar vid ingången till gamla Experts bakgård. Konstnärinnan heter Bie Norling...just det. Samma upphovsmakare som till Pilten och clownen vid Pelles Lusthus som jag berättat om tidigare.

 

 

Bara några meter från konstverket, alldeles intill Campus, fick vi se att Däckhotellet ligger insprängt i berget och använder ytor som annars är ämnade till skyddsrum. Också detta har vi missat och vi som trodde vi kunde vår stad.

 

 

Fastigheterna utmed Norra Bangårdsgatan ser inte roliga ut, med fasader som är sönderklottrade och vittrar sönder. När det nya resecentrumet står klart, hoppas vi att även dessa fastigheter fått sig ett ansiktslyft.

 

 

Frugans mål denna förmiddag var att fylla på SJ-kortet, vilket görs på perrongen vid tågstationen. Så medan hon utförde detta ärende tog jag några bilder i den gångtunnel som leder till perrongen och som lagligt smyckats av stans graffitikonstnärer. Klotter är ett otyg som bara är menat att förstöra. Graffitimålningar kan dock vara rena konstverk ibland och visst är denna syn lite finare än en grå betongvägg, även om en del av verken klottrats sönder av andra. Tyvärr med gångtunnlar typ denna, är att många inte vågar ta dessa vägar efter mörkrets inbrott.

 

 

Efter utförda ärenden tog vi vägen längs med perrongen och nedför trappan som vetter mot Brunnsgatan. När man passerar med bil ser man sällan eller aldrig de former som taket bildar över vägbanan.

 

 

Tvärs över vägen ligger den klassiska Folkungavallen, som likt jag längtar efter våren och gröngräset. Denna klassiska arena byggdes 1914 då den ursprungligen användes till en lantbruksutställning. Som idrottsplats invigdes den först 1921 och gissa om undertecknad här har gjort ett antal snygga mål i Tystberga GIF:s röd-vita färger.

 

 

Intill Folkungavallen ligger den gamla kyrkogården som jag gjorde ett blogginlägg om i höstas. Att gå omkring här är som jag då beskrev spännande och inte minst spännande är att läsa namn, yrken och åldrar på de som har sin sista vila på denna plats. Vissa gravstenar är väldigt enkla, andra väldigt påkostade och man kan ana att de som ligger under marken kom från vitt skilda bakgrunder. Det diskuterades ett tag att både Folkungavallen och kyrkogården skulle få ge plats åt det nya resecentrumet, men om de planerna fortfarande finns kvar har jag ingen aning om. Denna gravsten som påminner om en av vikingarna rest runsten, har säkert en historia som inte borde tillåtas att raseras för Nyköpings utveckling.

 

 

Gångbron under Repslagargatan smyckas också den av klotter och denna istapp som mer liknar ett mordvapen.

 

 

Någon eller några har denna kalla helg suttit och intagit ädla drycker vid en av bryggorna vid gångvägen mellan Culturum och ån. Det låter kallt och varför man intar en 3,5:a för att komma i form till något evenemang vet inte jag, men man får förmoda att den forna ägaren tillhör stadens unga festprissar.

 

 

En kall, men uppfriskande promenad på cirka 1 timme lider nu mot sitt slut. En kopp varmt kaffe väntar och senare på eftermiddagen tänker Manchester United spöa struntlaget Chelsea. Tänk så mycket man kan upptäcka i en liten stad man annars bara springer förbi utan att reflektera över bakgrunder, orsaker och ändamål.

 

Bara en sak till sist. Don't Eat The Yellow Snow!

 

Silotornet i Nyköping sett ur en vinkel som ger nackspärr om man glor för länge.

 

I väntan på bättre fotoväder får man ägna lite tid inomhus och försöka hitta på saker att fota och kanske också experminetera lite.

 

Sagt och gjort. Nu ville jag fota en färgad vattendroppe som släpps i vatten, så fram med utrustningen.

 

Ett likörglas med vatten och lite diskmedel, en skål med vatten som färgades grönt med hjälp av karamellfärg, en revaxörblåsa, makroobjektivet, en extern blixt och stativ.

 

Bilden ni ser nedan blev den enda där man åtminstone kan skymta en tillstymmelse till nedslag, men tyvärr blev nedslaget inte på den plats där jag hade placerat fokuspunkten.

 

Nu har jag i en månads tid gnällt över den gråa, trista och snöfattiga vintern. Nu när snön och kylan äntligen nått vår del av Sverige längtar jag till sommar, sol och värme.

 

Precis som det här förälskade gamla penisonärsparet som den vackra sommaren 2012 tittade längtansfullt ut över sjön Båven.

 

När vi rensade i vindsförrådet fann vi denna flaska vin ståendes i ett hörn. Drickbart eller något man kan sälja och tjäna pengar på?

 

Detta blogginlägg handlar egentligen om ingenting, bara ytterligare ett bevis på denna eländiga vinter.

 

Ur löntagarnas synpunkt var denna vinter en suverän vinter. Genom att ta ut fem dagar komp, så blev ledigheten hela 15 dagar för min del. Här fanns det gott om tid att sova ut, motionera och föreviga Nyköping i vacker vinterskrud.

 

Hmmm...

 

Första morgonen under denna långa ledighet, vaknade en Stefan med halsont och huvudvärk som någon dag senare följdes av en förkylning. En förkylning som hållt i sig ända tills nu när detta skrivs, nästan tre veckor senare. Så av att sova ut och motionera blev det knappt intet under ledigheten och de vackra vinterbilderna från vår vackra stad blev...

 

Pilten, som bronsskulpturen på bilden kallas, ställdes upp vid Storhusqvarn 2002 och skulptören i fråga heter Bie Norling.

 

Birgitta Margareta Norling, eller "Bie" som hon kallas, föddes i Karlstad 1937 och är än idag verksam. Efter ett antal år i Värmland, Södermanland, Dalarna och Spanien, är hon numera bosatt i skånska Glumslöv.

 

Vi Nyköpingsbor är bekanta med en annan skulptur hon är upphovskvinna till....clownen utanför Pelles lusthus.

 

Vad Pilten tittar på kanske kan förbrylla. Det är defintivt inte storhusfallet som brusar strax nedanför, inte heller ån som rinner förbi på sin väg mot Östersjön. Inte heller skulpturen strax nedanför Piltens plats, Näcken. Inte blickar han ut mot Storhusqvarn heller och inte mot något av promenadstråken som ringlar utmed ån och över fallet.

 

Nej, följer man blicken så är det bostadshusen vid Östra Kyrkogatan som röner hans intresse. Varför kan man undra?

 

När vädret är grått och trist som i Nyköping denna vinter, är det väl lika bra att fota i...svart + vitt = grått.

 

Brus är ofta en fotografs mardröm. Långa slutartider, framför allt i bilder som skapats i dåligt ljus, skapar detta brus som framför allt syns i förstoringar, men som också ibland kan ses med blotta ögat och förstöra en bild som annars kunde bli bra.

 

I våras köpte jag en ny kamera, en Nikon D7100. Ett antal nya finesser ingick i denna. Bl.a. saknar kameran det kantutjämningsfilter (lågpassfilter) som sitter framför bildsensorn i de flesta kameror. Fördelen med detta är att kameran tar skarpare bilder och ger en bättre detaljåtergivning. Autofokusen är förbättrad, likaså färgmättnaden.

 

Hur är det då med bruset, fotografens mardröm? I Nikon D7100 kan man ställa in ISO-värdet till 6 400 utan direkt synligt brus och utöver detta kan man utöka ISO-inställningen med s.k. HÖG med steg från 0,3 till 2. 2 som är det högsta värde man kan ställa in motsvarar ISO 25 600 och vad händer med bruset vid en sådan hög inställning.

 

Detta lilla ovetenskapliga test visar vad.

 

De tre bilderna är tagna i ett rum utan ljuskälla, förutom solljuset som strilar in mellan persiennerna. Samtliga tre bilder är tagna med f/5,6 och brännvid 26 mm.

 

Bild 1 togs med ISO 100 och saknar egentligen all antydan till brus, men med en oskärpa som förstör hela bilden. Slutartiden i detta fallet hamnade på 1,3 s

 

Ett relativt nytt inslag i Nyköpings nyårsfirande är Nyårspromenaden. Jag tror det är andra, möjligen tredje året det arrangeras.

 

Klockan 15:00 inleddes det hela på Stora Torget, där ett kort tal av kommunordföranden hade lockat några hundra. Arrangörerna räknade dock med att flera tusen promenerade sträckan under de två timmar evemanget pågick. Det kan nog säkert stämma, för det var en strid ström av personer i alla åldrar som följde de dryga 1 000 marshaller som lyste upp den cirka 1 km långa väg som Nyårspromenaden sträckte sig.

 

 

Vid 15-tiden hade inte mörkret infunnit sig och kanske det hade varit mer stämningsfullt om vi hade avvaktat en timme och tagit promenaden då. Nåväl, ju mer tiden gick så lägrade sig dock mörkret och bringade fram ljusen i dess rätta element. Sträckan inleddes med, eller avslutades med, beroende på vilket varv man tog, med att de som ville tände ett eget ljus och placerade detta i en konstinstallation med namnet Änglar. För de som ville kunde man också köpa en fackla att medbringa på promenaden.

 

 

Utmed sträckan uppträdde också gycklare med sin speciella eldshow, en kör från Tessinskolan underhöll och utmed hela sträckan kunde man se tidsenligt klädda skådespelare från Nyköpings stadsteater som sklidrade personer från Nyköpings spännande historia.

 

 

Kyrkorna längs med promenaden var självklart öppna, likaså gallerierna vid Bryggeriet där man kunde skåda konst från flertalet av stadens konstnärer.

 

 

Avslutningen skedde vid brunnen på Westerlindska gården där man kunde slänga i en slant och önska sig något inför det kommande året. Pengarna som kastades i brunnen gick oavkortat till stiftelsen Min Stora Dag, som hjälper barn som drabbats av svåra sjukdomar, så jag hoppas att Nyköpingsborna var extra generösa denna dag.

 

Sammanfattningsvis var detta en ny upplevelse för mig och en trevlig sådan. Hoppas Nyköpings Nyårspromenad får en fortsättning och att ännu fler Nyköpingsbor upptäcker denna. Visst hade man kunnat hoppas på en snötäckt mark som gjorde stämningen än mer påtaglig och visst hade den gråmulna himlen kunnat ersättas med en molnfri från vilken stjärnorna ramade in ljusshowen på sitt eget lilla sätt.

 

 

 

 

För ett drygt år sedan började arbetskamraten Jimmy (se hans blogg Kontraster via länklistan till vänster) påverka mig att starta en fotoblogg. Det var något jag länge funderat över, men hade bara då till dags startat upp en bildsida och en hemsida, vilka ni bägge kan se via länklistan till vänster.

 

Jag brukar inte ge nyårslöften, men gav mig ett eget nyårsafton 2012/2013. Dagen efter skrev jag mitt första blogginlägg på denna blogg, så löftet infriades snabbt och smärtfritt.

 

Därför firar jag i dag mitt 1-årsjubileum som bloggare.