Övervintrare?
Det finns fåglar som trotsar den svenska kylan och håller sig hemma. Blåmesen är en tättingart som inte rör sig några längre sträckor från sina häckningsområden. Vackra är de att se på och kul för en hobbyfotograf att de finns på nära håll, så att kommande vinterbilder inte bara handlar om snötäckt mark, snötäckta träd och istappar från taken.
Hur vacker blåmesen än är, så hoppas jag denna vinter kunna föreviga en av mina två drömbilder, som hittills bara stannat vid drömmar.
En magnifik örn på relativt nära håll är den ena. En domherre fotograferad framför kulissen av nyfallen snö är den andra.
Eldfågeln
Som jag skrev i ett tidigare inlägg, lämpar sig årstiden för lite annat än fotografering av kända och ökända platser.
Photoshop är en bra vän vid dessa tillfällen. Detta projekt får väl gå under namnet "Eldfågeln" och tog sina modiga två timmar att färdigställa.
Örnen och elden är bilder jag "lånat" på nätet. De har behandlats i flera lager med effekter som Tunna ut och Färgbalans, justeringslager med Intensitet/kontrast och Övertoningskarta, filter som Oljemålning och Oskärpa, samt användandet av olika Blandningslägen och Opacitet på de skilda lagrena.
Fotbollen, stjärnhimmelen, stjärnorna och planeterna har jag själv åstadkommit. Stjärnhimmelen har skapats med hjälp av filtret Brus i två lager med olika storlek, samt justeringslagret Intensitet/kontrast. Till stjärnorna användes filtret Linsöverstrålning och den svaga blå färgen på stjärnhimmelen har fått sin färg genom justeringslagret Färgbalans. Nu försvann det mesta av blåtonerna när jag lade ihop alla lager och här tog slöheten över, då jag inte hade lust att lägga till den igen, men...
Fotbollen och planeterna har skapats i olika lager, men en mängd filter, justeringslager, blandningslägen och texturer. Det är enklare än det ser ut, under förutsättning att man kan grunderna, men jag tänker inte gå in på dem här, då jag misstänker att ni inte själva tänker experimentera på egen hand...
Blev jag nöjd? Ja, ganska, även om slutresultatet inte riktigt blev som jag skissade upp från början. Själva stjärnhimmelen kunde gjorts mer naturtrogen och bollen kunde jag ha smält in bättre i sammanhanget. Nu är jag dock inget proffs och har bara krav på mig själv och inte från någon annan, så...
...jo, jag blev nöjd trots allt.
Stadsvapnen
Så här illa är Nyköpings stadsvapen och välkända nyckel behandlade. Rost, rost och åter rost. Vädrets makter tär hårt nere vid hamnen, det är helt klart.
Experimentslusta
Så här i vad man på sportspråk kallar mellansäsong, får man hitta på andra projekt. Den färgrika hösten har förvandlats till något trist och tristare lär det bli innan nysnön ligger vit under en klarblå himmel.
För några månader sedan läste jag en fototidning där man visade bilder som skapats i köket hos en välkänd fotograf vars namn jag glömt.
Det var en av dessa bilder jag plötsligt blev sugen på att försöka ta efter, på mitt eget lilla vis förstås. Nu blev det väl inte som jag hoppades, men säg hur ofta den förhoppningen slår in. Dock...
...fram med makro-objektivet, stativet, en extern blixt, en glasskiva, en glasskål och bort med dukar och blommor från köksbordet.
I glasskålen droppades en droppe diskmedel som sakta rördes om och därefter hälldes cirka en tesked olivolja i. Glasskålen ställdes sedan på glasskivan som placerats mellan två staplar med cd-skivor. Så här blev första försöket...
...och den andra bilden i lite större förstoring.
Till den tredje bilden tog jag fram en tändare för att försöka fånga lågans sken i bubblorna. Nja, så blev det nu inte, men lågan i sig skapar ändå lite liv i bilden.
Innan den sista bilden togs hällde jag i lite grönt färgämne i syfte att skapa lite färg. Inte heller detta uppnådde önskat resultat, men blev väl ändå ganska effektfull...åtminstone i mina ögon.
Nåja, nu blir det säkerligen fler tillfällen till experimentslusta under den långa vinter som väntar, för att inte tala under den trista höst som återstår.
Ni som besöker bloggen och gillar att fota, har säkert andra idéer ni kan visa upp och inspirera med. Kanske någon av er försöker på det som jag försökte åstadkomma, så därför väntar jag på dylika bilder på era bloggar.
Utmaningar är väl aldrig fel?
Ljusfabriken
I denna oansenliga byggnad vid Nyköpingshamn ligger Nyköpings ljusverkstad.
Verksamheten pågår hela året, men det är väl till hösten och vintern som besökarna blir fler. Det är nu som de levande ljusen tänds och det är nu som dofterna av stearin känns i hela bostaden och lågorna sken avspeglar sig på väggarna
Visst är det något speciellt när ljusen tänds och visst ger det en helt annan hemtrevnad än skenet från stela lampor och på Nyköpings ljusfabrik hittar du ljus i både vanliga och ovanliga former och i olika prisnivåer.
Så gör gärna ett besök. Hittar du inget till dig själv, så finns det förslag på presenter till nära och kära.
Man skulle väl egentligen vilja smyga runt och fotografera mer "konstnärligt" då rätt inställningar på kameran kan frammana riktigt fina bilder, men att smälla upp ett stativ bland besökare i den trånga lokalen är väl inte optimalt. Samtliga bilder ni ser är tagna med hög iso och handhållet. Man får istället nöja sig med bilderna på fabrikens egen webbsida. Gör gärna ett besök på den med, länk
Färglös höst
När de vackraste höstfärgerna gjort sitt för säsongen, gör sig hösten ganska bra i svart-vitt. En kortare promenad till hamnen och tillbaks, fångade detta. Inget märkvärdigt, men en bild av Nyköping under den tristaste av årstiderna.
Ett år på tio sekunder
Tänk, bara tänk, om det gick så fort.
När vädret är allt annat än gästvänligt, när vinden ligger på och regnet står som spö i backen, är Photoshop en bra vän.
Att manipulera bilder är enklare än man tror. Sommarbilden ovan är originalet och de andra årstiderna är skapade genom att använda justeringslager, olika blandningslägen och filter.
Det du ser på bild, kanske inte alltid är vad det verkar. Dock ska sägas att jag föredrar att föreviga de svenska årstiderna med kamerans hjälp och inte med Photoshops, men ibland är det jäkligt kul...eller hur ni vänner som råkat ut för detta?
Blommorna i parken
I förra inlägget utlovade jag de sista bilderna höstbilderna för i år. Jag ljög...
De här rackarna stod så ståtliga i Gripsholmsparken att de inte gick att mostå.
Höst i parken
I Gripsholmsparken har hösten gjort entré på allvar. Löven är nu fler på marken än på parkens omgivande träd och de gröna buskarna har ändrat färg till gult, orange och rött. Gräsmattan håller dock en förvånansvärt fin grön nyans och visst kan man fortfarande se en och annan blomma som förgyller med sina vackra färger, men när desa bilder togs blåste en kylig vind över området och den förvarnade om vad som komma skall.
Det här blir de sista höstbilderna för året, så innan vintern kommer till Nyköping får jag väl hitta andra projekt att föreviga, kanske något i Photoshop.
Minnen från Italien
Frugan och jag brukar ibland bjuda syskon med respektive på en middag som går i tecknen av en tidigare resa vi gjort. I helgen som gick bjöd vi därför in till en...
Tyvärr kunde inte min bror och flickvän närvara p.g.a. chansen att i sista stund få göra en prisvärd resa till...häpp, Italien och närmare bestämt Venedig.
Nåväl, syster och svåger tittade upp för en kväll med Italien som tema. Vi hade redan under resan i somras inhandlat lite drycker som var ämnade för detta tillfälle.
Välkomstdrycken bestod av den runt Medelhavet så populära Aperol Spritz (2 delar Aperol, 3 delar mousserande vin, fyll på med fruktsoda och toppa med is och apelsinskivor). Läskande och gott, men visst finns det en skillnad i att intaga denna ädla dryck vid Gardasjöns strand och en lägenhet i centrala Nyköping.
Därefter följde en förrätt, som bestod av Bruschetta med tomat & vitlökstopping. Ofta en populär och framför alt enkel rätt att tillaga. Till förrätten bjöds det på Birra Moretti, den populäraste italienska ölen. Den var dock beställd och avhämtad på Systembolaget i stan, men smakade lika gott för det.
Huvudrätten var en italiensk buffé, bestående av prosciutto, pancetta, salami, grillad kyckling, svarta oliver, grillad paprika, vindruvor, tallegio och en stark korv som inhandlats på Magnus kött & vilt i Nyköping. Vi förvarnades om att korven var stark och det var med en viss tvekan som övriga i sällskapet smakade av den. Helt i min smak och jag tror inte att de övriga såg den som allt för stark heller, även om en och annan svettpärla sågs rinna nedför kinden på vissa.
Till huvudrätten dracks det ett vin som inhandlades på en lokal vinodling i Italien. Campoleá heter det och är en ripasso från Valpolicella-distriktet. Ripassoviner jäser två gånger och gör därför vinet fylligare. Valpolicella är ett distrikt mellan Gardasjön och Verona och är ett av de mest kända vindistrikten i Italien. Detta vin finns, som jag förstår det, inte att köpa på Systembolaget, så här fick syster och svåger smaka på något de aldrig gjort och förmodligen aldrig kommer att göra igen.
Efter avslutad måltid var det meningen att nästa inköpta dryck från Italien skulle inmundigas, en äkta Limoncello, inköpt i en specialbutik i Garda. Den glömdes bort...illa, illa...men den står där och väntar på nästa tillfälle. Bara så syster och svåger vet det...kanske också bror och flickvän.
Kvällen förflöt med lite mer Aperol Spritz, chips och fotoförevisning med bilder från vår Italienresa i somras. Lite samtal och idéer om kommande resor och privata tillställningar, fördes också fram. Vi har lite att se fram emot de närstående veckorna, i jul- och nyårshelgen och till en och annan redan inplanerad resa under de kommande åren.
Kvällen förflöt, mörkret trängde sig på, ljusen spred en härlig värme, vintern närmar sig, men med saker att se fram emot så ska väl även den trista hösten och den långa vintern flyta på även i år.
Ps.
Bilderna som illustrerar detta blogginlägg är alla retouscherade med olika plugin-program och filter till Photoshop. Topaz Labs, Perfect Photo Suite och Photoshop filtren Ljuseffekter och Glas. Normalt använder jag aldrig plugins och filter till bilder jag publicerar, så det här var en engångsföreteelse i syfte att prova och förgylla.
Besökaren
När vi satt och åt frukost kände vi oss iakttagna. På fönsterblecket satt den där och tittade nyfiket på när vi intog vårt té och våra nyinköpta småbröd. Den kuttrade lite försiktigt, burrade upp fjädrarna mot den kyliga vinden som låg på och rörde huvudet fram och tillbaks som duvor gör.
Undrar vad den egentligen tänkte? Ibland vill man betala pengar för de tankar som far genom huvudet på våra vänner djuren. Är de rädda för oss, nyfikna, arga, undrar de vad vi är för fula figurer eller vill de bara vara våra vänner?
Den satt och blängde på oss under hela frukosten, helt ogenerat och inte ens när kameran åkte fram lättade han/hon på vingarna och flög iväg.
Frugans dotterdotter älskar att stå i vårt fönster och titta ut på fåglarna som kretsar över hustaken och sitter på stuprören på fastigheten mitt emot. Hon skulle verkligen älska denna duva och brista ut i sitt charmiga "fåågljarna", men se när hon senast var på besök, så lyste duvan med sin frånvaro. Typiskt...men vi väntar idogt på nästa tillfälle.
Höstprakt
Hösten är den årstid när naturen visar den palett av färger som är oslagbar. Det förgyller den tid på året som annars går i moll och är så grå att man man bara baxnar. Precis som många i bekantskapskretsen konstaterat, har årets höst förflutit utan att visa upp de tavlor vi annars vant oss vid. Sensommaren till all ära, men det känns som den blåst oss på den färgsprakande palett som nu ligger platt på den regnvåta marken. Nåja, lite av det hösten kan erbjuda har ändå gått att föreviga.
Kyrktornet
Nicolaikyrkan i Nyköping har fotograferats ur alla vinklar, under alla årstider, både utvändigt och invändigt. Denna vy från vardagsrumsfönstret har jag dock aldrig provat. Med det senaste 18-300 mm objektivet fungerar det, även handhållet.
Det är många kvällar man tittat ut och sett himlen skifta i både rött, gult och orange, men aldrig att kameran plockats fram. Nu kände jag ändå att jag måste. Så här på hösten ses ibland också fåglar i hundratals cirkulera ovanför kyrktornet, men just denna kvällen verkade de ha något annat för sig.
De trevliga tjejerna i grannfastigheten kanske tror att det är de jag fotograferar genom fönstret, men sånt gör inte jag.
Det river
Tuffa grabbar kräver tuffa drycker...
...och till tuffa drycker krävs det tuff musik.
Ensamt i hamnen
Det var ganska öde nere i småbåtshamnen idag. Lika öde var det ute till sjöss, där inte en båt syntes till bland vågorna.
De små bodarna som annars omges av båtägare som fejar, grejar och fikar stod där tomma och ensamma...
...så man undrar var båtägarna befann sig denna ganska arla söndagsmorgon i Nyköping. Trots den öde småbåtshamnen låg båtarna tätt intill varandra vid bryggorna, så om inte denna sensommarhelg var ett perfekt tillfälle att ta upp dem för vintern, så vet jag inte.
Dock insåg gässen att hösten nu är kommen, att den kalla vintern står för dörren och att vattnet snart fryser till is. Bäst att dra i tid tänkte de säkert. Bäst att dra upp i tid, verkade dock inte finnas i tankarna hos de vars båtar låg förtöjda i småbåtshamnen.
Kroatien: Sista dagen
Sista dagen på denna korta semester.
Det fanns lite likheter mellan denna resa och bussturen vi tog till italienska Gardasjön i somras. Dels strulet på nedresan, med en krånglande buss på autobahn respektive krånglande bagagelinor och flygplansmotorer. När vi i somras vaknade sista dagen på resan, så var himmelen mörk och grå och snart nog smattrade regnet på fönsterrutorna för att sedan övergå i skyfall, allt ackompanjerat av åskan som lät ljuda högt och ofta mellan bergen.
Precis likadant var det nu. Vi hade planerat att tilbringa några timmar på stranden innan bussen kom för att hämta oss. Himmelen som mötte våra trötta ögon på morgonen sade dock något annat. Strax efter frukosten började regnet smattra mot taket för att sedan övergå i en rejäl störtskur, ackompanjerat av åskan som lät ljuda högt och ofta mellan bergen. Ni känner igen beskrivningen?
Sagt och gjort. De sista timmarna fick tillbringas i hotellfoajén, lunchrestaurangen och baren. Timmen innan bussen kom, så upphörde regnet och vi fick en tid som kunde utnyttjas för en kortare promenad och lite fotografering.
Resan startade i moll, avslutades i moll, men där emellan var det väldigt mycket dur. Jag kan rekommendera Makarska rivieran om ni eftersöker lugn före stim, men ta er gärna hit innan eller efter den riktiga högsäsongen, då ungdomsgängen ockuperar stränderna och barerna.
Vill ni läsa lite mer om området kan ni göra detta på denna svenska webbsajt.
Lite fler bilder har jag lagt in på min Google-sida, tillsammans med andra resebilder.
Nu väntar en mörk och tråkig höst, en lång och kall vinter, men nästa resa är redan inplanerad. Det är inte vi som planerar denna resa, utan en jubilerande syster och förhoppningsvis blir vi ett antal vänner i resesällskapet.
Vart vi ska? Detta kanske ger en liten fingervisning...
Kroatien: Övrigt
Bilder som inte fick plats i andra inlägg, men som ändå beskriver vår vecka på den Makarska rivieran.
Fortsättning följer...
Kroatien: Duvbrovnik
Efter sommarens bussresa till Gardasjön, där tiden ägnades åt utflykter, hade vi bestämt att resan till Kroatien skulle ägnas åt sol, bad och allmänt slappande. Det var dock en sak vi bestämde redan när resan bokades i vintras. Vi skulle följa med på turen till Duvbrovnik.
Nu blev det så, men inte på det sätt vi tänkt oss. När vi skulle boka resan hos Vingguiderna fick vi beskedet att det var fullbokat och ett par dagar senare fick vi ett telefonsamtal att man hade satt in en extrabuss, men att också den var fullbokad, men att man hade en annan utflykt att erbjuda istället.
Det här är första gången under våra utlandsresor med olika bolag som vi känner oss besvikna, då informationen var väldigt bristfällig och detta tillsammans med det faktum att Vingkontoret i Baska Voda inte var öppet på de tider man sagt vid ankomstmötet och att telefonnumret som stod angivet inte fungerade, så blev betyget ganska ljumt på det formulär vi fyllde i under den gångna helgen.
Nej, det blev att försöka ta sig till Duvbrovnik på egen hand, närmare bestämt med lokalbussar. Tyvärr hade informationen var tämligen bristfällig också i detta avseende, både från Vingvärdarna och hotellets receptionist. Det var väl därför inte med större förhoppningar vi klev upp vid fem-tiden på morgonen för att ta oss till Baska Voda, varifrån en lokalbuss skulle ta oss till Makarska, för byte till en större buss till Duvbrovnik.
Vi stod på byns enda busshållplats strax efter 06:00 med informationen att den första bussen skulle komma förbi strax innan 06:30. Det gjorde den inte, men vi väntade då informationen vi fått sade att bussarna gick varje halvtimme. Det gjorde de inte.
Runt 07:15 kom en buss från det aktuella bussbolaget, men den passerade förbi hållplatsen utan att stanna. Vid 07:40 kom en buss som stannade, men den var inte från det bolag som vi skulle åka med enligt Vingguiden, så vi hoppade inte på. Ytterligare en buss stannade efter en kvart, men också den från fel bolag. En dryg halvtimme senare stannade ännu en buss från ett annat bolag än det vi skulle åka med, men nu var vi lite frustrerade så vi hoppade på ändå...och det blev på en skolbuss...igen.
Nåväl, vi kom fram till bussterminalen i Makarska och köpte våra biljetter till Duvbrovnik. Vi hann med varsin cappuchino på ett närbeläget café innan vi äntrade bussen för vidare färd.
Det var en lång resa på dryga tre timmar, men det var en resa som var värd varje krona. Vägen till Duvbrovnik passerade mellan höga berg som kantade vägbanan och det vackra grönblå hav som kännetecknar området. Utmed sluttningarna klättrade också små byar och stränderna bakom dessa lyste lockande. Oerhört vackert, så vackert att man ville gå av vid varje hållplats och föreviga allt med kameran. Det få kilometer när vägen gick längre in mot land, syntes inte havet och bergen skymtades en bra bit bort, men här var det nästan lika vackert, då vägen kantades av några mindre sjöar och gigantiska odlingar som skiftade i olika göna nyanser.
Den absolut ända plumpen på bussresan, var staden Plocé som passerades och där bussen gjorde ett kortare stopp. Plocé är en hamnstad och det första som möter en när man kommer åkandes på vägen är 10-våningshus som ser precis lika fyrkantiga, gråa, trista och nedslitna ut, som man sett på svartvita bilder från förorterna i de forna Sovjetstaterna. De bitar av staden vi passerade var nedslitna, det var klotter som vi inte såg i andra orter, smutsigt, skräpigt och banne mig om inte människorna såg lika trista ut. Ingen bra reklam för Kroatien och en gigantisk skillnad från övriga orter vi besökte och åkte igenom på resan.
Nåja, vi stannade inte i Plocé någon längre stund och snart var vi ute på den oerhört vackra kustvägen igen.
På resan till Duvbrovnik får man ytterligare ett land på köpet, nämligen Bosnien-Hercegovina. Landet delar Kroatien på en kuststräcka av cirka en mil. Eftersom Bosnien-Hercegovina ännu inte är medlem av EU, var det passkontroll. Polisen som gick genom passen var dock måttligt intresserad och våra pass kollades inte ens.
Kustvägen mellan Makarska och Duvbrovnik är kurvig och slingrar sig längs med bergväggarna och när jag skriver kurvig och slingrande, så menar jag det. Ju närmare Duvbrovnik man kom, ju mer krokigt och kuperat blev det. Emellanåt kom man på sig själv när man tittade ut genom bussfönstret, för att se...ingenting. Utanför fönstret stupade berget nämligen rätt ned i havet och den smala vägen kantades bara av låga räcken som knappt hade stoppat en stor buss eller långtradare. På vissa ställen längs den krokiga och smala vägen fanns det inte ens vägräcken, så jag förstår den svenska dam som på hemresan till flygplatsen i Split, sade att hon absolut inte ville sitta på den sida av bussen som vätte mot havet. Inget för höjdrädda och människor som lätt får svindel m.a.o.
Några bilvrak nere i ravinerna och en mängd minnesmärken längs med vägbanan, talar också om att vägsträckan är allt annat än ofarlig.
Snart skymtades halvön som Duvbrovnik ligger på och strax efteråt passerade vi över den bro som tar en till staden.
Duvbrovnik med sina 50 000 invånare är en turistmagnet som årligen lockar miljontals besökare. Sedan 1979 återfinns också det gamla Duvbrovnik med på Unescos världsarvslista.
Tyvärr är turistmagneter sig lika och det spelar ingen roll var i världen man befinner sig. Mycket förstörs av kommersen som pågår utanför och även bland turistattraktionerna och trängseln av människor blir ibland övermäktig. Nu besökte vi Kroatien och Duvbrovnik under en period där den riktiga turistsäsongen var över och därmed var det inte lika frekvent med turister och försäljare som annars. Skönt!
Staden i sig grundades av romarna 300 år f.Kr, men hade sin storhetstid på 1500-talet då Duvbrovniks handelsflotta var en av de mäktigaste i Medelhavet och handelsutbyte gjordes med länder både i Amerika och Asien.
Det stora jordskalvet 1667 ödelade stora delar av staden. Mycket återuppbyggdes, men flertalet av de ståtliga palats och andra byggnader som kännetecknade Duvbrovniks storhet var för alltid borta. Det stora inbördeskriget runt 1990-talet satte också sina spår och på en del byggnader kan fortfarande kulhål och märken från granatsplitter skådas.
Man märker ganska snart att staden var en pärla och visst känns det historiskt att gå genom de mycket smala gränder som binder samman torgen i den gamla staden. Gamla stan i Stockholm är känt för sina smala gränder, men här var de ett strå vassare. Några pampiga byggnader står kvar, liksom merparten av de slottsvallar som skyddade staden mot inkräktare.
Ni som följer världens bästa serie, Games Of Thrones, kanske skulle känna igen er. Delar av serien är nämligen inspelade här. Sevärt, men tyvärr hade vi lite för kort om tid för att hinna njuta ordentligt. Har ni inte varit i Duvbrovnik, så rekommenderar jag staden och då menar jag den gamla delen. Åk dock gärna under en period när turistströmmarna ännu inte hittat dit eller börjat klinga av.
Det tog ungefär 40 minuter att gå från bussterminalen till den gamla staden och cirka 30 minuter tillbaks. Dagen till ära var det runt 27 grader i skuggan, så jag ljuger inte när jag skriver att svetten bokstavligen dröp på bloggägarens kropp. Inte så fräscht, jag vet...men måste man vara det som turist i främmande land?
På vägen tillbaks passerade vi en skylt som skulle få svenska myndigheter att gräva febrilt bland paragraferna och ett namnbyte skulle nog med omedelbar verkan genomdrivas.
Vem Babin är vet jag inte, men området är ett stort turistparadis med hotell, camping och fina stränder alldeles i utkanten av Duvbrovnik.
Var resan till Duvbrovnik värd pengarna?
Nej p.g.a. strulet med bussarna, väntetiden i Makarska, den korta tid vi fick på oss i Duvbrovnik och stressen som medföljde i dessa faktorers kölvatten.
Ja med tanke på den mycket vackra kustvägen mellan Makarska och Duvbrovnik, den mycket sevärda gamla delen av Duvbrovnik, de historiska vingslagen som alltid ger lite gåshud på kroppen och det faktum att ha besökt en av Europas mest historiska städer.
Hade vi fått plats på Vings bussar, hade vi haft dubbelt så mycket tid på oss i Duvbrovnik, vi hade sluppit den långa promenaden till och från, vi hade hunnit äta middag och t-shirten hade inte behövt drypa av svett. Vi noterade detta i formuläret vi fyllde i och skickade in.
På bussen tillbaks lärde vi oss också något nytt. Man behöver inte byta buss i Makarska. Den buss man hoppade på i Baska Voda tar en till Duvbrovnik och från Duvbrovnik till Baska Voda. Dessutom är det inte bara ett bussbolag som trafikerar sträckan, så under den tidiga morgonen på busshållplatsen i Baska Voda, hade vi kunnat hoppa på en av de två bussar som stannade och med den tagit oss hela vägen till Duvbrovnik.
Inte lätt att vara turist alla gånger :)
Fortsättning följer...
