Nyårspromenaden

Vi i kompisgänget har gjort till en tradition att gå Nyårspromenaden runt Nyköpings mer centrala delar, om nu tre år kan kallas tradition. Förhoppningsvis blir det av varje år och snart är det väl helt okej att kalla det för en tradition.
 
Klockan 15:00 inleds arrangemanget som sedan pågår fram till 17:00. Vi tycker att det bör vara lite mörkare för att få hela mysfaktorn tilldelad. Vi samlades därför på Stora Torget en halvtimme senare, när solen försvunnit bakom byggnaderna. Vill man fotografera kanske denna promenad inte är den mest lämpade om man inte känner för att släpa runt på ett stativ, använda blixt eller har ett väldigt ljusstarkt objektiv.
 
 
Jag valde att inte använda blixt, släpade inte runt på ett stativ och äger inget riktigt ljusstarkt objektiv. Därför använde jag Auto-ISO och nackdelen med det är att man inte styr ISO-värdet själv. Fotograferar man i skymning har ISO-talet en tendens att höjas rejält och alla som fotograferar vet vad det innebär...brus.
 
Det tycker jag dock att man får leva med, för stämningen är ändå det viktigaste och i vissa bilder, framför allt svartvita, ger bruset en extra touch.
 
 
Det var inte mycket folk kvar på Torget när vi kom, men ett antal andra sällskap stod också de och inväntade resten av gänget. Runt promenaden var det dock gott om folk och som nyinflyttad Nyköpingsbo, borde det här vara ett givet och lärorikt evenemang.
 
Promenaden som kantas av tända marshaller tar sin början runt Gripemuseet och Nicolaikyrkan. Förra året gjorde vi en visit in i bägge byggnaderna, så det hoppade vi över denna gången.
 
Vidare förbi Stora Torget igen och vidare ner över den lilla bron till Bryggeriområdet.
 
 
Där hade konstnärerna sina atejéer öppna och många nyfikna passade på att titta in för att se vad man ägnar sig åt och vad som tillverkas i de gamla byggnaderna.
 
 
På gårdsplanen var en skön brasa tänd och några dansanta par tog en svängom till musik som dånade ut ur högtalare som placerats på trappan vid själva huvudbyggnaden. Mitt på gårdsplanen hade en stor formation av halm arrangerats och vi misstänker att man under kvällen ämnade tända på denna. Det hade varit sevärt, men vi valde att inte stanna för att se.
 
 
Vi fortsatte istället och gick den lilla träbryggan fram mot slottet. Nu hade mörkret lägrat sig, vilket i sig förgyllde stämningen, men som också gjorde det svårare att fotografera.
 
I den brusande forsen ned mot slottet slet några kanotister mot strömmen, i kläder och farkoster som var dekorerade med ljusslingor och från någon av kanoterna strömmande det ut musik. 
 
På den första bilden jag tog använde jag blixt för att jämföra. Visst fångade man det brusande vattnet och kanotisten något bättre, men själva stämningen runt det hela uteblev samtidigt.
 
 
På de nästa bilderna användes ingen blixt, bara Auto-ISO. Man ser direkt att bilderna innehåller mer brus, är inte lika skarpa, men stämningen är bättre fångad och liknar mer det som var.
 
 
 
Nästa anhalt var NK-villan som hade öppet. Utställningsrummen var låsta, så här kunde man bara gå in för att värma sig och smaka lite glögg och pepparkakor. Eftersom det var lite småruggigt ute, så värmde vi oss en stund och en viss mysfaktor infann sig ändå.
 
 
Vi tog ingen glögg, för nu vara det bara ett tiotals meter till vårt traditionsenliga stopp. Vid den lilla bryggan mellan NK-villan och hotell Kompaniet, har vi gjort till en tradition att stanna till för att inta medhavd glögg och pepparkakor. Ett trevligt stopp, som en del förbipasserande verkade kasta avundsjuka blickar på.
 
Lite kallt och blåsigt som sagt, så stoppet blev inte så långt.
 
Sedan bar det runt hamnbodarna, över bron och bort mot slottet. Förra årets promenads stora begivenhet i mina ögon var arrangemanget vid själva slottet. Då fick man beskåda eldslukare som genomförde sin show till tonerna av mäktig musik som dånade ut över borggården. En show som frambringade rysningar och Gundes berömda ståpäls och det berodde inte på kylan som då var än mer påtaglig än nu.
 
Tyvärr hade man ingen show på 2015 års promenad, bara mäktig medeltidsmusik som dånade ut över en mörklagd borggård. Vet inte om kommunen tvingas spara som många kommuner verkar göra nuförtiden. Synd, för nog hade fler än jag sett fram mot samma fina show som 2014.
 
Därför gick vi vidare ned mot muséet som var öppet. Passade bra, för här jag skamligt nog bara varit en gång och det var när man fick ta sprutan mot svininfluensan för ett antal år sedan. Det passade också bra, eftersom ett nytt museum håller på att färdigställas ett par hundra meter bort.
 
Det finns mycket att titta på. Bl.a. prissamlingen från Nyköpings och en Sveriges absolut bästa idrottsmän genom tiderna, Gert Fredriksson. Fotografier, minnesanteckningar och tidningsutklipp från Nyköpings epok som stor industristad med SAAB, Cewe, Sunlight och andra industrier som sysselsatte hundratals kommuninvånare, men som idag tragiskt nog bara är ett minne blott.
 
Ett klassrum från förr är uppbyggt och vid katedern står en docka föreställande dåtidens stränga lärarinnor. Kan erkänna att jag gärna hade haft modellen till den här dockan som lärare, om man nu får säga så i feminismens tidevarv?
 
 
Längst in i byggnaden finns museiföremål som kanske främst drar till sig manligt intresse, åtminstone fick man den känslan. Motorcyklar, motorer, flygplansattiraljer och information om flygflottiljen F11 som höll till ute på Skavsta mellan 1941 och 1980.
 
Motorcyklar som sagt, bl.a. en isracingmotorcykel från en av Sveriges mest kända förare, Posa Serenius. De dubbarna vill man inte ha över benen...
 
 
Ett varumärke som försvann från Sverige 1986 då det köptes upp av norska Statoil.
 
 
En trevlig promenad var över och gänget skildes åt för att en timme senare träffas för några trevliga timmar tillsammans innan 2015 övergick till 2016.
 
Ni som följer mig på Instagram vet att kvällen inte blev så angenäm för min del. Ni som inte följer mig på Instagram...än...får nyfikna stanna kvar i ovisshet.


Kommentarer
Lasse Jansson

Trevlig tradition (3 år tycker jag räcker för att använda det begreppet) och snygga bilder med mycket stämning. Sett till helheten så kan man verkligen se att Nyköping erbjuder ett brett spann av sevärdheter.

En schysst tradition ni skapat. Hoppas ni kan bibehålla den under lång tid framöver!

Svar: Vi planerar att fortsätta traditionen och hoppas bara att kommunen inser dess betydelse.
Stefan

2016-01-02 @ 11:37:14
URL: http://lassesfoto.blogspot.com


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Nyköping genom kameran och lite till.

Bloggen kan förhoppningsvis sprida lite information om Nyköping och vad som finns att se och göra. Mina intressen för Photoshop kommer också att synas emellanåt.

RSS 2.0