Skottland: Edinburgh
Efter en befriande kort flygresa (drygt 2 timmar) och en lika befriande kort bussresa mellan flygplatsen och Edinburgh, anlände vi hotell Ibis Styles. Hotellet ligger centralt belägget, bara ett kort stenkast från den stora huvudgata som drar igenom de centrala delarna av staden.
Resans första utflykt var en rundresa i Edinburgh, men den avstods då vi anlände hotellet i samma veva som turen skulle ta sin gång. Resenärerna som anlände med flyget från Köpenhamn några timmar tidigare stod då redan och väntade vid hotellets entré. 31 stycken var vi som skulle ta oss runt i Skottland med Ölvemarks, 13 från Mellansverige som flög från Arlanda och 18 från södra Sverige som avreste från Kastrup.
Vi valde istället att slå oss till ro på rummen, packa upp, duscha och bege oss ut på en egen liten promenad i hotellets närområde.
Edinburgh med sina dryga 460 000 invånare, är landets näst största stad och ligger vackert belägen vid Floden Forth som mynnar ut i Nordsjön. Edinburgh ligger i låglandet och är landets huvudstad sedan 1437.
Staden präglas av stenbyggnader, varav cirka 4 500 är väl bevarade från förr och de centrala delarna Old- och New Town upptogs på Unescos världsarvlista 1995.
Den mest kända byggnaden är väl Edinburgh Castle som högt belägen syns över hela staden, men det finns gott om gamla kyrkor, museer och andra ståtliga byggnader att beskåda. Staden är därför inte helt olik Prag, dit vi reste på vår första busstur.
Skottarna är stolta över sitt land och sin historia. Det märktes inte minst på alla statyer som visade kända skottar och påminde om händelser i landets historia. Några kända personer som bodde i Edinburgh var Sir Arthur Conan Doyle (Sherlock Holmes) och J.K. Rowling (Harry Potter). Bland mer nutida kändisar återfinns Sean Connery och Ian Anderson (Jethro Tull).
Det finns givetvis mycket att berätta om Edinburgh, men under en kvällspromenad inkluderat en god middag på italiensk restaurang, hinner man inte utforska allt man kanske skulle vilja.
Den intresserade kan därför läsa mer om staden här
Augusti månad är en festivalmånad. Edinburgh-festivalen inkluderar en rad enskilda festivaler av olika karaktär och under denna månad mer eller mindre fördubblas befolkningen. Det märktes på stan, så vill du utforska Edinburgh lite närmare är augusti knappast den månad du ska resa dit. Vill du njuta av skådespelen på och kring dessa festivaler lär du inte bli besviken. En av resans höjdpunkter var ett av inslagen under dessa festivalveckor, men mer om detta i kommande blogginlägg om vår bussresa i Skottland.
Fortsättning följer...
.
Bussresa
Jag är nyss hemkommen från en bussresa ute i Europa, den tredje i ordningen.
Innan min och frugans första resa, fanns en viss skepsis inbyggd. Vi hade tidigare hört ord som "penisonärsresor", "uppstyltat" och "resenärer som håller ihop tätt som ankfamiljer". Det har visat sig vara fel.
Dock är man lite orolig innan resan tar sin början och en mängd frågor inställer sig. Hur kommer vädret att vara, vad bjuds vi på för mat, kommer besöksmålen att infria våra förväntningar och vilka blir våra resekamrater? Vi har haft tur på våra resor, så också nu.
Såväl reseledaren som medresenärer vittnade om att de på tidigare resor haft resenärer som satt i system att komma sent och låta medresenärerna vänta, som beklagat sig över allt och som uppträtt både grinigt och gnälligt. Av detta fanns det inte tillstymmelse till på denna tur. Åldersmässigt pendlade det mellan 20 och 80, geografiskt sätt kom medresenärerna från Enköping, Malmö och diverse orter däremellan.
Vädret på resmålett är lynnigt, det vet alla. Vi såg på nyhetsrapporteringen varje morgon och kunde i ett inslag höra att detta hittills varit den sämsta sommaren på över 20 år, såväl temperatur- som regnmässigt. Vi hade tur. Förutom några mulna dagar, lite småstänk och ett rejält skyfall som varade i en halvtimme, var vädret kanon.
Maten var bra. De måltider vi tog på egen hand, valde vi med förkärlek att inta på italienska restauranger, men de som ingick i resans pris var heller inte dåliga. Ofta var det tre-rätters med tre olika alternartiv till varje. Haggis ingick inte i valmöjligheterna, till min och mångas glädje. Rätten fanns dock att välja vid frukostbuffén, vilka några gjorde. Reseledaren läset upp receptet på en av utflykterna och det fick mig att avstå en provsmakning, såväl nu som i framtiden.
Vad det gäller besöksmålen, var det ömsom vin och ömsom vatten. De flesta infriade förväntningarna, men några hade åtminstone jag väntat mig lite mer av...dock utan att vara besviken på det vi bjöds.
Årets resa ingick i firande av min systers 50-årsdag och gick till ett resmål hon längtat efter i flera år. Ni som följer mig på Instagram vet vart, några av er andra kanske listat ut resmålet med hjälp av texten ovan och ni som ännu funderar kanske får lite hjälp av följande bild...
Just det, Skottland.
På resor som denna är jag glad över mitt reseobjektiv på 18-300 mm som jag köpte förra året. Kanske det inte är riktigt så ljusstarkt som önskat, men det uppfyller mina krav vid ändamål som detta. Att göra resor som denna med 3-5 olika objektiv i väskan som ska bytas beroende på motiv man vill fota är inte riktigt min grej. Det lämpar sig bäst när man är ensam och kan tillbringa timmar för speciella syften.
På dessa resor är det också så att besöksmålen är sevärdheter och natursköna platser som gjort landet i fråga berömt. Därför är det också platser som är besökta av turister från olika delar av världen och den som tror man ensam kan smyga omkring och lägga timmar på att fånga motiv i olika ljussken och vinklar och utan en massa japaner som springer i vägen, har missförstått det hela. Det är inte så.
Jag kommer de närmaste två veckorna lägga ut ett antal blogginlägg med bilder och beskrivningar av de olika besöksmålen och hoppas att de kan locka andra till att besöka detta intressanta land.
Fortsättning följer...
Söderköping
Vi tog en liten kort semestertripp för exakt en vecka sedan och detta i syfte att fira min systers 50-årsdag. Resans slutmål skulle bli en överrasknig, så vi tog med henne på lite irrfärder med start vid Kvaresbofärjan.
Lite gråmulet var det och regnet hängde i luften. Efter en fika på caféet nere i backen tog vi oss över till Vikbolandet och en färd mot Arkösund. Syrran fick lite aningar om att det kanske var här vi skulle tillbringa två nätter, men icke.
Nu regnade det rejält, så det tilltänkta stoppet vid denna pärla blev inte av. Turen togs därför vidare på små krokiga vägar tills vi så småningom anlände platsen där vi skulle stanna....Söderköping.
Vi hade bokat in oss på det anrika Söderköpings Brunn som slog upp portarna redan 1774. Då var anläggningen en ren spa-anläggning, men idag har man förutom spa-behandlingar en konferens- och hotellverksamhet. Själva företaget Söderköpings Brunn bildades redan år 1100 och är Sveriges näst äldsta företag.
En mycket mysig anläggning där man nästan kan ta på historien. Nu blev det ett par timmar i relax-avdelningen, men inga behandlingar. Till hösten räknar vi med att åka tillbaka, men denna gången för en ren spa-weekend.
Söderköping är annars en liten stad (drygt 6 000 invånare), men en historisk sådan. En runsten från tidigt 1000-tal visar att människor bodde här redan då. Själva stadskärnan bär fortfaranade många spår av gamla tider. Små, härliga gränder, gamla, men välbevarade byggnader och mycket kullersten.
Ån ringlar sig genom stan och kantas av fina gångvägar, parker och gammal bebyggelse. Vattnet ser dock allt annat än inbjudande ut och dagarna till ära verkade någon tillställning ägt rum, för vattnet skummade rejält och med detta menar jag skum. Vissa byggnader såg verkligt gamla ut, andra såg ut att ha gjort sitt och bilden med de lutande husen är inte omgjord i Photoshop. De är så sneda i verkligheten.
En del intressanta detaljer går att föreviga om man är ute efter att fånga dessa. Det var inte riktigt syftet med denna resa, men rekommenderas för er som har lite tid till övers.
Annars är Söderköping kanske mest känd för sin kanal, eller "skillsmässodiket" som det kallas i folkmun.Den 190 km långa kanalen stod färdig 1832 och en av de 58 slussarna finns mitt inne i stan. Mycket kretsar också kring denna kanal. De privata båtarna med besökare från både Sverige och andra länder ligger tätt packade intill kajen. Restaurangerna ligger på rad och utanför det välkända glasscaféet Smultronstället ringlar sig kön lång redan innan man öppnar. Kön ni kan se på en av bilderna nedan, var så lång redan 20 minuter innan caféet öppnade.
Även om dagarna blev bättre och bättre vädermässigt, var det ingen värme. Kanske att det var av just den anledningen, men på kvällskvisten var det ganska tomt på folk vid kanalen och restauranger och butiker slog igen vid tidpunkter man inte är van vid i en typisk semesterstad, Kanske detta hade att göra med respekt för de gäster som sov i sina båtar? Å andra sidan var det ganska skönt att strosa runt här, utan de typiska stojet och skrålet man annars kan möta på liknade platser som denna.
Bor man i Nyköping tar det inte mer än en timme att ta sig till Söderköping. Många gör också detta för kanalens skull och inte minst det berömda glasscaféets. Dock finns det så mycket mer att se, i synnerhet om man älskar gamla miljöer och gillar att insupa den svenska historien.
Nästa besök i stan för vår del, blir förhoppningsvis någon helg i november då vi planerar in en spa-weekend med lite skön behandling för onda och frusna kroppar.
Läs lite mer om Söderköping här.
Kvällspromenad
Även om vädret inte är vad man vill en sommar och under sin semester, är kvällarna oftas fina och har man semester kan dessa utnyttjas till sena promenader.
Nyköpingsån intill Bryggeriområdet
Bron vid Östra Rundgatan
Ån vid restaurang Forsen
Ån vid bron intill Hållet (fick konvertera till svartvitt p.g.a. kontrasterna mellan ljust och mörkt som blekte ut himmelen. Funkar bättre i svartvitt i lägen som detta)
Klockstapeln vid Stora Torget
Gamla bilder
Du som bor i Nyköping har säkert sett de gamla fotografier man årligen sätter upp vid å-promenaden mitt emot slottet. Du som ska besöka Nyköping kan ta rundan och se Nyköping från förr.
I år är temat lite nyare bilder, så här får man se Nyköping från 50-talets slut till 80-talets början. Kul att se om man känner igen några personer på bilderna och visst gör man det.
Bl.a. på denna bild från min uppväxtort Tystberga och återinvigningen av Tyrsvallen, ortens idrottsplats.Läs mer
Oväder på G
En ganska typisk bild från årets sommar.
När cykelturen inleddes var himmelen blå, förutom några enstaka fluffiga moln. På väg tillbaks till Nyköping såg horisonten allt annat än kul ut. Väl hemkommen smattrade de första regndropparna mot fönsterblecket.
Vid sidan om
Just nu pågår en av Nyköpings stora turistmagneter, Nyköpings Gästabud.
I helgen tillbringades några timmar på Vallarna intill slottet, en populär plats att ha picnic på.
De här bilderna ägnar sig inte så mycket åt det som försiggår innanför murarna under kvällstid, utan lite av det man kan se vid sidan om på dagtid.
Som avslutning en bild i motljus.
Oväder
Veckorna som passerat har väl inte gått till historien som de vackraste och varmaste av dagar. Jag tycker synd om de som just påbörjat sin semester och gläds åt att jag själv har fyra veckor kvara att jobba.
Lite spännande motiv kan man dock fånga när tunga skyar drar in över stan och marken känns väldigt mättad på vatten.
Barnvakt
Jag tillbringade nästan en timme vid dammen framför Nyköpingshus, fascinerad av andmamman och hennes ungar. Det fina vädret gjorde förstås att jag ville utnyttja timmarna till både nytta och nöje.
De små liven hade sitt eget liv, till den nervösa mamman förtret. En var ute och sprang på gångvägen...
...en simmade iväg längs med vattenbrynet...
...och en hade stuckit iväg ut på djupare vatten.
Mamman hade fullt sjå med att kolla ungarna...
...och när de stack ut i dammen genom att smita under det uppbyggda staketet fick hon problem. Till slut insåg hon att fåglar kan flyga och flaxade över för att tillrättavisa de små busfröna som lekte ute i vattnet.
Lite förtvivlad såg hon ut när en av ungarna hade tagit sin tillflykt under en av buskarna där den stod och såg på sina syskon som simmade runt ute i dammen.
De är onekligen gulliga de små liven...
...och till allas lättnad kan jag berätta att ungarna och mamman vaggade bort i solljuset, trygga och tillfreds med livet.
...men frågan är var pappa and befann sig? Här snackar vi inte om kvoterade pappadagar och jämlikhet mellan könen. Av pappa and syntes inga spår.
Sakta jag går genom stan
När det inte regnar och blåser är kvällspromenaden mellan jobbet och hemmet ganska angenäm. Lugnt, tyst, en behaglig temperatur och givetvis ett vackert ljus.
Redan utanför jobbet börjar himmelen visa sig från sin färgglada sida, sedan börjar den "blå timmen" att ta över och nere i hamnen är det öde, tyst och denna båt som konverterats til svartvitt skapar en viss harmoni.
6:e juni
Jag blir glad när jag ser hur vi svenskar firar vår Nationaldag, precis som man gör i andra länder.
Hur vi firar är var man och kvinnas sak, men att förneka det som enar ett folk på samma sätt som en vm-match i fotboll gör är något jag har svårt att ty mig till.
I Nyköping vajade den svenska flaggan under en himmel som växlade i blått och gråmulet. Den starka blåsten fick stundtals sällskap av regnskurar som tack o lov var både få och kortvariga.
Många balkonger var klädda med svenska flaggor, gula och blå ballonger var uppsatta här och var i stan och många förbipasserande fordon hade dagen till ära klätts med flaggor som vajade fint för vinden.
I hamnen hade Kustbevakningen uppvisning i en av sina båtar, line-dansarna förberedde sin uppvisning, Nyköpings modellklubb visade upp både bilar, båtar och flyg, Nyköpings automobilsällskap hade sin Gästabudsrunda i gamla bilmodelller av olika märken.
Det fanns något för de flesta att avnjuta och delta i vid stans mest turistbesökta platser som Stora torget, Nyköpingshus, Tovastugan och hamnen.
Andra passade på att ha möhippa dagen till ära..
...och varför inte ställa upp och visa att Nationaldagen betyder något nästa år. Bara de negativa sitter hemma och är frustrerade en dag som denna och till dem tillhör säkert inte du?
Själv drog jag runt med kameran på magen efter en titt på pågående NM i forspaddling (kommer i senare inlägg) och en god rabarberpaj på Tovastugan. När frugan vände hem för att piffa upp sig inför eftermiddagens besök på Rökeriet, fortsatte jag leta motiv att symbolisera Sverige nationaldfag med, men fastnade vid den lilla dammen framför slottet där en andmamma hade fullt sjå med att hålla reda på sina ungar (kommer i ett senare inlägg).
Eftermiddagen kom och med den en god middag i glada änners lag. Laxhamburgare nedsköljt med kall öl och till efterrätt en fruktomgärdad kladdkaka med jordgubbar och grädde...och ett glas vin som krydda på det. Mums!
Trots lite mörka moln och några korta regnskurar på förmiddagen, förvandlades dagen till en riktigt härlig kväll, precis som det ska vara på en Nationaldag. Glada och trevliga människor förgyller alltid vardagen och så borde det vara varje dag om året, men...
Tema svenskt
Automobilsällskapets traditionella onsdagsträffar i Nyköpings hamn fortsätter. Temat under en mycket blåsig gårdagskväll var "Svenskt".
Jag var själv stolt ägare till ett antal SAAB-modeller i min ungdom, så visst doftade det lite nostalgi blandat med matoset från restaurangerna. Efter en god glass intagen i lä så bar det av ut i folkvimlet och bland bilar av både nyare och äldre modeller.
Det är inte enkelt att fånga bilar när folk trängs kring dem, så fokuset låg denna kväll på detaljer. Nu var kvällen blåsig och inte särskilt skön, så besöket blev ganska kort. Några "intressanta" detaljer hanns dock med.
De svenska modellerna på hamnplan...
...och de utländska på grusparkeringen.
Det är notabelt hur det skiljer i omsorg av de gamla bilmodellerna. Vissa är välskötta och polerade så lacken nästan bländar, andra är matta i färgen och rostiga...men det är väl så det ska vara när nostalgin är viktigare är framförandet.
Plötsligt....kliver Lemmy fram bland bilarna....eller kanske inte...
...och bland bilarna ser jag en bekant äldre herre som intresserar sig för något. Är det flugor som fastnat i lacken, är mannen bara trött och lutar sig mot karossen för att vila eller är det "kontrasterna" i lacken som tilldrar sig hans nyfikenhet?
Fyren på Femöre
Man kanske inte ska göra jämförelser, men fyren på Femörehuvud är nog för Oxelösund vad Nyköpingshus är för Nyköping, ett landmärke och turistmål.
1867 byggdes fyren och var i drift fram till 1972. Fyren som ursprungligen var placerad i en utbyggnad av fyrbostaden var till en början utrustad med en rovoljelampa, men ersattes i slutet av 1800-talet med en av fotogen. 1955 byggdes fyren som ses på bild ovan och då utrustades den med en gaslampa. Fyren automatiserades samtidigt och därmed avbemannades verksamheten. Länk
Sedan 2004 drivs fyren av Föreningen Femörefortet som också ansvarar för den intilliggande fästningen som numera är öppen för allmänheten och ett populärt utflyktsmål.
Fyrvaktarbostaden kan idag hyras för 1 000 kronor dygnet och den intilliggande fyrbiträdesbostaden för 600 kronor dygnet. Länk
Området är inte bara intressant ur historiskt perspektiv. Klipporna utgör också en välbesökt plats för sommarens sol- och badgäster. Tyvärr är det här, precis som på många platser längs med Sörmlandskusten. När badtemperaturen är tillräckligt hög, har algblomningen precis tagit fart och svept in kusterna i sin gröna sörja.
Jag personligen tar gärna cykeln till denna kustens pärla, på sommaren utrustad med matsäck, badbyxor och sololja. På våren enbart utrustad med lite fika och kameran nedpackad. Dagen som var visade en blå himmel, lite blåsigt, men en temperatur som ändå var beghaglig. Dock längtar jag till sommaren när man kan ta ett svalkande dopp efter de dryga 15 kilometerna på cykel, dock inte i pölarna som ses bland bergsskrevorna efter det myckna regnandet.
Blå timmen
Det är just nu fantastiska kvällar i vår lilla stad. Att vandra hem från jobbet vid 22-tiden är en njutning. Lugnt, närmast vindstilla, tämligen ljummet och ett magiskt ljus. Som hittat för en hobbyfotograf m.a.o.....ja, även för proffsen givetvis.
Ni som följer mig på Instagram har sett några av bilderna jag tagit med mobilen. Ni som inte följer mig i mobilen, har möjligheten att göra det om ni klickar på den blå Instagramikonen till vänster. De senaste dagarna har systemkameran varit nedpackad i kassen och lite fler bilder kommer här på bloggen så småningom.
Dock ville jag visa denna som fotograferades vid Vattensportens hus igår kväll. Bilden i sig är kanske inget mästerverk och motivet finns säkerligen i var mans kamera, men...
...de första bilderna jag tog på just detta motiv, blev inte riktigt som jag ville. Lite tråkiga färger (togs med den nedgående solen i ryggen) och inte den stämning verkligheten förmedlade. Jag provade därför att använda blixt, trots vetskapen om att en inbyggd blixt knappast gör nytta på avstånd längre en tre meter, men...
...vips så fångades en helt annan stämning och ett betydligt mer intressant ljus.
Himlen brinner
Bilderna ni ser är inte från årets Valborg, inte heller från en storbrand i Nyköping. Få saker i naturen är så spännade och färggranna som en himmel som visar sig från sin bästa sida.
Naturligtvis ska man som fotoentusiast befinna sig ute en kväll som denna, men med Manchester United på TV, följt av en spännande hockeymatch i pågående VM, så får man fånga vyer som dessa genom fönstret. Turligt nog har vi fönster som vätter åt tre av de fyra väderstrecken och därför kan man se skådespelet ut olika vinklar.
Att ta bilder genom fönster är självklart inte optimalt, men ibland är kvalitén inte det viktigaste.
Den observante kanske förstår att bilderna inte togs igår. Det var i lördags United spöade Crystal Palace, Sverige spöade Schweiz och himmlen visade upp detta skådespel.
Från moll till dur
Söndag och den goda lördagsmaten som slank ned med god dryck, måste motioneras bort. Ska man gå efter dietisterna skulle åtminstone jag behöva promenera tre maratonlopp varje vecka för att få bort kalorierna som letat sig fram till vissa kroppsdelar. Nu struntar jag i om kilona är ett par för många och midjemåttet lite vidare än det borde.
Lev gott, ät o drick vad du vill och motionera i lagom dos, det är min rekommendation för att må bra.
Frugan och jag tog en promenad ned till hamnen (konstigt att man nästan alltid hamnar där) under förmiddagen och såg att där var liv och rörelse.
Under regntunga skyar höll semi-finalerna i kanotens sprint-SM på för fullt.
Här gör förbundet och Nyköpings kommun dålig reklam för evenemanget, för jag hade inte hört, sett eller läst om dessa tävlingar och publiken bestod mest av klubbkompisar och familjer. Låt vara att regnet hängde i luften och att vi hann bevittna de sista semifinalerna i herrarnas tävling innan den långa pausen inför finalerna. Nog borde ett SM av denna digniteten locka folk, inte minst med tanke på att kanotsporten är den av grenarna som genom åren skördat flest medaljer i OS. Att just Nyköping är en av de mest framträdande klubbarna, såväl nu som då, förpliktar dessutom.
Här ser vi en som fick extra bråttom med att ta sig fram längs banan.
Vi tog oss längst ut på den långa piren som skyddar kanotstadion från vågorna. Den ser inte lång ut på håll, men tar man sig ända ut så är det en bra bit att knalla. Tur att det finns bänkar att slå sig ned på, synd att inte solen sken från en klar himmel.
Samma långa pir på väg tillbaks och genom kanotisternas läger. Det var matpaus efter semifinalerna, så det fanns inte så mycket att fotografera, annat än kanoter och diverse fordon.
Längre bort längs med hamnpromenaden var det inte lika mycket liv, rörelse och fart, men här höll en annan tävling på att genomföras. Digniteten på den vet jag inte, men någon form av mästerskap var det i alla fall.
Dags att gå hem och ersätta de kalorier som förlorats på promenaden och lagom till vi lämnade området bakom oss, började molnen skingras och himmelen blev allt blåare. Nog är det bra trevligare att se en klarblå himmel framför regntunga skyar...fast gillar man att fotografera är det sistnämnda att föredra då regntunga skyar skapar mer spännande bilder än klarblå himmlar.
Lite från ovan
När jag den 1:a maj stod och väntade på raggarkaravanen som drog genom stan, höll jag värmen uppe genom att gå runt rabatten bakom våra ryggar och förevigade blommorna som precis som jag längtade efter vårvärmen. Att kräla runt på marken bland flanörer skulle se bra märkligt ut och någon sådan inlevelse kände jag inte när det blåste snålt och temperaturmätaren visade 9º. Därför fick det bli lite blommor från ovan.
Det lönar sig
Visst lönar det sig att kliva upp tidigt och ta en längre promenad, inte minst när vädret är fint och morgonen ljuvlig. Den här morgonen skulle visa sig bli extra lönsam. Jag återkommer till orsaken.
Som sagt. Jag vaknade tidigt, såg genom fönstret att himmelen var ganska blå och vinden tämligen svag. Att promenera denna tid på dygnet är något helt annat än att vandra samma sträcka under senare klockslag. Trafiken är begränsad, fåglarnas kvitter dränks inte av motorbuller och de få människor man möter är motionärer, hundägare och en o annan som föredrar tidiga morgnar framför sena kvällar.
Är man dessutom fotoentusiast på hobbynivå är tidiga morgnar att föredra framför tidig eftermiddag. För er som inte förstå varför, kan jag berätta att ljuset är behagligare och skapar en helt annan atmosfär i bilderna.
Den tidiga promenaden tog sin början intill ån vid Nicolaiskolan där Forsythian intagit sin vackert gula färg.
Går man några meter ytterligare dyker de välkända svalorna upp och med ett motljus från en lågt stående sol får man en helt annan känsla i bilden än när solen står högt och man har den i ryggen.
I den lilla parken vid Storhusfallet har Kungsliljor planterats även detta år, fast nu i gult och inte i fjolårets orange färg. De börjar nu visa upp sig i all sin prakt.
Bronsstatyn Pilten var dagen till ära iklädd dagg som liknade svettdroppar på hans kind och när jag såg bilden på datorn upptäckte jag ett spindelnät som sträckte sig från hans nacke.
Parkens berömda Magnoliaträd har nu fått sällskap av nyplanterade, men det lär dröja innan de växer upp och blir lika ståtliga som sin föregångare. Kanske tidpunkten fick blommorna att sluta sig, eller så gör de ganska skuggiga platsen att de inte riktigt slagit ut. Vilket vet jag inte...
Jag fortsatte å-promenaden och var på väg mot Bryggeriets konstnärsområde, när jag såg den...
I flera år har jag rört mig längre uppåt Nyköpingsån för att få syn på en av de bävrar som håller till där, men aldrig lyckats få se något annat än spåren efter dem...
...men nu kom en traskande på stigen mitt i stan och särskilt rädd av min närvaro var den inte. Kanske den kände att jag aldrig skulle komma på tanken att skada eller skrämma ett djur.
Japp, nu har sett en bäver och defintivt inte på en plats jag förväntat mig. Det var den här upplevelsen som gjorde att den tidiga promenaden lönade sig extra mycket.
Lyckligt lottad fortsatte jag min väg framåt och glömde i lyckoruset att ta någon bild vid slottet och NK-villan. Inte förrän jag kom till hamnbodarna åkte kameran upp och där stod stans egen OS-medaljör Gert Fredriksson och inlapade morgonens tidiga solstrålar.
Strax innan kanotstadion har man planterat påskliljor och andra vackert lysande blommor. Inte särskilt exotiska förvisso, men väl värda att titta på.
När jag vände blicken för att bege mig hem, lade jag märke till denna lite komiska bild. Visste man inte bättre kunde man tro att det är värmeverket som spyr ut ovanligt mycket skit i atmosfären, men icke... Naturen spelar oss spratt ibland.
Om det är människans föroreningar som gjort att denna abborre såg döende ut, eller om det är naturliga orsaker som fick den att kippa efter andan vet jag inte. Den torde dock vara ett enkelt byte för de fåglar som kretsade i området.
Vid hamnkajen byggs det (säg var i Nyköping det inte byggs? Möjligen på landsbygden...) och silohuset får nu sällskap av ett stort antal lägre byggnader som kommer att kanta den nybyggda gång o cykelbanan.
Den här busken växer vid bron nedanför IOGT:s byggnad. Jag vet inte vad den heter (någon?), men den är vacker och ser väldigt oskuldsfull ut.
Promenaden led mot sitt slut och snart var jag tillbaks vid utgångspunkten, fast på andra sidan ån.
Har ni inte provat det, ge er ut på en tidig morgonpromenad och insup staden/naturen när den visar sig från sin bättre sida. Fast ta inte vägen genom de centrala delarna där spåren efter kvällens och nattens nöjesliv förfular gator och fasader.
Morgonens och dagens höjdpunkt var ändå bävern. Jag vet att den inte går upp mot synen av björn, varg, lo, kungsörn och andra mer häftiga djur i vår natur, men jag gläds åt det lilla. Vi stadsbor ni vet. Jo, jag vet. Jag har tidigare skrivit att jag föredrar landsbygden framför staden och den hållningen har jag fortfarande kvar.
Körsbärsträd
Inte behöver man åka till Kungsträdgården för att se dessa vackra träd. Vi i Nyköping har våra egna.
Slottet...igen
Nej, tänker många. Inte fler bilder av Nyköpingshus.
Bor man i stan så är det dock oundvikligt att ta bilder när man ändå passerar. Alla Nyköpingsbor med en stor systemkamera, liten digitalkamera eller mobil har bilder av slottet ligger, precis som alla turister som en gång passerat stans största turistmagnet.
Att ta en bild av slottet är inte svårt, långt därifrån. Utmaningen ligger i att åtminstone försöka hitta något nytt, en ovanlig vinkel, en speciell exteriör, ett ovanligt vackert ljus etc.
Bilderna nedan finns det säkerligen åtskilliga varianter av. De är inte unika, de är inte speciella, men jag undrar om den vanliga vardagsfotografen som bara knäpper en bild på måfå, har den ligger i arkivet?
Kanske en utmaning för många. Utmana dina vänner på att hitta den mest ovanliga bilden av Nyköpingshus. Det ni...
