En tur med lite otur
Igår visade sig Nyköping i sommarskrud med grader något över 20 och med frugan på kurs i Stockholm, fanns det läge för en cykeltur i vacker sörmländsk natur.
Det finns några rundor i trakterna av Nyköping jag gärna tar när tillfälle erbjuds. En sådan är sträckan Oxbacken- Runtuna- Svärta och det var den jag valde dagen till ära.
Jag brukar stanna vid Runtuna kyrka för att intaga medhavd matsäck. På en bänk nedanför klocktornet med bara fåglars kvitter som ljudkuliss, smakade det extra bra.
Nu gjorde jag ett val som jag aldrig gjot förut. Istället för att trampa vidare mot Runtuna och Svärta, valde jag motsatt riktning och fortsatte färden mot Lid.
På smala grusvägar gick färden vidare mellan öppna landskap och böljande fält. Frisk luft, fågelkvitter och naturens egna dofter påminner mig om att landsbygden står och alltid kommer att stå mig närmare än staden.
Jag tog ett kortare stopp vid Lids lilla kyrka för att knäppa några bilder. Färden fortsatte nu på asfalterad väg och vid Klappsta gård såg jag en inbjudande skylt som visade att det finns en badplats bara två km från huvudvägen. Jag svängde av för att ta mig till Ånstabadet, där jag tidigare aldrig varit. Det lilla badet ligger inbäddat i grönska med fin utsikt över det sörmländska landskapet. Med svetten lackande i pannan och lite ömma ben, såg vattnet så inbjudande ut, men badpremiären får nog vänta ett tag till. Jag tillät mig ändå att doppa fötterna i det kalla vattnet.
Dags så att fortsätta hemåt och nu gjorde jag ett val som jag fick flera tillfällen att ångra.
Istället för att cykla samma väg ut till huvudvägen, fortsatte jag åt höger, för visst finns det en liten tjusning i att inte veta var man hamnar. Man vet bara att man hamnar någonstans. Gårdarna blev snart färre, grusvägen lite smalare och det öppna landskapet byttes snart ut mot allt tätare granskog.
Om ni någon gång besöker Ånstabadet ska ni ta vägen till höger istället för den närmaste till vänster. När ni gör det och sitter bekvämt i bilsätet, njuter av luftkonditioneringen och lyssnar på bra musik i bilsteroen. Blunda då och...ja, inte du som kör förstås...tänk er synen av Stefan på sin 5-växlade stadscykel med svetten rinnande från pannan och allt mer värkande kropp.
Nu var jag ärligt talat desorienterad. Jag visste inte längre var jag var någonstans och var jag skulle hamna. Den smala grusvägen fortsatte några kilometer till och då plötsligt såg jag ett glittrande vatten mellan träden och hoppades att det inte var en synvilla. Grusvägen tog äntligen slut och jag stod med cykeln intill påfarten till en asfalterad väg. Det fanns inga skyltar som talade om var jag var, så nu tvingades jag till ännu ett val....höger eller vänster?
Jag valde att cykla åt vänster och detta i ett landskap där jag aldrig tidigare befunnit mig. Jag blev lite misstänksam när jag mötte en buss med adress Eskilstuna på displayen och på den lilla, smala och kurviga vägen blev plötsligt trafiken väldigt tät.
Var befann jag mig? Inga skyltar, ingenting...
Plötsligt såg jag ett antal mindre bostadshus uppe på en kulle. Inga jag kände igen, men ändå lite bostadshus som frkunnade at det åtminstone bor människor i närheten. Efter en tung uppförsbacke så jag då skylten... Råby!
Jag befann mig alltså i Råby och vem kunde tro det när jag några timmar tidigare satt och fikade vid Runtuna kyrka. Nu fick jag också förklaringen till den täta trafiken. På krönet stod ett par polisbilar och dirgigerade om trafiken p.g.a. en bilolycka lite längre bort.
Japp, då vist jag var jag befann mig och en vägskylt förkunnade att det "bara" bar 16 km hem. Ni som åkt mellan Nyköping och Råby, vet vilken erbarmligt tråkig väg det är. Raksträcka efter raksträcka, öppna landskap som låter vinden blåsa rätt på och oavsett vilket vädersträck man cyklar så blåser det alltid emot. En av naturens mysterier.
Nu kändes inte de öppna landskapen och böljande fälten lika charmiga längre. Ni undrar kanske varför inga bilder synts efter de senaste styckena? Svaret är enkelt. Jag var nu så less, så slut, så irriterad och så öm, att fotograferandet var en av de saker jag inte ens tänkte tanken på.
De bilister som passerade mig med nervevade sidorutor kunde höra en trött, irriterad, svettig och öm cyklist, högt utropa ramsor som "Jävla blåst", "Helvetes skittråkiga väg" och andra harnanger som inte lämpar sig för barns öron.
De sista kilometrarna fick jag nästan bita mig i läppen för att klara och den kuperade vägen över Hållet var en pina. Cirka 4,5 timme tog turen och när jag klev in genom dörren hemma, var den första tanken att nu blir det inget mer cyklande förrän den traditionella turen på midsommarafton.
Efter en skön dusch, efter att ha slukat två kalla öl och efter att ha sett Sverige besegra Vitryssland så hade känslorna svalnat lite och efter en natts god sömn kände jag mig ändå ganska tilfreds...och förmodligen 5 kilo lättare.
Ta detta med er. Motion är bra, motion är nyttigt, motion är kul och ju mer du motionerar, ju fler öl kan du inta utan att det säter sig runt midjan.
Jag mätte sträckan jag cyklade med hjälp av denna utmärkta sajt och kom fram till att jag på min 5-växlade stadscykel trampade cirka 58 kilometer och förlorade 2 600 kalorier.
Kommentarer
Björn
Haha...roligt o bra skrivet.
Det är väldigt fina trakter runt de områden du beskriver. Ånstabadet är verkligen en idyll. Egentligen vill jag ju inte rekommendera er att besöka det. Ska ju fortsätta vara en liten idyll, men ok...en liten titt kan ni väl ta.
Svar:
Stefan
Lasse Jansson
Åh nej, värsta tänkbara scenariot. Komma vilse och dyka upp vid Råby! ;-)
Men det blev en bra story och underhållning för oss andra. Vi som inte var med och nu kan ta del av strapatserna när en vanlig utflykt förvandlades till en exkursion.
Svar:
Stefan
Trackback
