När vi satt och åt frukost kände vi oss iakttagna. På fönsterblecket satt den där och tittade nyfiket på när vi intog vårt té och våra nyinköpta småbröd. Den kuttrade lite försiktigt, burrade upp fjädrarna mot den kyliga vinden som låg på och rörde huvudet fram och tillbaks som duvor gör.

 

Undrar vad den egentligen tänkte? Ibland vill man betala pengar för de tankar som far genom huvudet på våra vänner djuren. Är de rädda för oss, nyfikna, arga, undrar de vad vi är för fula figurer eller vill de bara vara våra vänner?

 

Den satt och blängde på oss under hela frukosten, helt ogenerat och inte ens när kameran åkte fram lättade han/hon på vingarna och flög iväg.

 

Frugans dotterdotter älskar att stå i vårt fönster och titta ut på fåglarna som kretsar över hustaken och sitter på stuprören på fastigheten mitt emot. Hon skulle verkligen älska denna duva och brista ut i sitt charmiga "fåågljarna", men se när hon senast var på besök, så lyste duvan med sin frånvaro. Typiskt...men vi väntar idogt på nästa tillfälle.