Från den lilla staden Stirling tog vi oss vidare till den stora staden Glasgow.

 

Glasgow har med sina förstäder cirka 1,8 miljoner invånare och delas av floden Clyde som rinner ned från högländerna och är Skottlands tredje äldsta.

 

Vi bodde på det moderna Premier Inn som ligger i ett område där gamla arbetarkvarter fått ge vika för mer modern arkitektur. Kontor och nya hotell skapar därmed en helt annan vy än de smutsiga och ansatta bostäder som fanns här förr.

 

 

Vi installerade oss på rummen, innan vi gav oss ut på en busstur runt staden. Det var inte långt till det första stoppet, som var vid Glasgows stora katredal, S:t Mungo, som uppfördes under medeltiden. I närheten av katedralen ligger också Glasgows äldsta hus, Provlands Lordship.

 

 

Från katedralen ser man också konturerna av den stora kyrkogården The Necropolis. Kyrkogården uppkom i samband med att staden Glasgow uppfördes och här ligger endast prominenta stadsbor begravda. Tyvärr tog inte bussen vägen förbi den ståtliga gravplatsen som ska vara en av Europas mest betydelsefulla, men tack vare zoomobjektivet fick jag åtminstone denna bild med mig hem.

 

 

Vi tog också en kortare promenad över torget George Square där många av stadens kända invånare står staty, bl.a. Sir Walter Scott på sin höga pelare. Torget inramar också en av Skottlands mest imponerande byggnader, The City Chambers som invigdes 1888.

 

 

Kelvingrove Art Gallery framför sin magnifika park körde vi förbi, men fick ändå chansen att ta några foton genom bussrutorna.

 

 

Den här lilla kuren är annars ett pittoreskt inslag från en tid innan signalljusen uppfördes vid stora vägkorsningar.

 

 

Vi åkte vidare förbi de stora universitetsområdena och de moderna områdena nere vid floden, innan det var dags för en mycket god trerätters på The Red Onion.

 

Dagen övergick i kväll och det var dags att insupa alla intryck från dagen. Som så ofta är nuförtiden, går det inte att öppna fönstren i hotellrummen och det är lite surt när man som i detta fallet har en strålande utsikt över Glasgow.

 

Därmed säger jag godnatt med en bild tagen genom fönstret.

 

 

Dagen efter hade vi hela förmiddagen på egen hand, innan avfärd mot nästa mål. Frugan och jag passade då på att promenera ned till den lite modernare delen av staden som vi passerade med buss dagen innan.

 

Glasgow, som jag personligen inte gillade lika mycket som Edinburgh, exploderade på 1700-talet. Från att ha varit en ganska obetydlig ort med cirka 1 500 invånare, växte staden rejält och blev en av Europas viktigaste portar för handeln med Nordamerika.

 

Genom att muddra floden Clyde kunde också större fartyg ta sig upp till staden och i.o.m. det, så förvandlades Glasgow till en viktig och stor industristad. Varvsindustri, mekanisk industri, men framför allt bomullsindustrin dominerade. Som i så många länder började staden sakta men säkert att avindustrialiseras och idag finns inte mycket av den gångna storhetstiden kvar. Hög arbetslöshet har präglat Glasgow i decennier, men numera har stadens ansvariga hittat nya incitament för en växande ekonomi och framtidstro för stadens invånare.

 

På vår långa (måste ha varit långt över en mil) promenad längs med Clyde, passerades moderna byggnader som kunde varit hämtade från vilken internationell storstad som helst, bl.a. Clyde Arc, Clyde Auditorium och Glasgow Science Center. Dock finns det kvar en del byggnadsmärken från fornstora dagar, bl.a. en rad gamla broar som fortfarande är i bruk och en av de jättelika Finnieston-kranarna som byggdes på 1890-talet och vars syfte var att lyfta hela lok och andra tunga maskiner. Kranarna var fyra stycken till antalet och den enda kvarvarande uppfördes 1928.och var i bruk ända till 1969.

 

Vid kranens fot, finns också två rotundor kvar. Dessa rotundor fungerade som hissar ned till en underjordisk tunnel som gick under floden Clyde. Spännande byggnader som visar att arkitekturkonsten inte är någon modern företeelse.

 

 

Det är klart att en stor stad som Glasgow borde utforskas mer än under de timmar vi hade på oss, men skulle jag få välja skulle jag hellre återvända till Edinburgh än till Glasgow. Därmed inte sagt att ett besök i staden är bortkastat, för det är det givetvis inte.

 

Nåväl, på eftermiddagen for bussen så vidare mot nästa mål och under tiden kan ni läsa lite mer om Glasgow.

 

Fortsättning följer...