I morse tog jag cykeln för att motionera bort gårdagens goda middag på Bernards Bar & Deli. Färden gick mot Örstigsnäs där jag hoppades få ta årets premiärdopp.

 

Det var behagligt varmt den här toden på förmiddagen, inte så tryckande hett det varit de senaste dagarna. Väl nere vid badplatsen försvann lite av badlusten. Det blåste ganska bra och vindarna som kom från havet bar med sig svalka. Skönt för en cyklist, mindre skönt för en morgonpigg badare.

 

Nåväl, jag lade ut den medhavda filten och placerade mig platt mot marken för att undkomma de värsta vindarna. Den här tiden på dygnet var jag ensam på stranden, förutom ett äldre par som satt i sina solstolar en bit bort och de ständigt närvarande måsarna.

 

Självklart var kameran med, men det fanns inga direkt motiv att föreviga. Är kameran ändå med kan jag väl också utnyttja den, tänkte jag. Det blev lite experiment, när jag lade mig platt på mage och förevigade gräset mellan mig och sandstranden. En bild med fokus på gräset och en med fokus på det glittrande vattnet. Inte särskilt innovativt kanske, men bilderna visar hur olika ett motiv kan te sig om man fokuserar på olika detaljer.

 

Ett experiment som detta gör sig dessutom bäst när man har stranden nästan helt för sig självt. Tiotals minuter senare kom nämligen ett sällskap med kvinnlig fägring och lade sig bakom gräsdungen ni ser på bild och sedan fylldes badplatsen snabbt med sol- och badgäster. Det hade nog sett illa ut om 98 kilo Stefan Karlsson ålade omkring i gräset med teleobjektivet riktat mot platser där kvinnlig fägring och andra badgäster låg och njöt.