På fredagen visste vi att Kolmården var öppen, så det bar iväg igen.

 

Bamses värld hägrade för den lilla 3-åringen som skulle ge alla sina nappar till Bamse. Hon är stor nu tjejen och behöver inte nappen längre. Bamses värld en pärla för barn och säkert en och annan vuxen som blir som barn på nytt. Lena?

 

 

Snöleoparderna är mångas favorit. Jag har hittills aldrig sett dem, annat än i skuggorna där de bor. Dagen till ära var de åtminstone framme, men låg på toppen av berget och knappt synliga för besökarna. Det skulle dock bli bättre och när vi som bäst satt och intog medhavd lunch, ropade 3-åringen att en av leoparderna var på väg ned. Det var den och nyfiket var den framme ända vid glasfönstret och nosade på barnen som satte näsan mot.

 

De är definitivt ståtliga djur.

 

 

På vägen mot delfinariet passerade vi både tiger och struts, bägge ståtliga djur på sitt vis.

 

 

Delfinshowen är i mina ögon den största upplevelsen. Inte bara p.g.a. delfinernas uppvisning, utan också ljusshowen, musiken och berättelsen som dånar ur högtalarna. Det är definitivt en mäktig uppvisning som visar att människan inte är ensam att dela på jordens resurser.

 

 

I ett utrymme vägg i vägg simmar just nu en nyfödd unge omkring med sin mor. Här är stämningen en annan än på andra sidan väggen. Nästan med andaktig tystnad sitter besökarna på bänkraderna och ser på när de bägge simmar omkring i den rymliga bassängen.

 

 

Linbanan var nästa anhalt, men först ett kort stopp hos en av 3-åringens favoriter, sälarna. Sälarna som idag njöt av den värmande solen vi såg allt för aällan sommaren 2014.

 

 

Linbanan åkte jag för fjärde gången och visst är det en annan känsla att tyst passera över de mäktiga djuren huvuden, ibland på väldigt nära håll.

 

 

Björnarna som alltid bruka tumla runt i närheten av linbanan, höll sig i skuggorna eller långt inne bland träden. Däremot fick jag för första gången stifta närmare bekantskap med djurens konung, lejonet. De har hittills hållt sig undan när jag tidigare åkt den långa banan, men idag låg de på ett berg alldeles i närheten av vagnens väg.

 

 

Det är inte alltid lätt att fånga djuren när man passerar med linbanan. Ibland ligger de på avstånd, ibland gömmer de sig bakom träd och ibland passerar linbanan så fort att man inte riktigt hinner fånga dem.

 

Några som är både lätta och roliga att fånga är förstås aporna. Fast sanning och säga ser de själva inte ut att ha särskilt roligt. Kolmården är en fantastisk park, inte minst för bevarandet av vissa djurarter. När man såg aporna som är djungeldjur och vana att slänga sig bland trädtoppar, förstår man att det här inte är deras rätta element. Fotogenetiska är de dock och de roar framför allt barnen som skrattar förtjust åt deras konster.

 

 

Den långa dagen avslutades med en kort elefantshow strax innan stängningsdags.

 

 

Kolmården är en plats man gärna besöker och varje gång upptäcker man nya saker. En attraktion som påbörjats, men tvingades till ett stopp p.g.a. den svenska byråkratin, är Wildfire. Den nya berg o dal-banan som lär bli sevärd för både ung och gammal...om den nu tillåts att byggas färdigt.

 

Här kan ni besöka Wildfires egna hemsida och se några filmer av projektet och nog tusan kittlar det lite?