Är den slut nu?
Nu måste väl vintern ändå vara slut? Jag såg visserligen meteorologen på tv igår förkunna att det blir ett bakslag i slutet av helgen, men även meteorologer kan ha fel...nähä, säger ni nu.
Jag tror dock inte på ett nytäcke av snö och grader som drar sig ned mot -10, så låt bakslaget bli kortlivat.
Optimistiskt låter jag därför dessa tre bilder bli avslutningen på en vinter som inte blev den Finbulvinter som spåddes i höstas.
Den stora istappen som fortfarande klängde sig kvar under bron vid Repslagargatan och snön som den gångna helgen fortfarande bjöd på relativt skapliga skidspår vid Ekensberg.
Avslutningsvis ses tre bilder från Storhusqvarn där Nyköpingsån nu kastar sig nedför fallet med all sin kraft och prakt. Det finns uppenbart mycket att tömma längre inåt landet.
På tur runt Svansta
Det var i söndags jag tog en riktigt lång promenad när dagen ännu var ung och relativt molnfri. Min plan var att gå till Svansta för att föreviga träningen på motorcross-banan.
Jag hade givetvis kameran runt axeln i händelse av att något intressant skulle visa sig. Började redan vi det gamla ödetorpet vid Olstorp. Idag ser det ut som ett övergivet ruckel, men färska bilspår visar att någon åkt till och från stället. Vem? Varför?
Strax efter torpet passerar den lilla grusvägen under motorvägen och vattendropparna som rann nedför taket och bildade krevader i vattenpölarna gick inte att motstå...
...och ovanför dundrade långtradare efter långtradare förbi på sin väg....ja vart?
Över det öppna landskapet vid Hagnesta svävade plötsligt ett av Ryanairs plan förbi på sin väg mot landning på Skavsta.
Lite typiskt nog hade motorcrossförarna tagit en paus när jag kom vandrande förbi. En varm sommardag hade jag satt mig i backen och väntat, men riktigt den känslan fanns inte denna dag och sakta hade också den relativt molnfria himmlen fyllts med tunga och gråa moln, så det fick vara den här gången.
Strax efter motorstadion klev jag förbi ett antal träd och frestelsen att åter pröva på att skapa en "skog i rörelse" blev övermäktig.
Dessa kala trädstammar är fotograferade med en lagom lång slutartid under tiden som kameran sakta rör sig i riktning nedåt.
Vid den gamla grustäkten sågs en bekant skylt bakom en mur av sly och kala buskage. Vi som är lite äldre känner igen den polis som förr satt på skyltar och varnade obehöriga för att passera.
Den nya grustäkten med rester från byggnationen av Påljungshage har växt sig allt större och än idag ses maskiner göra sitt arbete.
Nu blev vädret lite ruskigare och regnet började strila. Vid infarten till NOK-stugan stod denna bil. Förmodligen parkerades den av en ägare som var lika trött på den som jag vid det här laget var på regnet.
Framåt vårkanten bär det av på samma sträcka igen, men den här gången hoppas jag kunna föreviga både motorcross- och speedwayåkare i full träning...och givetvis något av de djur som ibland springer förbi på gärdena.
Ännu fler fåglar
Himmelen var oerhört vacker denna kväll och plötsligt drog ett fågelsträck förbi kameralinsen. Det fanns ingen tid att fokusera eller ratta in rätt inställningar. Därav den "något" suddiga bilden, men den blev väl ändå ganska spännande trots sitt misslyckande.
Annars blev det bilder av välkända fåglar och mycket duvor blev det.
Hård frukt
I skarven mellan vinter och vår, går fotandet lite på sparlåga ibland. Därför finns det mer tid att ägna sig åt lite fotoexperiment i hemmets lugna vrå och så förstås lite Photoshop. Som här med äpllet i metall.
Runt två timmar tog det att tillverka bilden.
Själva äpplena är förevigade på vår köksbänk, så de är äkta liksom bänken.
Metalläpplet är i själva verket ett äkta äpple, men som gjorts om till en mer metallisk variant med hjälp av en stadsbild jag hittade på nätet och ett antal filter, effekter och blandningslägen jag lade till. Skuggan under metalläpplet är en kopia som vänts i 180 grader och fått sitt utseenden med hjälp av Gaussisk oskärpa, blandningsläget Raster och opaciteten sänkt till 40. Ljusreflexerna är skapade med penselverktyget.
Väggen bakom är en textur jag har i arkivet och den lades dit bakom alla andra lager efter att originalväggen plockats bort med hjälp av Ritverktyget och Förfina kant. Texten gjorde jag osynlig och lade dit lagereffekterna Innerskugga och Avfasning & relief för att få den att se ingraverad ut. Just texten blev väl inte som jag hoppades på, men förövrigt känner jag mig ganska nöjd.
Det här med Photoshop är kul.
Nyköpings Sparbank
Nyköpings Sparbank, eller Sparbankshuset som det kallas i folkmun, ritades av arkitekterna Fritz Ullrich och E Hallqvist. Den 1:a oktober 1889 stod det färdigt och var då en av Nyköpings mest ståtliga byggnader. 2001 röstade lokaltidningens läsare fram byggnaden som Nyköpings vackraste.
Det är väl först när man kommer riktigt nära, som man ser det riktigt vackra. Det är nog många, inklusive mig själv, som bara passerat utan att lägga märke till detaljerna som pryder fasaden. Här får man väl tacka fotointresset som börjat rikta blickarna mot sånt man annars aldrig skulle upptäcka.
Alla Hjärtans Dag
Alla Hjärtans dag blev i år en heldag med god mat, dyra viner, sockersöta praliner och nya blombuketter på bordet.
Kameran togs fram och makroobjektivet fick föreviga lite av det goda och det fina.
Riva klassisk mark
Nu har man börjat riva området kring det gamla bomullsspinneriet vid Perioden i Nyköping.
1872 började verksamheten under namnet Perioden AB, grundat av två verkmästare från Norrköping. Bomullen som användes importerades från USA och förvarades till en början i Kungstornet vid Nyköpingshus, några kilometer därifrån.
Ca 100 personer anställdes för verksamheten där man tillverkade garn och tråd. Det lilla fallet utanför byggnaden gav energi åt två installerade turbiner som drev maskinerna i produktionen.
1902 utökades fabriken genom en tillbyggnad och blev dubbelt så stor. Två år senare upprättades ett elkraftverk intill byggnaden för att klara verksamheten. Så småningom byggdes ett magasin vid hamnområdet där man förvarade bomullen och 1923 byggdes så ett nytt magasin intill Kråkberget, bara ett tiotal meter från fabriksbyggnaden.
Under 50-talet började krisen för den svenska textilindustrin och 1964 bestämde sig ägarna för att lägga ned verksamheten. Nu idag, 143 år efter starten, börjar man alltså riva området kring det gamla bomullsspinneriet och själva huvudbyggnaden ska inom kort användas för andra ändamål.
Så här såg området ut i början av 1900-talet. (Bilderna från Nyköping kommuns underbara arkiv med gamla bilder)
Nu rivs en del av Nyköpings spännade historia och visst önskar man att kommunen istället förvandlat området till en turistmagnet, där såväl svenska som utländska besökare kunde ta del av svensk industrihistoria. Lite vemodigt tycker jag som älskar att vandra runt i gamla historiska miljöer.
Det vi snart kommer att få se på denna klassiska mark är istället lägenheter. Huvudbyggnaden står först på tur och här kommer människor med mycket pengar i plånboken att kunna njuta av Nyköpingsån som forsar utanför fönstren och på taket är en öppen terass tänkt att bli en stor samlingspunkt för byggnadens boende. Det lär kosta att bo här, inget tvivel om det. Av den anledningen lär jag och frugan bara kunna titta på skapelsen utifrån och tänka oss tillbaks till den tiden när den svenska industrin blomstrade och över hundra Nyköpingsbor hade sin arbetsplats här.
Mysighetsfaktor
Säga vad man vill, men en viss mysighetsfaktor smyger sig in under hösten och vintern. Det är skönt att krypa ihop framför tv:n med något gott att äta och dricka och lyssna på när vinden viner utanför fönstret, när graderna kryper ned mot -10 och lampor och ljus sprider sitt varma sken.
I väntan på nästa inlägg får ni hålla er till godo med rumslampan.
Små glimtar av vintern
När vintern nu verkar stabil i vår del av Sverige, finner man motiv man kanske inte annars ser. Inget att orda om, bara se...
Det onda ögat
OND.....
ONDARE......
ONDAST.
Högt stånd
Jag hade dagarna innan promenerat längs med hamnpromenaden och sett hur vattnet stod högre än jag sett på mycket länge. Jag var då ute på en motionsrunda och hade inget annat med mig än mobilen. Mobilkameror i all ära och de fungerar bra när man lägger upp bilderna på Instagram (beffe_tba), men de fungerar inte lika bra på Internet...om man nu har lite högre krav på kvalitén än vardagsfotografen.
Därför tog jag samma sträcka ett par dagar senare och visst stod vattnet lika högt som dagarna innan. Tack för det.
Jag var ute tidigt på morgonen eftersom eftermiddagsskiftet föregicks av en tid hos kiropraktorn. Jag var ute så pass tidigt att en röd och vacker sol just steg upp över sovande människor på Brandholmen.
På sträckan mellan nybebyggelsen och Vattensportens hus stod vattnet nästan ändå uppe vid grusgången och det är sällan man ser. Vattnet hade frusit till is under natten och bäddade in både träd, buskar och bryggor i sitt täcke. Solen steg också snabbt på skyn och förändrade förutsättningarna på ett märkbart sätt. Ett lägre ISO-tal och annat vitbalans-läge fick resten av bilderna att ta ett annat uttryck.
Vid Vattensportens hus nåde vattnet nästan till trapporna upp till restaurangen i byggnaden. Det gick inte att ta närmsta vägen runt byggnaden, utan man fick gå runt om man vill gå ut på piren.
Även området bakom fastigheten stod vattnet högt, men denna gång var det inte Östersjön som sträckte sig upp på land, utan regnvatten och smält snö som inramade bänkar och leksaker...
...och denna skylt mitt emot restaurang Hamnmagasinet brukar vara ett bra riktmärke över vattenståndet i hamnbassängen och det var högt, det kan jag lova.
Orkidéen i fönstret
Orkidéer tillhör en av mina favoritblommor. Den är vacker, den är spännande och den påminner om exotiska resmål jag besökt.
Familjen orkidéer består av cirka 800 släkten och inte mindre än 30 000 arter och därför en av jordens mest artrika. I Sverige finns 50 arter fördelade på 23 släkten. De svenska orkidéerna är samtliga fridlysta och de svenska orkidéerna ser inte ut som de gör på varmare breddgrader. Kanske därför många inte tror att de tillhör orkidésläktet, men Adam & Eva och Kärrkniproten har vi sett och många känner till dem till utseendet.
På den här webbsidan kan du både se och läsa om de orkidéer som växer i vår svenska natur. Orkidéen som står i vårt fönster tillhör dock den art vi förmodligen alla förknippar med växten och som vi alla stött på under våra resor till länder som Thailand.
