Det var ett späckat program som väntade oss. Sex stycken utflyktsmål var inplanerade allt som allt. En del valde bort några, men vi tillhörde dem som ville upptäcka allt.

 

Den första utflykten skulle ta oss runt den 5 mil långa Gardasjön med buss och båt. Snacka om att busschauffören och reseledaren mötte ett antal molokna resenärer den tidiga morgonen. Regnet vräkte ned och jag menar verkligen vräkte ned. Gatorna lades under vatten och vattendraget som rinner genom staden Garda formligen forsade fram på sin väg mot sjön.

 

Det var väl inte med någon direkt glädje vi klev på bussen och ett tag såg det ut som om åtminstone båtresan skulle ställas in. Det inte bara regnade, det blåste rejält också.

 

Det finns alltid en plan B som reseledaren Maria sa, men när vi kom fram till La Gardensa där vi skulle kliva på båten hade vinden mojnat och regnet upphört. kanske mina tysta svordomar skrämde vädergudarna.

 

Vi begav oss ut på sjön med rikting Gardasjöns nordligaste ort, Riva del Garda.

 

 

Det blev trots allt en härlig tur på sjön och ju längre norrut vi kom, ju högre sträckte sig bergstopparna och på vissa låg snön vit. Turbåten korsar sjön och lägger till vid ett antal små städer på sin väg runt sjön, den ena mysigare än den andra.

 

Riva del Garda i sig är en mysig liten stad med karaktäristiska små gränder, små butiker och restauranger som omgärdar den lilla hamnen. Några regnstänk hade letat sig ned bland bergen, men inte så att det störde. Självklart hoppas man alltid på en klarblå himmel på sina utflykter, men ibland kan också molniga himlar skapa en effektfull bakgrund och om inte regnet vräker ned som vid starten i Garda, så gör några stänk inget. Man dör inte av lite vatten, men man kan dö av bristen på det.

 

 

 

Från Riva del Garda tog bussen med oss på en resa längs medsjöns östra sida, där byar och städer smälter samman och gör det svårt att avgöra när en gräns slutar och nästa börjar. 

 

Verona ligger bara någon timmes bilresa från Garda och det var hit vi styrde kosan den andra dagen. Verona sägs vara en av Italiens vackrare städer och det kan nog stämma. Staden delas av floden Adige och särskilt vacker är den "gamla sidan" med sina historiska byggnader och spännande berättelser.

 

 

Det första som mötte oss var en lång antik stenmur som påminner om tiden då romarna regerade i Italien. Den antika arenan som dominerar Piazza Brá är Italiens tredje största och den enda där det fortfarande hålls evenemang. I närheten av Piazzan kan man skåda andra magnifika och ståtliga byggnader som Veronakatedralen, Palazzo Maffei, Porta Borsari och Julias balkong.

 

 

Jo, det var här som dramat om Romeo och Julia utspelade sig. Den berömda balkong där de bägge fann varandra är bevarade och en populär plats för turister. På innegården står också en staty av Julia och smeker man hennes ena bröst och samtidigt bär på positiva tankar, sägs det leda till livslång kärlek. Många var de män och unga pojkar som tog chansen att hålla hennes bröst i handen. 

 

Författaren Dante Alighieri är en av de statyer och skulpturer man kan se i de gamla delarna av staden och till statyn av Dante kommer man bl.a. via den marmorbelagda och mycket vackra affärsgatan där man gör bäst i att bara fönstershoppa.

 

 

Under förmiddagen visade temperaturen 33° så det påverkade intresset av att utforska den gamla stadsdelen närmare. Dryck och skugga lockade kanske lite mer än trängseln bland de allt fler turister som letat sig hit under dagen.

 

 

 

Besöket i Verona var populärt, mycket sevärt och en stad jag verkligen vill rekommendera. Lite svalare temperatur och lite mer tid vore kanske då att föredra.

 

 

Efter besöket i Verona, hade vi ett par timmar ledigt innan nästa utflykt. Bussen tog oss då ned till Gardasjöns sydligaste del och den lilla staden Sirmione som ligger vackert ute på en liten smal halvö.

 

Entrén till staden sker via gångbron till den mycket välbevarade 1200-talsfästningen Castello Scagliero. Bakom murarna slingrar sig små kullerstensgränder och vill man kan man också betala en slant för att besöka innandömet i den gamla borgen.

 

Gänget som var med på turen inledde dock med en gemensam drink/glass vid en av stadens alla uteserveringar. Sirmione sägs vara en av de mest besökta orterna runt Gardasjön, kanske den mest besökta. Det märktes redan när vi anlände den lilla staden, för parkeringen var full av bussar och bilar och tillströmningen av människor genom stadsporten var stor.

 

Dock märktes det mest i de smala gränderna där trängseln ibland var påtaglig och mitt i allt gick en smal väg som tog folk till och från hotellen och bostäderna längts ut på halvön. Det blev lite av den hysteri som tyvärr kännetecknar turistmagneter världen över.

 

 

I efterhand tror jag många kände att denna utflykt kändes lite felplacerad. Efter förmiddagens besök i Verona, värmen och den korta tid vi hade i staden Sirmione, lämnade åtminstone vi platsen med känslan...jaha. Lite synd, för staden är vacker och för oss som gillar gamla historiska platser hade ett besök i den gamla borgen stått högt i kurs.

 

Fortsättning följer...

  

 

 

 

 

Vår semestertripp började redan på fredagen när vi med anslutningsbuss tog oss från Nyköping till Malmö. Inte så mycket att orda om, då vi rest sträckan åtskilliga gånger.

 

På kvällen var vi hembjudna till vänner i Malmö, där vi bjöds på, håll i er nu...sushi. Det var premiär för både mig och frugan, men med lite gott vin och starka såser till, så var det inte så illa som vi befarat. Den skånska "nationalrätten" spettekaka serverades som efterrätt, tillsammans med vitavinbärspaj och glass. Mums...

 

Kvällen blev sen och när taxin svängde in vid Scandic Hotel Segevång, hade klockan passerat midnatt.

 

 

Lika sen som kvällen blev, lika tidig var morgonen när vi klev upp för en tidig frukost. Inte många timmars sömn, skulle följas av en hel dag i bussen...och jag menar en hel dag. Varför får ni snart veta.

 

Från Malmö tog vi oss över till Danmark, för vidare färd till lilla Gedser, varifrån färjan tog oss över till tyska Rostock, en tripp på cirka 2 timmar.

 

 

Väl framme i Rostock, väntade ett antal timmar på Autobahn och dessa timmar blev långt fler än vi hoppats och trott. Efter drygt 1 timme meddelade reseledaren att bussen råkat ut för ett smärre fel. Chauffören hoppades kunna ta sig till det planerade stoppet strax utanför Berlin, men så blev inte fallet. Någon mil innan storstaden var det tvärstopp och bussen tog sig inte längre.

 

Det var bara att svänga in till vägkanten och hoppas på att chauffören Thomas kunde fixa problemet och att vi snart kunde rulla vidare.

 

Inte...

 

Thomas gjorde tappra försök att på egen hand ordna felet, även med bistånd av en tekniker från Sverige via telefon. Svetten lackade, den vita skjortan blev allt skitigare, blod rann från armbågen och händerna blev mer svarta än vita. Det gick ändå inte och man såg sig nödgade att tillkalla en ny buss från Hambrug, där Ölvemarks har ett kontor. Det var en resa på 15 mil och då hade vi redan stått i 3 timmar på Autobahn.

 

 

På initiativ av reseledaren Maria, öppnades bussbaren för gratis dryck. Snart nog tömdes förrådet av öl, läsk och kaffedrinkar som Irish Coffee, Baileys Coffee och "Ölvemarkare" (kaffe, whisky, Bailyes och grädde).

 

Efter 4 timmar stannade en polisbil bakom bussen och ut klev en polisman som kunde stå som karikatyr för en gammal svensk svartvit pilsnerfilm. Med en cigarett i mungipan, skjortan uppknäppt och en mage som sett ett antal tyska öl slinka ned, frågade han med barsk röst varför en svenskregistrerad buss står intill vägkanten på hans tyska Autobahn.

 

Han lät nog barskare än han var och under samtalet med vår chaufför, hördes också ett myndigt tyskt skratt. Polisbilen stod bakom vår buss ända till ersättningsbussen äntligen dök upp. Då hade vi stått på Autobahn i cirka 5 timmar, så det var minst sagt en oväntad inledning på vår semesterresa.

 

Finns det något positivt att säga om detta stopp, var det att vi resenärer lärde känna varandra väldigt bra och framför allt att humöret var på topp hos samtliga. De fem timmarna flöt faktiskt på ganska bra och kändes inte lika långa som de faktiskt var. Alla, från chaufför, reseledare till resenärer, ska ha en stor eloge för att man gjorde dessa 5 timmar till vad de blev.

 

Tiden gick och reseledaren insåg att vi inte skulle hinna till middagen som var bokad på hotellet vi skulle övernatta på, så vi stannade vid en vägkrog intill vägen och intog en sen måltid. 

 

Det tyska landskapet passerade förbi bussfönstret och himmelen intog så sakteliga sin färgranna skymningspalett.

 

 

När vi rullade in i den tyska staden Gera hade klockan passerat midnatt, mörkret hade lagt sig och nu var det sova som gällde. 00:30 somnade vi in och detta nästan innan man lagt huvudet på kudden. Hotellet vi sov på heter The Royal Inn Regent. Staden Gera hann vi inte se så mycket av, annat än en kortare promenad på morgonen.

 

 

Söndag förmiddag och det var inte slut med bekymmer. Strax innan München meddelade en annan Bergkvara-buss att det var långa köer utanför staden. Thomas, vår chaufför, beslutade sig därför att svänga av Autobahn och ta en liten mindre väg i de bayerska trakterna. Det tror jag ingen ångrade, då raksträckorna på Autobahn är väldigt sövande och de vyer som mötte oss var enastående.

 

Först passerade vi den lilla staden Tegernsee som främst är ett tillhåll för de lite mer välbärgade familjerna och staden ligger omgiven av en sjö och höga bergstoppar. Otroligt vackert och en helt annan vy än de skogar som omgärdar de stora vägarna. Det var nog få som sov sig genom denna mycket vackra trakt.

 

Det är svårt att fotografera genom ett bussfönster, men bakom varje krök uppdagades en syn så vacker att den hade passat på vilket vykort som helst och man bara ville kliva av bussen och föreviga allt som visades framför våra ögon.

 

Ett litet stopp blev det dock och synen var bara en försmak av vad som skulle vänta på resan.

 

 

Nu var det inte långt kvar till den österrikiska gränsen och alperna omgärdade vår färd via Innsbruck till den italienska gränsen. Inte långt från gränsen åkte vi över Europabron, Europas näst högsta bro med sina 192 meter. Bron har en sorglig historia. Enligt Wikipedia omkom 22 personer under byggandet av den. Den mest makabra tragedin är den där två arbetare föll ned i en av bropelarna och begravdes i cement. Familjerna ville att detta skulle bli deras sista viloplats, så i en av de bropelare man åker över ligger kvarlevorna av två människor inmurade. Makabert och sorgligt.

 

Starx efter bron åker man in i Italien via Brennerpasset. Landskapet är bedårande vackert med höga alptoppar, djupa dalar, broar, tunnlar, vattendrag och ett oändligt antal små bergsbyar som klättrar nedför sluttningarna.

 

Dagen flöt annars utan större problem. Vi hade under resans gång tagit oss genom tre länder, Tyskland, Österrike för att sedan hamna i Italien. När vi ankom vår slutdestination hade mörkret lagt sig och vi såg inte så mycket av omgivningarna. Det gjorde nu inte så mycket för efter en lång dag och 78 mil i buss var alla trötta med en touch av förväntan på det som komma skulle.

 

Fortsättning följer...

 

 

 

 

 

Precis hemkommen från en resa i södra Europa, kan jag konstatera att värmen är lika tryckande här på Sveriges framsida.

 

Ni som följt bloggen vet hur skeptiska jag och frugan var till bussresor runt i Europa och hur positiva vi blev när resan väl genomfördes. Redan i vintras planerade vi för denna som genomfördes till norra Italien och lika positiva som vi var 2013 är vi nu, år 2014.

 

Många bilder har tagits på resan och det lär ta en stund att sortera och välja...

 

...men lika säkert som att det är nyårsafton om 5 månader...

 

Undrar du varför den senaste veckans blogginlägg varit så intetsägande?

 

Jag befinner mig på bussresa i Italien och kommer hem idag. Bilderna ni sett i de senaste blogginläggen har varit utfyllnad för att hålla intresset uppe och i väntan på bilder från Italien kanske det dyker upp lite med utfyllnad under veckan, men sen så...

 

...eller Håll truten!

 

Svårt att välja mellan rubrikerna. Mina ornitologiska kunskaper är begränsade, det erkänner jag. Måsar trodde jag att jag hade koll på och att här ses en skrattmås vet jag, men om den andra är en fiskmås eller havstrut låter jag vara osagt...tills någon av er sitter hemma och tyst tänker; "Vet han inte det?"

 

Nåja, jag fick i ala fall chansen att prova mitt nya objektiv på stranden. Ingen av er trodde väl att jag skulle fotografera andra motiv när jag ligger och lurar i vassen...väl...?

 

 

 

 

En helt sagolik kväll I Nyköping lockade 1000-tals besökare som flockades i hamnen för att äta, dricka, sola, njuta och titta på kvällens tema, Topless.

 

Lite av floran i Nyköping man kan vila ögonen på.

 

 

Vi hade sällskap där nere vid Tovastugan, ett oskyldigt och trevligt sådant...

 

 

I veckan begav vi oss till Kolmården för en heldag med mig och tre generationer, mamma, dotter och dotterdotter.

 

Så lämnade vi Tullgarn, även denna gång utan en skymt av Per Morberg som bor här. Visseligen gjorde vi en u-sväng utanför hans bostad, när värdparet råkade visa fel avtagsväg på vår väg till slottet, men Morberg stod säkert i köket och förberedde nästa recept till kommande tv-program.

 

Vår färd fortsatte ut ur Södermanland, in i Stockholms län, för att åter vända in i Södermanland och Strängnäs kommun.

 

Huvudmålet på vår resa var Mariefred och Gripsholms slott.

 

Vi har i helgen haft besök från Malmö och som de värdar vi var, ville vi visa lite av vår vackra del av landet.

 

Nyköping har de besökt åtskilliga gånger, men inte orterna runt omkring och framför allt inte kommungränsen norrut och Nyköpings grannkommuner.

 

Därför hade vi redan i förväg bestämt att ta turen ut ur Nyköpings kommun, för att besöka ett av Södermanlands mest populära turistmål, Mariefred och Gripsholms slott. Väderkartorna hade visat sina symboler för moln och regnskurar, så vissa tummar hölls för att vädergudarna skulle spela meteorologerna ett spratt.

 

Det började inte särskilt bra, för knappt hade vi satt oss i bilen förrän tunga regndroppar landade på vindrutan. Suck, tänkte vi. Färden gick på gamla E4:an, ut ur Nyköpings kommun och in i Trosas. Strax efter Vagnhärad ligger Tullgarns slott och varför inte svänga in där när vi ändå passerar?

 

Det gjorde vi och nu hade regnmolnen skingrats och ersatts av lite ljusare och ett antal blickar av blå himmel. En riktig behaglig temperatur gjorde strosandet på Tullgarns ägor till en trevlig upplevelse.

 

Platsen där Tullgarn ligger har anor från 1200-talet. Stureborgen byggdes i slutet av 1500-talet och var den första slottsliknande byggnad som uppfördes här. Det nuvarande slottet stod klart 1727 och uppfördes av greve Magnus Julius De la Gardie (1674-1741). I det nuvarande slottet sägs rester av den gamla Stureborgen fortfarande finnas, grundmurar och källarutrymmen bl.a.

 

Slottet klarade sig helskinnat från ryssarna härjningar längs Sörmlandskusten tidigt 1700-tal. 1772 köpte staten slottet och har genom århundradena använts som ett kungligt sommarresidens.

 

Slottet och flera av byggnaderna i området är statliga byggnadsminnen sedan 1935 och själva slottet tillhör Sveriges elva Kungliga slott.

 

 

 

Tjo-ho......SEMESTER....

 

...och den inleddes med den traditionella semesterdrinken. Detta år var det frugan som valt och det blev en P2:a

 

Vad gör man när man kommer hem från jobbet vid 22-tiden, fotbolls-vm har några dagars uppehåll och det är alldels för varmt för att lägga sig? Jo, man sitter och slöglor på datorn tills man kommer på att kameran ligger på bordet bredvid. Så varför inte knäppa av några bilder på måfå.

 

Som det här ljuset i datorrummets fönster...

 

NK-Villan som ligger där inbäddat i grönska, strax intill ån och dess mer berömda granne, Nyköpingshus, byggdes 1906 för att användas som utställningspaviljong åt Nordiska Kompaniet under industriutställningen i Norrköping.

 

Många frågar sig vad som sker i bankerna efter klockan tre.

 

Vad som inte sker på vårdcentralerna efter stängningsdags får vi veta genom denna skylt.

 

 

 

Ni har sett dem tusentals gånger, både på bild och i verkliga livet. Strunt samma, de finns där och kommer förhoppningsvis alltid att finnas där.

 

 

 

Visst lider man lite med dem som valde att ta sin semester tidigt i år, men visst är det samtidigt skönt att jobba när molnen hopar sig, regnet smattrar mot taket och temperaturmätaren knappt orkar över de 15.

 

En vecka kvar till frugan och jag inviger vår semester med den traditionella semesterdrinken, som frugan i år valt ut.

 

Idag vaknade vi dock av en molnfri himmel för första gången på länge och redan när jag tidigt på morgonen klev iväg till det närbelägna bageriet för att inhandla vårt traditionella lördagsbröd, märktes en temperaturskillnad från tidigare veckor. Länge sedan man kunde gå ut så tidigt på morgonen iklädd shorts och t-shirt.

 

Vi hade redan anat vad som komma skulle i fredagens väderprognos och när svågern ringde på kvällen och frågade om vi skulle cykla med dem till sjön för att inta frukost, var svaret givet. JA!

 

Med frukosten nedpackad i ryggsäcken, där den trängdes med handduk och badkläder, begav vi oss iväg redan vid 08:30-tiden. Ljumma vindar, en lågt stående sol som bländade och knappt ett molm på himmelen. Sommaren hade äntligen kommit till Nyköping.

 

Vi kommer till sjön, i detta fallet Örstigsnäs, där vi placerar ut våra liggunderlag och plockar fram medhavd frukost. Gott, gott, för visst är det något särskilt med en frukost ute i det gröna och framför allt intill ett blått och lockande hav.

 

Frukosten intogs med njutning och sedan var det ryggläge med solglasögonen på nästippen för att skydda de känsliga ögonen mot solens strålar. Frugan hade av doften att märka, smörjt in sig med solkräm...något jag med flit glömt. Lite färg på den vinterbleka kroppen vill man allt ha.

 

Sol, sol, sol...men vad f*n. Plötsligt och oväntat...

 

De senaste veckorna har de tillfällen när solen visat sig varit få.

 

I torsdags vaknade jag tidigt, möjligen för att fotbolls-vm hade uppehåll och man fick möjlighet att krypa tidigt till sängs.

 

Tidigt i det här fallet var 04:00 och när solens strålar äntligen lyste genom sovrumspersiennen var det svårt att sova om. Veckan som gick jobbade jag förmiddagsskift, det sista innan semestern. Med vetskapen om att de tidiga morgnarna kan bli få de kommande veckorna, ville jag passa på att utnyttja denna och vad passar sig bättre än att föreviga en vacker morgon med kameran. Hamnen ligger på vägen till jobbet och få platser i Nyköping lämpar sig bättre för vackra bilder...förhoppningsvis vackra bilder.

 

Slottsdammen följde med på köpet.

 

Ekensbergs friluftsområde är inte bara för joggare, personer som föredrar att gå, bär- och svampplockare.

 

Hamnpromenaden i Nyköping förevigad under de fyra årstiderna.