Gardasjön: Nedresan
Vår semestertripp började redan på fredagen när vi med anslutningsbuss tog oss från Nyköping till Malmö. Inte så mycket att orda om, då vi rest sträckan åtskilliga gånger.
På kvällen var vi hembjudna till vänner i Malmö, där vi bjöds på, håll i er nu...sushi. Det var premiär för både mig och frugan, men med lite gott vin och starka såser till, så var det inte så illa som vi befarat. Den skånska "nationalrätten" spettekaka serverades som efterrätt, tillsammans med vitavinbärspaj och glass. Mums...
Kvällen blev sen och när taxin svängde in vid Scandic Hotel Segevång, hade klockan passerat midnatt.
Lika sen som kvällen blev, lika tidig var morgonen när vi klev upp för en tidig frukost. Inte många timmars sömn, skulle följas av en hel dag i bussen...och jag menar en hel dag. Varför får ni snart veta.
Från Malmö tog vi oss över till Danmark, för vidare färd till lilla Gedser, varifrån färjan tog oss över till tyska Rostock, en tripp på cirka 2 timmar.
Väl framme i Rostock, väntade ett antal timmar på Autobahn och dessa timmar blev långt fler än vi hoppats och trott. Efter drygt 1 timme meddelade reseledaren att bussen råkat ut för ett smärre fel. Chauffören hoppades kunna ta sig till det planerade stoppet strax utanför Berlin, men så blev inte fallet. Någon mil innan storstaden var det tvärstopp och bussen tog sig inte längre.
Det var bara att svänga in till vägkanten och hoppas på att chauffören Thomas kunde fixa problemet och att vi snart kunde rulla vidare.
Inte...
Thomas gjorde tappra försök att på egen hand ordna felet, även med bistånd av en tekniker från Sverige via telefon. Svetten lackade, den vita skjortan blev allt skitigare, blod rann från armbågen och händerna blev mer svarta än vita. Det gick ändå inte och man såg sig nödgade att tillkalla en ny buss från Hambrug, där Ölvemarks har ett kontor. Det var en resa på 15 mil och då hade vi redan stått i 3 timmar på Autobahn.
På initiativ av reseledaren Maria, öppnades bussbaren för gratis dryck. Snart nog tömdes förrådet av öl, läsk och kaffedrinkar som Irish Coffee, Baileys Coffee och "Ölvemarkare" (kaffe, whisky, Bailyes och grädde).
Efter 4 timmar stannade en polisbil bakom bussen och ut klev en polisman som kunde stå som karikatyr för en gammal svensk svartvit pilsnerfilm. Med en cigarett i mungipan, skjortan uppknäppt och en mage som sett ett antal tyska öl slinka ned, frågade han med barsk röst varför en svenskregistrerad buss står intill vägkanten på hans tyska Autobahn.
Han lät nog barskare än han var och under samtalet med vår chaufför, hördes också ett myndigt tyskt skratt. Polisbilen stod bakom vår buss ända till ersättningsbussen äntligen dök upp. Då hade vi stått på Autobahn i cirka 5 timmar, så det var minst sagt en oväntad inledning på vår semesterresa.
Finns det något positivt att säga om detta stopp, var det att vi resenärer lärde känna varandra väldigt bra och framför allt att humöret var på topp hos samtliga. De fem timmarna flöt faktiskt på ganska bra och kändes inte lika långa som de faktiskt var. Alla, från chaufför, reseledare till resenärer, ska ha en stor eloge för att man gjorde dessa 5 timmar till vad de blev.
Tiden gick och reseledaren insåg att vi inte skulle hinna till middagen som var bokad på hotellet vi skulle övernatta på, så vi stannade vid en vägkrog intill vägen och intog en sen måltid.
Det tyska landskapet passerade förbi bussfönstret och himmelen intog så sakteliga sin färgranna skymningspalett.
När vi rullade in i den tyska staden Gera hade klockan passerat midnatt, mörkret hade lagt sig och nu var det sova som gällde. 00:30 somnade vi in och detta nästan innan man lagt huvudet på kudden. Hotellet vi sov på heter The Royal Inn Regent. Staden Gera hann vi inte se så mycket av, annat än en kortare promenad på morgonen.
Dagen efter rullade vi vidare genom Bayern där en god lunch intogs på ett trevligt värdshus i skogen utanför en liten by.
Här bjöds det bl.a. på en lokal humlesnaps som var väldigt god. En liten flaska inhandlades förstås. Ett välbehövligt stopp, lite mat i magen och sedan bar det iväg mot slutmålet.
Först passerade vi den lilla staden Tegernsee som främst är ett tillhåll för de lite mer välbärgade familjerna och staden ligger omgiven av en sjö och höga bergstoppar. Otroligt vackert och en helt annan vy än de skogar som omgärdar de stora vägarna. Det var nog få som sov sig genom denna mycket vackra trakt.
Det är svårt att fotografera genom ett bussfönster, men bakom varje krök uppdagades en syn så vacker att den hade passat på vilket vykort som helst och man bara ville kliva av bussen och föreviga allt som visades framför våra ögon.
Ett litet stopp blev det dock och synen var bara en försmak av vad som skulle vänta på resan.
Nu var det inte långt kvar till den österrikiska gränsen och alperna omgärdade vår färd via Innsbruck till den italienska gränsen. Inte långt från gränsen åkte vi över Europabron, Europas näst högsta bro med sina 192 meter. Bron har en sorglig historia. Enligt Wikipedia omkom 22 personer under byggandet av den. Den mest makabra tragedin är den där två arbetare föll ned i en av bropelarna och begravdes i cement. Familjerna ville att detta skulle bli deras sista viloplats, så i en av de bropelare man åker över ligger kvarlevorna av två människor inmurade. Makabert och sorgligt.
Starx efter bron åker man in i Italien via Brennerpasset. Landskapet är bedårande vackert med höga alptoppar, djupa dalar, broar, tunnlar, vattendrag och ett oändligt antal små bergsbyar som klättrar nedför sluttningarna.
Dagen flöt annars utan större problem. Vi hade under resans gång tagit oss genom tre länder, Tyskland, Österrike för att sedan hamna i Italien. När vi ankom vår slutdestination hade mörkret lagt sig och vi såg inte så mycket av omgivningarna. Det gjorde nu inte så mycket för efter en lång dag och 78 mil i buss var alla trötta med en touch av förväntan på det som komma skulle.
Fortsättning följer...
Kommentarer
Lena
Måste säga att det blev en väldigt trevlig och givande bussresa till vårt mål Italien trots busskrångel - det kan vi nog tacka Maria och Thomas för som verkligen månade om oss resenärer :).
Svar:
Stefan
Trackback
