I söndags var det så där härligt kallt att man inte kunde låta bli att dra på sig flera lager kläder och ge sig ut på en fotorunda. Tanken var också att prova den nya kameran, så varför inte förena nytta med nöje?
Fotorundan började i hemmets lugna och varma vrå, där kylan hade skapat vackra ismönster på sovrumsfönstret.
Förmiddagen var ganska tidig och solen var på väg upp på den kylslagna himmelen. Som gjort för lite motljusbilder och var passar det sig bäst den här tiden på året? Ja, kanske vid det närbelägna Storhusfallet. Jag hade som sagt min nya Nikon Coolpix900 över axeln och skam å säga så har jag inte satt mig in i kamerans inställningar, finesser och vad den går för.
Att prova detta när kylan biter i kinderna och fingrarna stelnar innan man hinner fokusera, var inte att tänka på. Därför användes bländarprioritet när bilderna togs. Hade ännu inte hunnit kolla inställningarna och hur man skiftar mellan stor och liten öppning, så jag la inte ned alltför stor vikt vid detta, utan knäppte bara av och lät kameran göra hela jobbet.
Det bet lite i kinderna som sagt, så en värmande promenad bort till Forsen gjorde därför susen. Det blev inte så många bilder kring detta gamla industriområde, men lite isskulpturer fångades ändå.
Nästa mål var hamnen, men på vägen stannade jag åter till vid Storhusqvarn och förevigade Näcken...
...och ispalletten som flöt omkring nedanför fallen...
...innan jag traskade gångvägen förbi Pelles lusthus, varifrån denna bild togs.
Hamnen ja. Alltid ett mål för stans hobbyfotografer och under kalla och snörika vintar kan man fånga riktigt härliga motiv, vilket var mitt syfte. Det första målet var piren, varifrån jag tänkte ta lite bilder in mot land och isformationerna och just precis då...
...tog batteriet i kameran slut. Bloggägaren hade förstås inte räknat med att ett batteri också används när man använder kamerans meny och inställningsrattar och att ett batteri laddas ur ganska fort när kylan är så påtaglig som denna söndag.
Där stod jag, frusen och förbannad, allra längts bort från hemmet under dagens fotorunda. I rena ilskan åkte mobilen fram, för att åtminstone få med mig en bild hem och det blev denna...
Det vara bara att traska hem den dryga kilometern, för att hämta min Nikon 7100, eller min huvudkamera om ni så vill. Dagens huvudnummer var nämligen att fota de fantastiskt vackra isformationer som kondens och vattendroppar från Storhusfallet skapar i sin omgivning.
Det är ett skådespel och fantastiskt vackert. Det var inte bara jag som upptäckt detta, utan det stod massor av folk och tog bilder med allt från mobiler till dyra spegelreflexer, så det är nog många som sitter hemma och beundrar de bilder de tog denna förmiddag.
Så här lite från ovan märktes inte kombinationen kyla och vatten, men väl nedanför fallen gällde det att vara snabb. I den stränga kyla som rådde frös nämligen vattnet från fallen väldigt fort, vilket bildade små droppar av is som satte sig fast på både jacka och så klart kamera.
Någon tanke på att fibbla med inställningar och fukuspunkter hanns inte med. Ratten stod på bländarprioritet, isovärdet på Auto och sedan var det bara att knäppa.
Riktig påtagligt blev det ju närmare vattnet man kom. En snabb bild, torka linsen med en trasa, på med linsskyddet och en kort promenad så att kameran torkade och så tillbaks igen.
Intressant och kanske var det värt det?
Ni som inte varit vid fallet och fotat får skylla er själva. Den här dagen kanske det var i kallaste laget, för visst hade jag velat haft mer tid för att ratta in de för ändamålet rätta inställningarna och visst hade jag velat hitta mer spännande vinklar i bilderna och det rätta ljuset, men ibland tvingas en hobbyfotograf erkänna att man bara är en renodlad amatör och att frusna kinder och stela fingrar är ett tecken på att det är dags att ge upp.