Säg den glädje som varar länge. De förvisso kalla, men vackra dagarna förra veckan, förbyttes i helgen till plusgrader och en gråtrist himmel.

 

Det som göms i snö kommer fram i tö, är ett ordspråk som gäller än idag. Det som låg gömt under ett tunt lager med snö, dök i helgen fram och man tvingas skicka en fråga till både hundägare och hungriga flanörer.

 

Är det så jobbigt att ta med hundpåsar, pizzakartonger, cigarettpaket och lägga dem i de behållare som är utplacerade med jämna mellanrum? Latheten hos vissa finner inga gränser.

 

Lika tråkigt är det för de skidåkare som tagit sig runt uppgjorda spår vid både golfbanor och motionsspår och givetvis är det trist för de barn som ovant struttat runt på skridskor vid Vallarna.

 

För oss hobbyfotografer innebär detta väderomslag en paus, för så trist som naturen och omgivningen är just i dessa dagar är det också ganska omotiverat att ta med sig kameran på sin dagliga promenad. De otroligt vackra scenerna vid Storhusqvarn som under ett par veckor lockade folk med sina kameror, är idag ett minne blott. Likaså är området kring Forsen förvandlad till en trist sörja där inte ens den mest inbitne proffsfotogfaren kan finna intressanta naturmotiv.

 

Trist, trist, trist...men alla vet att en vacker och kall vinter alltid avslutas med en grå, trist och slaskig period innan våren tar vid och smilbanden letar sig uppåt.

 

Sedan gäller det förstås att se upp när bilarna passerar och stänker sörja upp på trottoarerna.