Från dur till moll till...?
Ni förstår säkert av bilderna att de inte är dagsfärska. När du läser detta är snön ersatt av en gradaskig sörja. De enstaka snöflingorna som fastnade på jackan är idag regndroppar som böter ned både kläder och kamera. Minusgraderna har förbytts till flera plusgrader.
Söndagens promenad, då bilderna togs, var bara en kort promenad för att hämta lite frisk luft innan eftermiddagens fotbollsmatcher väntade på TV:n.
Det blev lite av en promenad som började i dur och slutade i moll. Att promenaden togs till hamnen kanske inte förvånar någon som följer bloggen. Det är ofta där man kan hitta motiv som man egentligen inte letat efter.
De här vassruggarna som står placerade mellan hamnrestaurangerna ser likadana ut oavsett årstid. Böjde man lite på knäna och riktade kameran mot himmelen, kunde man för ett tag drömma sig till sommaren när uteplatserna är fulla med gäster, när barnens skrik överröstar måsarna och när en kall öl väntar efter fotorundan.
Båten som ligger på sin övervintringsplats är märkligt nog befriad från det klotter som annars pryder både fasader, bänkar och andra döda ting. Det är förmodligen inte långt kvar tills den sjösätts och det brukar vara ett säkert vårtecken som något.
Så här långt kändes promenaden uppfriskande och en viss känsla av den annalkande våren infann sig märkligt nog.
Lite längre bort med hamnpromenaden insåg man ändå att vintern har en lång väg att vandra innan snön försvinner för den här säsongen, innan gräset vaknar till liv och buskarna fylls med insekter.
Där det annars är fullt med barn och ungdomar som utnyttjar det som erbjuds, där båtar fyller gästhamnen, där människor ligger på gräsplättarna och solar, där nyförälskade par sitter på bryggorna och tittar ut över vattnet, där matgästar intar fiskrätter på restaurang Piren och där joggare springer förbi med oilka stilar, var det nu tomt, tyst och ödsligt. Faktum är att jag var ensam på hela promenaden.
Det här ensamma trädet brukar prunka av grönska och sjuda av fågelliv, men på något sätt förkunnade det att våren är långt borta. Av den anledningen konverterade jag bilden til svartvitt. Det passade liksom bättre in i stämningen.
Lite längre bort på promenaden ligger bryggorna där folk brukar inta medhavd fika, sola och bara njuta av sommarens varma vindar. Nu var det kalt, kallt och tomt.
Den här bryggan hade nötts av vinterns snö och kyla och måste nog restaureras till våren. Lite symbolik, för just här vände jag och började gå hemåt igen. Plötsligt blev det motvind och den lite småkyliga vinden gjorde promenaden hem allt annat än angenäm.
Det är långt till våren, jag förstår det nu.
Kommentarer
Lasse Jansson
Fina bilder! Jag gillar det ödsliga och vemodiga i bilderna eftersom det står som en tydlig kontrast till det livfulla som inträffar under sommarhalvåret. Du beskriver det väldigt bra i texten och enligt mig kan man också fantisera om det som utspelar sig när det är varmt och grönt genom att titta på de vintriga bilderna.
Svar:
Stefan
Nora Bååth
Super fina bilder!
Nora Bååth
Super fina bilder!
Nora Bååth
Super fina bilder!
Svar:
Stefan
Trackback
