Så kom den då och det på allvar. Termometern utanför köksfönstret visade på -11° och ett snötäcke, om än tunt, bredde ut sig i stan.
Nu gällde det att passa på, så fram med långkalsongerna och så ut på stan. Ja, nu blev det samma runda ni sett hundraelva gånger, men bor man centralt så är det hamnområdet och Slottet som tilldrar sig uppmärksamhet. Det är främst här man finner motiv som är värda att föreviga.
Jag tog först vägen över Torget där två motiv tilldrog sig min uppmärksamhet, den ensamma flaskan och solen som spred sina strålar genom busskurens fönster.
Utanför Rökeriet stod stans största idrottsman genom tiderna och poserade framför ån som är på väg att få en tuns isskorpa.
Hamnpromenaden såg en strid ström av folk, men längs med själva vattnet var det näst intill tomt. Bra i sig, för då var det fritt fram...
Uppe vid slottet var det en febril aktivitet, både på den tillfrusna slottsdammen och de små backarna vid vallarna. De man främst gläds åt när vintern nu kommit, är barnen. Äntligen fick de chansen att prova sina julklappar och det gjorde de med skratt och en del gråt när pulkan välte eller de gjorde en rova på isen.
Sanning och säga, så var nog många föräldrar lika roade som barnen och på naturisen sågs också äldre prova skridskorna för första gången den här vintern. Det är väl så en svensk vinter ska vara?
Fingrarna var ganska kalla vid det här laget och jag märkte att händerna darrade allt mer när handskarna åkte av för att få lite mer känsla i avtryckarfingret. Det var dags att gå hem och få lite välbehövlig värme.
Vid Storhusfallet upptäckte jag denna lilla gynnare som satt i buskarna och såg väldigt frusen ut. Har ingen aning om artens namn, men jag förmodar att den tillhör övervintrarna och borde väl därför inte frysa?