Kolmården
I veckan begav vi oss till Kolmården för en heldag med mig och tre generationer, mamma, dotter och dotterdotter.
En turistattraktion på så nära håll besöks egentligen alldels för sällan. Dock kanske inte parken är det första man har i tankarna när man är två vuxna i familjen, men lik väl är stället väl värt ett besök och med ständigt nya attraktioner blir man kanske aldrig mätt.
Många av de exotiska djuren går man ofta obemärkt förbi. Lite tråkigt i sig, men i parken lockar andra djur såväl stor som liten.
Elefanterna som badade med sina ungar rönte stor uppmärksamhet och här var trängseln mer påtaglig än hos savanndjuren några meter bort.
Aporna utgör alltid en anhalt på vägen, även om de idag inte var på sitt mest lekfulla humör.
Vid linbanan som slog upp portarna för något år sedan, var det redan en slingrande kö. I dessa klimatdebatternas tidevarv är linbanan en bra ersättning för den safaritripp med egen bil man kunde genomföra under flera år.
Många är djuren man passerar på ganska låg höjd. Favoriterna är björnarna och lejonen. Björnarna var på ett lekfullt humör, men lejonen var nu, precis som förra gången vi var här, slöa och låg mest i skuggan långt från kamerornas räckvidd.
Nästa längre stopp var vid Delfinariet. Det är säkert 30 år sedan jag var här senast och showen som mötte oss var både mer påkostad och innehållsrik än då. För mig var detta dagens höjdpunkt. Vackert scenario, tankeställande, fin musik och ett djur som både fascinerar och berör. Mycket sevärt!
Två av de inhägnader där mest besökare flockas är björnarnas och tigrarnas. Vackra, ståtliga, men också utrotningshotade är tigrarna och att bli en s.k. tigerfadder lockar verkligen. Björnen kanske inte är vacker, men icke desto mindre ståtlig. Med sina björnungar i lektagen är det fascinerande att också se detta djur i aktion.
Med små barn i sällskapet är det svårt att missa Bamselandet. Här får barnen verkligen chansen att springa av sig efter dagens intryck och omgivna av kända byggnader och figurer från Bamses värld, var det precis vad man gjorde. 2015 invigs det pågående jättebygget av ett nytt Bamseland och det lär locka än fler barn och kanske också en och annan vuxen med barnasinnet kvar.
Det sista djur man passerar på vägen ut är vargen. För något år sedan drabbades parken av sorg, när en skötare omringades och attackerades av vargar. Varför de attackerade har man inte berättat och kanske man inte vet. Vargen är och kanske förblir Sveriges mest omdiskuterade djur, men där den ligger är det svårt att förstå sägnerna om den farliga vargen och diskussionerna som går heta.
Oförtjänt eller välbefogat rykte? Det beror nog på var i landet man bor och vilka intressen man livnär sig på.
Att besöka Kolmården i sällskap med små barn, är som sagt något helt annat än de gånger vi vuxna beger oss dit själva. Att höra ett smittande skratt och se ögonen som tindrar över upplevelserna, kan få vem som helst att smälta. Detta är äkta och inte spelad glädje.
Kommentarer
Lasse Jansson
Vilken härlig avslutningsbild!
Kolmården har nog haft besök av mig årligen i åtminstone 20 år. Det blir gärna så när man har barn (den äldsta är nu 21 år och den yngsta 9 år.) Jag gillar verkligen att gå där men försöker undvika högsommarvärmen, och de helger när antingen SN eller Vattenfall "bjuder" in till jippo. När man trampar andra besökare på hälarna, hur man än vänder och vrider sig, är det svårt att riktigt uppskatta omgivningarna. Allra ondast gör det naturligtvis när man får en skrinda inkörd i hälsenan...
En samling trevliga bilder och jag hoppas ni hade en härlig sommardag på Kolmårdens branter bland predatorer och gräsätare! :-)
Svar:
Stefan
Trackback
