Gott Nytt År
Julen som var
Då var julen slut. Lite kyligt, ingen snö, men mycket god mat. Lite som vi vant oss vid m.a.o. Lite bilder från en jul då endast jag och någon bakfull tomte var vaken.
Det är lysande
Inte så mycket att orda om. Den lysande glasskulpturen står där på sin plats i hyllan. Ett spännande fotobjekt som i framtiden kanske kan ses i andra former.
Kvällspromenad
Kvällspromenad kanske är fel ord att använda i tider då solen går ned vid 15-tiden. Bilderna nedan är tagna mellan 15:00 och 17:00 en eftermiddag i Nyköping anno 2014.
Den långa och så småningom kalla promenaden tog sin början vid Nyköpingshus. Var annars? För eller senare hamnar man där under sin fotorunda.
Där på en gren satten koltrast och blickade ut över en då isfri Nyköpingså. Han, eller om det är en hon, försökte smälta in i det begynnande mörkret, men mina vaksamma ögon upptäckte honom/henne. När blixten spred sitt sken drog gan/hon iväg, så jag fick bara en chans.
Dagen till ära var kameran monterad på stativet. Fördelen är att bilderna blir skarpare, man slipper bruset och man kan använda längre slutartider. Nackdelen är att man inte kan fota lila spontant, det är lite bökigare och så här på vintern är det kallt om fingrarna att hålla i stativet. Man kan inte få allt och jag är i detta fallet glad att stativet var med.
Den långa promenaden fortsatte till hamnen där det tyvärr är ganska öde så här års. Visst kunde man önska att åtminstone någon restaurang eller fik kunde hålla öppet, men jag förstår orsaken till att detta inte fungerar.
Nåväl, vackert är det och förmodligene kan man fånga vackrare bilder under sena vinterdagar än under ljusa sommarkvällar.
Från vallarna har man bra utsikt åt alla håll. Den upplysta silobyggnaden på framsidan, de relativt nybyggda bostäderna på baksidan och hamnvägen som passerar mellan Slottsdammen och det nya bostadsområdet Spelhagen.
Själva slottet och dess kringliggande byggnader är en spännande miljö. Så här års är turisterna få, likaså evenemangen, men tända ljus i och utanför byggnaderna vittnar om att verksamhet ändå pågår. Historiska miljöer är spännande, oavsett årstid och väderlek.
Den långa och välbehövliga promenaden fortsatte sedan genom stan och upp mot det gamla Tingshuset. Därifrån gick jag stigar och bakgator, för att passera Storgatan med en av stans vackraste byggnader, Bankhuset, för att sedan avsluta promenaden utanför Pelles Lusthus, där många just satt sig ned för att avnjuta en julbuffé.
Kinderna var rosiga och fingrarna var stela när jag kom hem, men jag kände mig nöjd, både med den välbehövliga motionen och med bilderna. Det är inte dumt att förena nytta med nöje. Man mår bra, så att säga.
Vissa flyr vintern, men...
Där drar de iväg i den karaktäristiska V-formationen. Fåglarna har äntligen insett att vi befinner oss mitt i den den svenska vintern, men...
...har inte vissa växter missuppfattat situationen? Denna videkvist som slagit ut den 24:e december måste ha missat att vi idag befinner oss fem månader innan våren gör sitt intåg i vår del av världen.
Ska det vara så här, är klimatförändringen här för att stanna och är det milda och snöfattiga vintar vi vill ha?
Vad växten nedan heter vet jag inte, men bären lyste upp den annars så gråtrista julaftonspromenaden år 2014.
God Jul
Uppesittarkväll
Jaha, då var vi där igen. Kvällen före julafton och det vi kallar uppesittarkväll.
Några grötrim vankas inte och tevens uppesittarkväll ersätts förmodligen med en bra film. Däremot ska den hemmagriljerade julskinkan avsmakas för första gången, det sista av glöggen slinker nog ner och lite julmys med tända ljus ska höja mysfaktorn ett par snäpp, men...
...en gammal tradition verkar ha gått i graven för gott. Ända sedan jag flyttade hemifrån har en sak funnits i hemmet och den har slunkit ned tillsammans med en kall öl eller rökig whisky, ibland bägge....Romerska bågar.
Var har denna kulinariska sensation blivit av? Redan förra året fick jag avstå denna mångåriga jultradition som låg där i sin karaktäristiska ask. Dock lyckades jag hitta några som lösviktsgodis, men inte heller det fann jag i stadens butiker denna jul.
Vad är det som händer?
Nåja, en gammal tradition får väl ersättas av en ny, bara jag hittar någon värdig ersättare. Det som gäller nu är att hålla ögonen öppna till 22:00, där den kritiska gränsen går. Klarar man bara av att vara vaken tills dess, så brukar kvällen kunna bli sen. Bara man nu inte blir klarvaken, för då lär uppesittarkvällen gå över till tidig julafton innan man lyckas somna.
Innan frukost
Jag erkänner att jag numera är mer av en morgon- än kvällsmänniska. Det känns som att jag får ut mer av dagen om man kliver ur sängen under arla morgontimmar, än när man på kvällen sitter med tunga ögon och försöker dölja alla gäspningar.
En annan fördel är att det finns mer tid för de hobbys jag håller varmast om hjärtat, fotografering och Photoshop. Ingen tidspress eller annat som för stunden stör. Även en hobbyfotograf vet att tidiga morgontimmar också är de bästa när man vill fånga ljuset från sin bästa sida. Tidiga morgnar brukar också vara tämligen vindstilla för de som vill ta bilder på vatten och de speglingar som gör sig bäst när ytan ligger lugn. Skuggorna som kryper utmed husväggarna eller längs med öppna ytor, kan också skapa härliga motiv. Det är också under dessa timmar det är lättast att fånga djur på bild, allt från vilt till insekter. Morgondimma, dagg och fuktiga gräsmattor gör sig också bra under dessa timmar och givetvis är en fin soluppgång ett måste i en hobbyfotografs album.
Så här års behöver man inte heller kliva upp så förtvivlat tidigt för att fånga staden insvept i sin julbelysning. I morse hann jag med en runda runt Stora torget innan frukosten. Det är en utmaning att fotografera utan stativ när solen fortfarande gömmer sig bakom horisonten. Med dagens kameror kan man dock skruva upp ISO-talet väldigt högt, utan att bruset förstör bilden helt. På bilderna nedan ligger ISO-värdet mellan 1 600 och 4 000, beroende på hur mycket ljus från belysningen runt omkring som hjälper till. Visst finns bruset där, men det syns bara när man förstorar bilden rejält.
Fast visst, nästa gång jag tar dylika bilder under dygnets mörka timmar, så lär stativet plockas med.
Det enda sällskapet under denna lite småkyliga morgon var den här filuren i sitt skyltfönster.
Överblivet
Bilderna som blev över mellan höstens och vinterns blogginlägg. Nu väntar vintern och så småningom våren.
Experimentlusta
Tänk så det kan gå.
Tanken var att för första gången prova att skapa en stämning genom att sakta röra kameran upp och ned under en lång slutartid. I en dunge på motionsrundan i Ekensberg hittade jag de perfekta motiven, glesa och kala träd framför ett öppet fält.
Det vara bara en sak. Jag hade glömt ändra det höga iso-tal som kameran var inställd på efter ett tidigare fotoäventyr. Iso-talet i detta fall var 1 600 och det upptäckte jag inte förrän jag på hemvägen förevigade en fågel på en gren. Normalt sett hade jag raderat bilderna med omedelbar verkan, men det gjorde jag nu inte och så här i efterhand blev resultatet bättre en väntat. Visst har bilderna en touch av akvarellmålning över sig?
Inställningarna var om ni undrar: 1/1,3 f/29 och iso 1 600
Tidig vår?
Bilderna nedan är en betraktelse av vintern 2014 i vår del av Sverige. Åkrarna intill Sjösa gård ligger gröna och fina, men visst är det väl vita vidder med nyfallen snö under en klarblå himmel vi vill se?
Påminner inte bilderna lite om en tidig vår och vore det inte för lite vitt i skuggan på ena bilden, så skulle man banne mig tro att våren stod för dörren.
Ska det verkligen vara så här vinter efter vinter?
En tidstypisk bild
En dryg vecka kvar till jul.
Julsakerna är framplockade, det är pyntat, julklapparna till småbarnen i släkten är inhandlade, glöggflaskorna är halvtomma, på TV börjar reklamen för julprogrammen sändas och utanför fönstret ligger nysnön vit och fin i sitt decimetertjocka täcke.....
....NOT!
Utanför hemmets trygga vrå piskar vinden och regnet smattrar mot rutan och julstämningen sträcker sig till tomtegubbarna och andra julprydnader, men visst, även detta kan frambringa en mysig stämning.
En studie av måsar
Det gäller att ta tillvara de få stunder som solen visat sig de senaste månaderna.
Den här dagen gjorde den det och innan jag gick till jobbet tillbringade jag en timme vid slottet och studerade de måsar som cirkulerade över ån. Måsen är kanske inte den vackraste av fåglar, definitivt inte den mest spännande, men den finns alltid till hands...vare sig man vill eller ej.
De här måsarna var livliga i sin jakt på småfisk och tittar man noga ser man på några av bilderna, att det var en lyckad dag för de bevingade fåglarna.
...och plums så försvann en av måsarna ned under vattenytan i jakt på den lilla fisken.
Smyckesskrinet
jag erkänner direkt. Stefan Karlsson och smycken går inte riktigt ihop. Ringen runt ringfingret och halskedjan av guld bär jag med glädje, inte minst med tanke på den glädje som ligger bakom.
Annars är smycken och dekorationer någor jag gärna avstår. Den ring i örat jag hade under många år sattes dit för att reta klasskamraterna och manschettknapparna nedan fick jag i present av några kompisar på 80-talet, men de har skam att säga bara använts en gång.
Tittar ni närmare på bilderna förstår ni att de kanske inte använts alltför ofta. Tyvärr ligger de bara i i byrån och väntar på att ägaren ska ha förbarmande och ta på dem vid tillfällen..men av någon anledning infinner sig aldrig de tillfällena.
Kanske ni av bilderna kan framläsa lite information om mig, men vad får ni själva gissa er till.
Vattenpölar
Under vår söndagspromenad fick vi ibland ta långa steg över vattenpölar eller möjligen omvägar för att inte blöta ned skorna.
Det gjorde dock inte att kameran fick hänga sysslolös över axeln. Frugan fick snällt stanna upp med jämna mellanrum, när bloggägaren skulle fotografera både kända och okända motiv som speglade sig i vätan.
"Förstår du varför jag tar dessa bilder", var frågan jag ställde. "Javisst", var svaret jag fick, men jag såg på frugan att hon egentligen inte förstod det intressanta i att fotografera vattenpölar och fuktig mark under vår promenad.
Nåja, har man fotograferat Nyköpingshus och Nyköpingsån från alla håll och kanter, är nya infallsvinklar och motiv välkomna. Jag förstår dock att detta bara är något som vi hobbyfotografer begriper.
In i dimman
Så kom den då, dimman jag väntat på så länge.
I tidigare inlägg har ni kunnat läsa om kvällen när SMHI spådde dimma i vår del av landet, men när den till jobbet medhavda kameran istället fick fånga Nyköpingshus under en klar kvällshimmel. Ni har också sett ett inlägg där jag med hjälp av Photoshop skapade en dimma som omger slottet.
Jag fick nu åter chansen att fånga en verklig dimma och denna gången spådde SVT:s meteorolog rätt. När jag klev ut genom dörren på min arbetsplats, låg Nyköping insvept i en dimma som visserligen inte kunde mäta sig med den som var ett par veckor tidigare, men som ändå gav en magisk bild av området kring slottet och hamnen.
Det ska genast sägas att det inte är fullt så enkelt att fånga dimma i sin rätta skepnad och defintivt inte efter mörkrets intåg. Att kunna fokusera sig till skarpa bilder kräver både tid och kunskap och denna kvällen kände jag min begränsning. Bilderna som nedan visas förmedlar inte den vy jag såg framför mig på ett riktigt bra sätt, men...
...jag fick min dimma och lite av den magiska känslan som kvällsdimma kan erbjuda, finns där trots allt.
Det silkeslena vattnet
Det gäller att passa på när tillfällen erbjuds att fånga forsande vatten i en mer silkeslen framtoning.
Det här förmiddagen låg molnen täta över Storhusqvarn och tillsammans med ett ND4-filter fastskruvat på objektivet, gick det att få till en tillräckligt lång slutartid för att mjuka upp vattnet, detta utan att himmelen och de ljusa partierna frätte ut.
Bilars sken
Ni som följer mig på Instagram, kunde igår läsa ett inlägg där jag stod intill motorvägen och frös. Min fråga var om ni undrade varför jag stod där?
Det var långt att gå och det var kallt, men har jag gett sig tusan på något så genomför jag det och svaret på er undran blev denna bild på E4:an strax innan avfarten till Påljungshage.
Sjömannen
Man tar vad man har och ibland behövs det så lite.
Sjömannen på bilden är en två decimeter hög träfigur som ingår i en samling frugan fått genom åren. Han är fotograferad i köket med telezoomen på 175 mm för att göra bakgrunden diffus och bakgrunden är ett vanligt utskriftspapper med himmelsmotiv som tejpats upp på kaklet. Det ljus som använts är från lampan över diskbänken och för att få inte få skugga i ansiktet har jag på ena sidan placerat en hemmagjord reflexskärm, bestående av foliepapper uppklistrat på ett pappark.
Enkelt, billigt och resultatet blev väl tämligen lyckat. Ibland fungerar det enkla ganska bra, bara fantasin finns.
Efter lite tjat föll jag så för trycket. Jag har installerat...
...på mobilen. Jag tänker inte använda det som en ersättning till kameran och bloggen, utan som ett komplement.
Följ mig gärna, så följer jag dig. Du hittar mig om du söker på beffe_tba
Har du ännu inte skaffat det, så finns det att hämta här och det är så klart gratis.
