Kvällspromenad kanske är fel ord att använda i tider då solen går ned vid 15-tiden. Bilderna nedan är tagna mellan 15:00 och 17:00 en eftermiddag i Nyköping anno 2014.
Den långa och så småningom kalla promenaden tog sin början vid Nyköpingshus. Var annars? För eller senare hamnar man där under sin fotorunda.
Där på en gren satten koltrast och blickade ut över en då isfri Nyköpingså. Han, eller om det är en hon, försökte smälta in i det begynnande mörkret, men mina vaksamma ögon upptäckte honom/henne. När blixten spred sitt sken drog gan/hon iväg, så jag fick bara en chans.
Dagen till ära var kameran monterad på stativet. Fördelen är att bilderna blir skarpare, man slipper bruset och man kan använda längre slutartider. Nackdelen är att man inte kan fota lila spontant, det är lite bökigare och så här på vintern är det kallt om fingrarna att hålla i stativet. Man kan inte få allt och jag är i detta fallet glad att stativet var med.
Den långa promenaden fortsatte till hamnen där det tyvärr är ganska öde så här års. Visst kunde man önska att åtminstone någon restaurang eller fik kunde hålla öppet, men jag förstår orsaken till att detta inte fungerar.
Nåväl, vackert är det och förmodligene kan man fånga vackrare bilder under sena vinterdagar än under ljusa sommarkvällar.
Från vallarna har man bra utsikt åt alla håll. Den upplysta silobyggnaden på framsidan, de relativt nybyggda bostäderna på baksidan och hamnvägen som passerar mellan Slottsdammen och det nya bostadsområdet Spelhagen.
Själva slottet och dess kringliggande byggnader är en spännande miljö. Så här års är turisterna få, likaså evenemangen, men tända ljus i och utanför byggnaderna vittnar om att verksamhet ändå pågår. Historiska miljöer är spännande, oavsett årstid och väderlek.
Den långa och välbehövliga promenaden fortsatte sedan genom stan och upp mot det gamla Tingshuset. Därifrån gick jag stigar och bakgator, för att passera Storgatan med en av stans vackraste byggnader, Bankhuset, för att sedan avsluta promenaden utanför Pelles Lusthus, där många just satt sig ned för att avnjuta en julbuffé.
Kinderna var rosiga och fingrarna var stela när jag kom hem, men jag kände mig nöjd, både med den välbehövliga motionen och med bilderna. Det är inte dumt att förena nytta med nöje. Man mår bra, så att säga.