Ganska absurt
Jag tjatar, jag vet det. Vinter ska vara vinter, sommar ska vara sommar.
Det känns lite absurt när det några dagar innan jul var nästan lika milt/kallt i Nyköping som det var under årets midsommar. Midsommarafton firade vi i en carport för att fly det myckna regnandet och inte ens två snapsar i varje ben tinade upp frusna lemmar. Burr!!!
Lika absurt är det när man under en söndagspromenad i mitten av december kunde sätta sig på en bänk i lä, med solen i ansiktet och jackan kastad bredvid.
Att gå på promenad för att motionera bort julmaten är detta år en absurd upplevelse. Visste man inte att det var den 25:e december, kunde man tror att man upplevde de första vårdagarna i april. Nästan så man fick lust att placera sig på Qvarnens uteservering och beställa in en stor stark....eller två.
Ska det verkligen vara så här i framtiden?
Ni som är ajour med verkligheten har säkert märkt att förhållandena ändrats sedan juldagen då dessa bilder togs.
En trist syn
Att promenera längs med Nyköpingsån är en trevlig upplevelse...perioden april till september. Det kan vara det även under denna årstid, under förutsättning att marken är vit, trädens grenar är tunga av nyfallen snö och avtecknar sig mot en klarblå himmel.
Så är inte fallet denna milda, blåsiga och gråtrista vinter.
Marken är smutsig och lerig, de kala grenarna spretar spökligt mot himmelen som oftast är gråmulen. Nej, det här är inte vad vinter ska handla om.
Trist att titta uppåt och framåt, desto mer rogivande att kasta blicken nedåt. Vatten har en sällsynt förmåga att lugna och harmonisera, även när vattnet kastar sig nedför fall och forsar.
Har inte snön och isen lägrat sig till jul, behöver den heller inte göra det.
Äntligen
Äntligen!!!!!
Vrålen från villaområdena och de centrala delarna av Nyköping ekade mellan väggarna och över nejden. Vinterns första snöfall över Nyköping, förvisso två dagar för sent, men vad tusan. När det kom, kom det rikligt.
Finns det någon dag på året det ska snöa, så är det på Julafton. Nu lyste solen från en nästan klarblå himmel, färgade de redan gröna gräsmattorna ännu grönare och kvicksilvret i tempmätaren snuddade vid tio graders strecket. Knappast vad man förväntar sig en julafton i Sverige, säger jag som minns barndomens jular där den upplogade snön utanför bostaden skapade en perfekt plats att bygga kojor på och där man kunde idka snöbollskrig med alla som passerade...även småilskna tanter.
Nej, i år fick Nyköping vänta till Annandagen innan marken färgades vit och kommunens snöplogar hördes utanför fönstret.
Ungarna var snabba ut och ganska snart plockades pulkorna de fick i julklapp fram. Den första snölyktan stod klar utanför fastigheten redan på morgonen och ett försök till snögubbe fick avbrytas när snön inte riktigt räckte till.
Lika glada verkade inte grannarna med sina rullatorer vara. Ett antal tysta svordomar hördes ända upp till vårt sovrumsfönster och av minerna att döma kunde man avläsa vad dessa personer anser om vinter och snö. Förmodligen var det annorlunda för 60 år sedan, då de under stim och stoj lekte med dåtidens kälkar, sparkstöttingar och äntrade den uppspolade isbanan med sina slitna skridskor.
Tiderna förändras.
Några andra som gläds över den nyfallna snön är säkert de butiker som säljer skidor och annan vinterinspirerad utrustning. Skidanläggningarna tar säkert ett djupt andetag och hoppas att snön fortsätter att falla och att den får ligga kvar någon månad eller längre.
Själv tänker jag ta en promenad med kameran och se om jag kan hitta de underbart vackra motiv man bara kan fånga på vintern och förm......
Dags att vakna Stefan...vi ska ju snart gå. Frugan väcker mig bryskt och drömmen försvinner i ett dis och förfaller snart i glömska som de flesta drömmar har en tendens att göra.
Efter en titt ut genom persiennerna är det bara att konstatera att Annandagen är lika snöfattig och trist som Julafton och Juldagen. Verkligheten ser snarare ut så här...
Morgonpromenaden visade upp ett Nyköping med gröna gräsmattor och en temperatur kring 8:an.
Nej, vill man uppleva snö får man ta Photoshop till hjälp...om man nu inte vill vänta till Påsk eller så.
God Jul
Snart är det jul
Blir man för gammal för jultraditioner och julpynt? Kanske en del tycker och inte minst när eventuella barn flugit ut. Inte tusan tycker jag och delar frugans inställning till traditioner. Därav har julpynt ställts eller hängts upp och en o annan julblomma inhandlats.
Det är något visst ändå...
Sista bilderna är på en stark doftande hyacint som fångats med makro-objektivet och fokuspunkten på olika ställen.
Lasarettet
Varför i himmelens namn besöker man en plats som lasarettet? Det borde väl vara den sista plats man vill skåda på nära håll?
Ja, så är det givetvis. Som utomstående och till synes helt frisk, är det ändå en plats som fascinerar. Kan låta absurt med tanke på orsaken till att lasarett finns och varför människor rör sig i byggnadens inre.
På ett lasarett finns det tunnlar och gömda gemak som framkallar bilder av svartvita skräckfilmer med både zombies och andra varelser som döljs i mörker och vill oss ont. Som fotograf, amatör eller proffs, är just dessa mörka korridorer och skrymslen ett eldorado om man vill ta lite kusliga och spännande bilder.
Som åskådare får man dock nöja sig med exteriören och den kan väl vara nog så spännande i sig, eller...?
Nyköpings lasarett en kall kväll i december...
Frostbiten
Det var kallt, riktigt kallt, men en långpromenad efter jobbet hanns med innan mörkret lägrade sig över Nyköping. Med motljusets hjälp skapades en illussion av att Pilten vid Storhusfallet andades.
Lite längre ned med ån satt den här fågeln på en frostbiten stubbe och såg ut att frysa trots sin vintertjocka fjäderskrud. Jag och fåglar, men nog tusan är det väl en koltrast?
Den lilla bron som leder från stan, över ån och till Bryggeriet, är klädd i granris årstiden till ära och nog ser frosten ut som lite pudersnö...vilket vi enligt väderprognosen får nöja oss med den här julen.
På tur bland ljus och lykta
Julmarknaderna avlöser varandra. Igår var det dags för två nya.
Det första besöket gjordes på Nyköpings ljusfabrik där dofterna från stearin, glögg och pepparkakor mixades till en härlig julstämning.
Inne i den trånga byggnaden samsades julprydnader, ljus i alla färger, storlekar och former. Mycket folk hade hittat hit, trots att vi nästan hängde på låset och affärerna gick säkert bra. Jag är av åsikten att jag hellre gynnar kvalité före billigt krafs och mindre butiker före stormarknader.
Därför köptes ljus till en kostnad av 450 kronor och det var värt det. Inte billigt, men kvalitet kostar och så gynnas lokala handlare och det brukar löna sig i längden.
Ett litet urval av det som fanns att inhandla.
På vägen hem gick vi in på NK-villan och tog del av deras lilla julmarknad. Också här var det lokala entreprenörer som ställde ut och sålde, allt från julbröd till juldekorationer. Mycket fint, men här var det ännu mer folk, så kameran fick hänga över axeln.
Jag köpte en almanacka med skärgårdsmotiv av den lokala fotografen Peter Karlsson (ej släkt med undertecknad). Otroligt fina bilder och rekommenderas er som inte redan inhandlat en egen.
Därefter bar det hem till värmen. Även om snön fortfarande lyser med sin frånvaro var det lite kyliga vindar som drog in över Nyköping.
Väl hemma var det bara att stoppa ned två av de inhandlade värmeljusen och slå sig ned framför tv:n lagom för att se Stina Nilsson spöa norskorna i Davos sprinttävling.
Tunneln
Det finns platser som fascinerar fotografer, platser där man uppmanas att inte gå efter mörkrets inbrott, platser där många inte vågar gå och platser där man med fantasins hjälp kan skapa situationer som ligger till grund för tidigare nämnda faktorer.
En sådan plats är gångtunnlar som både i verkligheten, i drömmarna och i filmens värld varit skådespel för många fantasier och föreställningar.
I Nyköping har vi ett par sådana platser, som här i gångtunneln vid järnvägsstationen. En plats där saker inträffat och fantasier flödat...
En plats som denna är mumma för både proffs och renodlade amatörfotografer. Tveklöst kan man med kamerans hjälp och olika inställningar skapa spännande och kreativa bilder. Nu lär inte den här bilden som knäpptes av i all hast, hamna på någon utställning eller utgöra föremål för beundran och det är väl heller inte meningen.
Miljön är spännande, precis som berättelserna om den och med fantasins och Photoshops hjälp kan man återskapa en del av de historier tunneln bär på.
Som exempelvis de spöken som alltid verkar finnas närvarande i mörka och lite kusliga miljöer.
Eller de skrämmande ungdomsgäng som sägs förvandla liknade områden till sina domäner när mörkret faller på, här återskapat med en scen ur en berömd 70-talsfilm. Vet ni vilken?
Nåja, vissa scener är verkliga, andra bygger på rykten och en del är sådana som bara florerar i fantasins värld. Mörka tunnlar har otvivelaktigt en förmåga att engagera, oroa och fascinera.
Bycycle Race
En dag när jag gick på stan och såg en cykel som sett sina bästa dagar, fick jag uppslaget till ett blogginlägg om cyklar.
Jag och frugan har valt bort bil och använder oss istället av cykel när vi ska någonstans på lagom långt avstånd. Ja, jag tar förstås gärna cykeln och trampar iväg längre sträckor, utrustad med matsäck och kamera. Ni som följt denna blogg, har läst ett antal inlägg från mina utflykter.
Precis som med allt, har också cyklarna ni ser på stan en historia.
Tveklöst har ägarinnan till den här cykeln ett speciellt förhållande till sin ägodel och förmodligen ses den över en eller flera gånger per år. En välskött cykel helt enkelt.
Ägaren till den här cykeln hade förmodligen inte samma omtanke om sitt fordon som ägarinnan på bilden ovan. Varför den stod övergiven, lutad mot en barack vid Perioden vet bara den som sist satt på sadeln. Kanske vi här ser ett stöldgods. Cykelstölder är tyvärr en allt vanligare företeelser och en som drabbats är min fru som för några år sedan fick gå hem från tågstation efter att någon skitstövel ansåg att han/hon hade rätt till den utan att betala.
Att ha sin cykel stående i närheten av välbesökta områden som buss- och tågstationer är ett lotteri. Det är nog inte bara frugan som fått se sin cykel försvinna här och så är det också vanligt att parkerade cyklar vandaliseras. Varför, är den givna frågan. Varför kan man inte bara låta andras ägodelar vara ifred? Är det för mycket begärt?
Sedan finns det de som tröttnar på cykeln när den plötsligt går sönder och helt enkelt parkerar den på plats och låter den stå där tills någon förbarmar sig. Jag har själv burit en trasig cykel på axlarna i ett par kilometer och jag kan lova att den svordom inte är uppfunnen som jag inte använde mig av och visst var det lockande att kasta eländet i någon buske eller varför inte i ån? Nu gjorde jag inte det och dumt var det, för det visade sig att den inte gick att laga. Den enkla vägen tog däremot ägaren till cykeln med detta skeva hjul.
Sedan finns det cyklar som används till reklam för något konditori eller någon restaurang...
...och andra med smak för det konstnärliga hissar upp cykeln i ett träd.
Själv låter jag cykeln stå i cykelförrådet fram till vårkanten. Det är lagom långt till jobbet för en promenad och lusten att ta cykeln på en långtur finns inte. Att ha cykeln i ett förråd har sina sidor. De som har svårt att låta andras ägodelar vara ifred, har en förkärlek att sno just cyklar...även de som står låsta i ett låst cykelförråd och i vårt förråd har vi haft både stölder och försök till dem. Den senaste tiden har vi klarat oss från detta. Kanske för att hyresvärden har bytt ut låset och använder sig av ett nytt nyckelsystem, eller så kan det bero på att vissa individer i fastigheten har ögonen på sig.
I dagar som dessa är det förövrigt ganska vanskligt att cykla. Sandar man cykel- och gångvägar med vasst grus som sedan fryser fast i asfalten, är det som gjort för punkteringar. En jobbarkompis fick punktering tre gånger på fem dagar, så nu låter han cykeln stå och det är det nog många som gör. Den här synen är tyvärr ganska vanlig den här årstiden.
Som sagt, har varje cykel sin historia och den hugade skulle säkert kunna skriva en hel bok om allt som cykeln och dess ägare varit med om, eller så kan man skriva en låt om cyklar.
Vy från slottet
Egentligen hade jag inga mål den här eftermiddagen i december. Det fina vädret lockade ut mig på promenad direkt efter jobbet och kameran hängde över axeln ifall....
Nere vid slottet var solen sakta på väg att försvinna bakom horisonten och det var egentligen det fina ljuset över silohuset som frambringade idén att fotografera välkända profiler i skymningsljuset.
Sagt och gjort. De två första bilderna är tagna från vallarna och de två sista från taket intill Kungstornet. Jag hade mitt 18-300mm objektiv på, men tyvärr inget stativ att placera kameran på...vilket ibland är att rekommendera när brännvidden är inställd på max och det lägsta bländartalet är 5,6 med denna inställning. Lite brus och lite oskärpa får man därför leva med.
Julmarknad i stan
Söndagens julmarknad på Stora Torget i Nyköping går väl inte till historien som den där julstämningen spred glädje och ljus. På morgonen stod regnet som spö i backen och kvicksilvret i temperaturmätaren orkade nätt och jämt över 5-strecket.
Lagom till julmarknadens öppnande slutade regnet dock att falla och lite blått skymtade bland alla gråa moln. Många hade letat sig ned på stan och ju mer klockan blev, ju fler besökare syntes bland stånden.
Som sagt, någon direkt julstämning infann sig inte, men folk var glada och ilade fram mellan stånden som var befriande fria från allt det krimskrams som säljs på samma torg under festdagarna. Precis som på Öster Malmas julmarknad förra söndagen, inhandlades lite korvar i form av salami med chili, armagnac och fikonsmak. De sägs smaka gott till öl och det ska snart bli upp til bevis.
Det fanns inget större intresse i att vandra runt allt för länge i kylan och därför blev bilderna som skulle föreviga marknaden ganska vardagliga, men som jag brukar säga. En bild som beskriver den vardagsscen man upplever är ofta intressantare än en bild där fotografen riggat upp dyr utrustning och knäpper hundratals bilder för att hitta en som han/hon är nöjd med.
...fast å andra sidan strävar jag också efter mer experimentlusta och den där unika bilden ingen annan tagit. Fast det får bli en annan gång.
Tänk vad lite snö hade gjort ändå.
