Historielös lampa
Denna bild har väl egentligen ingen bakomliggande historia, men färgprakten himmelen visade upp i veckan utgör en ganska vacker kuliss till den ensamma lampan.
Länslasarettet
1863 påbörjades byggnationen av Nyköpings länslasarett som hade detta utseende fram till 1967, då höghuset alldeles intill invigdes. Det finns inte så mycket att läsa om länslasarettet, men från 1917 finns anteckningar samlade i en bok av Otto Lindeberg
Fakta om Otto Lindeberg (1863 - 1947) finns att läsa på denna sida.
En senare informationsbok är också skriven av Tommy Eriksson och är mer utförlig än föregångaren.
Vad det gamla länslasarettet används till idag vet jag inte, men jag måste tillstå att det är betydligt mer tilltalande i sin form än det stela höghus som står precis bakom. Har någon info om dagens verksamhet, tas den gärna emot.
Går man närmare ser man också hur utsmyckade byggnaderna är, så inte vill jag tillstå att allt är bättre idag. Det var charmigare förr och det står jag för.
Vet ni förresten vem som haft sitt hem i en av de två små grindstugor som inramar entrén? Jo, en mycket välkänd Nyköpingsprofil.
Ulf Peder Olrog som föddes i Stockholm 1919 och växte upp på Helgesta gård utanför Stigtomta. 1930 flyttade familjen Olrog in till Nyköping och bosatte sig i en av de två grindstugorna, då hans far fått jobb på lasarettet som syssloman (med uppgift att sköta ekonomiska och rättsliga angelägenheter).
Ulf Peder Olrogs visor om Nyköping och dess landsbygd har gjort sig kända i hela Sverige och sjungs än idag av sentida artister.
I förbifarten
Jag brukar ta med mig kameran till jobbet. Inte för att fotografera arbetsplats och arbetskamrater, utan om man hittar motiv på väg till eller från.
Denna dagen sken solen och spred glädje över...
...det nyss uppförda Silohuset...
...Nicolaiskolan...
...och hamnen som man som bäst håller på att renovera för att hinna klart till sommaren.
Olycka
Vad gör man en tråkig novemberdag när regnet vräker ned, vinden tilltar, temperaturmätaren knappt orkar ta sig över 0:an och lusten att ge sig ut på en fotorunda ligger kvar i sängen?
Jo, man sätter sig ned framför datorn, öppnar Photoshop och letar fram lite gamla bilder.
I detta fallet är bakgrunden från vår resa till Prag i somras. Bilen stod parkerad på vår innergård. Elden och röken är från ett filarkiv som följde med en tidning och tjejen är...ja, vem hon är vet jag inte, men bilden fanns på Internet.
Dags att gå till handling med penslar, olika blandningslägen, masker och ett antal effekter.
Kanske bilden blev lite väl dramatisk, men tjejen klarade sig...
Siluetter
Kort och gott, några kända och mindre kända siluetter från Nyköping.
Nicke nyckelpiga
En strålande vacker söndag. Som gjort för att packa ned lite kaffe, nybakat fikabröd och ge sig ut på långpromenad. Som vanligt var kameran med, för man vet aldrig vad man ser och vad man stöter på. Lärdom kallas det...
Egentligen hade jag lite mål längs promenadvägen, men dessa bilder kommer i senare blogginlägg.
När frugan och jag sitter och njuter av en varm höstsol, ser jag denna lilla gynnare passera framför fötterna. Som sagt, en kamera är alltid bra att medföra och för mig är den minst lika viktig som mobilen är för andra. Tyvärr hade jag inte räknat med att få se små kryp som denna, så av den anledningen satt fel objektiv på min Nikon.
Med lite hjälp av frugan blev väl bilderna i alla fall något så när skarpa och närgångna, men visst. Något av mina macroobjektiv hade kanske fångat Nicke på ett bättre sätt. En nyckelpiga i mitten av november är i alla fall en helt ny upplevelse för mig.
Fågelskådaren
Söndag och ganska fint väder. I det tråkiga november håller sig fortfarande vissa fågelarter sig kvar i Sverige. Kanske inte de mest spännande, men livet i och omkring Slottsdammen är ändå ganska livligt.
Här finns den nyfikne
Den blyga...
Den törstiga...
Den pimpinetta...
Den vige...
...och givetvis, dammens skönhet...
Jag har ett mål
Gråtrist söndag, regnet hänger i luften och temperaturmätaren visar 5°.
Frugan och jag tar trots det en traditionell söndagspromenad och utan att frugan vet om det, har jag ett särskilt utstakat mål denna dag.
Nej, det är inte denna gamla pump vid Spinnerskan som jag passerat många gånger utan att lägga märke till.
Inte heller den vackra gångstigen mellan Nyköpingsån och Marieberg.
Att fånga bilar som speglar sig i vattnet under E4:an har sin tjusning, men det var inte heller detta som var dagens mål.
Inte heller dessa rösen som utgör gamla gränser i Hållets naturreservat och som kantar naturstigarna i området.
Nyköping omges av många gamla gruvor, som exempelvis Silvergruvan där verksamhet pågick från slutet av 1500-talet till 1803. En mycket spännande verksamhet, men inte heller denna och andra gruvor i trakten var dagens mål.
Dagens, liksom väldigt många dagars mål, var att få se någon av de bävrar som huserar i ån vid Hållets naturreservet. Även denna gången fick jag gå hem, utan att ha förevigat något av dessa djur. Spåren är dock många och någon gång så...
Det okända Nyköping
Nyköping har en antal kända märken som både invånare och turister känner väl till. Att stan också har ett antal mindre kända guldkorn är nog mindre känt, både av lokalbefolkning och turister.
Denna skulptur av en madonna är garanterat okänd för turister som passerar Nyköping, men jag är lika säker på att den är lika okänd för stadens invånare, åtminstone en klar majoritet av dessa. Hur många av er från Nyköping kan säga var denna skulptur finns att skåda?
Svaret finner du om du klickar här.
Läs mer nedan, men försök att besvara frågan först.
S:t Anna Kvarn härstammar från 1400-talet. 1458 skänktes kvarnen till Nicolai-kyrkan av dansken Erik Axelsson som på mitten av 1400-talet var riksråd i Nyköpings län. Kvarnen totalförstördes vi den stora branden 1665, men klarade sig helt när ryssarna brände Nyköping 1719. Genom århundradena har kvarnen återuppbyggts flertalet gånger och nuvarande byggnad uppfördes 1778.
Något gott i rusket
Huh...utanför fönstret viner höststormen och regnet smattrar mot fönsterrutan.
November...ja, denna november. Finns det en tråkigare månad på året? Nej, inte i min värld. Borta är sommarens grönska, höstfärgerna i träden ligger numera som våta fläckar på marken och snön som lyser upp omgivningen lär lysa med sin frånvaro ännu ett tag.
Utanför fönstret är det tyst, bara vinden som viner och regnet som slår mot fönster och fönsterbleck.
Vad gör människor novemberdagar som denna? Finns det något som glädjer en gråtrist novemberdag när både blåst och regn gör allt för att jävlas?
Ja kanske. Som det heter har varje årstid sin tjusning, så även den trista november. Vad är skönare än att komma hem efter en slitsam arbetsvecka, slå sig ned i fåtöljen, hälla upp fredagswhiskyn och bara njuta av den nyss inledda helgen...kanske tända lite ljus, se en bra film och bara glömma skitvädret som får människor att gömma sig inomhus.
Jodå, även en novemberdag kan förvandlas till något trevligt, bara viljan finns och det gör den.
SKÅL!
I väntan på julen
I väntan på Nyköpinghus traditionella julmarknad och med regn och blåst som pinar fönsterrutorna, så är lite lek med Photoshop ett ganska kul tidsfördriv.
En gammal kyrkogård
Det finns något som både skrämmer och fascinerar med kyrkogårdar. Vetskapen om att människor har avlidna släktingars sista vila någon meter under marken man går på, är en liten pirrande känsla. Många vill nog inte erkänna att de kastar en blick på inskriptionerna som pryder gravstenarna, men visst lockar de till tankar. Hur gamla blev de, vad dog de av och hur tedde sig deras liv?
Kyrkogårdar är också en flitigt använd kuliss till otaliga skräckfilmer av varierande karaktär. Det finns säkert de som inte gärna tar en ensam promenad runt en avlägsen kyrkogård efter mörkrets inbrott.
Just detta fick mig att för första gången fascineras av våra fäders viloplatser. I tonåren hade jag en vän som bodde endast 50 meter från Tystberga kyrka. Ett lördagsnöje vi i kompisgänget ägnade oss åt ibland, var att sitta hemma i kompisens rum, dricka några öl, se en skräckfilm på TV, för att därefter bege oss till kyrkogården för en vandring runt densamma efter midnatt. Den som inte ensam tog denna promenad runt den mörklagda kyrkogården kallades för feg och fick som straff bjuda laget runt på en öl vid nästa samling. Allra mest spännande var när någon tjejkompis deltog. Inte att förringa tonårstjejers mod, men det var ofta de kröp upp i soffan under filmen för lite närhet och inte sällan vägrade de ta vägen runt kyrkogården utan att hålla handen.
Kyrkogårdar kan se helt olika ut. Från Stockholms jättelika och enormt vackra Skogskyrkogård...
...via den pittoreska Zigenarkyrkogården i Malmö med sina påkostade och väldigt annorlunda gravar....
...till landsbygdens mindre kyrkogårdar, eller som följande bilder är hämtade från...äldre kyrkogårdar i städerna, i detta fall Nyköpings gamla kyrkogård.
Nyköping gamla kyrkogård är just gammal. Om detta vittnar gravarnas inskriptioner, men också rosten som förvandlat grindarna och mossan som kryper över flertalet gravstenar. En nästan kuslig känsla infinner sig och man nästan ser framför sig hur skräckfilmsregissörerna tassar runt på dessa områden för att finna exteriörer till nästa stora film.
Samtidigt är det avkopplande att traska runt bland välskötta gravar. Stillheten och det rofyllda i att vistas ovan okända människors sista vila, uppmanar till eftertanke och visst kan väl även dessa kyrkogårdar ha något vackert över sig.
Den lilla minneslunden på Gamla kyrkogården är inte stor, men tända ljus och nyplockade blommor vittnar om släktingar som fortfarande vördar de avlidnas minne. Att slå sig ned på en bänk och minnas de nära och kära som ligger begravda, frammanar minnen av en svunnen och aldrig återkommande tid. Tänk egentligen så mycket man ville ha sagt som man aldrig sade och så mycket man sade som man aldrig borde ha sagt.
Tänk om det ändå fanns ett liv efter detta...?
Helgonens helg
Nu befinner vi oss i den helg där helgonen firas och vi pryder anhörigas gravar med ljus och lyktor. En kyrkogård efter mörkrets inbrott är oerhört vacker när ljusens sken lyser upp gravstenar och minneslundar.
För andra är denna helg en helg där man klär ut sig, ordna fester med skräckteman och vissa tycker att den importerade Halloween är det roligaste som sker under året...andra anser det inte.
Strunt samma hur helgen firas, bara folk mår bra. Själv ägnar jag helgen framför datorn och tillägnar alla andra denna bild.
