Inte höstlöv, men kökslöv
Jag satt i köket och tittade ut över takåsarna, när plötsligt solens strålar letade sig fram till köksbordet och fångade strukturen på dessa blomblad.
Ibland behövs det inte mycket.
En studie i blått
Vad hemmet kan erbjuda när solen ligger på fönsterbrädan.
Brannäs våtmarker
På en blogg som egentligen vill göra reklam för Nyköping kan man väl ändå tillåtas vara generös och visa vad grannkommunen Oxelösund har att erbjuda.
Brannäs våtmarker är ett urflyktsmål jag gärna propagerar för.
Varningen för krokodilen som ses på bilden ovan är givetvis ett skämt, men visst far tankarna iväg till södra USA:s träskmarker när man tar stigen fram genom våtmarkerna i Brannäs.
Jag har hittills nöjt mig med att stanna vid utsiktsplatsen efter ett par hundra meters promenad från parkeringsplatsen, men denna dagen när tid fanns till att utforska området lite mer ingående, upptäckte jag smultronställen jag till dags dato inte skådat. Här har man placerat ut bänkar där man kan sitta och skåda naturen och djuren, som finns där på nära håll, eller som på bilden nedan...njuta av havet som finns bara några meter från stigen som tar en genom våtmarkerna.
Det är inte bara frodig grönska som omger området. Här finns också växter och träd som sett sina bästa år och som idag sträcker ut sina grenar mot himmelen som spöklika tentakler.
Djurlivet är sevärt, även om jag bara lyckades fånga vanliga och traditionella motiv på bild.
Jag har besökt området förr och vet att hägrar håller till här. Tyvärr sågs de bara på höjd, eller på lagom avstånd för att inte kunna få den skarpa närbild som önskades. Det kändes som de bara retades, för när två hägrar plötsligt passerade på låg höjd, bara ett tjugotal meter från mig, satt jag med kaffemuggen i ena handen och en nybakad kanelbulle i den andra. Är det inte typiskt så säg?
Det jag mest av allt sökt finna och föreviga är de rovfåglar som informationstavlan påstår finns här. Örn, hök och vråk bl.a. Tyvärr har jag aldrig sett dem och denna dagen fick jag nöja mig med en svanfamilj på nära håll. Visst är svanar vackra djur och visst är svanarnas ungar gulliga, men visst vill man se en havsörn som majestätiskt svävar ovanför...
Har ni aldrig besökt Brannäs våtmarker, rekommenderar jag ett besök där. Ta gärna tid på er, för det finns saker att utforska om tålamodet tillåter och vädret är det rätta.
Läs lite mer om våtmarkerna här.
Vid sjön
Jag tog med mig makroobjektivet en dag när solen sken och vinden mojnat betänkligt. Syftet var egentligen att föreviga fjärilar, spindlar och andra insekter, men det blev inte så mycket av det. Jag insåg snart att ska man fota dessa små kryp så är stativ ett måste och stativet, det låg kvar hemma.
När jag satt med kaffemuggen i handen och njöt av vädret uppenbarade sig i alla fall djur av lite större format, så varför inte testa makroobjektivet på dessa? Med en kort slutartid och liten bländare blev bilderna ändå relativt skarpa där jag ville ha skärpan.
Stråk man sällan vandrar
Mitt framför ögonen finns de och trots att de finns i centrala Nyköping lägger vi sällan märke till dem och några vandrar vi sällan eller aldrig.
Trapporna till tågstationens perrong har väl de flesta av oss använt, likaså den anlagda gångvägen under Repslagargatan, men hur många har vandrat genom dörren till udden vid St Anna?
Den lilla stigen som tar flanörer mellan lasarettet och tågstationen känner nog många inte till och ännu färre har vandrat de femtio metrarna och vandrar vi å-promenaden väljer nog de flesta att ta den östra sidan av ån och missar därför den passage som på sommaren är klädd i blomster och rankor.
Trapporna som leder till restaurang Qvarnen känner säkert de flesta Nyköpingsbor till, men hur många har tagit den vägen till Pelles lusthus och Folkungabron? Hängbron vid Hållet är en välkänd passage, men allt för få väljer att ta den natursköna stigen mellan hängbron och gång/cykelvägen som tar en till Folkungavägen och Perioden.
Mitt i Nyköping finns de alltså. Gångvägarna som få lägger märke till, trots att vi passerar på och intill dem.
En tur med lite otur
Igår visade sig Nyköping i sommarskrud med grader något över 20 och med frugan på kurs i Stockholm, fanns det läge för en cykeltur i vacker sörmländsk natur.
Det finns några rundor i trakterna av Nyköping jag gärna tar när tillfälle erbjuds. En sådan är sträckan Oxbacken- Runtuna- Svärta och det var den jag valde dagen till ära.
Jag brukar stanna vid Runtuna kyrka för att intaga medhavd matsäck. På en bänk nedanför klocktornet med bara fåglars kvitter som ljudkuliss, smakade det extra bra.
Nu gjorde jag ett val som jag aldrig gjot förut. Istället för att trampa vidare mot Runtuna och Svärta, valde jag motsatt riktning och fortsatte färden mot Lid.
På smala grusvägar gick färden vidare mellan öppna landskap och böljande fält. Frisk luft, fågelkvitter och naturens egna dofter påminner mig om att landsbygden står och alltid kommer att stå mig närmare än staden.
Jag tog ett kortare stopp vid Lids lilla kyrka för att knäppa några bilder. Färden fortsatte nu på asfalterad väg och vid Klappsta gård såg jag en inbjudande skylt som visade att det finns en badplats bara två km från huvudvägen. Jag svängde av för att ta mig till Ånstabadet, där jag tidigare aldrig varit. Det lilla badet ligger inbäddat i grönska med fin utsikt över det sörmländska landskapet. Med svetten lackande i pannan och lite ömma ben, såg vattnet så inbjudande ut, men badpremiären får nog vänta ett tag till. Jag tillät mig ändå att doppa fötterna i det kalla vattnet.
Dags så att fortsätta hemåt och nu gjorde jag ett val som jag fick flera tillfällen att ångra.
Istället för att cykla samma väg ut till huvudvägen, fortsatte jag åt höger, för visst finns det en liten tjusning i att inte veta var man hamnar. Man vet bara att man hamnar någonstans. Gårdarna blev snart färre, grusvägen lite smalare och det öppna landskapet byttes snart ut mot allt tätare granskog.
Om ni någon gång besöker Ånstabadet ska ni ta vägen till höger istället för den närmaste till vänster. När ni gör det och sitter bekvämt i bilsätet, njuter av luftkonditioneringen och lyssnar på bra musik i bilsteroen. Blunda då och...ja, inte du som kör förstås...tänk er synen av Stefan på sin 5-växlade stadscykel med svetten rinnande från pannan och allt mer värkande kropp.
Nu var jag ärligt talat desorienterad. Jag visste inte längre var jag var någonstans och var jag skulle hamna. Den smala grusvägen fortsatte några kilometer till och då plötsligt såg jag ett glittrande vatten mellan träden och hoppades att det inte var en synvilla. Grusvägen tog äntligen slut och jag stod med cykeln intill påfarten till en asfalterad väg. Det fanns inga skyltar som talade om var jag var, så nu tvingades jag till ännu ett val....höger eller vänster?
Jag valde att cykla åt vänster och detta i ett landskap där jag aldrig tidigare befunnit mig. Jag blev lite misstänksam när jag mötte en buss med adress Eskilstuna på displayen och på den lilla, smala och kurviga vägen blev plötsligt trafiken väldigt tät.
Var befann jag mig? Inga skyltar, ingenting...
Plötsligt såg jag ett antal mindre bostadshus uppe på en kulle. Inga jag kände igen, men ändå lite bostadshus som frkunnade at det åtminstone bor människor i närheten. Efter en tung uppförsbacke så jag då skylten... Råby!
Jag befann mig alltså i Råby och vem kunde tro det när jag några timmar tidigare satt och fikade vid Runtuna kyrka. Nu fick jag också förklaringen till den täta trafiken. På krönet stod ett par polisbilar och dirgigerade om trafiken p.g.a. en bilolycka lite längre bort.
Japp, då vist jag var jag befann mig och en vägskylt förkunnade att det "bara" bar 16 km hem. Ni som åkt mellan Nyköping och Råby, vet vilken erbarmligt tråkig väg det är. Raksträcka efter raksträcka, öppna landskap som låter vinden blåsa rätt på och oavsett vilket vädersträck man cyklar så blåser det alltid emot. En av naturens mysterier.
Nu kändes inte de öppna landskapen och böljande fälten lika charmiga längre. Ni undrar kanske varför inga bilder synts efter de senaste styckena? Svaret är enkelt. Jag var nu så less, så slut, så irriterad och så öm, att fotograferandet var en av de saker jag inte ens tänkte tanken på.
De bilister som passerade mig med nervevade sidorutor kunde höra en trött, irriterad, svettig och öm cyklist, högt utropa ramsor som "Jävla blåst", "Helvetes skittråkiga väg" och andra harnanger som inte lämpar sig för barns öron.
De sista kilometrarna fick jag nästan bita mig i läppen för att klara och den kuperade vägen över Hållet var en pina. Cirka 4,5 timme tog turen och när jag klev in genom dörren hemma, var den första tanken att nu blir det inget mer cyklande förrän den traditionella turen på midsommarafton.
Efter en skön dusch, efter att ha slukat två kalla öl och efter att ha sett Sverige besegra Vitryssland så hade känslorna svalnat lite och efter en natts god sömn kände jag mig ändå ganska tilfreds...och förmodligen 5 kilo lättare.
Ta detta med er. Motion är bra, motion är nyttigt, motion är kul och ju mer du motionerar, ju fler öl kan du inta utan att det säter sig runt midjan.
Jag mätte sträckan jag cyklade med hjälp av denna utmärkta sajt och kom fram till att jag på min 5-växlade stadscykel trampade cirka 58 kilometer och förlorade 2 600 kalorier.
Något om ingenting
Egentligen handlar inlägget om ingenting, men ändå någonting...
...som denna källare man finner längs å-promenaden nedanför Marieberg. Varför ligger källaren där, vem äger den, vad finns därinne etc. Frågorna är många, men svaret är säkerligen enkelt.
Stubben på bild var ett ståtligt träd tills bara för någon månad sedan. Skylten som hänger på resterna talar om för oss varför vi tittar på ett f.d. träd vid Nyköpingsån...
...och det är väl lika bra att förekomma er lustigkurrar. Liv i död ved och jag vet vad ni tänker...
Flugor
Vad är det som surrar kring sommarens fikabord?
Jo...
En stor stark...
...på klassisk mark.
Tovastugan i Nyköping öppnade i veckan. Hittills bara vid lumchtid 11 - 16, men när caféet på den historiska mark slår upp portarna vet man att sommaren inte bara knackar på dörren, den har öppnat en liten springa som den kikar in i.
En strålande försommardag med många hungriga och törstiga som likt oss hittade ned till denna oas i centrala Nyköping. När sommaren öppnad dörren på vid gavel vet vi att Tovastugan är ett populärt mål för hungriga, törstiga och ibland också dansanta gäster. Här kör man ofta livemusik under sena sommarkvällar och ibland också andra evenemang som roar.
Givetvis ska man också titta in i den öppna delen av de gamla byggnader som omgärdar caféet. Det är en spännande historia om Tovastugans ursprung och dåtiden man får sig till livs.
Till oss som redan läst dess historia säger jag bara...
SKÅL, nu är ölens årstid kommen!
Reklam
Visst är det enkelt att göra reklam för Nyköping en dag som den 17:e maj 2014. En sol som värmde från en klarblå himmel, idel glada människor och ett par öl på premiäröppnade Tovastugan. Kan det bli bättre?
För dig som är fotointresserad presenterar jag här ett tips som kan göra dig känd, ge lite klirr i kassan och få dina bilder att synas i Stockholms tunnelbana.
Det är Bo i Nyköping som arrangerar en tävling där Nyköpingsborna kan skicka in sina bästa bilder och få dem publicerade i Stockholms tunnelbana. Har du tur kan du se fram emot ett verkligt skyltfönster för dina bilder och kanske också inkassera några tusenlappar.
17:e maj
Idag hyllar vi våra trevliga grannar i väst.
Världens vackraste land har man kallat Norge och visst är man benägen att hålla med.
Visst hade man kanske hoppats få stöta på en och annan Nyköpingsbo i lusekofte eller bunader idag, men icke. Det enda som påminde om Norges nationaldag var denna vackra flagga som hängde på Stora Torget i Nyköping.
17:e maj, för er som inte vet, firas för att Norges grundlag skrev dn 17:e maj 1814.
Vilken blomma?
Ja, vilken blomma. Ståtlig och vacker står de där, nere vid minigolfbanan vid Nyköpings hamn. Man kan också finna dem längs med å-promenaden, där de skiljer sig ut från den övriga växtligheten, men...
...vilken blomma? Vad heter den, frågade en man när jag hukade för att föreviga blommorna i dess naturliga höjd. Samma fråga ställer jag. Vad heter den?
Till och från jobbet
Vägen till och från jobbet är densamma varje dag, kanske med undantag för en och annan kortare sträcka runt ett annat kvarter.
Blir lätt tråkigt i längden och därför är det ibland en lättnad att ta med sig kameran på promenaden. Ibland finner man vardagliga motiv, ibland upptäcker man något som inte skådas varje dag och ibland gör naturen sitt bästa för att förgylla både morgon och kväll.
Just det sistnämnda har inträffat de senaste två veckorna när promenaden till morgonskiftet och promenaden hem från kvällsskiftet visat Nyköping från en vacker...vackrare...sida.
På vägen hem från kvällskiftet vecka 18 blev jag lite senare en vanligt när jag med handhållen kamera och kort slutartid försökte mig på att föreviga ett par av stadens mer kända siluetter under "den blå timmen".
Början av vecka 19, ja egentligen bara måndagen, visade upp en väldigt kall morgon där frosten låg kvar på marken och man kände en liten längtan efter handskarna som förpassats till förrådet med övriga vinterkläder. Brrrr, men en kall morgon under denna årstid skapar ändå en fotogenisk tavla när den uppgående solen gör sitt till för att värma upp frusna huskroppar och stela fingrar.
Som sagt, det är inte bara under planerade fotorundor man kan finna motiv som är värda att föreviga, så mitt råd till er som är stolta ägare av kameror, är att alltid ha den med sig...även när man är på promenad till och från jobbet.
Inspirerad under disken
Ett kraschat glas i disken och lite skärskador på armen ligger till grunden för detta inlägg. Det gäller att ha lite fantasi ibland :)
Meningen var att jag tänkte föreviga det i disken kraschade vinglaset med makroobjektivet. Syftet var att fotografera det ur olika vinklar och i olika belysning. Nu blev det inte så, men däremot for fantasin iväg och lite andra attiraljer plockades fram och det hela slutade med...
...två vanliga matgafflar som ser mer intressanta ut på bild än i verkligheten...
...den lilla blomman i köksfönstret man sällan lägger märke till bland andra blomster...
...och det faktum att man aldrig ska gråta över spilld mjölk som denna tändsticka.
Ack du vackra flora
Den nya hamnen
Ett annat pågående bygge i Nyköping är renoveringen av hamnen. Den här skylten mötte Nyköpingsborna hösten 2013.
I september började sedan arbetet, den välbehövda renoveringen av Nyköpings hamnområde. Utvecklingen har skådats av många nyfikna stadsbor och så här har det sett ut under lopet av ett halvår.
September
Början av oktober
Slutet av oktober
November
Början av december
Slutet av december
Januari
Februari
Början av mars
Slutet av mars
Början av april
Slutet av april
Så här är det tänkt att se ut och i juni är det tänkt att invigningen ska ske. Tyvärr har restaurang- och caféägarna i hamnen drabbats lite av detta, då de inte haft möjlighet att hålla öppet i år. Detta ekonomiska avbräck hoppas man förstås ta igen under sommaren.
Jag tror det blir bra och framför allt är denna renovering nödvändig.
Omdiskuterat bygge
Ett pågående bygge i centrala Nyköping föregicks av häftiga diskussioner, av insändare i lokaltidningen och protestlistor som cirkulerade på stan.
Det gäller så klart parkeringshuset/bostäderna i kvarteret Åkroken.
I flera år planerades det för byggnation på denna plats som tidigare var parkeringsplats och platsen för ett fåtal gamla och slitna byggnader.
2006 godkändes planprogrammet för området som ligger på historisk mark. Samma år inledes därför en arkeologisk förundersökning.
Under åren som gick lades några tillägg till detaljplanen och i början av 2009 står det klart hur området ska se ut och företaget som ska utföra byggandet utses.
Innan planerna sätts i verket börjar en annan utgrävning. Sommaren 2009 börjar arkeologer gräva ut området i jakten på historiska fynd. Under tiden fortsätter protesterna mot planerna på ett garage och bostadshus i området. En naturskön park står istället på mångas önskelista och till dessa hör undertecknad. En grönskande oas med fina planteringar, små dammar och bänkar där folk kan sitta och njuta, tror jag skulle glädja fler än de fåtal som ämnar bosätta sig i de tilltänkta lägenheterna. Dock är väl de flesta medvetna om parkeringsbekymren i centrala Nyköping, så visst hade väl ett underjordiskt garage fungerat bra tillsammans med en naturskön park som gömmer det grå.
Nu blir det ingen stor park och frågan är om det ens blir bostäder för intresset bland fastighetsägarna verkar svalt. Enligt planerna ska det dock bli ett litet torg och en liten ynklig parkbit intill bostadshusen, som ni kan se i denna film som det vinnande arkitektkontoret gjort.
Utlänningar
Tänkte bryta av bloggens huvudtema och visa lite bilder från djur jag fotograferat på några av de resor jag och frugan gjort tillsammans.
Resorna under mina ungkarlsår förevigade helt andra motiv, som jag inte ska gå in på här.
Mexiko. Där har vi varit två gånger, tyvärr innan systemkameran inhandlades, så bilderna är tagna med en vanlig digitalkamera modell 2006 och kvalitén är därför inte på den högsta nivån. Djuren är fotograferade under en snorklingstur, på nationalparken Xcaret, bland ruinerna kring Chitzen Itza och på stranden utanför hotellet.
Florida. Även i storstäder finner man djur, i detta fallet Fort Lauderdale, några mil från Miami. Här hade jag köpt min första systemkamera, men tyvärr saknade jag ett teleobjektiv när bilderna togs, något jag dock köpte på ett stort shoppingcentrum i staden under slutet av resan. Djuren är fotograferade i Everglades nationalpark, på grässlänten bredvid huvudgatan där stora ödlor var lika vanliga som harar i Nyköpings stadsbild och i en park där frugan plötsligt upptäckte mängder med spindelnät som spunnits mellan träd och hängde i klasar bara några meter ovanför våra huvuden. Jodå, precis som allt i USA var också spindlarna stora.
Thailand. Här var teleobjektivet med, men tyvärr ses inte djur frekventera stränderna och öarna utanför...förutom de apor som varje dag kom ned på stranden till allmänhetens stora förtjusning. Spindeln, fågeln och fjärilen ät därför förevigade under en busstur där vi besökte en liten by flera mil utanför turiststädernas gytter.
Visst vill man fotografera mer av djurlivet när man befinner sig hundratals mil från Sverige, inte minst när teleobjektivet är nedpackat i resväskan, men det blir inte alltid som man tänkt. Självklart hade ni kunnat få se bilder på både elefanter, stora giftormar, delfiner och hajar, men de bilder jag har av dessa är av djur i fångenskap och då blir det inte lika roligt.
Det man saknar på dessa resor är en riktig undervattenskamera som kunde fånga det otroliga och vackra liv som finns under den klarblå vattenytan i dessa områden. Vackra småfiskar i regnbågens alla färger, otroliga vattenväxter, hajar och andra djur vi aldrig får se i vår del av världen.
Ett råd bara. Köp aldrig de billiga undervattenskameror som säljs i affärer och på utflykterna. Du kommer hem besviken, trorts att du trodde du tog bilder som kunde visas upp för vänner och på bloggar.
Spanaren
Vad är det som fångar uppmärksamheten? Kanske svaret kommer i senare blogginlägg...
Tipspromenad
Vissa söndagar tar vi oss upp till Frisksportartorpet i utkanten av Oppeby.
I en vacker omgivning ligger det lilla torpet som utgör klubbstuga för Nyköpings frisksportarklubb som bildades 1955. På söndagarna arrangeras här...
...men det finns även två beachvolleyplaner och annat för den motionssugne. Räddningstjänsten brukar bl.a. hålla till här när de utnyttjar både ledig tid och schemalagd friskvård.
När man träder in i det lilla torpet möts man alltid av den hemtrevliga doften av vedeldad kamin och nybakade bullar. Utrustad med tips- och bingolapp beger man sig sedan ut i motionsspåret vid Hållet där banan snirklar sig runt.
Denna tipspromenad är ett trevligt sätt att motionerna på en söndagsförmiddag...om nu vädret tillåter, huvdet inte är alltför tungt efter lördagskvällen och kroppen inte tagit allt för mycket stryk efter veckans hårda jobb.
Ska sägas att bloggägaren haft alla rätt vid några tillfällen och även vunnit lite priser på bingolappen, Denna söndag fick jag dock se mig besegrad av frugan som slog mig med ett rätt. Vem tusan vet vad en dympling är och vem har behov av att veta?
Nåja, frugan var nöjd så hon kanske tar disken ikväll?
Länk till Frisksportarna webbsida som av en händelse visar mig, frugan och svärmor i full färd med att besvara frågor på tipspromenaden. Om vi är bildsköna eller bara råkade hamna på bild får den okända fotografen svara på.
Vill ni läsa lite om det lilla torpets spännande historia kan ni göra det här.
Hunger
Jösses, vad hungrig jag är.
Mamma, jag är hungrig...jättehungrig!
Ja ja, lugna dig!!!
Eld och krom...
...låter som titeln på en hårdrockslåt, men beskriver mycket av vad den nyss avslutade helgen handlar om.
Av Valborgsfirandet blev det intet detta år, då jag vid tidpunkten för brasornas varma sken befann mig på jobbet. Vad gjorde väl det detta år när regnet vräkte ned över Nyköping. Vi får nöja oss med en bild från förra året när vädret var betydligt mer behagligt.
Även 1:a maj blev en arbetsdag detta år, men på väg till jobbet hann jag ändå få en skymt av en annan tradition, miljöpartisternas värsta mardröm.
Raggarkortegen som drar genom centrala Nyköping på väg till den stora samlingen i Norrköping drar oftast fler deltagare och åskådare än det andra spektaklet som brukar stapla förbi i allt glesare led.
Nedcabbat var populärt, trots det blåsiga och kylslagna vädret. Många passagerare höll värmen uppe med medhavd dryck, men de stackars chaufförerna...
Ett och annat ekipage kanske inte riktigt passade in bland glänsande krom och gnistrande lack, men kul verkade de ändå ha.
Lite detaljer ham jag också med att skåda, som matchande hårfärger, favoritälgar och lite pynt.
De flesta av oss som bor i Nyköping känner till vägbulorna på Storgatan. Så gjorde inte detta ekipage och det hördes om jag så säger.
Jägaren
Denna morgon klev jag upp tidigt för att njuta av det fina vädret innan jobbet kallade. Lite seg efter kvällsskiftet och den förmodligen allt för korta sömnen.
Jag skruvade på makroobjektivet för att om möjligt ta lite närgående bilder på omkringliggande flora och fauna. Som alla vet låter det sig egentligen inte göras om man inte använder stativ eller har fruktansvärt stabila händer. Blixt och en hög ISO-inställning kan möjligen göra bilderna lite skarpare, men det är en chansning.
Vet därför inte om jag ska skylla de lite oskarpa bilderna på för lite sömn eller användandet av ett makroobjektiv utan stativ, men som det heter...allt i livet kan inte vara perfekt.
FÄLLAN
OFFRET
JÄGAREN OCH DESS OFFER
