1:a advent
1:a advent och julskyltning i Nyköping.
En tur till centrum blev det, en lite småkylig sådan. Egentligen inget nytt att förtälja, utan här möttes de många besökarna av traditionella begivenheter som fiskdammar, tombolastånd, lotterier, korv & glögg och försäljning av saker som hör julen till. Naturligtvis fanns här också nasare som sålde samma krims-krams de säljer varhelst de kommer åt, oavsett säsong.
Julkrubban utanför Nicolaikyrkan slog också upp portarna för säsongen och runt den nylagda gågatan kunde man ta sig med häst och vagn. En traditionell julskyltning med andra ord, men...
...var fanns snön?
Hitta inspiration
En besökare till bloggen, själv bloggare och arbetskamrat, skrev på sin sida att han måste hitta inspirationen igen.
Visst är det så att inspirationen varierar och inte vaknar man varje dag med nya idéer i huvudet. Så är det med fotograferandet och så är det i livet. Det går upp och det går ned.
Egentligen är det enkelt. Ta en daglig promenad, främst för motionens skull, men ta med kameranl. Vem vet, bakom nästa hörn kanske bilden med stort B uppenbarar sig. Som jag också brukar resonera. Ofta är historien bakom en bild mer värd än det perfekt fotot.
Många av de mest berömda fotograferna har fångat några av sina bästa bilder av en ren slump...har jag läst.
Trapphuset
Är det verkligen intressant att skildra sitt eget trapphus i bild? Varje dag går man upp och ned för dessa trappor vid flera tillfällen och ibland används också hissen. Den oinvigde kanske inte ser bilderna framför sig, men genom en hobbyfotografs ögon ser man faktiskt detaljer man förmodligen inte sett om inte kameran hängt på axeln.
Titta i ditt eget trapphus och du lär se detaljer som dina grannar aldrig sett på samma sätt.
Kom dimma
Om inte dimman kommer till dig när du vill, får du tillverka den själv.
Om ni läste mitt tidigare blogginlägg med kvällsbilderna, vet ni min besvikelse över att den dimma som lade sig över Nyköping var som borta när jag fick med mig kamera och stativ till jobbet.
Nåja, finns inte dimman där så får man tillverka något som kan efterlikna den verklighet jag gick miste om. Bilden nedan är en av de jag tog vid slottet, men dimman och samt ljusskenet från lamporna är tillverkade i Photoshop.
Fusk kallar vissa det, konst kallas det av andra, men att vara kreativ framför datorn är en bra ersättning till de färgkritor, vattenfärger och målarpenslar jag kreerade med under tiden innan en dator fanns i var mans hem.
Från Arnö sett
En promenad till och runt Arnö tillhör inte vardagen, men det händer att vi tar den rundan om vädret så tillåter. Dagen till ära bröt solen genom de täta molnen med jämna mellanrum. Så var det när vi lämnade bostaden och så var det när vi anlände hem till bostaden. Tiden däremellan, dvs när vi befann oss på vägen till och från Arnö, såg vi dock inte till den numera så sällsynta solen.
Den lilla snålblåst som drog genom Nyköping hade vi i ansiktet på vägen till, men i ryggen på väg från. En tröst trots allt. Lite bilder blev det i alla fall.
Som denna där man skymtar de små båtskjulen i småbåtshamnen och Nyköpings numera så berömda landmärke, den f.d. silon.
Det nya äldreboendet intill Arnöleden ligger ganska ensamt, men med tanke på utvecklingen på Arnö dröjer det väl inte förrän nya bostäder omgärdar de gamla. Än så länge kan jag tänka mig att utsikten från de övre våningarna är ganska så trevlig. Kanske inte mot söder där den rykande skorstenen från värmeverket stör utsikten.
Från bron som skiljer centrala Nyköping från Arnö, har man en ganska trivsam utsikt över Kilaån som rinner ut i Östersjön. Jag inbillar mig att man kan få ganska trevliga bilder på soluppgångar över hamnområdet härifrån. Har själv inte provat, men jag har passerat ett antal gånger under arla morgontimmar, dock utan kamera.
Någon att tycka om
Det finns alltid någon att tycka om och alltid någon som tycker om dig. Skicka en hälsning och du får en hälsning tillbaks. Bara en sådan liten sak kan förgylla någons vardag.
Något enkelt du själv tillverkat kan många gånger vara mer värt än något du köpt för dyra pengar. Photoshop är därav en god vän, bara kreativiteten finns inom dig.
Bilden ovan var egentligen enkel att tillverka. Vattendropparna och rosorna hämtades på nätet. Hjärtat är egentilverkat och har fått sin form med hjälp av 3-D effekter och olika lagerstilar. Himmelen gjordes med hjälp av två övertoningskartor och solstrålarna med effekten polära koordinater. Lägg sedan till lite olika blandningslägen och opacitet i olka procentlägen och saken var biff.
Låter kanske svårt för en oinvigd, men är lättare än så. Även en amatör som jag var en gång i tiden novis i programmet Photoshop, men med träning och många timmar framför datorn så börjar det sitta. Ni vet att även Zlatan var okunnig innan han stod på en fotbollsplan för första gången. :)
Flanören
Efter ett antal år med ryggproblem, sådär en 15-20, hade äntligen tjatet från omgivningen fått mig att mogna. För första gången begav jag mig till en kiropraktor, vilket skulle visa sig vara välbehövligt.
Konstaterandet att ena benet har ett 11 kilo högre tryck än det andra och en allmän stelhet, fick mig att förstå orsaken till mina ryggproblem...åtminstone några av dem. Lite mätningar av balans, lite böjövningar med elektroder fasttejpade på ryggen, lite bändande på massagebänken och ett knak i ryggslutet, så var behandlingen över.
Jag vet inte om mitt förflutna som fotbollsspelare ligger bakom grundproblemen, men vi som spelade fotboll på den tiden när stretching i bästa fall var ett ord på ett papper vet att just fotbollsspelare anno dåtid är något av det stelaste som finns. Möjligen kan mitt yrkesval, där stundom tunga och sneda lyft är den del av arbetsdagen, spela in. Vet inte, och nu tillhör jag de som inte gillar att oja mig eller prata skador och sjukdomar, men i detta fallet leder det in på dagens blogginlägg.
Jag blev nämligen ordinerad två dagars vila, mellan de två första besöken på Kiropraktorkliniken, men ordinationen att ta en daglig promenad på minst 20 minuter. Nu gör jag förvisso det frivilligt, men inte dumt att ordineras motion och frisk luft under sin sjukskriving.
Tog av denna anledning med mig kameran, för att om möjligt krama ur de sista färgerna av den gråtrista hösten.
Började att gå ned mot ån. Konstigt att man alltid hamnar där när man är ute på promenad. Möttes där av, kanske inte de mest färggranna buskar som finns att beskåd, men väl så levande.
På en bänk nedanför NK-villan låg ett ensamt löv och inväntade den sista vilan. Det lätta duggregnet skapade lite liv i bilden när vattendropparna för en kort stund omgav det ändå ganska färggranna lövet.
En bit bort, vid den lilla paviljongen intill ån, slogs änderna bokstavligt om de brödbitar någon vänlig själ hade kastat på marken.
På andra sidan ån ligger Pelles Lusthus (nu är jag på väg hem igen) och framför det syntes dessa färgklickar i slänten nedanför byggnaden...
...och intill Restaurang Qvarnen brukar det berättas historier som skulle få många att baxna, rodna eller bara skaka på huvudet. Har själv aldrig suttit där, även om frugan ibland tror att det jag berättar har författats på denna bänk.
När jag ställer mig upp och är beredd att ta de sista hundra meterna till hemmet, ser jag något jag aldrig tidigare sett...trots att jag passerat här vid åtskilliga tillfällen.
Efter lite googlande kom jag fram till att Per Klang, alias "Flanören", skrev över 700 kåserier i lokaltidningen under 1900-talet, alla om Nyköpings historia, om stadens byggnader och kända personer. Tyvärr var namnet okänt för mig och kåserierna har jag inget minne av, men tack vare en ryggskada har jag numera lite mer kunskap om personen ifråga och varför minnestavlan sitter där den sitter.
Trots denna lite småtrevliga rekreationspromenad i lite gråtrist och typiskt svenskt höstväder, så hade jag nog hellre suttit i en solstol på varmare breddgrader och sörplat färggranna drinkar. Också detta är en form av rekreation.
4-kamp
I helgen som gick utspelades en hård, tuff och spännande 4-kamp i en lokal någonstans i Nyköping. Tre syskon Karlsson och deras respektive deltog i denna envig som efter dryga timmen avgjordes efter mödor, svett och en hel del skratt.
Gren 1 var en stafett med fyra delmoment...
Sluka en kolarem snabbt som ögat...
...och därefter växla delmoment där det gällde att hålla tungan rätt i mun och bollen kvar på skeden.
Därefter vidtog den världsberömda grenen Spotta gelegroda från en vägg till en annan...
...och innan vi kunde gå i mål skulle inte fyra ölburkar drickas upp, men väl skjutas ned med hjälp av gummisnodd. Träffsäkerheten var varierande hos de tävlande och till vissas förtvivlan och andras glädje, så lämnade knappt snoddarna handen ibland och vissa av deltagarna såg av den anledningen närmast förvånade ut...eller så doldes lite försynt en liten gäspning.
Gren 2 skulle visas sig vara svår.
Att det ska vara så förbannat svårt att få en tunn liten rockring att snurra mer än ett varv kring midjan. Trots en begynnande ölmage hos vissa deltagare så hjälpte inte denna kroppsliga lilla fördel särskilt mycket. Ringhelvetet skulle bara ner i golvet trots idoga försöka att rock loss, Vissa tycker det verkade enklare att rocka upp ringen kring halsen, men tji...det gick inte mycket bättre.
Gren 3 såg lätt ut.
Det gällde bara att med innebandyklubbans hjälp få in tre bollar i mål med hjälp av nio slag. Lätt tänker ni, men målet stod med öppningen vänd från oss, så här gällde det att med list skapa sig lägen att lyfta in bolluslingen i nättaket. Någon gjorde huvudlösa försök eller möjligen dunkades huvudet i väggen i ren frustration....jag vet inte.
Gren 4 var kvällens kraftprov.
Ni som brukar se skidskytte på TV, imponeras säkert av skyttarna som efter några kilometer på skidor ska träffa en liten prick ett antal meter bort. Ha-ha, vad är det mot den nya grenen Jogging med pilkastning? Jodå, här sattes både träffsäkerhet och kondition på prov. Varje deltagare sprang här fyra rundor i lokalen och innan man var i mål, skulle två omgångar med pil kastas, en med rätt hand och en med fel. Ärligt talat får man lite bättre förståelse för skidskyttarna efter detta kraftprov. Låt gå att de har kikarsikten på sina gevär, men ändå...
Alla tävlingar ha en vinnare och efter denna 4-kamp stod paret Karlsson som värdiga vinnare. Applåderna och jublet ville aldrig ta slut och hade inte en skön bastu och en god 3-rätters middag väntat de tävlande, hade förmodligen jubelropen och applådåskorna ekat i lokalen än idag.
Bakom detta färggranna draperi står två vältränade herrar och duschar av sig svetten, men för att inte genera kvinnliga bloggbesökare låter jag bli att visa det som döljer sig därbakom. Vet inte varför jag inte fick fota i tjejernas omklädningsrum eller i bastun, men strunt samma, det blir fler gånger.
Nyduschade och varma vankades det mat och dryck...ännu mera dryck.
Gubbröra och vitt vin till förrätt. Lasagne, sallad och rött vin till huvudrätt. Cheescakem whisky och Baileys till efterrätt. Vattnas det i munnen på er? Det gjorde det hos oss och maten lät sig väl smakas. Mycket gott, mycket gott!
Lite fotografering av pristagarna som hade att välja på inslagna paket till ett värde av cirka 200:-
Denna bild av städade motionärer togs strax efter prisutdelningen och bilden nedan tror jag föreställer syskonen Karlsson vid den tidpunkt på kvällen när de sista dropparna vin, whisky och Baileys skakats ur sina förpackningar.
Kul hade vi och fortsättning lär följa på ett eller annat sätt.
Nu undrar ni om inte jag själv deltog i kampen? Jodå, högst delaktigt, koncentrerat och livligt måste jag konstatera att tävlingsdjävulen lever kvar...
Dimman som försvann
För exakt en vecka sedan, den 11:e november, lägrades Nyköping av en mycket kraftfull dimma. För allmänheten och i synnerhet bilister, är dimma inte ett särskilt önskvärt inslag i vardagen. En stor bilolycka med dödlig utgång inträffade också strax utanför stan.
Som fotograf är dock dimma raka motsatsen, då dimman kan skapa magiska bilder som verkligen har förmågan att fånga uppmärksamhet.
På min väg från jobbet (kvällsskiftet) såg jag just dessa magiska bilder runt både slottet, i hamnen och på kyrkogården runt Alla helgona kyrka. Dimman i sig, det magiska ljus som dimman skapar, atmosfären och gatlampornas dova sken som nästan såg ut att rida på dimridåerna....en fotografs dröm m.a.o.
Tror ni att hobbyfotografen Stefan hade kameran med sig till jobbet? Nej, just det...den låg hemma.
Skam den som ger sig. Dagen efter packades både kamera och stativ ned i väskan, för nu skulle det fångas magiska motiv på bild. Under hela kvällen tittade jag ut genom företagets fönster för att se om dimman återvänt, men icke, det var så klart ute som det bara kan bli. Lite fukt hängde dock i luften, så förhoppningen fanns.
När jag vid 21:45 klev ut genom porten till arbetsplatsen var det bara att inse fakta. Någon dimma syntes inte till och egentligen är jag inte förvånad. Jag vet inte i vilken ordning jag kommer hem sent efter jobbet, svärandes över att kameran låg hemma och inte i väskan jag hade med mig. Nåväl, naturen styr man inte över, naturen styr över oss.
När jag nu ändå hade släpat med mig utrustningen, kunde man väl ändå använda den, tänkte jag och ställde upp stativet vid slottet. Lite fina bilder kan man väl ändå få till utan dimmans hjälp.
Det blev också ett stopp vid Allahelgona kyrka. Undrar ni vad det röda strecket mitt i bilden är, så är det från bakljusen från en bil som ofint nog passerade under exponeringen.
Höstmys
Det är inte roligt att titta ut genom fönstret och se den gråmulna himmel som visar sig där ute, med regndroppar som piskar mot fönstret och synen av höstklädda människor som hukar för den kraftiga blåsten.
Det är inte särskilt kul att gå ut heller för den delen och det är definitivt nedslående att se hur meteorologen på TV visar en väderkarta som lovar samma väder den närmaste veckan.
Nej, deppigt värre är vad det är och då pratar jag väder och inget annat. Hösten för i detta läge andra saker med sig, som då istället kan förgylla denna urtrista tid. Tyvärr ingen resa till värmen denna höst/vinter, men att få tända lite ljus, se det varma skenet från fönsterlampan och ta en liten (ibland stor) whisky framför en bra film, är faktiskt inget dumt komplement till det som rör sig utanför fönstret.
Tyvärr får det endast bli helgen som viks, då ett skiftjobb närmast omöjliggör detta under veckorna. Lika trist är att en helg går lika fort som en arbetsvecka går långsamt. Därför är det av vikt att koppla av, njuta och låta helgen bli till lite rekreation.
Låt mig därför få sprida lite värme i stugan.
Årets glögg 2014
Årets glögg från Blossa har en smak av soltorkad lavendel. Så står det i reklamen. Vi har ännu inte smakat av den, men lär väl göra det när kylan kryper sig på.
I en recension jag läst, kan bl.a. följande utläsas:
"Vi anar en lätt doft av lavendel, men varken påträngande eller störande. Glöggen har en frisk smak som är betydligt mer intressant än färgen på flaskan. Den smakar bra till lagrade ostar och lufttorkad skinka."
Vi får se vad vi tycker, men som alltid har vi garderat oss med en klassisk glögg från samma bolag.
För att göra bilden mer intressant, är den skapad med hjälp av enkla tillbehör.
En bit svart skokartong, naturligt ljus från köksfönstret och en liten fönsterlampa med varmt sken.
F/14, 1/20s, 20mm och Iso 100
Det behöver inte alltid vara så mycket för att skapa något mer än det ordinära.
En paus i molnen
Helgen som gick var i vår del av Sverige grå, trist och stundtals blöt. Söndagspromenaden startade därför i moll, men under en kort stund skingrades molnen helt och då visade den svenska hösten att den fortfarande biter fast delar av den färgprakt den besitter. Glädjen var dock kortvarig och promenaden avslutades precis som den började, i moll.
Vernissage
I lördags var vi på vernissage, vilket inte hör till vanligheten. Det var en vän till oss som visade sin konst i Fiskhuset som ligger i konstnärskvarteret Bryggeriet.
Lea som konstnärinnan heter har tidigare visat sina verk i NK-villan och i Galleri Sjöhästen vid Stora torget. Hennes utställningar är de enda konstnärsutställningar jag besökt, förutom då jag och frugan följde med Lea till just Galleri Sjöhästen för att se en utställning av konstnärinnan och skådespelerskan Birgitte Söndergaard.
Länkar:
Det ska i sanningens namn sägas att jag inte alltid förstår det som visas. Så var det exempelvis i fallet med Söndergaards konst. Många fina och lättförståeliga verk, men också att stort antal där fantasin fick flöda för att åtminstone jag skulle kunna gissa mig till vad verket föreställde och syftet med det. Jag begriper att just det kanske är syftet med modern konst. Man ska bara snudda vid verkligheten och låta fantasin avgöra resten. Vem förstår sig på Picassos verk?
Själv har jag sedan unga år lekt med pennor, kritor och vattenfärg, inte sällan till förtret för föräldrar och syskon som fick se både köksbord, tidningar och skolböcker färgläggas och förändras. Under en kortare tid ägnade jag mig också åt oljemålning i liten skala, dock inte på samma nivåer som vår vän Lea.
Numera gör jag konst i Photoshop och tavlor i verkligheten och det räcker för mig.
Nedan ett axplock av de tavlor som visades på vernissaget.
Väl värt ett besök och gästboken visade att många besökare uppskattade det som visades.
Lite lek mellan varven
Uselt väder och inget att egentligen fota, då finns alltid Photoshop till hands. Tack för det Adobe.
Ovälkommen gäst
Jag har i ett tidigare blogginlägg skrivit om de två spindlar som spinner nät utanför både vardagsrums- och köksfönster. Den här gynnaren såg jag på väggen intill fönstret i lilla rummet när jag skulle stänga det.
Som hämtad från en B-film, producerad i monsterfilmernas Hollywood.
Ska genast avslöja att gynnaren inte var mer en 3-4 mm stor och betydligt mindre än de som håller till utanför våra fönster. Fram med kameran och ett raskt byte till makroobjektivet.
Ska sägas att det inte är lätt att fånga dessa små rörliga varelser med makroobjektivet fastskruvat på en handhållen systemkamera. Att fokusera automatiskt var inte att tänka på, så det fick bli manuellt, vilket inte är särskilt enkelt det heller. Tacka vet jag blommor som står i en vas på rumsbordet.
Nåväl, med den inbyggda blixten och ett högt iso, så blev väl bilderna någorlunda skapliga trots allt. Dock fick jag radera ett antal p.g.a. oskärpa eller skärpan på helt fel ställe, typ tapeten eller spindelns ena ben.
Förresten, inte mindre än 8 ögon kunde jag räkna till när jag förstorade bilderna i Photoshop. Inte konstigt att dessa smådjur är svårfångade.
Undrar ni var spindeln befinner sig nu? Den simmar omkring i Nyköpings kloaksystem.
Utnyttja tidiga morgnar
Att fånga solnedgångar är populärt bland hobbyfotografer som jag själv. Inte konstigt då denna tid på dygnet ofta fångar himmelen från sin bästa sida och sprider ett härligt ljus i omgivningen. Tidpunkten är ofta lämplig, då det bara är att invänta solens nedgång, inte minst på vintern när den försvinner tidigt på eftermiddagen.
Soluppgångar är precis lika vackra, men inte lika populära hos hobbyfotografer. Kanske förståeligt då en varm, skön säng och en djup sömn ofta prioriteras, även under vintern när man trots allt besitter större möjligheter då solen stiger upp lite senare än under årets varma perioder.
Tipset är att ändå kravla upp ur sängen. Många gånger är det värt det. En fördel har man förvisso när man jobbar skift och tvingas gå upp när de flesta ligger och sover. Ställer man klockan lite tidigare än normalt, så får man tid att föreviga omgivningen under arla morgon och visst är det värt det?
I ottan
Kanske ingen märkvärdig bild, men ljuset i den tidiga ottan tycker åtminstone jag ger en härlig färg till de små träd som står framför Alla Helgona kyrka i centrala Nyköping.
Livat i Nyköpingsån
Det var livat i och omkring Nyköpingsån, när jag igår tog en promenad innan jobbet.
Nere vid hamnen stod några fiskare och drog upp en och annan liten fisk. Ovanför dem seglade måsar och trutar i förhoppningen att männen med spö skulle förbarma sig och kasta till den något av det fångade bytet.
På promenaden upp längs med ån sågs en äldre herre stå vid å-kanten med en brödpåse i högsta hugg. Detta märkte änderna på andra sidan, som plötsligt satte fart mot mannen och de brödsmulor som flöt omkring bland vissna löv, grenar och sådant som människan får för sig att kasta i vattnet.
En av änderna visade sin tacksamhet mot mannen med brödsmulorna och saluterade honom på sitt eget och änders vis.
Nedanför Bryggeriet sägs en hermelin hålla till. Det berättade en man för mig för några helger sedan. Hermelinen har setts fånga fisk som han/hon tar med sig upp på stenarna. I dess närhet sa mannen att en mås alltid brukar sitta och inte sällan snor den fisken från hermelinen som med möda fångat den i det brusande vattnet.
Hermelinen har jag inte sett, men måsen...eller om det är en trut...sitter dock på pass varje gång man passerar. Jag hoppas få se hermelinen någon gång och inte minst dess kamp mot denna mås/trut som slött sitter och inväntar maten som bärs fram.
Nästan framme vid Storgatan prasslade det till bland löven och kameran sökte målet i förhoppning om att en ekorre eller möjligen en stor råtta skulle göra sig synlig. Icke, det var en duva som tittade fram och kanske han/hon (svårt det här med könsbestämning, vilket borde passa Feministiskt Initiativ som handsken) precis upplevt lite kuttrasju där i lövhögen. Lite full i fan och oborstad såg den ut.
