I skarven mellan vinter och vår, går fotandet lite på sparlåga ibland. Därför finns det mer tid att ägna sig åt lite fotoexperiment i hemmets lugna vrå och så förstås lite Photoshop. Som här med äpllet i metall.

 

Alla Hjärtans dag blev i år en heldag med god mat, dyra viner, sockersöta praliner och nya blombuketter på bordet.

 

Kameran togs fram och makroobjektivet fick föreviga lite av det goda och det fina.

 

 

   

Säga vad man vill, men en viss mysighetsfaktor smyger sig in under hösten och vintern. Det är skönt att krypa ihop framför tv:n med något gott att äta och dricka och lyssna på när vinden viner utanför fönstret, när graderna kryper ned mot -10 och lampor och ljus sprider sitt varma sken.

 

I väntan på nästa inlägg får ni hålla er till godo med rumslampan.

 

 

Jag traskade ned till hamnen, där man märkligt nog alltid hamnar på sina fotorundor, för att föreviga ett visst motiv (kommer i senare inlägg), när en röd/gul brandbil svängde runt hörnet vid sjömacken.

 

Jag misstänkte att vi flanörer skulle få se en liten dykövning och det fick vi. Det var fler som stannade upp och bevittnade dykarnas uppvisning. Ett par stannade till och undrade förskräckt om någon gått ned sig i vattnet, men så var det tack o lov inte.

 

Särskilt skön var inte denna söndagsförmiddag, snarare lite gråkall och ruskig. Av den anledningen blev min vistelse intil kajkanten inte särskilt lång. Jag hann dock bevittna hur två dykare kastade sig i det inte alltför sköna vattnet och deras utrustning till trots, skulle jag ljuga mig blå om jag förklarade mig avundsjuk.

 

Några bilder blev det dock, men då mitt mål denna förmiddag var planerat, hade jag inte med mig det mest lämpade objektivet för bilder som de nedan. En liten stilstudie av räddningstjänstens vardag blev det i alla fall.

 

Ja, vadå?

 

Jag vet egentligen inte i vilken riktning drömmarna går och vilka som är att föredra?

 

Är det drömmarna om en svunnen ungdom, där hårsvallet inramade ett oförstört ansikte, där en vältränad kropp försökte locka till sig det motsatta könet, där ålderdomen var något man aldrig tänkte på och där hela livet och dess härligheter låg framför en...

 

När vädret är som allra tråkigast och knappt något kan få mig utanför dörren, är makroobjektivet en god vän. Lite experiment och bilder på motiv man annars aldrig skulle föreviga, fick stå på programmet denna vädervidriga dag.

 

Ni får väl själva gissa vad motiven föreställer. Vissa är väl enklare och andra lite knepigare.

 

Jag beställde visserligen en stor stark, men...

 

Inte så mycket att orda om. Den lysande glasskulpturen står där på sin plats i hyllan. Ett spännande fotobjekt som i framtiden kanske kan ses i andra former.

 

Jaha, då var vi där igen. Kvällen före julafton och det vi kallar uppesittarkväll.

 

Några grötrim vankas inte och tevens uppesittarkväll ersätts förmodligen med en bra film. Däremot ska den hemmagriljerade julskinkan avsmakas för första gången, det sista av glöggen slinker nog ner och lite julmys med tända ljus ska höja mysfaktorn ett par snäpp, men...

 

...en gammal tradition verkar ha gått i graven för gott. Ända sedan jag flyttade hemifrån har en sak funnits i hemmet och den har slunkit ned tillsammans med en kall öl eller rökig whisky, ibland bägge....Romerska bågar.

 

Var har denna kulinariska sensation blivit av? Redan förra året fick jag avstå denna mångåriga jultradition som låg där i sin karaktäristiska ask. Dock lyckades jag hitta några som lösviktsgodis, men inte heller det fann jag i stadens butiker denna jul.

 

Vad är det som händer?

 

Nåja, en gammal tradition får väl ersättas av en ny, bara jag hittar någon värdig ersättare. Det som gäller nu är att hålla ögonen öppna till 22:00, där den kritiska gränsen går. Klarar man bara av att vara vaken tills dess, så brukar kvällen kunna bli sen. Bara man nu inte blir klarvaken, för då lär uppesittarkvällen gå över till tidig julafton innan man lyckas somna.

 

Bilderna som blev över mellan höstens och vinterns blogginlägg. Nu väntar vintern och så småningom våren.

 

Tänk så det kan gå.

 

Tanken var att för första gången prova att skapa en stämning genom att sakta röra kameran upp och ned under en lång slutartid. I en dunge på motionsrundan i Ekensberg hittade jag de perfekta motiven, glesa och kala träd framför ett öppet fält.

 

Det vara bara en sak. Jag hade glömt ändra det höga iso-tal som kameran var inställd på efter ett tidigare fotoäventyr. Iso-talet i detta fall var 1 600 och det upptäckte jag inte förrän jag på hemvägen förevigade en fågel på en gren. Normalt sett hade jag raderat bilderna med omedelbar verkan, men det gjorde jag nu inte och så här i efterhand blev resultatet bättre en väntat. Visst har bilderna en touch av akvarellmålning över sig?

 

Inställningarna var om ni undrar: 1/1,3  f/29  och iso 1 600

 

En dryg vecka kvar till jul.

 

Julsakerna är framplockade, det är pyntat, julklapparna till småbarnen i släkten är inhandlade, glöggflaskorna är halvtomma, på TV börjar reklamen för julprogrammen sändas och utanför fönstret ligger nysnön vit och fin i sitt decimetertjocka täcke.....

 

....NOT!

 

Utanför hemmets trygga vrå piskar vinden och regnet smattrar mot rutan och julstämningen sträcker sig till tomtegubbarna och andra julprydnader, men visst, även detta kan frambringa en mysig stämning.

 

jag erkänner direkt. Stefan Karlsson och smycken går inte riktigt ihop. Ringen runt ringfingret och halskedjan av guld bär jag med glädje, inte minst med tanke på den glädje som ligger bakom.

 

Annars är smycken och dekorationer någor jag gärna avstår. Den ring i örat jag hade under många år sattes dit för att reta klasskamraterna och manschettknapparna nedan fick jag i present av några kompisar på 80-talet, men de har skam att säga bara använts en gång.

 

Tittar ni närmare på bilderna förstår ni att de kanske inte använts alltför ofta. Tyvärr ligger de bara i i byrån och väntar på att ägaren ska ha förbarmande och ta på dem vid tillfällen..men av någon anledning infinner sig aldrig de tillfällena.

 

Kanske ni av bilderna kan framläsa lite information om mig, men vad får ni själva gissa er till.

 

 

  

 

 

Man tar vad man har och ibland behövs det så lite.

 

Sjömannen på bilden är en två decimeter hög träfigur som ingår i en samling frugan fått genom åren. Han är fotograferad i köket med telezoomen på 175 mm för att göra bakgrunden diffus och bakgrunden är ett vanligt utskriftspapper med himmelsmotiv som tejpats upp på kaklet. Det ljus som använts är från lampan över diskbänken och för att få inte få skugga i ansiktet har jag på ena sidan placerat en hemmagjord reflexskärm, bestående av foliepapper uppklistrat på ett pappark.

 

Enkelt, billigt och resultatet blev väl tämligen lyckat. Ibland fungerar det enkla ganska bra, bara fantasin finns.

 

Efter lite tjat föll jag så för trycket. Jag har installerat...

 

Det finns alltid någon att tycka om och alltid någon som tycker om dig. Skicka en hälsning och du får en hälsning tillbaks. Bara en sådan liten sak kan förgylla någons vardag.

 

I helgen som gick utspelades en hård, tuff och spännande 4-kamp i en lokal någonstans i Nyköping. Tre syskon Karlsson och deras respektive deltog i denna envig som efter dryga timmen avgjordes efter mödor, svett och en hel del skratt.

 

Gren 1 var en stafett med fyra delmoment...

 

Sluka en kolarem snabbt som ögat...

 

 

...och därefter växla delmoment där det gällde att hålla tungan rätt i mun och bollen kvar på skeden.

 

 

Därefter vidtog den världsberömda grenen Spotta gelegroda från en vägg till en annan...

 

 

...och innan vi kunde gå i mål skulle inte fyra ölburkar drickas upp, men väl skjutas ned med hjälp av gummisnodd. Träffsäkerheten var varierande hos de tävlande och till vissas förtvivlan och andras glädje, så lämnade knappt snoddarna handen ibland och vissa av deltagarna såg av den anledningen närmast förvånade ut...eller så doldes lite försynt en liten gäspning.

 

 

Gren 2 skulle visas sig vara svår.

 

Att det ska vara så förbannat svårt att få en tunn liten rockring att snurra mer än ett varv kring midjan. Trots en begynnande ölmage hos vissa deltagare så hjälpte inte denna kroppsliga lilla fördel särskilt mycket. Ringhelvetet skulle bara ner i golvet trots idoga försöka att rock loss, Vissa tycker det verkade enklare att rocka upp ringen kring halsen, men tji...det gick inte mycket bättre.

 

 

Gren 3 såg lätt ut. 

 

Det gällde bara att med innebandyklubbans hjälp få in tre bollar i mål med hjälp av nio slag. Lätt tänker ni, men målet stod med öppningen vänd från oss, så här gällde det att med list skapa sig lägen att lyfta in bolluslingen i nättaket. Någon gjorde huvudlösa försök eller möjligen dunkades huvudet i väggen i ren frustration....jag vet inte.

 

 

Gren 4 var kvällens kraftprov.

 

Ni som brukar se skidskytte på TV, imponeras säkert av skyttarna som efter några kilometer på skidor ska träffa en liten prick ett antal meter bort. Ha-ha, vad är det mot den nya grenen Jogging med pilkastning? Jodå, här sattes både träffsäkerhet och kondition på prov. Varje deltagare sprang här fyra rundor i lokalen och innan man var i mål, skulle två omgångar med pil kastas, en med rätt hand och en med fel. Ärligt talat får man lite bättre förståelse för skidskyttarna efter detta kraftprov. Låt gå att de har kikarsikten på sina gevär, men ändå...

 

 

Alla tävlingar ha en vinnare och efter denna 4-kamp stod paret Karlsson som värdiga vinnare. Applåderna och jublet ville aldrig ta slut och hade inte en skön bastu och en god 3-rätters middag väntat de tävlande, hade förmodligen jubelropen och applådåskorna ekat i lokalen än idag.

 

Bakom detta färggranna draperi står två vältränade herrar och duschar av sig svetten, men för att inte genera kvinnliga bloggbesökare låter jag bli att visa det som döljer sig därbakom. Vet inte varför jag inte fick fota i tjejernas omklädningsrum eller i bastun, men strunt samma, det blir fler gånger.

 

 

Nyduschade och varma vankades det mat och dryck...ännu mera dryck.

 

Gubbröra och vitt vin till förrätt. Lasagne, sallad och rött vin till huvudrätt. Cheescakem whisky och Baileys till efterrätt. Vattnas det i munnen på er? Det gjorde det hos oss och maten lät sig väl smakas. Mycket gott, mycket gott!

 

 

Lite fotografering av pristagarna som hade att välja på inslagna paket till ett värde av cirka 200:-

 

 

Denna bild av städade motionärer togs strax efter prisutdelningen och bilden nedan tror jag föreställer syskonen Karlsson vid den tidpunkt på kvällen när de sista dropparna vin, whisky och Baileys skakats ur sina förpackningar.

 

 

Kul hade vi och fortsättning lär följa på ett eller annat sätt.

 

Nu undrar ni om inte jag själv deltog i kampen? Jodå, högst delaktigt, koncentrerat och livligt måste jag konstatera att tävlingsdjävulen lever kvar...