Amerika
Automobilsällskapet i Nyköping arrangerade igår sin sedvanliga onsdagsträff i hamnen. Under en strålande sol och hög temperatur samlades hundratals bilar och tusentals besökare.
Temat för kvällen var amerikanskt.
I väntan på frugan och fotorundan satte jag mig ner och tog något läskande för att släcka törsten. Ni som känner mig märker säkert något ni inte är vana vid.
Frugan kom, vi tog en glass efter drycken, frugan gick hem och jag begav mig ut i folkvimlet. Fler än jag pustade ut innan bilarna och besökarna började anlända.
Det första som mötte var ett hemmabygge som väckte mångas intresse.
Annars var det en blandning av gammalt, nytt, modernt, omodernt, välskött och misskött.
De stora truckarna är det nog många som förknippar med de väldiga vidderna i USA.
Annars var det detaljerna som fångade mitt intresse, kanske främst p.g.a. svårigheten att fånga själva fordonen på bild med alla besökare som gav sig f*n på att kliva in framför objektivet när man äntligen hittade bilen med stort B.
Stans stora raggarklubb var också på plats...
...liksom besökare som knappast var intresserade av bilar och andra fordon.
Mätt på solen, trängseln och kromad lack begav jag mig hem och kastade som avslutning på kvällen en närmare blick på detta vidunder som också hör till bilden av Amerika.
Månadens bild juni 2015
Juni månads bild är vald för att den på något vis symboliserar utvecklingen på landsbygden. Vägen som ser ut att försvinna...ja, vart?
Svärta gård
Svärta gård är ytterligare en av de platser i Nyköpings kommun med en spännande historia många inte känner till.
Med anor från 1646 är Svärta en av Nyköpings kommuns äldsta industriområden. Nyköpings dåvarande borgmästare, Joachim Danckwarth, startade då ett stångjärnsbruk som tillverkade kanoner till den svenska armén. Närbelägna Förola gruvor försåg bruket med järnmalm.
Ända fram till 1854 bedrev man verksamhet här.
I området som tillhör Svärta gård finns också en gammal brandstation med tillhörande vagnstallar, samt en gammal skola och arbetarbostäder.
Mer om Svärta socken (Ånga, Sjösa, Svärta) med sina cirka 800 invånare finns mer att läsa på Wikipedia.
Den verkliga orsaken till att jag svängde in vid Svärta gård får ni se i nästa blogginlägg.
Midsommarafton 2015
Midsommarafton 2015 kännetecknades av regn, regn och tro det eller ej...ännu mera regn.
En mångårig tradition fick i år ställas in, nämligen cykelturen till havet där vi brukar inta en sillunch och vissa år har även årets badpremiär skett denna dag.
Dock inte i år, då inte bara regnet, utan också kylan grusade våra planer. Sillunchen intogs istället i carporten hos dagens värdpar, under ackompanjemang av regn som smattrade mot taket.
P.g.a. den blöta som omgav oss i Nyköping, så lämnades min stora Nikon hemma, ersatt av min lilla digitala variant från samma tillverkare. Ingen kan förneka att bildkvalitén skiljer sig markant, men en dag som Midsommarafton är inte kvalitén det viktigaste, utan detta är ett försök att sammanfatta dagen som den blev.
Sillunchen fick smältas ned innan den traditionella jordgubbstårtan bars fram.
Efter kaffe och tårta var det meningen att utomhustävlingar som kubb och pilkastning skulle ta vid, men av det blev intet. För att åtminstone utnyttja dagen och tiden innan nästa måltid, arrangerade värdparet en tipspromenad runt villaområdet. Regnet strilade, men som klyschan säger...det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Här hade det myckna regnandet skapat en ny sevärdhet mitt i stan. En av naturen skapad bäck som ringlade sig nedför sluttningen intill en av gångvägarna.
Grillen tändes vid hemkomsten och maten slank ned goda dryckers sällskap.
Som avslutning på kvällen hade vi en musikquiz där musik i olika genrer fick illustrera de varierade frågorna. Precis som i tipspromenaden var jag också här en hårsmån från att ta hem segern.
När Midsommarafton sedan övergick till Midsommardagen, vandrade vi sakta hem. Regnet hade upphört och det blev en riktigt skön och välbehövlig promenad genom Nyköpings centrala delar.
Trots allt blev dagen både lyckad och trevlig, men nästa år hoppas vi på sol och värme, så att traditionen med sillunch intill havet och badpremiär kan fortsätta.
NM i forspaddling
Efter några år i träda, valde Nyköpings forspaddlare att ta initiativet till att arrangera ett Nordiskt mästerskap i forspaddling och detta i de centrala delarna av stan.
På Nationaldagen var det kvaltävlingar för de cirka 50-talet anmälda. Så mycket nordiskt var det nu inte, för i startlistan återfanns endats svenska deltagare.
Efter loppen var det lite vila. Vissa valde att paddla av sig mjölksyran, andra tog kanoten på ryggen och vandrade vägen upp.
På söndagen var det finaler och lite tid för lek. Forspaddling är en publiksport, inte minst när tävlingarna avgörs centralt i städerna och man greppat reglerna lite bättre. Man kan inte annat än beundra killarna och tjejerna som kastar sig ut i forsen i syfte att både paddla fort och undvika käpparna som hänger ned. Finaldagen var blåsig, mycket blåsig och jag som novis vet inte om det påverkar de tävlande nämnvärt, men jag misstänker att armstyrkan kommer till pass när vinden ligger mot och vattnet skall passera uppströms.
Nästa gång hoppas jag att fler tar tillfället i akt och besöker tävlingarna. Nyköping är av tradition en kanotstad, även om just forspaddling inte nått samma nivåer som vanlig kanot, men vem vet...i framtiden kanske Nyköping kan ståta med en forspaddlare av samma dignitet som Gert Fredriksson och Henrik Nilsson.
Vikingafighten
Drakbåtspaddlingar var en populär tilldragelse i Sverige för några år sedan, så också i Nyköping. Jag var själv med vid tre tillfällen med blandat resultat, ibland i vanlig klädsel, ibland utklädd till både stjärngosse och raggare.
Som så mycket annat tappade tävlingen i intresse och dog så småningom ut. I torsdags arrangerades något som kanske kan bli en ny tradition, Vikingafighten, arrangerad av Nyköpings forspaddlare.
30 lag var anmälda och tävlingen avgjordes inte i kanotstadion som falet var under drakbåtstävlingarna, utan i den mer publikvänliga hamnbassängen.
Här bjöds på mycket glädje, mycket skratt, mycket lek och en del mat som tävlande företag höll med. Segrande lag blev Nyköpings eget hockeylag, Gripen, som säkert roades på efterfesten i en av hamnens restauranger.
Ja, mitt företag var inte anmält, så jag satt jämte och tog några kort och....några öl på en av uteserveringarna tillsammans med några vänner.
En liten reflexion av tävlingen...
Månadens bild maj 2015
Månadens bild är hämtad från ett besök på ett kallt, regnigt och blåsigt Skavsta. Frugans dotterdotter gjorde sitt första besök på en flygplats och var lika road av att hoppa i vattenpölarna som att se planen landa och lyfta.
Bilden är vald p.g.a. lekfullheten och det enkla i att roa små barn, men också för stövlarnas färgprakt och regnvattnet som fryst med en mycket kort slutartid.
Sail away
Mellan fotorundorna finns det alltid tid för lite lek i Photoshop.
En förmiddag på Skavsta
Denna kalla, blåsiga och regniga förmiddag tillbringades på Skavsta tillsammans med fru, frugans dotter och barnbarn. Dotterdottern har inte sett flygplan landa och lyfta och med Sveriges tredje största flygplats så nära inpå, vore det skamligt att inte utnyttja tillfället.
Förvisso kallt, blåsigt och regnigt, men vi var inte ensamma på utkiksberget. Intresset för att se planen på nära håll verkar hålla i sig.
Utanför F11-museet står lite rekvisita som hämtats från Femöre-fortet i grannstaden Oxelösund. Denna pjäs brukar roa barnen mer än deras föräldrar.
Något som roade frugans två-åriga dotterdotter var vattenpölarna som bildats av de senaste veckornas myckna regnande. Jag minns ninte, men kanske man själv roade sig med att hoppa i vattnet när tillfället erbjöds.
Utsiktsplatsen och den intilliggande minnesstenen över stupade flygsoldater.
Annars är det givetvis flygplanen som tilldrar sig störst uppmärksamhet, oavsett om de står på marken eller befinner sig i luften.
När regnet tilltog var det dags att åka hem och visst hade man väl gärna suttit i ett av planen som lyfte mot varmare breddgrader.
Å andra sidan är vädret bättre nu än förra söndagen då bilderna togs och nu närmar sig sommaren med allt vad det innebär.
Valborg/1:a maj
En kall och blåsig kväll kännetecknade årets Valborg i Nyköping. Nu passerade jag ändå Vallarna på väg hem från jobbet och med kameran på axeln för säkerhets skull, kunde jag ändå föreviga tillställningen när elden precis tänts.
Det var åtskilliga hundra som slutit upp för att bevittna denna hundraåriga tradition. Alla hade nog hoppats på lite varmare väder och även lite mindre blåst. Den kraftiga vinden tog tag i både eld och rök och förvandlade omådet till en scen ur Dantes Inferno. Lite häftigt trots allt.
I.a maj var en liten gråmulen dag och framför allt kylslagen. De nio graderna på termometern kändes inte så. Tradition är dock tradition och traditioner ska man hålla på. Nu menar jag inte det politiska spektakel som inträffar denna dag, utan den traditionella kortege som drar genom centrala Nyköping, innan den far vidare till den stora träffen i Norrköping.
Just det, raggarnas parad. I bensinslukande bilar av olika kvalitet och utformning åker de sakta genom stan för att visa upp vad de har. Vissa av åken är både ståtliga och välskötta, andra verkar hämtade från närmaste skrot, men kul verkar de ha...trots kylan.
En kort film från årets crusing i Nyköping.
Månadens bild april 2015
Inspirerad av en bloggbesökare tänkte jag fr.o.m nu lägga upp en månadens bild, hämtad från aktuell månads inlägg.
April månads bild kanske inte är den mest kvalitativa, men den visar i mina ögon det förfall som många svenska industrier genomgått de senaste decennierna. I en av de övergivna byggnaderna vid Marsvikens sågverk i Buskhyttan stod denna stol mitt på golvet och är ganska talande för en svunnen tid.
Hjärtligt
Ja, vad kan man inte åstadkomma med hjälp av fantasi och enkla hjälpmedel....
Buskhyttans såg
Det var här jag stannade till på hemvägen från min cykeltur till Hummelvik. Otaliga är de gånger jag passerat området, otaliga är de gånger jag tänkt stanna utan att göra det, men nu blev det då äntligen av.
Marsvikens sågverk började byggas 1917. Här fanns såväl en brädgård, ett hyvleri och ett snickeri. En egen hamn hade man också och härifrån exporterades brädor till hela Europa. Under en kort tid på 50 och 60-talet verkade också småhustillerkaren Tunaberghus här och under sågverkets sista självande år fanns här också en tryckimpregneringsanläggning, vilken kom att få förödande konsekvenser. Återkommer till detta senare.
1977 lades verksamheten ned, förutom snickeriet som levde vidare i några år med att tillverka kabeltrummor till ABB.
Idag är området i det närmaste tomt på verksamhet och enbart minnen finns kvar av ett Sverige där industrin gick på högvarv. Nedslitet, förfallet och dystert. Så kan man väl sammanfatta sågverket anno 2015.
Ni som följer bloggen vet att jag gärna rör mig runt på historiska platser som slott, gamla stadsmiljöer och andra områden som minner om det gamla Sverige. Nästan lika spännande är det att spatsera runt i gamla industrimiljöer med kameran på axeln och sorgligt nog finns det gott om sådana platser runt om i landet.
Många moderna farkoster har också funnit sin sista vila här, medvetet ditplacerade av ägare som hoppats slippa ta det sista ansvaret för sina ägodelar.
Några av bilderna jag tog, konverterades till svartvitt i Photoshop och egentligen borde jag ställt in kameran redan från början, för ett nedslitet och bortglömt område som sågverket i Buskhyttan återges egentligen bäst i lite dystrare framtoning.
Området i sig är betydligt större än jag trodde och innehåller byggnader man inte ser från den förbipasserande vägen. Vad varje byggnad innehöll för verksamhet vet jag inte, men storleken på dem talar om att det var en betydande plats i sörmländsk industrihistoria.
Mitt i allt bråte stod dessa två oöppnade konservburkar. Varför står de där, vem ägde dem och varför öppnades de aldrig?
Den gamla hamnen är inte bara förfallen och obrukbar, den är också i det närmaste igenvuxen. Härifrån ser man också några av de räls som utgjorde den gamla timmerbanan som gick mellan Marsviken och Gälkhyttedammen längre inåt land.
I över en timme vandrade jag runt på området och insöp en av många förflutna epoker i svensk industrihistoria. Det går inte komma ifrån att det är en sorglig utveckling som genomgåtts i landet, för visst vore det värdefullt om industriområden som denna levde, frodades och sysselsatte åtskilliga människor. Å andra sidan utgör de spännande miljöer för fotonördar av både professionell- och amatörmässig karaktär.
Många härliga gamla bilder från området finns att skåda på Sveriges hembygdsförbunds hemsida
Till sist ska jag nämna varför tryckimpregneringsanläggningen från 70-talet fått förödande konsekvenser. Trots den begränsade tid som anläggningen användes, hann den förorena marken på ett påtagligt sätt. Här planerar nämligen Buskhyttan AB att uppföra 400 bostäder, skola, småbåtshamn och restauranger.
Politikerna har sagt ja till fortsatt planering, men väldigt mycket återstår innan eventuella planer sätts i verket. Saneringen lär bli både omfattande och kostsam och därtill tillkommer frågor om vatten, avlopp och annat som måste tas med i beräkningen.
Här kan du se lite om planerna.
.
Stjärnholm
I förra blogginlägget lät jag er förstå att jag på min väg hem från Brannäs våtmarker, stannade till på en plats jag många gånger passerat utan att stanna.
Platsen ifråga är denna...
Stjärnholms slott mellan Nyköping och Oxelösund.
Stjärnholm har anor från tidigt 1600-tal då Johan Silfverstierna grundade godset. De mest kända invånarna är familjen de Geer som bodde här under dne första halvan av 1700-talet. En av familjens söner, Louis de Geer, kom att bli Sveriges första och yngsta statsminister (1858 -1870 och 1875 - 1880).
1733 brinner godset efter en olyckhändelse och när byggnaden åter är inflyttningsklar femton år senare, är det familjen de Besche som tar godset i sin ägo.
1867 föräras Stjärnholm epitetet slott och ägare nu är familjen d’Otrante.
1946 köps slottet av Svenska kyrkan och slottet blir nu en stiftsgård inom Strängnäs stift.
Intill slottet ligger en liten, men vacker park, som fått namnet Skulpturparken.
38 verk av olika konstnärer finns här att skåda, alla kring temat Tro, hopp och kärlek. Parken är fri att besöka, men vill man ha en guidad tur finns möjligheten att få en sådan.
Personligen är detta inte min typ av konst, men några verk som sticker ut mer än andra finns ändå att skåda.
Detta lilla grillhus står vid grillplatsen i utkanten av Skulpturparken, men får bara nyttjas av slottets gäster...
...för det finns också möjlighet att övernatta på slottet. Här kan du bo i allt från kungliga slottsgemak för dryga tusenlappen natten till lite enklare rum för 600-900 kronor. Ett större sällskap kam också ta in på logementet med sitt vandrarhemsstuk. Äta kan man också göra i en av slottets tre matsalar.
I slottets direkta närhet ligger Stjärnholms kyrka.
Kyrkan byggdes av Wilhelm Böös Drakenhielm 1671. 1920 blev kyrkan en del av St Nicolai församling och 1952 övergick den till Oxelösunds församling. Efter några år i malpåse öppnade kyrkan 2008 efter en omfattande restaurering.
För merparten av alla som passerar slottet är ändå ryttarföreningens byggnader de som dominerar och gör slottet mest känt. Den här eftermiddagen var det i vanlig ordning full aktivitet och när solen sakta sänkte sig gav den ett ganska fint tillfälle att fotografera de dammhöljda ryttarinnorna i motljus.
Annars är Stjärnholm som slott mycket större än vad jag trott och inte minst är slottsparken och området kring slottet betydligt större och mer rik på spännande byggnader än jag kunde ana.
Alldeles i närheten av slottet ligger också flertalet bostäder, fritidshus och sommarstugor, betydligt fler än jag kände till och lite spännande historia kan man också finna om man letar.
Den här byggnaden har alla som tar vägen till och från Oxelösund sett. Vad det är för byggnad har jag dock ingen aning om.
Klart är att man säkerligen kan tillbringa några timmar i området, inte minst om man är intresserad av fotografering och gammal historisk miljö.
Tema: Gult
I Påsktider passar det av naturliga skäl att göra ett bloggtema på färgen gult.
Här mot en ljus och naturlig bakgrund.
Här mot en mörk och egentillverkad fond av svart kartong.
Stillében & olja
När vädret är så tråkigt det bara kan vara, är inomhusfotografering ett bra alternativ. Varför inte göra ett stillében av det gamla porslin som ärvts.
Ha man sedan lite tid över, kan man öppna Photoshop och leka lite. I det här fallet med ett försök att skapa en digital oljemålning.
I badrummet
Regnet piskar mot rutorna, blåsten får de ännu kala träden att böja sig, det känns t.o.m. ruggigt inne, ena foten krånglar och sommaren känns såååååå avlägsen.
Vad gör man då?
Jo, man sätter makroobjektivet på kameran och går på upptäcktsfärd i lägenheten. I detta fallet badrummet, där man eventuellt kan finna lite skoj...
...som tandborsten med tandkräm vars syfte är att göra tänderna skinande vita - hummmm....
...frugans sminkborste, eller vad det nu kallas....
....någons kam och ni får lista ut vems :) .....
....tvålflaskan som med ett lätt tryck töms på innehåll...
....och de små kulorna som utgör grunden för badskummet i det varma bad som gör susen dagar som denna.
Den lilla makrovärlden är spännande, men kanske inte alltid så upplyftande. Ibland kanske det är tur att ögat inte ser det som makroobjektiv och mikroskop avslöjar.
Det blev inte som jag tänkt
Egentligen skulle detta blogginlägg handla om en telekonverter jag beställde från en nätshop, en telekonverter som fått höga betyg och som skulle ta mig betydligt närmare fåglar och andra djur än mina 200 och 300 mm objektiv.
Nu blev det inte så, då konvertern inte var kompatibelt med mina tänkta objektiv. Dålig information på nätshoppens webbsida, besvikelse, ett ilsket mejl och nu är konvertern på väg tillbaks till butiken.
Nåväl, blogginlägget får väl i stället handla om några bilder som inte passat in i andra inlägg.
Som nappen som väl borde sitta i ett litet barns mun och inte hänga på en gren vid Ekensberg...
...som den avkapade och nakna trädstammen vid ån...
...kraften i vattnet som kastar upp kaskader av vatten och ånga vid Storhusfallet...
...eller varför inte fågeln som passande nog mötte sitt öde bland Alla Helgonakyrkans gravstenar.
Nej, någon telekonverter blev det inte och i manualen kunde man läsa vilka objektiv den är kompatibel med och då talar vi om objektiv i 15 - 20 000 kronorsklassen. Tjena....
Konst vs klotter
Graffiti, klotter, konst, vandalism...ja, det finns många sätt att beskriva det som skildras på väggar, kabelskåp, anslagstavlor och andra mål. Det är dessutom föremål för en livlig diskussion.
På promenad runt motionsspåren vid Ekensberg passeras Fokusskolan och framför den har man rest ett långt plank. Inte särskilt vackert när det kom upp, men idag ser det ut så här.
De här målningarna har säkerligen uppkommit på laglig väg och är förmodligen ett beställningsjobb av skolans ägare. Det ni ser på bilderna ovan är i mina ögon konstverk och defintivt en förskönande bild av en annars tråkig vy. Om de passar in i naturbilden är förvisso omdiskutabelt, men det gör väl i sådana fall knappast den relativt nybyggda skolan heller.
Det är konst, det är många gånger mycket kreativa och välgjorda verk och de är framför allt lagliga. Debatten om lagliga graffitiväggar pågår alltjämt på många håll.
Tyvärr har inte alla samma konstnärliga talang och ett stort antal ungdomar struntar i att man förstör annans egendom. De vill uppenbarligen ha en bekräftelse på sin existens när de smyger omkring i skydd av mörkret och klottrar ned husfasader, kabelskåp, informationsskyltar, turistskyltar och allt de kommer åt.
Det ni ser på bilderna nedan är inget annat än klotter, ett sätt att hävda sig själv genom att förstöra för andra. En fastighet inte långt från vår, var utsatt för klotter för något år sedan. Meningslösa och fantastiskt fula tags fyllde hela fasaden längs med gatan. Under några veckor på våren, ägnade sig några av fastighetens boende åt att måla om hela fasaden, säkerligen till en kostnad på flera tiotusentals kronor. Det tog några veckor - två dagar efter fullbordat verk var fasaden åter nedklottrat med meningslöst jox. Syftet från vandalernas sida kan inte ha varit något annat än att just förstöra.
Som så många gånger annars är det de som inte klarar av att hålla sig på rätt sida som förstör för alla. De som har talang och ges i uppdrag att förgylla något plank, någon betongvägg eller annat, dras inte sällan in i samma debatt som den som förs om vandalerna, de som skapar sina fula verk i skydd av mörkret och som måste ha en tragisk syn på det som är rätt och fel och inte minst en tragisk syn på annans egendom.
Bilderna nedan visar bl.a. den fina grillplatsen vid Ekensberg och fasaden på Ekensbergs vårdcentral.
På tur runt Svansta
Det var i söndags jag tog en riktigt lång promenad när dagen ännu var ung och relativt molnfri. Min plan var att gå till Svansta för att föreviga träningen på motorcross-banan.
Jag hade givetvis kameran runt axeln i händelse av att något intressant skulle visa sig. Började redan vi det gamla ödetorpet vid Olstorp. Idag ser det ut som ett övergivet ruckel, men färska bilspår visar att någon åkt till och från stället. Vem? Varför?
Strax efter torpet passerar den lilla grusvägen under motorvägen och vattendropparna som rann nedför taket och bildade krevader i vattenpölarna gick inte att motstå...
...och ovanför dundrade långtradare efter långtradare förbi på sin väg....ja vart?
Över det öppna landskapet vid Hagnesta svävade plötsligt ett av Ryanairs plan förbi på sin väg mot landning på Skavsta.
Lite typiskt nog hade motorcrossförarna tagit en paus när jag kom vandrande förbi. En varm sommardag hade jag satt mig i backen och väntat, men riktigt den känslan fanns inte denna dag och sakta hade också den relativt molnfria himmlen fyllts med tunga och gråa moln, så det fick vara den här gången.
Strax efter motorstadion klev jag förbi ett antal träd och frestelsen att åter pröva på att skapa en "skog i rörelse" blev övermäktig.
Dessa kala trädstammar är fotograferade med en lagom lång slutartid under tiden som kameran sakta rör sig i riktning nedåt.
Vid den gamla grustäkten sågs en bekant skylt bakom en mur av sly och kala buskage. Vi som är lite äldre känner igen den polis som förr satt på skyltar och varnade obehöriga för att passera.
Den nya grustäkten med rester från byggnationen av Påljungshage har växt sig allt större och än idag ses maskiner göra sitt arbete.
Nu blev vädret lite ruskigare och regnet började strila. Vid infarten till NOK-stugan stod denna bil. Förmodligen parkerades den av en ägare som var lika trött på den som jag vid det här laget var på regnet.
Framåt vårkanten bär det av på samma sträcka igen, men den här gången hoppas jag kunna föreviga både motorcross- och speedwayåkare i full träning...och givetvis något av de djur som ibland springer förbi på gärdena.
