Månadens bild november 2015
November månads bild valdes för att visa vad man kan åstadkomma med påskruvade filter och långa slutartider. En liten krusig vattenyta under tidiga morgontimmar förvandlades till en spegelblank yta tillsynes under dagtid.
På väg från....
....hamnen.
I förra blogginlägget visade jag bilder på min väg till hamnen denna frostbitna morgon.
Här är bilderna när jag lite småfrusen vandrade hemåt igen. Nu blev det inte raka vägen som planerat, ty det var svårt att slita sig från det fantastiska ljus som uppenbarade sig. Det är förstå lite svårt att med kamerans hjälp beskriva den verklighet som föreligger. Proffsen kan, men inte amatören Stefan.
Lite känsla av denna kalla, men vackra morgon, kanske man ändå får när man tittar på det som åstadkoms med kamerans olika inställningar.
Hamnen är ett givet mål en dag som denna, förresten under de flesta fotosejourer, och en annat given favorit är området kring slottet.
Spåren efter några dagars försmak av kommande vinter syntes både här och där och i olika skepnad.
Morgonljuset som uppenbarade sig var magiskt. Vände man sig mot solen och riktade kameran mot Silohuset med "rätt" inställningar kunde man fånga siluetter av det nya bostadsområdet framför en orangefärgad himmel.
Vände man sig sedan från solen och ändrade lite på kamerans inställningar, så gick att nästan fånga det fantastiska ljus som spred sig över området...men bara nästan.
Nya kameror i all ära, men det är ändå det man ser med blotta ögat som bäst återger verkligheten som den ser ut. Hoppas ändå ni kan leva er in i det som naturen kan erbjuda flanörer och fotografer. Om inte råder jag er att själva kliva upp innan frukost och ta en promenad i både kända och okända marker. Ni anar inte hur vårdande det är för både kropp och själ.
Till nästa blogginlägg. Bye-bye!
På väg till...
...hamnen den frostkalla morgonen 23 november.
När jag tidigt slog upp ögonen och såg ut mellan persiennerna, visades en ganska klar himmel och takpannorna på grannhuset var vita av frost.
Upp ur sängen, på med kläderna och ut på promenad innan frukosten väntade. Det är inte ofta man får chans att ta bilder under förutsättningar som denna. Antingen har man redan gått till förmiddagsskiftet, eller så är man för trött efter ett kvällspass dagen innan. Har man vilat ut under helgen och man inleder veckan med ett eftermiddagsskift, så erbjuds dock möjligheten.
Färden gick mot hamnen...förstås...och det är ofta där man finner de bästa motiven när tidiga eller sena solar speglar sig i vattnet och skapar en härlig atmosfär.
Lite bistert var det denna morgon och lite stela fingrar gör fotograferandet till en större utmaning. Stativet låg kvar hemma, så därför fick jag använda blixt för att bilderna inte skulle bli för suddiga. Visst, möjligheten finns att öka ISO-värdet rejält, men det kände jag inte för denna bistra morgon. Blixt i all ära, men det är svårt (nästan omöjligt) att överföra det man ser framför sig till kameran om en sådan används för utomhusbilder.
Nåväl, några resultat ses nedan. Nästa blogginlägg visar bilder som togs på promenaden, eller rättare sagt, omvägen hem.
Julmarknad på Öster Malma
Det var en strid ström av bilar som i söndags ankom Öster Malma och dess julmarknad. Samtliga parkeringsplatser var fulla redan när vi kom och de tillfälliga platser man anordnat för stunden fylldes snabbt med besökare från olika håll. Ändå sades det bland stånden att lördagen hade sett ännu fler människor.
Jag hade tänkt föreviga marknaden i bilder, men ibland ser man inte skogen för alla träd och lite så var det också här. Så mycket folk omöjliggör fotografering om det var just själva marknaden och inte den vackra omgivningen jag ville föreviga.
Det får därför bli lite text istället.
Utanför gårdsbutiken ägnades ett antal minuter åt tre mycket exotiska och söta djur, alpackor. De inte bara är söta, utan låter så ynkliga när de piper att man bara smälter. Här var det inte lika fullt med besökare, så här fanns det tid att fota lite.
Det var en vacker, men kall dag. Det blev premiär för understället och det satt minsann inte i vägen. Samtliga av Öster Malmas byggnader var öppna för dagen och i lokalerna hade lokala och mer långväga försäljare satt upp sina stånd.
Öster Malma är ju Jägarförbundets område och mycket av det som såldes var förstås förknippat med det man får ut av djur. Här såldes vinterkläder av hög kvalitet, korv, skinka, ost, kött från lokala gårdar, hemmagjord senap, chutney, olja, saft, bröd som tillverkats i trakten och så förstås en mängd med julattiraljer i olika storlekar och utformning.
För min del blev det ett par korvar av vildsvins- och renkött, två sorters ostar som tillverkats i området, hembakat bröd och så lite i mitt tycke fina julservetter. Det ska sägas att det inte är billigt på marknader som denna, men tillskillnad från de knallar som slår upp sina stånd på festdagar och säljer en massa billigt krafs, så är det som säljs här hemmagjort och av mycket. hög kvalitet.
Cirka en timme var vi på marknaden och det kändes som att det räckte. Ni som rest och besökt kända platser, vet att man ganska snart är mätt på den trängsel som uppstår och så kändes det även här. Lunch eller fika blev det inte tal om, då köerna ringlade långa i de byggnader där man kunde införskaffa detta. Nu gjorde det inget, även om stelfrusna fingrar hade mått gott av att värmas runt en varm kopp kaffe.
För första gången fick jag se slottets interiör, då detta var öppet för allmänheten. Här serverades kaffe och här hade de som dragit vinstlotterna ställt upp sina bord som dignade av diverse julprydnader. Någon gång hoppas jag kunna besöka slottet under mer normala former och gå omkring och insupa lite kultur och fota i lugn och ro, kanske nästa sommar...?
Öster Malma i sig har anor från 1500-talet, då det uppfördes ett säteri här. Själva barockslottet är från 1600-talet och har kvar sin ursprunliga form än idag. 1993 förvärvade Svenska Jägarförbundet anläggningen, efter att ha arrenderat den sedan 1947.
Idag kan man hyra slottet för fester, det anordnas middagar och i slottsflyglarna finns ett vandrarhem. Vandrarhem finns det också lite längre bort på ägorna där också lunchrestaurang och café finns för de sugna.
Öster Malma är definitivt ett besöksmål man kan återvända till många gånger, men nog föredrar jag ljumma sommarvindar framför den iskalla vinterblåsten. Dock ett trevligt besök, även om det ska vara snö på julmarknader.
Måla med ljus
Så här i väntan på vintern och de fantastiska vyer man vill föreviga, så är experiment i hemmet det man främst får ägna tiden åt.
Att måla med ljus har jag försökt mig på förut, men blandat resultat. Det är inte enkelt, men kul.
De här två bilderna är tagna i sovrummet med en ny app i mobilen som enda ljuskälla. Resultatet blev väl så där, men skam den som ger sig...det blir nya försök.
Blött och mörkt
Som jag skrev i ett tidigare inlägg har det här med kvällsfotografering fått förnyat förtroende, kanske beroende på den erbarmligt trista årstiden.
I går var det dags för en ny promenad, den här gången åt "andra hållet".
Upp på Kråkberget bar det i mörkret och givetvis var vattentornet ett givet motiv.
Därefter vände jag på kameran och insöp utsikten av vår trevliga stad. Bilden över centrum och värmeverket med lite längre slutartid och den inzoomade hamnen med kortare.
Nu var det egentligen dags att gå hem, för det var lite råkallt och några droppar varnade för ett stundande regn. Det blev dock inte raka vägen hem, utan en rejäl omväg över lasarettsområdet och ned mot stan. Syftet var att föreviga strålkastarljusen som följde den täta trafiken upp och nedför den branta backen in mot centrum.
Det blev inte riktigt som jag tänkt, mest beroende på att det inte fanns någon riktig bra plats att placera stativet på och att den täta trafiken stockade sig p.g.a. trafikljusen vid gamla kyrkogården.
Mit emot kyrkogården parkedare jag mig dock och riktade kameran upp mot backen och järnvägsbron. Nu hade typiskt nog trafken glesnat betänkligt, så riktigt som jag ville blev det inte. Det tilltagande duggregnet gjorde också linsen lite fuktig, trots att jag försökte skydda den med handen. Därav de lite oskarpa stjärnformationerna på gatljusen.
Tvärs över vägen ligger kyrkogården och här tänkte jag bara snedda för att spara lite tid, men bilden på det lilla kapellet var jag bara tvungen att fota.
Nu började det dugga allt tätare och en varm dusch lockade allt mer. En bild såg jag framför mig i huvudet och den ville jag bara ta. Tyvärr blev resultatet lite som på bilden över järnvägsbron. Trafiken var inte så tät som jag hoppades och vätan grumlade linsen lite grann, men...
...det blir väl fler kvällar under den långa hösten/vintern.
Spa-weekend
November, den ruggigaste av ruggiga månader. Grått, trist, småkyligt och inte en ledig dag i sikte. Vad gör man då för att lätta upp tillvaron?
Jo, man åker på en spa-weekend till...
I lördags bar det av, via Kvarsebo. Vi var först i kön och den halvtimme vi fick vänta innan färjan lade till på vår sida Bråviken tillbringades utanför bilarna...åtminstone en stund, för blåsten och kylan letade sig in under kläderna, genom huden och slog till direkt mot både märg och ben. Det kändes precis så råkalllt som de värsta novemberdagarna kan göra.
Så mycket mer om resan finns inte att orda om, för snabbt tog vi oss över Vikbolandet och till den lilla staden Söderköping. Vi var här i somras, som ni kunnat läsa i ett tidigare blogginlägg. Vi fastnade så mycket för hotellet, att vi redan då bestämde oss för att återvända till hösten och här var vi nu.
Vi fick rummen direkt, men bestämde oss för att först ta en bit mat på stan och det gjorde vi på Restaurang Rådhuset. Mycket god mat i gammal mysig miljö.
En liten promenad vid kanalen tog oss sedan tillbaks till hotellet. Man måste konstatera att Söderköping är en typisk sommarstad. Området kring kanalen som sommartid kryllar av folk, båtar och öppna matställen, var dött, så dött. Inget öppet, inga båtar vid kajen och banne mig om vi sex inte var ensamma? Nja, några fler frusna flanörer hade letat sig hit.
Folktomt eller ej, så måste man ändå konstatera att stan är så mysig som bara en svensk, liten och gammal stad kan vara, med sina trånga gränder, gamla byggnader och kullerstensgator. Fast det gäller nog att uppskatta sådana miljöer för att få lite utbyte av det och ni som följer den här bloggen vet att jag älskar just gamla och historiska miljöer, oavsett om det är gamla städer, slott eller industriområden.
Kanalområdet var som sagt tom på folk, öppna affärer och restauranger. Själv kanalen var dessutom tom på vatten. Dagarna innan vi reste hit, kunde man läsa i tidningarna att omfattande reparationer väntas under hösten och vintern, allt för att hinna klart till båtsäsongen drar igång igen.
Det som göms i snö, kommer upp i tö, heter det, men här fick man se vad människor roat sig med att gömma i det grumliga vattnet.
Vid kanalområdet blandas gammalt och nytt. Underbart gamla och pittoreska hus med härliga namn omgärdar den gamla silon som reser sig över allt annat. På andra sidan kanalen tronar också Ramunderberget upp sig, men fast de många och branta trappstegen upp till toppen lockade inte en dag som denna.
Frusna återvände vi till hotellet och efter ett snabbt ombyte, gick vi trapporna ned till relax-avdelningen. Det blev inte många kort härifrån, då risken för att kameran skulle ta skada var påtaglig. Den fuktiga miljön gjorde dessutom att linsen immade igen på en gång. En bild knäppte jag av, innan jag gick upp på rummet med den. Bilden på bubbelpoolen tog jag direkt morgonen efter, innan folk började utnyttja anläggningen.
Två bubbelpooler finns det, denna lite större och en mindre. Dessutom finns en kallbadtunna som håller en temperatur av en tidig svensk sommar eller möjligen sen vår. Bastu förstås, lite motionscyklar, sköna möbler, vill man beställa någon form av behandling finns den möjligheten och så kan man ringa upp till baren så ordnar de något gott att dricka. När vi var här i somras, var vi i stort sett ensamma, men nu var det gott om folk och en trevlig stämning. Banne mig om vi inte också stötte på ett par som vi syskon kände igen från vår uppväxt i Tystberga.
Här tillbringade vi ett par timmar innan vi tog oss upp till rummet för en timmes vila innan maten. Nog är vi bra stiliga i vår hyrda mundering, eller...?
Hotellet är uppdelat i två byggnader, den gamla ordinarie anläggningen och en lite modernare tillbyggnad. Vi bodde i den gamla delen, med sina knarrande golv och lite äldre interiör. Mycket trevligt.
En tre-rätters middag ingick i priset och den gick inte av för hackor. Suveränt god mat som intogs med lusta och minst lika god dryck. En i det närmaste fullsatt matsal och en mix av både äldre och yngre gäster. Trevlig stämning, trevlig personal och en mycket anrik miljö.
Efter maten avslutade vi kvällen i baren där en varm brasa höjde stämningen, eller var det drycken som gjorde folk lite uppspelta, eller var det möjligen det faktum att Sverige spöade Danmark med 2-1, eller var det en kombination? Trevligt var det i alla fall.
Sov gott gjorde man i alla fall. Mätt och belåten, Sverige vann matchen, välmående efter ett par timmar i relax-avdelningen och trevligt sällskap. Kunde det bli bättre? Kanske om vi hade vunnit lite på den V75-kupong vi gick ihop om. En trevlig dag var hur som helst till ända.
Efter en tidig frukost tog vi en promenad i ett väldigt öde Söderköping och innan kosan åter ställdes mot Nyköping, vinkade vi adjö för den här gången.
Vi ska försöka göra det här till en tradition varje november. Kanske inte just att Söderköpings brunn blir en tradition, men just detta med en spa-weekend och det finns ett antal anläggningar på lagom avstånd att välja mellan.
Årets glögg
Årets glögg från Blossa heter Earl Grey och mönstret på flaskan tyder på en klar koppling till porslinsmönstret på britternas traditionella afternoon tea-servis.
Vi har naturligtvis provsmakat redan och om årets glögg har en smak av te ska jag låta vara osagt. Det smakade hur som helst okej och det är det viktigaste.
Lite experiment med kameran i min hemmagjorda studio hann göras innan flaskan korkades upp.
Samtliga bilder är tagna med bländarprioritet och en exponeringskompensation på -1, det sistnämnda för att göra bakgrunden mörkare i ett rum som var bara var upplyst med en fönster. Som bakgrund och underlag, användes ett svart pappersark respektive en svart skokartong.
På den första bilden är inställningen f/8 och 10s med automatik.
Nästa bild har inställningen f/20 och 30s med automatik.
Följande bild har också den inställningen f/20 och 30s, men här belyses flaskan med den inbyggda ficklampan på mobilen som riktas från golvet och uppåt.
På nästa bild är inställningen fortfarande f/20 och 30s, men här har jag målat ljuset i toppen på flaskan med en braständare som cirkulerades runt i snabb takt.
På den sista bilden är bländaren ändrar till f/8 och 5s med automatik. Här placerade jag mobilen med tänd ficklampa bakom flaskan.
När vädret är grått och trist, är det onekligen läge att experimentera lite i hemmet. Plocka fram dryck, mat och annan rekvisita och låt fantasin flöda. Ibland blir det bra, ibland inte, men den som aldrig provar får heller aldrig veta svaret.
Det övriga
Del tre i min excursion med långa slutartider visar de bilder som inte passade in i de två första. Samtliga bilder är tagna efter mörkrets inbrott, utan filter och med slutartider på 13-30s. Så mycket mer finns inte att tillägga, annat än att detta med fotografering i mörker och med långa slutartider gav mersmak.
Mer är därför att vänta.
Första bilden är tagen nere vid Bryggeriet, precis där den lugna ån kastar sig ut i den brusande forsen.
Denna bild visar kärleksparet Ask & Embla som omfamnar varandra strax nedanför Folkungagatan.
Restaurang Qvarnen som rekommenderas för sin goda mat och mysiga miljö.
Storhusfallet sett från den lilla, men vackra parken Sågarbacken.
Skulpturerna Energihjulen, Näcken och Pilten vid Storhusfallet.
Storhusqvarn och gångvägen över Storhusfallet.
Strålkastarljus
Del två på min kvällspromenad med kameran inställd på långa slutartider, bestod i att fånga passerande bilars strålkastare. Det är inte bara silkeslent vatten man kan åstadkomma med dessa slutartider, utan också ganska spektakulära effekter.
Nu är väl inte de centrala delarna av Nyköping de bäst lämpade att testa sig fram för att uppnå just denna effekt. Enkelriktade gator, avstängda gator och ganska glest med trafik utgör inte optimala förutsättningar, men jag ställde ändå upp stativet på några strategiska platser för att se vad det blev av det hela.
Första platsen var på den nya träbron intill Bryggeriet. Vid den här tidpunkten hade jag skruvat av de två filter som jag använde för bilderna i förra inlägget. Tidpunkten och det tilltagande mörkret gjorde att jag ändå kunde ha ganska långa slutartider, utan att bilderna frätte ut.
Här är trafiken väldigt gles och de fordon som ändå passerar far förbi med ganska låga hastigheter. Därav den spöklika skepnaden som den passerande skåpbilen utgör. Som ni förstår av den brusande ån som intar en mer silkeslen karaktär, är en bild som denna inte att rekommendera utan stativ. Slutartiden för denna skapelse låg på 13s.
Nästa stopp var vid Folkungabron där trafiken var lite tätare åt bägge hållen. Nu hade det mörknat ytterligare och därför gick det att förlänga slutartiden ytterligare, utan att bilarna som for förbi lämnade skepnader efter sig.
Sista anhalten var Stadsbron där jag placerade stativet så att kameran pekade mot öster och Sparbankshuset. Den numera enkelriktade gatan visade bara fordon som åkte från mig och jag får väl skänka en tacksam hälsning till cyklisten som kom trampande med en framlyse som gav ett blått sken. Det gjorde bilden lite mer intressant.
Det vilar något magiskt över kvällsmotiv där långa slutartider gör att fordon kan passera utan att man ser dem i de färdiga bilderna. Ljuseffekterna på bilden ovan har skapats av en personbil, en skåpbil, en cykel och inget av fordonen eller dess förare syns. Ganska häftigt.
Med filtren på
I tisdag efter jobbet var det tänkt att jag skulle ta veckans långpromenad på cirka 1 mil. Långt blev det, länge var jag ute, men syftet blev ett helt annat än planerat.
Eftermiddagen var så pass fin att jag istället för att snöra på mig gymnatiskskorna, skruvade fast kameran på stativet och drog ned till hamnen.
Syftet var att fotografera med långa slutartider för att skapa silkeslena vatten och mjuka moln. I detta och kommande två inlägg visar jag upp resultaten.
Eftermiddagen var egentligen för ung och ljus för att fota med långa slutartider, men jag skruvade fast två filter på objektivet för att kunna uppnå det jag ville. Först mitt enda ND-filter (4) och utanpå det polfiltret.
Piren vid kanotstadion var mitt mål och där ställde jag upp stativet och när jag som bäst höll på med inställningarna dök stadens berömda häger upp och satte sig på räcket en bit ifrån. Jag knäppte av en bild, mest för att....och önskade att jag haft med mig teleobjektivet och inte standarden.
Den första bilden blev mest en test på vilka inställningar jag skulle använda mig av, men här borde jag använt en längre slutartid för att få röken från värmeverket att flyta in bättre bland molnen. Ljuset blev dock ganska varmt och behagligt.
Jag flyttade mig en bit ut på själva piren och riktade kameran mot Vattensportens hus, eller restaurang Piren som den heter idag. Tack vare filtren på kameran blev bilden ganska välbalanserad, för utan dessa hade den frätt ut till en vit och oigenkänlig massa.
Kvällens mest lyckade bild, åtminstone med tanke på det syfte jag var ute efter, blev denna. Här använde jag bländare f/32 och en slutartid på 5s. Att mörkret började lägra sig kanske är svårt att tro, när bilden ser ut att vara tagen mitt på ljusan dag. Den långa slutartiden möjliggjorde detta och fick dessutom det lite krusiga vattnet att likna en nyspolad is.
Därefter vände jag på kameran och siktade in mig på den nedgående solen. Med filtren fortfarande på, ändrade jag inställningarna till f/22 och 1/20s samt exponeringskompenserade - 2 steg.
Vattenytan blev inte så spegelblank som önskat och detta tack vare den betydligt kortare slutartiden, men däremot blev bilderna mer stämningsfulla i mina ögon.
Att fotografera i mer mörka miljöer, sen eftermiddag/tidig kväll som i dessa tre inlägg, ger helt nya möjligheter och jag inser att detta görs alltför sällan. Under den tråkiga hösten och den förhoppningsvis kalla och vita vintern, hoppas jag kunna göra detta oftare.
Det är definitivt kul...
Grå grå grå
När hösten är så grå och trist som bara hösten kan bli, är det väl lika bra att fotografera utan färg. Det fungerar väl det också, men lite dimma hade varit som lök på laxen.
Nåväl, grå och trist var dagen då jag tog en promenad runt Marieberg och Hållet.
Fast en och annan färgklick i det gråa kunde ändå skönjas.
Månadens bild oktober 2015
Denna bild är vald till månadens p.g.a. den otroliga himmel som visade sig över Nyköping varje kväll i en veckas tid. Tyvärr togs både denna bild och övriga från lägenheten. Latmasken sade sitt.
