November, den ruggigaste av ruggiga månader. Grått, trist, småkyligt och inte en ledig dag i sikte. Vad gör man då för att lätta upp tillvaron?
Jo, man åker på en spa-weekend till...
I lördags bar det av, via Kvarsebo. Vi var först i kön och den halvtimme vi fick vänta innan färjan lade till på vår sida Bråviken tillbringades utanför bilarna...åtminstone en stund, för blåsten och kylan letade sig in under kläderna, genom huden och slog till direkt mot både märg och ben. Det kändes precis så råkalllt som de värsta novemberdagarna kan göra.
Så mycket mer om resan finns inte att orda om, för snabbt tog vi oss över Vikbolandet och till den lilla staden Söderköping. Vi var här i somras, som ni kunnat läsa i ett tidigare blogginlägg. Vi fastnade så mycket för hotellet, att vi redan då bestämde oss för att återvända till hösten och här var vi nu.
Vi fick rummen direkt, men bestämde oss för att först ta en bit mat på stan och det gjorde vi på Restaurang Rådhuset. Mycket god mat i gammal mysig miljö.
En liten promenad vid kanalen tog oss sedan tillbaks till hotellet. Man måste konstatera att Söderköping är en typisk sommarstad. Området kring kanalen som sommartid kryllar av folk, båtar och öppna matställen, var dött, så dött. Inget öppet, inga båtar vid kajen och banne mig om vi sex inte var ensamma? Nja, några fler frusna flanörer hade letat sig hit.
Folktomt eller ej, så måste man ändå konstatera att stan är så mysig som bara en svensk, liten och gammal stad kan vara, med sina trånga gränder, gamla byggnader och kullerstensgator. Fast det gäller nog att uppskatta sådana miljöer för att få lite utbyte av det och ni som följer den här bloggen vet att jag älskar just gamla och historiska miljöer, oavsett om det är gamla städer, slott eller industriområden.
Kanalområdet var som sagt tom på folk, öppna affärer och restauranger. Själv kanalen var dessutom tom på vatten. Dagarna innan vi reste hit, kunde man läsa i tidningarna att omfattande reparationer väntas under hösten och vintern, allt för att hinna klart till båtsäsongen drar igång igen.
Det som göms i snö, kommer upp i tö, heter det, men här fick man se vad människor roat sig med att gömma i det grumliga vattnet.
Vid kanalområdet blandas gammalt och nytt. Underbart gamla och pittoreska hus med härliga namn omgärdar den gamla silon som reser sig över allt annat. På andra sidan kanalen tronar också Ramunderberget upp sig, men fast de många och branta trappstegen upp till toppen lockade inte en dag som denna.
Frusna återvände vi till hotellet och efter ett snabbt ombyte, gick vi trapporna ned till relax-avdelningen. Det blev inte många kort härifrån, då risken för att kameran skulle ta skada var påtaglig. Den fuktiga miljön gjorde dessutom att linsen immade igen på en gång. En bild knäppte jag av, innan jag gick upp på rummet med den. Bilden på bubbelpoolen tog jag direkt morgonen efter, innan folk började utnyttja anläggningen.
Två bubbelpooler finns det, denna lite större och en mindre. Dessutom finns en kallbadtunna som håller en temperatur av en tidig svensk sommar eller möjligen sen vår. Bastu förstås, lite motionscyklar, sköna möbler, vill man beställa någon form av behandling finns den möjligheten och så kan man ringa upp till baren så ordnar de något gott att dricka. När vi var här i somras, var vi i stort sett ensamma, men nu var det gott om folk och en trevlig stämning. Banne mig om vi inte också stötte på ett par som vi syskon kände igen från vår uppväxt i Tystberga.
Här tillbringade vi ett par timmar innan vi tog oss upp till rummet för en timmes vila innan maten. Nog är vi bra stiliga i vår hyrda mundering, eller...?
Hotellet är uppdelat i två byggnader, den gamla ordinarie anläggningen och en lite modernare tillbyggnad. Vi bodde i den gamla delen, med sina knarrande golv och lite äldre interiör. Mycket trevligt.
En tre-rätters middag ingick i priset och den gick inte av för hackor. Suveränt god mat som intogs med lusta och minst lika god dryck. En i det närmaste fullsatt matsal och en mix av både äldre och yngre gäster. Trevlig stämning, trevlig personal och en mycket anrik miljö.
Efter maten avslutade vi kvällen i baren där en varm brasa höjde stämningen, eller var det drycken som gjorde folk lite uppspelta, eller var det möjligen det faktum att Sverige spöade Danmark med 2-1, eller var det en kombination? Trevligt var det i alla fall.
Sov gott gjorde man i alla fall. Mätt och belåten, Sverige vann matchen, välmående efter ett par timmar i relax-avdelningen och trevligt sällskap. Kunde det bli bättre? Kanske om vi hade vunnit lite på den V75-kupong vi gick ihop om. En trevlig dag var hur som helst till ända.
Efter en tidig frukost tog vi en promenad i ett väldigt öde Söderköping och innan kosan åter ställdes mot Nyköping, vinkade vi adjö för den här gången.
Vi ska försöka göra det här till en tradition varje november. Kanske inte just att Söderköpings brunn blir en tradition, men just detta med en spa-weekend och det finns ett antal anläggningar på lagom avstånd att välja mellan.