Blodmånen
Naturfenomenet Supermånen eller Blodmånen är ingen vanlig syn på vår natthimmel. Senast detta fenomen kunde ses var 1982. Natten mellan söndag och måndag inträffade det igen.
Man vore dum om man inte tog tillfället i akt att se skådespelet, åtminstone när man som jag fascineras oerhört av vår världsrymd och det som döljer sig där ute.
Sagt o gjort, fram med stativet, fjärrutlösaren och så på med mitt 18-300mm objektiv. Mellan 21:00 och 22:00 syntes fullmånen från fönstret i vårt lilla rum, så där placerade jag utrustningen för att ta några testbilder över takåsen. (Hoppas ingen tror att jag fotograferade i andra syften).
Det blev lite bilder med olika inställningar för att vara riktigt beredd när Blodmånen visade sig.
Jag gick och lade mig efter att ha bett frugan väcka mig på morgonen. Det behövdes nu inte, då jag trots att jag jobbar eftermiddag denna vecka, vaknade av mig själv. Strax efter 04:00 flyttade jag över utrustningen till sovrumsfönstret där utsikten över månen var perfekt.
Blodmåne innebär att solen, jorden och månen befinner sig på ett rakt led i förhållande till varandra och detta skapar en månförmörkelse. Månen befinner sig dessutom så nära jorden den kan komma och när den passerar mellan jorden och solen, skapas en solförmörkelse och den röda färgen uppstår då den lyckas ta sig genom jordens atmosfär och fyller ut området bakom jorden.
Detta inträffade alltså natten mellan söndag och måndag.
Typiskt nog var himmelen inte stjärnklar, vilket alla intresserade hade hoppats. Tvärtom var det ganska igenmulet och besvikelsen var givetvis stor. Några luckor i molntäcket avslöjade dock hur fenomenet såg ut och jag knäppte av bild efter bild med olika inställningar, men det blev bara svart, svart, svart...
Både besviken och lite förbannad tänkte jag ge upp och återvända till sängen för någon timmes sömn, när...
Under en kort stund skingrade sig molnen och avslöjade det som säkert tiotusentals intresserade vill se. Nu blev det brått att hitta rätt inställning och de första bilderna blev helt misslyckade, men ett par skapliga blev det i alla fall och den här blev den bästa. Inget mästerverk, men nu finns den åtminstone förevigad och jag kunde krypa till sängs igen...tämligen belåten.
Ni som missade fenomenet eller som inte orkade ta er upp i dessa arla morgontimmar, ska ha förtröstan.
Nästa gång detta kan ses är 2033 och då får ni hoppas att det är stjärnklart och att ni inte försover er.
Familjedag i Tystberga
I lördags bar det av till Tystberga, orten där jag tillbringade mina första trettio år.
Nu skulle jag göra något som jag inte gjort på länge. Jag skulle ta bussen ut tillsammans med frugan. Det är smidigt med buss och man sitter bekvämt, vilket är bra för personer med långa ben...som jag.
En behaglig tripp i en i det närmaste tom buss, men vad f*n. Bussen stannade vid trafikplatsen intill E4:an och det blev att ta en promenad de två kilometrarna in till samhället. Ja, det är väl så här det ser ut med kommunikationerna till och från landsbygden i dessa dagar. Nu var det ett härligt väder, men tänk om regnet hade stått som spön i backen eller tänk om vi hade haft sällskap av ett pensionärspar med käpp som gjort något ärende inne i Nyköping.
Bedrövligt minst sagt och politikerna i detta land har en del att fundera över och då räcker det inte att stå och gapa "Hela Sverige ska leva" så fort det vankas valrörelse. Människor bor på landsbygden även mellan valen.
Nåväl, inget vi kunde påverka för stunden och visst är motion bra.
Vi var framme i samhället strax efter 10:00 och evenmanget vi skulle besöka drog inte i gång förrän 11:00. Vad gör man då på en liten ort så tidigt en lördagsmorgon i september? Ja, tack o lov hade ortens restaurang/café slagit upp portarna i förtid, så vi fick oss en god kopp kaffe med tillhörande bakverk och detta intogs på uteplatserna och hur ofta kan detta göras i Södermanland i slutet av september?
Restaurangen/caféet heter Röda Lyktan och har ganska nyligen öppnat. Föregångaren Le Monde råkade ut för ett rån i våras och stället har stått tomt sedan dess. Nu har det öppnat igen med ny regi och erbjuder både fika och mat med lite kinesiskt stuk och sushi. Inte många små landsbygdsorter som kan erbjuda det inte. Maten ska tydligen vara väldigt god och vi hoppas att kunna verifiera detta vid tillfälle.
Vi hann gå ett varv i samhället och i mitt fall, insupa lite nostalgi. Härifrån har man många minnen, de flesta trevliga, vissa vill man glömma, andra minns man med glädje.
Strax efter 11:00 mötte vi upp frugans dotter med familj och det gjorde vi vid ortens idrottsplats...
...där ortens idrottsförening, Tystberga GIF, arrangerade en familjedag i barnens tecken.
Nu är jag inget barn, men för min egen del var det trevligt att träffa gamla kompisar och snacka lite med dem. Det är inte alla som faller för lockelsen att flytta in till städerna och tur är väl det.
Det var säkerligen en 200 besökare under tiden vi var där och dessa (barnen) kunde ägna sig åt ponnyridning, trampbilar, tipspromenad, loppis (för de vuxna) och så kunde man spela...
...musroulette...
...och klappa ormar. Vilken art detta är har jag ingen aning om.
Annars var det fotboll som gällde, precis som det ska vara i en förening där fotbollen varit huvudsporten i alla år, även om friidrott, cykel, bordtennis och ishockey funnits med på programmet.
Alla småttingar fick chansen att frotteras med ortens A-lag och spela en match mot några av lagets spelare på ett lekfullt sätt. En 5-mannamatch mellan Tystberga och Bissarna stod också på programmet. Vilka som vann? Det gjorde förstås Giffarna!
Jag kan redan nu lova att två av killarna i Tystberga kommer att gå långt, om intresset håller i sig. Jag ska inte nämna namnen då spelet är och ska vara på skoj i denna ålder, men vilka talanger.
Dagen fortsatte sedan med en match mellan Tystbergas och Malmköpings A-lag. Tyvärr var matchen flyttad till Nynäs IP, eller Bygd som man också säger. Det myckna regnandet hade gjort delar av planen vattensjuk. Giffarna förlorade, men har fortfarande känning på tredjeplatsen när en match återstår och för Malmköpings del var vinsten nödvändig för att kunna hänga kvar i serien.
Senare på kvällen var det också pub-kväll i Bygdegården med dans till Baccus.
De två sista begivenheterna avstod vi, då bussen in till stan avgick vid 14:30-tiden. Den här gången slapp vi gå ända till E4:an, när bussen vi skulle åka med tog vägen genom samhället.
Dock en trevlig dag och visst tusan händer det grejer också på landsbygden. Synd bara att politikerna lägger all kraft på tätorten och glömmer att också landsbygdsbor betalar skatt.
Tror banne mig jag ska skriva en insändare till lokaltidningen och påtala idiotin att bussen inte går ända in till samhället och orsakerna som ligger bakom detta. Eller så väntar jag till nästa val och röstar på ett parti som förstår att värna landsbygden på riktigt och inte bara i fina ord vart fjärde år.
Siluett
Nu håller jag på att redigera nästa blogginlägg och därför ser ni nu denna "pausbild".
Morgonstund har guld i mun
Bilderna nedan är tagna i söndags. En helt fantastisk dag som mer påminde om sommaren än den höst vi faktiskt befinner oss i.
Jag vaknade i traditionell stil tidigt och begav mig ut på promenad innnan frukosten väntade. Blå himmel och en liten kylig morgon brukar innebära dimma över vattnet och en dimmig morgon brukar innebära fina tillfällen till fina kort.
Nu var jag kanske en halvtimme sen, för dimman över hamnen var på väg att sakta lätta. Morgonen var likväl lugn och stämningsfull och några bilder blev det...och som jag förmodar, en sista vink till sommaren.
Sedan är det ju det där att fota i motljus. Proffsen är duktiga på detta, men för en hobbyfotograf som undertecknad är det en utmaning och inte tusan blir bilderna som man ser verkligheten inte.
Bilderna nedan är tagna inom samma halvtimme som de ovan och visar vilken skillnad det blir att ta bilder med solen i ansiktet och med solen i ryggen. Vill man dessutom skapa de stjärnformade solstrålarna krävs lite mindre bländare och då måste man exponeringskompensera för att bilderna inte ska fräta ut. Ja, ni förstår. Det är inte lätt. Proffsen vet hur man kombinerar, men inte en hobbyfotograf.
Jakten på hösten
Höst? Igår söndag kändes det mer som sommar. 18-19º och en himmel som var med blå än under hela sommaren. Jag tror inte att folk som satt på bänkar iklädda t-shirts kände att hösten infunnit sig.
Den sommarjacka jag iklädde mig för min fotorunda blev alldeles för varm och nej...någon direkt höstkänsla infann sig inte.
Dock måste vi konstatera att hösten är här, vare sig vi vill eller inte och visst börjar spår av den synas i vår natur och i vår stad.
Kyrkobesök
Förra lördagen var jag på dop. Jädrar vad svårt det är att få till bra bilder när man snällt sitter i bänken och ser på när ceremonin genomförs.
Svårt är det också att få med sig bra bilder hem, som inte är lite för brusiga. Att använda blixt tycker jag inte lämpar sig i sammanhang när fokus ligger på det som sker framme vid dopfunten och dessutom gör sig inte en blixt på detta avstånd. Nej, högt ISO-tal är det som gäller och då får man räkna med brus i bilderna.
Bilder från själva dopet publicerar jag inte, men denna bild där jag testade olika inställningar innan ceremonin tog sin början blev väl trots allt lite stämningsfull och i bilder som denna kanske t.o.m. bruset tillför något.
En sista vink till sommaren
Följande bilder blev över när sommaren var slut, mest beroende på att de togs helt spontant och inte passade in i något av de inlägg som skrevs.
De blir de sista minnena över den varierade sommaren 2015. Nu blir det full koncentration på hösten.
Fyra stopp
En eftermiddag under semesterns sista skälvande timmar tog jag en kortare promenad till och från Nyköpings hamnområde. Fyra stopp på vägen hem blev det, fyra stopp där kända Nyköpingsmotiv kunde förevigas. Inget märkvärdigt, men visst har Nyköping mycket att erbjuda turisten och den lokale invånaren, bara man tittar lite extra.
En tur till lusthuset.
Jag har ett antal bilder ligger som aldrig hann bli genomgångna innan Skottlandsresan. Dags att publicera dem nu.
De här bilderna tog jag under en kort promenad till det lilla lusthuset på udden intill Nyköpings gästhamn. Solen lyste varm från en klarblå himmel, men i fjärran tornade tunga moln upp sig med riktning Nyköping. Jag knäppte några bilder och begav mig sedan hem för att klara mig undan det regn som senare piskade stadens gator.
Hm...2015 års sommar var synnerligen differentierad, från försommarens svala och ostadiga väder, till sensommarens värme och sol. Jag måste erkänna att valet av semesterveckor är lika ovisst som att köpa lotter eller tippa Keno. Man vet inte vad man får innan, men blir antingen glad eller förbannad när resultatet visar sig.
Kolmården...äntligen
På fredagen visste vi att Kolmården var öppen, så det bar iväg igen.
Bamses värld hägrade för den lilla 3-åringen som skulle ge alla sina nappar till Bamse. Hon är stor nu tjejen och behöver inte nappen längre. Bamses värld en pärla för barn och säkert en och annan vuxen som blir som barn på nytt. Lena?
Snöleoparderna är mångas favorit. Jag har hittills aldrig sett dem, annat än i skuggorna där de bor. Dagen till ära var de åtminstone framme, men låg på toppen av berget och knappt synliga för besökarna. Det skulle dock bli bättre och när vi som bäst satt och intog medhavd lunch, ropade 3-åringen att en av leoparderna var på väg ned. Det var den och nyfiket var den framme ända vid glasfönstret och nosade på barnen som satte näsan mot.
De är definitivt ståtliga djur.
På vägen mot delfinariet passerade vi både tiger och struts, bägge ståtliga djur på sitt vis.
Delfinshowen är i mina ögon den största upplevelsen. Inte bara p.g.a. delfinernas uppvisning, utan också ljusshowen, musiken och berättelsen som dånar ur högtalarna. Det är definitivt en mäktig uppvisning som visar att människan inte är ensam att dela på jordens resurser.
I ett utrymme vägg i vägg simmar just nu en nyfödd unge omkring med sin mor. Här är stämningen en annan än på andra sidan väggen. Nästan med andaktig tystnad sitter besökarna på bänkraderna och ser på när de bägge simmar omkring i den rymliga bassängen.
Linbanan var nästa anhalt, men först ett kort stopp hos en av 3-åringens favoriter, sälarna. Sälarna som idag njöt av den värmande solen vi såg allt för aällan sommaren 2014.
Linbanan åkte jag för fjärde gången och visst är det en annan känsla att tyst passera över de mäktiga djuren huvuden, ibland på väldigt nära håll.
Björnarna som alltid bruka tumla runt i närheten av linbanan, höll sig i skuggorna eller långt inne bland träden. Däremot fick jag för första gången stifta närmare bekantskap med djurens konung, lejonet. De har hittills hållt sig undan när jag tidigare åkt den långa banan, men idag låg de på ett berg alldeles i närheten av vagnens väg.
Det är inte alltid lätt att fånga djuren när man passerar med linbanan. Ibland ligger de på avstånd, ibland gömmer de sig bakom träd och ibland passerar linbanan så fort att man inte riktigt hinner fånga dem.
Några som är både lätta och roliga att fånga är förstås aporna. Fast sanning och säga ser de själva inte ut att ha särskilt roligt. Kolmården är en fantastisk park, inte minst för bevarandet av vissa djurarter. När man såg aporna som är djungeldjur och vana att slänga sig bland trädtoppar, förstår man att det här inte är deras rätta element. Fotogenetiska är de dock och de roar framför allt barnen som skrattar förtjust åt deras konster.
Den långa dagen avslutades med en kort elefantshow strax innan stängningsdags.
Kolmården är en plats man gärna besöker och varje gång upptäcker man nya saker. En attraktion som påbörjats, men tvingades till ett stopp p.g.a. den svenska byråkratin, är Wildfire. Den nya berg o dal-banan som lär bli sevärd för både ung och gammal...om den nu tillåts att byggas färdigt.
Här kan ni besöka Wildfires egna hemsida och se några filmer av projektet och nog tusan kittlar det lite?
Kolmården...nästan
Måndagen för två veckor sedan åkte frugan och jag till Kolmården tillsammans med frugans dotter och barnbarn. Det var en stor dag för 3-åringen som skulle lämna alla sina nappar till Bamse.
Tji fick vi.
Kolmården hade dragit ned sina öppettider efter säsongen och har numera bara öppet fredag - söndag. Tack o lov hade Kolmårdens Tropicarium fortfarande öppet alla dagar och det fick bli ett besök dä istället. Mig gjorde det inget, då jag faktiskt aldrig varit där. Blev imponerad av den fina anläggningen.
Tyvärr var jag inte förberedd och hade mitt ljusstarkaste obektiv och pol-filter låg kvar hemma. Ett ljusstarkare objektiv klarar sig bättre från brus när man inte vill ta bilder med blixt och pol-filtret reducerar reflexer i bl.a. glas. Mitt lite för ljussvaga reseobjektiv på 18-300mm kanske inte är det bästa för ändamål som detta, men jag tycker ändå att en del bilder blev lyckade, som bilderna på...
...söta djur.
...fula djur.
...vackra djur.
...lustiga djur.
...farliga djur.
...snälla och icke så snälla fiskar.
...och givetvis ormar.
Labro ängar
En cykeltur till Labro Ängar hör alltid sommaren till. Det här besöket strax efter vår Skottlandsresa, men bilderna har blivit liggande p.g.a. andra blogginlägg.
Labro ängar i slutet av augusti kanske inte är den bästa årstid att besöka naturreservatet, men alltid finner man något intressant att föreviga...om man nu tycker hägrar på flykt, döda träd och blängande kor är intressanta.
Övernattning
Helgen som gick var kanske den sista sköna sommarhelg vi kan förvänta oss innan hösten tar oss i sina klor. Vi var ett gäng som sedan länge bestämt oss för att fira detta veckoslut lite á naturell, det gjorde vi i en stuga långt från närmsta väg. Det är en bekant familj som har en liten stuga på sina ägor, vilken de hyr ut till hugade spekulanter. En smal grusväg tar en fram till själva gården, därifrån kör man några hundra meter på en ännu smalare och gropigare traktor väg och därefter får man ta en promenad på cirka tio minuter innan man når stugan (som saknar el och har utedass) som ligger inbäddad i skogen intill Hallbosjön. Vi hade tur med vädret denna helg, nästan...
....för det blåste rejält och i vindarna blev det stundtals lite kyligt.
Det var väl aldrig tal om att bada, även om vattnet kändes behagligt, men det lite kyliga vindarna avskräckte oss alla. En som njöt av både sol och bad var denna lilla gynnare som gjorde oss sällskap nere vid klipporna.
Nu insåg vi att området hade en läsida, så efter intagen lunch tog vi med oss solstolar, kyld dryck och begav oss stigen till andra sidan. Här i gläntan bland träd och buskar var det rikigt sommarvarmt och här fick man chansen att i minimal klädsel lapa sol och sörpla på en kall öl. Härligt.
Det finns djur i trakten, allt från älg, rådjur, vildsvin, räv, till ståtliga havsörnar. Av detta såg vi inget, förutom några skymtar av en havsörn som på avstånd seglade högt ovanför våra huvuden.
Mindre kryp fanns det dock gott om och våra sommarbruna kroppar utgjorde landningsplats för flertalet av dem.
Här i lä från den hårda vinden, njöt vi av solens värme och den medhavda drycken rann ned så fort att fler fick hämtas i stugan.
Det började så sakteliga skymma och efter några timmar i solen, var det så dags att dra sig ned till sjön igen. Vi tänkte grilla blåsten till trots. Visa dubier infann sig hos några eftersom det var ganska torrt i markerna, men vi tände eld och lät oss väl smaka under tiden som solen sakta sjönk ned bakom träden i fjärran.
Himmelens färgpalett ändrades vart efter timmarna gick och det blev en vacker kväll op en klippa intill sörmländska Hallbosjön.
Nu var det lite kyligt, så vi drog oss upp till stugan för att spela lite Yatzy och inta lite kvällskaffe. Tända ljus fick ersätta glödlampor och detta höjde bara mysfaktorn...
...och även utifrån sett, var mysfaktorn påtaglig.
Timman blev sen och en mäktig fullmåne visade sig mellan trädtopparna. Det är inte enkelt att föreviga denna med enkla kameror och i ett mörker där man knappt ser vad man gör. Jag hade med mig ett stativ som jag placerade kameran på och försökte få fokus på månen. Det krävdes många bilder, majoriteten helt misslyckade, men denna blev den bästa...om än inte fulländad.
Med en enkel liten pennlampa, fick jag en av vänner att måla lite med ljus, en rolig fotoutmaning man allt för sällan ges tillfälle att prova. I den ena bilden bad jag kompisen att bara röra lampan upp och ned, medan han sakta rörde sig från höger till vänster. I den andra bilden bad jag honom att måla trädstammen som stod intill. Inga praktexemplar, men ändå kul att lekal ite.
Dags att krypa till sängs och det blev en skön sömn som bara stördes av att några behövde lätta på trycket under tidig morgon.
Söndagsmorgonen blev tidig (om 07:00 räknas som tidig) och jag tog en promenad utmed ägorna innan frukostdags. Vädret vittnade om regn och regnet kom efter att jag hunnit tillbaks till stugan. Det blev en kortvarig regnskur och så småningom skingrades molnen och dagen blev därefter riktigt behaglig.
Det blev en trevlig helg, långt från stadens asfalt och betong och alla trista nyheter som förmedlas i media dessa dagar. Helgen gav också mersmak och kanske detta kan bli en tradition varje sommar, vem vet?
Som sagt kan stugan hyras för de som vill uppleva Södermanland bortom allfartsvägarna och gården erbjuder också en festlokal man kan hyra för svensexor, bröllopsmidddagar m.m. Läs mer här
Månadens bild juli & augusti
Häpp, i glädjen av den analkande semestern, glömde jag Månadens bild i juli. Här kommer den tillsammans med augusti månads.
Den här bilden visar tydligt hur juli månad inleddes. Regntunga skyar som drog in över Nyköping och egentligen förb...at trist.
Augusti månads bild hämtas från de skotska högländerna där dess gröna färgprakt skiljer sig rejält mot det gråa på bilden ovan.
