Blodmånen
Naturfenomenet Supermånen eller Blodmånen är ingen vanlig syn på vår natthimmel. Senast detta fenomen kunde ses var 1982. Natten mellan söndag och måndag inträffade det igen.
Man vore dum om man inte tog tillfället i akt att se skådespelet, åtminstone när man som jag fascineras oerhört av vår världsrymd och det som döljer sig där ute.
Sagt o gjort, fram med stativet, fjärrutlösaren och så på med mitt 18-300mm objektiv. Mellan 21:00 och 22:00 syntes fullmånen från fönstret i vårt lilla rum, så där placerade jag utrustningen för att ta några testbilder över takåsen. (Hoppas ingen tror att jag fotograferade i andra syften).
Det blev lite bilder med olika inställningar för att vara riktigt beredd när Blodmånen visade sig.
Jag gick och lade mig efter att ha bett frugan väcka mig på morgonen. Det behövdes nu inte, då jag trots att jag jobbar eftermiddag denna vecka, vaknade av mig själv. Strax efter 04:00 flyttade jag över utrustningen till sovrumsfönstret där utsikten över månen var perfekt.
Blodmåne innebär att solen, jorden och månen befinner sig på ett rakt led i förhållande till varandra och detta skapar en månförmörkelse. Månen befinner sig dessutom så nära jorden den kan komma och när den passerar mellan jorden och solen, skapas en solförmörkelse och den röda färgen uppstår då den lyckas ta sig genom jordens atmosfär och fyller ut området bakom jorden.
Detta inträffade alltså natten mellan söndag och måndag.
Typiskt nog var himmelen inte stjärnklar, vilket alla intresserade hade hoppats. Tvärtom var det ganska igenmulet och besvikelsen var givetvis stor. Några luckor i molntäcket avslöjade dock hur fenomenet såg ut och jag knäppte av bild efter bild med olika inställningar, men det blev bara svart, svart, svart...
Både besviken och lite förbannad tänkte jag ge upp och återvända till sängen för någon timmes sömn, när...
Under en kort stund skingrade sig molnen och avslöjade det som säkert tiotusentals intresserade vill se. Nu blev det brått att hitta rätt inställning och de första bilderna blev helt misslyckade, men ett par skapliga blev det i alla fall och den här blev den bästa. Inget mästerverk, men nu finns den åtminstone förevigad och jag kunde krypa till sängs igen...tämligen belåten.
Ni som missade fenomenet eller som inte orkade ta er upp i dessa arla morgontimmar, ska ha förtröstan.
Nästa gång detta kan ses är 2033 och då får ni hoppas att det är stjärnklart och att ni inte försover er.
Kommentarer
a n n i k a
Fina bilder!
Svar:
Stefan
Lasse Jansson
Ser man på, snyggt! Oj vad jag var långt från att ge mig på denna fotografiska utmaning. Jag förundrades dock över månens storlek när den gick upp under måndagskvällen då vi hade fotbollsträning. Inte bara fullmåne utan också det faktum att månen har en bana som gör att den är som närmast jorden just nu (om jag förstått alla skriverier om blodmånen rätt).
Svar:
Stefan
Trackback
