Det kommer mer
Jag tog en lång eftermiddagspromenad i det vackra vårvädret och hoppades få föreviga lite djur längs vägen. Så blev det nu inte, men däremot en del andra bilder från "Sidan av vägen" och ett f.d. "Ruckel".
Bilderna kommer så småningom, men ni får tills dess nöja er med denna vy från den gamla grusvägen mellan Kustvägen och Gamla E4:an.
Längtan
Nu har jag i en månads tid gnällt över den gråa, trista och snöfattiga vintern. Nu när snön och kylan äntligen nått vår del av Sverige längtar jag till sommar, sol och värme.
Precis som det här förälskade gamla penisonärsparet som den vackra sommaren 2012 tittade längtansfullt ut över sjön Båven.
Vissna blommor
Nere vid hamnen finns en liten oas mellan restaurangområdet och minigolfbanan. Inte alla som tänker på denna när man målinriktat tar sats för att få sig en bit mat och en god öl, eller när man ska spöa sina vänner i en runda med golfklubban. Alla de som har hamnpromenaden som sin dagliga motionsrunda har av naturliga skäl inte tid att stanna upp och njuta i denna lilla oas.
Annars är det ett perfekt ställe att slå sig ned på med medhavd fikakorg eller en bok. Omgivningen är på sommaren vacker med sin lite annorlunda växtlighet och här finns goda chanser att få bra bilder på både växter, insekter och blåser det inte är et makro-objektiv en bra vän att ta med.
Även hösten kan ha sin tjusning på denna plats. Borta är grönskan, de små insekterna och växterna har sedan länge vissnat, men även denna årstid kan erbjuda möjligheter att föreviga det som oasen har att bjuda på.
Nicke nyckelpiga
En strålande vacker söndag. Som gjort för att packa ned lite kaffe, nybakat fikabröd och ge sig ut på långpromenad. Som vanligt var kameran med, för man vet aldrig vad man ser och vad man stöter på. Lärdom kallas det...
Egentligen hade jag lite mål längs promenadvägen, men dessa bilder kommer i senare blogginlägg.
När frugan och jag sitter och njuter av en varm höstsol, ser jag denna lilla gynnare passera framför fötterna. Som sagt, en kamera är alltid bra att medföra och för mig är den minst lika viktig som mobilen är för andra. Tyvärr hade jag inte räknat med att få se små kryp som denna, så av den anledningen satt fel objektiv på min Nikon.
Med lite hjälp av frugan blev väl bilderna i alla fall något så när skarpa och närgångna, men visst. Något av mina macroobjektiv hade kanske fångat Nicke på ett bättre sätt. En nyckelpiga i mitten av november är i alla fall en helt ny upplevelse för mig.
Fågelskådaren
Söndag och ganska fint väder. I det tråkiga november håller sig fortfarande vissa fågelarter sig kvar i Sverige. Kanske inte de mest spännande, men livet i och omkring Slottsdammen är ändå ganska livligt.
Här finns den nyfikne
Den blyga...
Den törstiga...
Den pimpinetta...
Den vige...
...och givetvis, dammens skönhet...
Jag har ett mål
Gråtrist söndag, regnet hänger i luften och temperaturmätaren visar 5°.
Frugan och jag tar trots det en traditionell söndagspromenad och utan att frugan vet om det, har jag ett särskilt utstakat mål denna dag.
Nej, det är inte denna gamla pump vid Spinnerskan som jag passerat många gånger utan att lägga märke till.
Inte heller den vackra gångstigen mellan Nyköpingsån och Marieberg.
Att fånga bilar som speglar sig i vattnet under E4:an har sin tjusning, men det var inte heller detta som var dagens mål.
Inte heller dessa rösen som utgör gamla gränser i Hållets naturreservat och som kantar naturstigarna i området.
Nyköping omges av många gamla gruvor, som exempelvis Silvergruvan där verksamhet pågick från slutet av 1500-talet till 1803. En mycket spännande verksamhet, men inte heller denna och andra gruvor i trakten var dagens mål.
Dagens, liksom väldigt många dagars mål, var att få se någon av de bävrar som huserar i ån vid Hållets naturreservet. Även denna gången fick jag gå hem, utan att ha förevigat något av dessa djur. Spåren är dock många och någon gång så...
Mörkrets tid
Mörkret är över oss. Vi går en dyster tid till mötes. Mörkrets krafter belägrar våra sinnen och sätter oss på svåra prov. Mörka moln drar förbi, gömmer solens strålar och värmen som nyss slog emot oss med all sin kraft har besegrats av krafter som är starkare än vår vilja...
Nä....riktigt så illa är det inte. Att fotografera i svart-vitt har sin defintiva tjusning och med rätt inställningar kan en vanlig gråmulen höstdag förvandlas till apocalypsens förgård. En viss domedagskänsla finns väl ändå i bilderna, eller...?
De små detaljerna
Vi befinner oss i en mellanperiod. Senhöstens sista veckor, mitten av oktober och hela november, är väl knappast någon tid på året man längtar till eller ser tillbaks på med glädje. Grått, trist och långt kvar till nästa begivenhet, julen.
Fotografiskt är det också en mellanperiod. När de färggranna höstlöven ligger på marken, sakta förmultnar och innan snön lagt sig vit, så finns det egentligen inte mycket att föreviga, men...
...det finns undantag. Som denna söndag när solen lyste från en blå himmel, termometern visade 15° och en långpromenad med frugan gjorde samvetet på glatt humör. Det stora hela var inte mycket att fotografera på rundan Kustvägen - Gamla E4:an, men det fanns små detaljer att föreviga.
Som de få blommor som lyste upp de bruna dikeskanterna framför den våta asfalten...
...de växter som försökte sticka upp i cykelbanans sprickor...
...de få bär som utgjorde färgklickar framför den glesa växtligheten i skogsdungen...
...vindflöjeln på taket till Sjösa gårds stora ladugård...
...och den nysådda åkern som väntar på nästa års skörd.
Färgprakt
Det är svårt att hitta en större färgprakt i naturen än när hösten gör sitt intrång och det gröna sakta förvandlas till gult, rött och med en touch av guld. Hösten är också tidpunkten för sommarens grönska att sakta dö ut, för de livfulla växterna att sakta slockna och för de små kryp som lever bland blad och grenar att lägga sig i dvala.
Trots att hösten förutspår en lång tid av mörker, kyla och långa arbetsveckor utan lediga dagar, så kan ingen förneka att...
...det är en förbaskad vacker period av året.
Höst
Hösten är kommen, den är lång och oftast mycket dyster, men...
...visst medför den både vackra färger och mysiga hemmakvällar.
Fåglarna på taket
Där sitter de och förbereder resan till varmare breddgrader.
En slemmig typ
Det är inte bara en gång man får ta ett extra långt steg på motionsrundan för att inte trampa på dessa små, långsamma och slemmiga typer. Tänk att de finns de som äter dem...ja, kanske inte denna art, men ändå. Hur mycket vitlök restaurangerna än kan erbjuda skulle jag aldrig äta eländet.
Tre arter
Vad man kan finna på en badstrand nära dig.
Kall vinter?
Det sägs att rikligt med rönnbär under hösten innebär en lång och kall vinter.
Brrrrrrr!
Den lilla anden
Den lilla andungen och dess överbeskyddade mamma. Emellanåt smet han/hon iväg från mamma och poserade glatt framför kameran.
Där satt han
Skam den som ger sig och den spindel jag var på jakt efter i gårdagens blogginlägg, har nu fångats i nätet.
Tidig morgon
Man lär sig av misstagen sägs det. Nej, det gör man inte.
Under en motionrunda på Ekensberg såg jag det perfekta motivet, ett motiv jag letat efter länge. Av ett rent tillfälle råkade jag kasta en blick till vänster om spåret och där fanns motivet plötsligt. I solens sken satt en stor spindel vilande i ett perfekt spindelnät. Tror ni Stefan hade med sig kameran under denna motionsrunda? Nej, precis...den låg hemma och inte ens den lilla digitala hade jag orkat släpa med. Suck!
Skam den som ger sig. Tidigt nästa morgon och jag menar tidigt, drog jag upp till spåret för att slå två flugor i en smäl. Dels att fånga spindeln i sitt nät, men också för att få bilder på de långa skuggor och dimhöljda skogar som en relativt kall och solig morgon kan skapa. Meterologens hot om en regning dag gjorde föstås sitt till.
Av det tilltänkta och efterlängtade motivet blev det dock intet. Spindelnätet fanns kvar, men spindeln satt inte där jag ville. Jag hittade den hopkrupen under ett blad, men det var inte där jag ville fånga den. Jag försökte dock invänta den rackaren, så det bev några varv fram och tillbaks i spåret och på stigarna upp i skogen, men nej...
Spindeln satt envist kvar under sitt blad och när hungern började göra sig påmind, var det bara att erkänna sig besegrad.
Någon nytta gjorde dock den tidiga turen. Motion fick jag och det får man aldrg för mycket av och de långa skuggorna och den dimhöljda skogen fastnade i alla fall på två bilder. Sedan fick jag förstås några bilder på köpet, men...
...jakten på det perfekta motivet ska fortsätta ända tills spindeln i sitt nät kryper in till sin vintervila.
Hjälp
Jag behöver hjälp och det är inget larv...eller det kanske det är?
Vet någon av er vad denna lilla varelse kan tänkas utvecklas till? Cirka 10 centimeter lång och såg krypandes på motionsspåret vid Ekensberg.
Svanviken-Lindbacke
Det kanske inte är ultimat att besöka naturreservatet Svanviken-Lindbacke i utkanten av Nyköping efter en torr sommar som fått gräset att ändra färg från grönt till brunt.
Dock är området trevligt att spatsera i och ofta är det fullt med djurliv, framför allt då fåglar och insekter. Kanske detta område också stundom för tankarna till låglänt fjällterräng.
Svanviken-Lindbacke blev naturreservat 1963, ingår i det europeiska nätverket natura 2000 och är ett gammalt gravfält från järnåldern. Lite kuriosa. På 50-talet användes området till att köra motorcross på, så detta med respekt för fornlämningar och historisk mark var inte så utbrett på den tiden.
Från områdets topp ser man ut över öppna landskap som breder ut sig mot Kiladalen och Tunabergshalvön.
Växtligheten låg lite på sparlåga, förutom ljungen som börjat inta den vackra lila färgen. Av fågellivet syntes bara några måsar på håll och lite fjädrar som ändå visade att fler arter håller till i området. Några knotiga träd inramade stigen upp på toppen och djurlivet bestod mest av ett gäng kor som nyfiket beskådade denna dumma människa som kröp och ålade på marken för att få åtminstone några hyggliga bilder med sig hem.
Läs lite mer om Svanviken-Lindbacke här och se denna välgjorda illustration med beskrivningar om det man kan skåda och hur naturreservatet ser ut i riktig sommamundering.
Nyköpings flora
Denna vandring bland Nyköpings blommor börjar vi i hemmets lugna vrå...
...för att fortsätta bland betong, nygröna gräsmattor och kommunens planteringar...
...och så smyger vi med två blommande träd.
Hösten smyger sig nu sakta på oss, så låt oss minnas våren och sommaren innan den långa vintern ramar in vår vardag med snö och kyla.
