Inbäddat i grönska
Tveklöst börjar hösten sakta men säkert göra sig påmind. När bladen börjar att falla från träden är det ett av alla tecken på att mörker och kyla är i antågande, men än så länge biter sig grönskan kvar och bäddar in omgivningen på ett trevligt sätt.
En magisk kväll
Måndagen den 4:e augusti var årets varmaste dag och vi var på eftermiddagen/kvällen nedbjudna till ett par vänner på landet.
Vi talar verkligen om landsbygd. En bit från en av vännernas föräldragård ligger en liten stuga, skild från omgivningen av både åker och skog. Det går ingen väg hit, det går ingen egentlig stig, utan bilen får man parkera intill vägkanten på en liten skogsväg. Därefter får man promenera cirka 1 kilometer över en åker, över en kohage och en skogsdunge innan man kommer fram till den lilla stugan.
Stugan ligger några meter från Hallbosjön och det var på en klippa utanför vi tillbringade eftermiddagen och kvällen. En helt magiskt kväll där vi kunde sitta tunnklädda utan att frysa hela kvällen lång.
Här pratar vi friluftskänsla och mycket närmare naturen kan man knappast komma. På vägen till stugan sprang några förskrämda rådjur över åkern, på vägen hem sprang en grävling ut framför oss och däremellan smög en räv omkring bara 20 meter från stället där vi satt.
Där vid vattnet såg vi också den ena snoken efter den andra simma förbi i vattenbrynet. Tyvärr ville få av djuren vara med på bild, förutom de kor som vi passerade bara någon meter ifrån på vår väg till och från stugan och de lite mindre djur vi kom i närheten av.
Vattnet var förövrigt underbart varmt, men ändå lite svalkande i den varma sommarnatten. Grillen tändes och när solen sakta började gå ner i horisonten intogs hamburgare som sköljdes ned med öl och vin och för de som ville, avslutades måltiden med lite god whisky.
En magisk kväll vid Hallbosjön i Nyköpings kommun.
Rottninge som gården heter och marken den lilla stugan ligger på har en egen webbsida. Du som vill kan hyra logen för privata fester och där tillbringade vi kvällen efter att en av gårdens söner gift sig med svågerns dotter. Mycket fint.
Den lilla stugan går också att hyra och vill du slippa vardagens bekymmer, stadens stress och bara njuta av naturens tystnad, är detta något för dig.
Här mås det...
...eller Håll truten!
Svårt att välja mellan rubrikerna. Mina ornitologiska kunskaper är begränsade, det erkänner jag. Måsar trodde jag att jag hade koll på och att här ses en skrattmås vet jag, men om den andra är en fiskmås eller havstrut låter jag vara osagt...tills någon av er sitter hemma och tyst tänker; "Vet han inte det?"
Nåja, jag fick i ala fall chansen att prova mitt nya objektiv på stranden. Ingen av er trodde väl att jag skulle fotografera andra motiv när jag ligger och lurar i vassen...väl...?
Vila ögonen
Lite av floran i Nyköping man kan vila ögonen på.
Lite sällskap
Vi hade sällskap där nere vid Tovastugan, ett oskyldigt och trevligt sådant...
...men så kom denna rackare, ditlockad av sötman från utspilld öl.
Bevingade grannar
Ni har sett dem tusentals gånger, både på bild och i verkliga livet. Strunt samma, de finns där och kommer förhoppningsvis alltid att finnas där.
I fält
Ekensbergs friluftsområde är inte bara för joggare, personer som föredrar att gå, bär- och svampplockare.
Här kan man om man har tur, stöta på både rådjur, älg och en flora av skogens djur. Tyvärr börjar människans allt tätare närvaro skrämma bort de lite större djuren och fåglarnas närvaro hörs bara genom deras ivriga kvittrande, men syns görs de allt mer sällan.
Nej, småkryp och ett antal av florans vackra skapelser är ofta det som möter de naturmänniskor som uppskattar området i Nyköpings norra utkanter.
Snigelfart
Just nu känns det som att semestern närmar sig med snigelfart, men väl där går de fyra veckorna i racertempo. Ni vet hur det är...
Hacke Hackspett
Sist jag var ute på cykeltur med fika nedpackat i ryggsäcken, satt jag på en bänk vid skogsbrynet och njöt av vädret.
Plötsligt började det segla ned bitar av ett gammalt träd framför mig och jag trodde att trädet såg sina sista år. Tittade upp efter en stund och upptäckte denna lilla gynnare som lekte bland grenarna.
Med mina ornitologiska okunskaper gissar jag att detta är en Liten hackspett, men ni med lite kunskap får gärna rätta mig.
Tyvärr skrämdes den lilla rackaren av en dam som kom spatserande med bastanta kliv och gångstavar i nävarna. Hade kanske fått fler och något bättre bilder om fågeln och jag blivit lite mer tjenis med varandra.
Brannäs våtmarker
På en blogg som egentligen vill göra reklam för Nyköping kan man väl ändå tillåtas vara generös och visa vad grannkommunen Oxelösund har att erbjuda.
Brannäs våtmarker är ett urflyktsmål jag gärna propagerar för.
Varningen för krokodilen som ses på bilden ovan är givetvis ett skämt, men visst far tankarna iväg till södra USA:s träskmarker när man tar stigen fram genom våtmarkerna i Brannäs.
Jag har hittills nöjt mig med att stanna vid utsiktsplatsen efter ett par hundra meters promenad från parkeringsplatsen, men denna dagen när tid fanns till att utforska området lite mer ingående, upptäckte jag smultronställen jag till dags dato inte skådat. Här har man placerat ut bänkar där man kan sitta och skåda naturen och djuren, som finns där på nära håll, eller som på bilden nedan...njuta av havet som finns bara några meter från stigen som tar en genom våtmarkerna.
Det är inte bara frodig grönska som omger området. Här finns också växter och träd som sett sina bästa år och som idag sträcker ut sina grenar mot himmelen som spöklika tentakler.
Djurlivet är sevärt, även om jag bara lyckades fånga vanliga och traditionella motiv på bild.
Jag har besökt området förr och vet att hägrar håller till här. Tyvärr sågs de bara på höjd, eller på lagom avstånd för att inte kunna få den skarpa närbild som önskades. Det kändes som de bara retades, för när två hägrar plötsligt passerade på låg höjd, bara ett tjugotal meter från mig, satt jag med kaffemuggen i ena handen och en nybakad kanelbulle i den andra. Är det inte typiskt så säg?
Det jag mest av allt sökt finna och föreviga är de rovfåglar som informationstavlan påstår finns här. Örn, hök och vråk bl.a. Tyvärr har jag aldrig sett dem och denna dagen fick jag nöja mig med en svanfamilj på nära håll. Visst är svanar vackra djur och visst är svanarnas ungar gulliga, men visst vill man se en havsörn som majestätiskt svävar ovanför...
Har ni aldrig besökt Brannäs våtmarker, rekommenderar jag ett besök där. Ta gärna tid på er, för det finns saker att utforska om tålamodet tillåter och vädret är det rätta.
Läs lite mer om våtmarkerna här.
Vid sjön
Jag tog med mig makroobjektivet en dag när solen sken och vinden mojnat betänkligt. Syftet var egentligen att föreviga fjärilar, spindlar och andra insekter, men det blev inte så mycket av det. Jag insåg snart att ska man fota dessa små kryp så är stativ ett måste och stativet, det låg kvar hemma.
När jag satt med kaffemuggen i handen och njöt av vädret uppenbarade sig i alla fall djur av lite större format, så varför inte testa makroobjektivet på dessa? Med en kort slutartid och liten bländare blev bilderna ändå relativt skarpa där jag ville ha skärpan.
En tur med lite otur
Igår visade sig Nyköping i sommarskrud med grader något över 20 och med frugan på kurs i Stockholm, fanns det läge för en cykeltur i vacker sörmländsk natur.
Det finns några rundor i trakterna av Nyköping jag gärna tar när tillfälle erbjuds. En sådan är sträckan Oxbacken- Runtuna- Svärta och det var den jag valde dagen till ära.
Jag brukar stanna vid Runtuna kyrka för att intaga medhavd matsäck. På en bänk nedanför klocktornet med bara fåglars kvitter som ljudkuliss, smakade det extra bra.
Nu gjorde jag ett val som jag aldrig gjot förut. Istället för att trampa vidare mot Runtuna och Svärta, valde jag motsatt riktning och fortsatte färden mot Lid.
På smala grusvägar gick färden vidare mellan öppna landskap och böljande fält. Frisk luft, fågelkvitter och naturens egna dofter påminner mig om att landsbygden står och alltid kommer att stå mig närmare än staden.
Jag tog ett kortare stopp vid Lids lilla kyrka för att knäppa några bilder. Färden fortsatte nu på asfalterad väg och vid Klappsta gård såg jag en inbjudande skylt som visade att det finns en badplats bara två km från huvudvägen. Jag svängde av för att ta mig till Ånstabadet, där jag tidigare aldrig varit. Det lilla badet ligger inbäddat i grönska med fin utsikt över det sörmländska landskapet. Med svetten lackande i pannan och lite ömma ben, såg vattnet så inbjudande ut, men badpremiären får nog vänta ett tag till. Jag tillät mig ändå att doppa fötterna i det kalla vattnet.
Dags så att fortsätta hemåt och nu gjorde jag ett val som jag fick flera tillfällen att ångra.
Istället för att cykla samma väg ut till huvudvägen, fortsatte jag åt höger, för visst finns det en liten tjusning i att inte veta var man hamnar. Man vet bara att man hamnar någonstans. Gårdarna blev snart färre, grusvägen lite smalare och det öppna landskapet byttes snart ut mot allt tätare granskog.
Om ni någon gång besöker Ånstabadet ska ni ta vägen till höger istället för den närmaste till vänster. När ni gör det och sitter bekvämt i bilsätet, njuter av luftkonditioneringen och lyssnar på bra musik i bilsteroen. Blunda då och...ja, inte du som kör förstås...tänk er synen av Stefan på sin 5-växlade stadscykel med svetten rinnande från pannan och allt mer värkande kropp.
Nu var jag ärligt talat desorienterad. Jag visste inte längre var jag var någonstans och var jag skulle hamna. Den smala grusvägen fortsatte några kilometer till och då plötsligt såg jag ett glittrande vatten mellan träden och hoppades att det inte var en synvilla. Grusvägen tog äntligen slut och jag stod med cykeln intill påfarten till en asfalterad väg. Det fanns inga skyltar som talade om var jag var, så nu tvingades jag till ännu ett val....höger eller vänster?
Jag valde att cykla åt vänster och detta i ett landskap där jag aldrig tidigare befunnit mig. Jag blev lite misstänksam när jag mötte en buss med adress Eskilstuna på displayen och på den lilla, smala och kurviga vägen blev plötsligt trafiken väldigt tät.
Var befann jag mig? Inga skyltar, ingenting...
Plötsligt såg jag ett antal mindre bostadshus uppe på en kulle. Inga jag kände igen, men ändå lite bostadshus som frkunnade at det åtminstone bor människor i närheten. Efter en tung uppförsbacke så jag då skylten... Råby!
Jag befann mig alltså i Råby och vem kunde tro det när jag några timmar tidigare satt och fikade vid Runtuna kyrka. Nu fick jag också förklaringen till den täta trafiken. På krönet stod ett par polisbilar och dirgigerade om trafiken p.g.a. en bilolycka lite längre bort.
Japp, då vist jag var jag befann mig och en vägskylt förkunnade att det "bara" bar 16 km hem. Ni som åkt mellan Nyköping och Råby, vet vilken erbarmligt tråkig väg det är. Raksträcka efter raksträcka, öppna landskap som låter vinden blåsa rätt på och oavsett vilket vädersträck man cyklar så blåser det alltid emot. En av naturens mysterier.
Nu kändes inte de öppna landskapen och böljande fälten lika charmiga längre. Ni undrar kanske varför inga bilder synts efter de senaste styckena? Svaret är enkelt. Jag var nu så less, så slut, så irriterad och så öm, att fotograferandet var en av de saker jag inte ens tänkte tanken på.
De bilister som passerade mig med nervevade sidorutor kunde höra en trött, irriterad, svettig och öm cyklist, högt utropa ramsor som "Jävla blåst", "Helvetes skittråkiga väg" och andra harnanger som inte lämpar sig för barns öron.
De sista kilometrarna fick jag nästan bita mig i läppen för att klara och den kuperade vägen över Hållet var en pina. Cirka 4,5 timme tog turen och när jag klev in genom dörren hemma, var den första tanken att nu blir det inget mer cyklande förrän den traditionella turen på midsommarafton.
Efter en skön dusch, efter att ha slukat två kalla öl och efter att ha sett Sverige besegra Vitryssland så hade känslorna svalnat lite och efter en natts god sömn kände jag mig ändå ganska tilfreds...och förmodligen 5 kilo lättare.
Ta detta med er. Motion är bra, motion är nyttigt, motion är kul och ju mer du motionerar, ju fler öl kan du inta utan att det säter sig runt midjan.
Jag mätte sträckan jag cyklade med hjälp av denna utmärkta sajt och kom fram till att jag på min 5-växlade stadscykel trampade cirka 58 kilometer och förlorade 2 600 kalorier.
Ack du vackra flora
Årets första del 2
En annan årspremiär togs denna underbara påskhelg 2014...utegrillen togs fram...
...och detta nere vid Linudden dit frugan och jag hade sällskap på cykel av syster och svåger.
En härlig vårdag med en smak av försommar där grillen åkte fram och kläderna av...ja, inte alla snuskhumrar. Havet låg till en början spegelblank, men vinden började snart göra sitt för att det kvinnliga sällskapet skulle börja beklaga sig. Båtägarna brydde sig inte om den vind som stundtals fick damernas armar att knottra sig och otaliga var de båtar som gjorde årets premiärtur i farleden utanför udden.
Korven, ölen, kaffet och kaffebrödet gjorde susen och tankarna flög iväg till den analkande semestern. Efter ett par timmar i solen, mätta och belåtna skildes vi åt när syster och svåger skulle hem och förbereda kvällens middag (tack för inbjudan, det var gott), samtidigt som frugan och jag passade på att ta en kortare tur på Sörmlandsleden som passerar udden på sin väg mot Örstigsnäs och Strandstugeviken.
En trevlig sträcka att gå, kantad av vildvuxen terräng och fåglarnas kvitter.
Vid sidorna av stigen växte nyblommade växter tillsammans med utblommade...
...och just nyblommade växter mötte oss när vi tog cyklarna för att bege oss några hundra meter till naturreservatet vid Örstigs ridskola.
Vi denna tiden på året är området ett eldorado för alla som älskar vitsippor. Omgivningen formligen exploderade i ett hav av vita blommor som fick marken att likna nyfallen snö (minns ni att det snöade i Nyköping den 17:e april 2012?).
Inte bara de som älskar vitsippor kan möta sitt eldorado här. Även dendrokronologer (personer som mäter träds ålder genom att analysera årsringarna) borde få sitt lysmäte här. Gamla träd i olika former vittnar om ställets ålder och många träd har gjort sitt och lika många sjunger på sista versen. Man får lite av en urskogskänsla när man vandrar stigen fram.
Mycket folk var ute och promenerade denna dag och vem vill inte utnyttja försommardagar som årets påskhelg erbjöd i vår del av Sverige,
För att nämna lite fakta om Linudden blev området naturreservat 1947, inte minst tack vare sin rika flora. Förutom de berömda vitsipporna, kan den intresserade finna växter som lungört, underviol, vårärt och vätteros. Senare på året återfinns också hässleklocka, lundstjärnblomma, storgröe, storrams och strutbräken.
Fågellivet är också omfattande, även om man oftare hör än ser dem. Näktergal, göktyta och hackspettar kan man se tillsammans med ett stort antal sångfåglar. Längts ut i naturreservatet finns gott om sothöns, knölsvanar och skäggdoppingar.
Den mycket sällsynta och utrotningshotade vattenväxten grässvalting växer också stundtals i de grundare vattnen utanför vassruggarna.
Linuden ingår sedan år 2000 i de europeiska nätverket Natura 2000 som bevarar värdefulla naturområden.
(Fakta om Linudden är hämtad från Länsstyrelsens webbsida)
Svarte Petter
I motljus är den inte så vacker...
...men väl när den kommer ut ur skuggan.
Svanviken
Förra helgen cyklade jag och frugan till Ryssbergen där vi vandrade, fikade och njöt av vädret. Det egentliga slutmålet med cykelturen var ännu ett av dessa outforskade områden som omger Nyköping, naturreservatet Svanviken.
Svanviken är egentligen hopväxt med det mer nära och mer kända Lindbacke man passerar på vägen mot Oxelösund. Trots alla år i och utanför staden, har varken jag eller frugan besökt området förut, men tack vare en av bloggens besökare (tack Lasse) fick jag nys om denna pärla.
Innan vi tog oss till naturreservatet satt vi på Ryssbergsbackens topp och tog en fika i det fina vädret och här såg vi de enda djur som förevigades på trippen.
Precis, inte så mycket att komma med, men ändå.
Svanviken ligger vid foten av Ryssbergsbacken och här tar man sig vidare på en uppbyggd led genom våtmarken och ut till ett fågeltorn från vilken man kan se fåglar av olika arter...nåja brukar se. Idag syntes bara måsar och de har vi nog av inne i centrala stan. Visst hördes kvitter och andra läten bland sumpskogen och utifrån våtmarkens vegetation, men de små rackarna vill inte visa sig.
Svanviken med sin areal på cirka 95 hektar omges av videsnår, klibbalkärr och sankängarna utanför är bevuxna med gräs och olika starrarter, men även av lite mer udda växter som kalmusrot, gul svärdslilja och jättegröe. Antalet noterade fågelarter som vistas i området uppgår till 120 stycken, varav 50 uppges som häckande.
Svanviken var förr en havsvik, men landshöjningen har genom åren förvandlat området till en våtmark. Bästa tiden på året för ett besök är april till juni. (Info från Länsstyrelsen)
Var Svanviken ligger får man en uppfattning om när man skådar värmeverket vid Idbäcken genom vegetationen.
Det är inte helt otroligt att man återkommer hit, framför allt med förhoppningen att få se skäggdoppingar, några av de ovanliga småfåglar som finns i området och inte minst någon av rovfågelarter som brukar skådas.
Ett par som besökte fågeltornet samtidigt berättade att man skådat både hök, vråk och falk. Tyvärr inte denna dagen, utan här fanns bara måsar, måsar och ännu fler måsar.
Paddan
-"Titta, titta, titta", skrek frugan.
-"Vadå, vadå", skrek jag och höll på att vrida huvudet ur led.
Där kravlade den...paddan. Rätt över vägen när vi kom med cyklarna intill Arnö gård. Sällan har man sett en lydigare modell, för den stod blixtstilla under hela tiden och fortsatte inte sin väg förrän vi avlägsnat oss en bit.
När vi lämnat paddan bakom oss och trampat en bit, säger frugan att hon ångrar att hon inte pussade paddan för att se om den förvandlades till en prins. Jag tror hon skojade...tror jag....kanske...eller...nog bäst jag frågar för säkerhets skull.
Kontrast
Igår tog vi cyklarna och trampade ut till Ryssbergen. Efter en promenad runt i området tog vi oss upp till toppen av Ryssbergsbacken, där vi satte oss ned och njöt av medhavd matsäck i det fina vädret. På vägen därifrån såg vi denna bjärta kontrast, där tussilago inramade säsongens sista (förhoppningsvis) snö.
Bilden är tagen strax intill Svanviken, en ny bekantskap för oss. Mer om detta i sinom tid.
En titt på våren
Tog en lördagspromenad i det vackra, men stundtals bedrägliga vädret. Det var skönt i lä, men en bitande vind sade att våren inte riktigt har infunnit sig. Tre säkra vårtecken såg jag dock.
Videkvisten, eller kattungarna som vi sade som små.
Motorcykelgängen på sina nyputsade åk.
...och så de förb....de Kanadagässen som visserligen är vackra att titta på, men som ställer till så mycket elände.
Just detta med fåglar var lite av dagens tema. Dock undanhöll jag mig från att fota fler gäss, men det fanns ändå lite gäster i slottsdammen och på vägen dit...dock inte svanarna man annars ser förgylla området.
Vissa höll sig på land, en del i vattnet och andra i luften.
Upps, där har vi några Kanadagäss trots allt. En lite äldre gentleman stod vid kanten av dammen och matade fåglarna och när de poserar så fint vill man inte göra dem besvikna. Klart de får vara med på bild. Gentlemannen tipsade också om lite knep när man matar fåglar och vill undvika att måsar och gäss tar maten. De knepen håller jag för mig själv...
Sedan fanns förstås de traditionella fåglarna att skåda på vägen från Slottsdammen, plus ett par man kanske inte fångar dagligen.
Till sist en favorit i repris, monsterfoten. Dock inte samma skräckinjagande bild som i somras, men tillräckligt för att skrämma barn med...
...och dessa ägare.
Vid sidan av vägen
På promenaden jag tog i förrgår fann jag inte de djur jag hade hoppats på. Älgen på gärdet, hackspetten i trädet eller den nyvakna ormen i diket.
Däremot fann jag annat som jag aldrig hade lagt märke till om inte kameran varit med.
Som trädet i skogen jämte 5:ans spår på Ekensberg. Är det en sjukdom, en svamp som slagit rot eller bara en naturlig utväxt?
Mänskliga marodörer kan i vanlig ordning inte låta bli att påverka sin omgivning och hur de individer tänkte som ligger bakom dessa tre bilder är svårt att sia om.
Den mossbelagda grenen kanske för tanken till någon tropisk orm, vad vet jag och redan har bönderna gjort sitt på åkern.
Sakta promenerade jag hemåt när tåget från Stockholm dundrade förbi.
Det mest intressanta på promenaden kommer i nästa blogginlägg..."Rucklet".
