Kul på stan del 5
Precis som i blogginlägget Kul på stan del 1, ligger det nog någon hemma med lite baksmälla och undrar var han/hon ställde skorna efter gårdagens fest.
Det är nog inte bara för farfar och morfar denna varning bör utfärdas.
Var ägaren en man som fått på käften eller en kvinna med ett väldigt rött läppstift?
Eftersom hunden är människans bästa vän, lär väl dessa uppmaningar riktas till hundens bästa vän.
Sällskap på spåret
När man jobbar eller går runt motionsspåret på Ekensberg är man ständigt omgiven av djur. De flesta ser man aldrig, vissa hörs och en del ser man med egna ögon.
Inte sällan ringlar ormar över stigen och visst, jag erkänner. Man tar gärna lite extra långa och höga kliv, ser sig om över axeln och känner ett litet isande obehag när man passerar dem. Jag är medveten om att de förmodligen är räddare än oss människor, men ändå...
Denna lilla gynnare ser man nästan varje gång man rör sig i spåret. Helt ofarlig är den, men vissa tar gärna ett skutt och rör lite fortare på benen för att snabbt avlägsna sig därifrån.
Tropisk natt
Playa de Ingles? Parma de Mallorca? Krabi?
Nej, Tovastugan i Nyköping en underbar sommarkväll som föregick en av den svenska sommarens tropiska nätter anno 2013.
Fler av de små krypen
Vissa av de små krypen i vår omgivning är oerhört irriterande när de surrar runt sommarens fikabord, men ändå ganska vackra när de skådas i närbild.
Andra är minst lika irriterande, men inte fullt så vackra.
Sedan har vi förstås de små baggarna som med sina sköldar klättrar bland växter eller ilar över stigen när man är ute på sin motionsrunda.
Vissa av de små krypen är fantastiska arkitekter och byggmästare. Tack o lov är de inte lika stora och giftiga som de knytnävsstora släktingar man mött i fjärran land.
Till sist har vi ett kryp som ibland följer med hem, utan att man vill det och vad detta lilla kryp spelar för roll i den svenska faunan är det väl ingen som vet? Om någon vet vilken nytta uslingen gör så meddela mig gärna. Jag har själv ingen aning.
Höghusens Nyköping
Nyköping har väl ingen direkt anledning att skryta över sina höghus. Internationellt sätt är de pyttesmå och även med svenska mått mätt står de sig ganska slätt. Med ett invånarantal på cirka 35 000 invånare har staden dock en allt större flora av höga bostadshus som kanske få svenska städer i samma storleksordning kan skryta med.
Först ut var punkthuset i Högbrunn.
1949 stod byggnaden färdig för de första hyresgästerna. Förutom en väldigt modern tvättstuga inhyste fastigheten Nyköpings första hiss. Denna var till glädje för stadens ungdomar som fann det spännande att åka upp och ned med denna, men till förtret för de boende och fastighetens portvakt.
Näst på tur var de åtta höghusen i Stenkulla som stod färdiga i början av 60-talet.
2007 stod så de 16 våningar höga tvillingtornen vid idrottsplatsen Rosvalla färdiga. Med en fantastisk utsikt mot havet på ena sidan och en lika fantastisk utsikt över fotbollsarenan på den andra, var husen väldigt eftertraktade. Kostnaden kanske avskräckte många, men lägenheterna gick åt ganska fort.
Det senaste och kanske sista? höghusbygget är Silotornet som med sina 17 våningar ståtar som Nyköpings högsta byggnad. I sommar står byggnaden klar för inflyttning och därmed är Lantmännens gamla silo med sina 18 cylindrar förvandlad till en modern och spännande bostadsfastighet som ryms i 9 av de ursprungliga cylindrarna.
Som sagt, det återstår att se om Nyköpings politiker vill och vågar satsa på fler höga byggnader i stan. Jag som fascineras av skyskrapor och ser dem som ett spännande och ibland vackert inslag i stadsbilden, kan inte annat än tycka det är synd att "Segelhuset" mötte motstånd och lades till handlingarna. Med sina 20 våningar strax intill hamnområdet hade byggnaden blivit ett landmärke som många säkerligen funnit intressant.
När nu grannstaden och lillebrorsan Oxelösund ser ut att få två 23-våningsskrapor, så vore det väl tusan om inte storebror tar sig i kragen och satsar på något högre. Det är aldrig kul att få stryk av grannen eller lillebror.
Älgarna demonstrerar
På väg mot ett svalkande bad vid Sandvik, fyra mil utanför Nyköping, möttes vi av tre älgar på en sträcka av ett par hundra meter. Två av dem stod vid vägkanten och tuggade på blad från nedhängande grenar.
Älgen på bilden nedan travade sakta över vägen och skapade en liten kö av bilar på bägge sidor av vägbanan. Lika demonstrativt sakta som älgen travade över vägen, lika demonstrativt stod hon och glodde lite överlägset på de näsor som trycktes mot bilarnas vindrutor.
Tyvärr låg kameran nedpackad i väskan, så innan jag fumlat fram den hade älgen sakta passerat över vägen och den perfekta bilden gick förlorad...även denna gång.
Yankees
3:e juli. Onsdagskväll i Nyköpings hamn.
Kvällens tema var amerikanska bilar och antalet bilar måste ha slagit rekord och antalet besökare kunde räknas till tusentals. Därför var det svårt att fotografera bilar i sin helhet, så det fick bli de små detaljernas kväll.
Kromade lister, välputsad lack, rockmusik och kända bilmärken. Tema Amerikanska bilar, en given succé.
Sedan fanns det förstås någon enstaka föredetting i samlingen.
Från Malmö till Prag
Vi hade sedan länge bestämt oss för att flyga till Prag med två nära vänner. När de tvingades avboka såg resan ut att inte bli av. Med semester redan inplanerad och beviljad och med en flera år gammal dröm om just Prag, satte frugan och jag oss ned för att ändå se över olika alternativ på resdagar.
Vi hittade något som såg spännande ut och tidsmässigt lämpade sig tidsperoden väl. Nu blev det inte flyg, utan buss. Vi valde mellan flera olika bolag och fastnade slutligen för skånska Tjörnarps buss. Problemet var att bussen utgick från Malmö, men med två nyfunna bekanta från stan som bjöd in oss att övernatta, så löste sig också detta...och detta vara bara början på all tur vi hade.
Sagt och gjort. På morgonen den 5:e sågs vi vandra genom Nyköping med våra väskor och med riktning tågstation. Den enda motgången vi hade på resan var att bron vid Jönåker höll på att byggas om och därför hade SJ satt in bussar mellan Nyköping och Norrköping, för vidare färd mot Malmö. Tåg är definitivt det bästa alternativet när man reser långt och ganska snart var vi framme i...
...Malmö
Här möttes vi av våra bekanta som tog oss genom staden och en liten sightseeing. Efter en god lunch på Riberborgs kallbadhus med dess underbara läge och utsikt över den kilometerlånga sandstranden och Malmös nya landmärke, Turning Torso, togs vi ut på ytterligare en färd runt Malmös sevärdheter. Läs mer om Ribersborgs kallbadhus
Det finns givetvis mycket att utforska i staden och tiden räcker inte till när man bara är på besök en eftermiddag. Att Malmö inte bara är Turning Torso, Pildammsparken, Öresundsbron och gammal bebyggelse fick vi lära oss. Att grönskan på bilden nedan till vänster kan ses mitt i ett av Malmös mer ökända områden är svårt att tro för en utsocknes och jag hade åtminstone aldrig hört talas om zigenarkyrkogården mitt i stan. En väldigt absurd upplevelse med dess oerhört påkostade, storslagna och annorlunda gravar.
Den vackra och sköna kvällen avslutades med grilla i värdparets trädgård, där bl.a. ölsmakning ingick. Herren i huset är en stor älskare av öl och brygger sin egen, så därför bjöds vi på öl med smak av bl.a. maskros, honung och lakrits (som dock var inhandlad på bolaget). Läs mer om värdens ölprojekt och lakritsölen från Charlis
Avresa på morgonen där bussen från Tjörnarp hämtade upp oss för vidare färd över bron, genom Danmark till staden Gedser varifrån färjan skulle ta oss till Tyskland och staden Rostock. Efter två timmar på ett soldränkt däck, körde bussen av båten och in på tysk mark. Första natten skulle vi övernatta i Schwartzheide, en liten sömning småstad som bestod av en genomfartsgata och inte mycket mer, men där BASF har en jättelik anläggning där nästan alla stadens invånare jobbar.
Inte så mycket att orda om alltså, men nästa anhalt på vägen till Prag var...
...Dresden
Dresden är väl ingen stad man tänker på när man hör ordet Tyskland, men staden har en gammal och spännande historia att berätta. Tyvärr förstördes den gamla och vackra bebyggelsen när de allierade bombade sönder staden under 2:a världskriget. Idag har man återuppbyggt de raserade byggnaderna med sina ståtliga palats, pampiga byggnader och vackra kyrkor. Står man på torget i staden och blickar ut över området är det svårt att tro att allt är en kopia på de byggnader som en gång omgärdade torget och Dresdens centrala delar.
Stoppet i staden blev ganska kort, men väldigt populärt. Få av oss som reste med bussen hade varit i Dresden och fick nu uppleva en stad vi bara läst om. Den suveräna guiden, en yngre kille från Småland, har bott i staden under några år och berättade saker som man annars bara läser i faktaböcker. På väg ut ur staden tog vi en annan väg än den gängse. Vi tog en mindre och smalare väg genom utkanten av Dresden och passerade förbi gamla bebyggelser, vinodlingar, ståtliga villor som klättrade utmed de branta bergen och även guidens egen bostad som ligger i en gammal fiskeby som idag utgör den södra delen av staden. Annat än att ta en tur ut ur staden via hårt trafikerade gator och autobahn.
Snart var vi dock ute på autobahn och efter någon timmes bussresa passerade vi gränsen mot Tjeckien och in i det kuperade landskapet Böhmen. Efter en lunch i en mindre stad gick färden sedan vidare mot...
...Prag
Efter att ha installerat oss på hotellet togs vi med bussens hjälp till Strahovklostret och dess vidunderliga utsikt över Prag. Här promenerade vi också bland kyrkor, regeringsbyggnader, det kungliga palatset, den svenska ambassaden och Prag äldsta bevarade byggnad, S:t Görans basilika. Slingrande gator, den kuperade terrängen och värmen gjorde sitt till, så därför var en sval dusch och en kall öl på hotellet något efterlängtat av många. Efter middagen vankades det show, närmare bestämt "De dansande fontänerna". Till smäcktande musik, vackert ljusspel och fontäner som rörde sig efter musiken satt publiken och njöt av skådespelet i den ljumma sommarkvällen. Trötta efter resan och nöjda av dagens attraktioner var det dags att krypa till kojs.
Dag 2 inleddes med en promenad över den berömda Karlsbron och in i Gamla stan. Karlsbron man började bygga 1357 ersatte den raserade Judithbron som drogs med i de stora översvämningarna 1342. 1648 var den svenska armén i Prag och försökte ta sig över bron, men stoppades av medborgarna i Gamla stan. Än idag syns märken i bron efter den svenska armén som slipade sina bajonetter mot brofästets väggar. Tyvärr är bron idag en turistmagnet som gör det svårt att ta sig fram,samt ett tillhåll för ficktjuvar och allsköns folk som försöker leva på turisterna. På väg in i Gamla stan passerade vi den gamla judiska stadsdelen, flertalet synagogor och kyrkor, innan vi klev ut på det stora torget som bl.a. inhyser det astronomiska uret vars ursprung kan spåras till 1410, men som har sin nuvarande utformning sedan 1490 då astronomen Hanuš färdigställde den beställning han fått av rådmännen i stan.
Efter en kall öl och besök i ett par gigantiska shoppingcenter kring Vaclavplatsen, bar det hemåt till hotellet med ett stopp på en av stadens höjder där vi tillsammans med två nyfunna vänner intog lite dryck i skuggan och med en underbar utsikt över Prag som bredde ut sig långt under våra fötter.
Kvällen var sedan vikt för en flodtur på Moldau där en god buffé väntade. Värmen var slående i hytten, så svalkan på däck efter maten kändes härligt frisk, trots att det säkerligen var 23-25° under den sena kvällen. Medan båten vände och tog oss tillbaka till utgångspunkten sänkte sig mörkret sakta över Prag och kvällsbelysningen lyste upp många av stadens vackra byggnader. Åter mätta och åter belåtna med dagen, så var det dags att krypa till kojs.
Innan jag avslutar dag 2:s berättelse, måste jag berätta om en av de missuppfattningar som ibland sker när man befinner sig i annat land. Innan båten tog oss ut på Moldau slog hela gänget ned sig på en liten pub intill kajkanten. Nu var det inte öl som hägrade för undertecknad, utan den Gin & Tonic jag trånat efter hela dagen. Sagt och gjort så beställdes denna goda och svalkande dryck. När servitrisen kom med beställningen ställde hon ned en flaska med Tonic på bordet. Jaha, tänkte jag och inväntade de andra ingredienserna. De kom inte så jag påkallade servitrisens uppmärksamhet och sa att jag beställde en Gin & Tonic. Hon försvann ånyo och återkom snart med ett leende på läpparna och ställde ned ett glas med gin jämte tonic-flaskan. Nu förstod jag att hon inte riktigt förstod vad Gin & Tonic var, utan att hon tog mig på orden...gin och tonic. Därför kände jag mig inte nödgad att fråga efter is och citron, så med en flaska tonic i ena handen och en 8:a gin i den andra intogs drycken med behag...inte välbehag. En ny erfarenhet rikare och något att skratta åt.
Dag 3 och sista dagen i Prag började med ett besök på en marknad i närheten av hotellet. Marknaden hade en fantastisk livsmedelsdel där fint uppstaplade grönsaker, frukter, kryddor och charkuterier fyllde en gigantisk hall. Annars var marknaden samma typiska kaos som i alla länder och denna marknad dominerades av vietnameser som sålde krims-krams och piratkopior av kända klädesmärken. Lite väl påträngande var de också i jämförelse med de få tjecker som hade stånd på området. Inte mycket att orda om m.a.o.
Eftermiddagen var fri. Frugan och jag intog en god lunch på en av restaurangerna i parken högt över staden, för att sedan vandra tillbaks den långa vägen till Karlsbron och ytterligare en bro längre bort för att få lite fina bilder av den mest berömda bron i Prag. Vi gick över bron och hamnade på en fin gångväg längs med floden och hamnade i ett kvarter med gamla och vackra byggnader och sprang plötsligt på Franz Kafka-museet där två kissande herrar gör sina behov i en damm föreställandes gamla Tjeckoslovakien. En glass och en lång promenad senare var vi tillbaka på hotellet, lagom för att hinna duscha före den sista middagen i Prag som intogs djupt nere i källaren på en medeltidsinspirerad restaurang. Läs mer om Prag här.
Dags att så lämna Prag för hemresan som gick via...
...Berlin, där vi också övernattade.
Innan vi ankom hotellet stannade vi för en liten bensträckare i Tiergarten där ett gigantiskt monument till minne av de ryska soldater som stupade i Berlin under 2:a världskriget och gravar där 2 000 ryska soldater fått sin sista vila.
Färden bar sedan vidare genom Berlin där vi passerade den gamla gränsen mellan öst och väst ett flertal gånger. En liten del av den gamla muren passerades och vi kunde ta del av de fantastiska konstverk som pryder resterna idag. Det blir inte mycket fotograferande när man ser staden passera förbi genom bussfönstret, men man inser att Berlin inte är en stad man springer igenom under en eftermiddag. Hotellet var suveränt och nästan lite lyxigt och låg dessutom väldigt centralt och vägg i vägg med den stora shoppinggatan Kurfürstendamm. Skam den som ger sig, så frugan och jag begav oss på en lång promenad för att föreviga bilden ni ser ovan. Det ni, 40 minuters promenad ett klick på avtryckaren och 40 minuters promenad tillbaks. En god buffé, en drink i baren med några av medresenärerna och sedan i säng för att vakna pigga till hemresan. Läs mer om Berlin här.
Så var det alltså dags att resa hem igen och resan gick via Rostock där vi åt lunch och shoppade på oss lite...nja, ganska mycket dryck i Calles gränshandel. Efter ett par timmars båtresa, ett par timmar genom Danmark och över Öresundsbron så var vi tillbaks vid punkt 1, Centralstation i Malmö.
Nu var inte resan riktigt slut för oss. Cirka tre timmars väntas på stationen innan nattåget skulle avgå. Lite segt och vetskapen om 90 minuters väntan på järnvägsstationen i Norrköping kändes inte särskilt upplyftande. Vi var tillbaks i Nyköping 07.00 på morgonen och en lång resa var till ända.
För att sammanfatta det hela skrev jag i början att vår tur bara hade börjat. Jo, så var det. Den lite skeptiska inställning till bussresor jag hade innan resan var som bortblåst. Förutom turen med det otroligt fina väder som följde oss genom Europa, hade vi en helt suverän guide som lyfte resan minst ett par snäpp till, en härlig busschaufför och medresenärerna var helt underbara människor och det hela utformades till en liten familjär tillställning.
Det här gav mersmak och helt säkert är att det inte var den sista bussresa vi gör genom Europa. Läs mer om Tjörnarps bussresor här.
Fjäril vingad....
Nej, jag är inte klar med bilderna från resan, så håll till godo med dessa vackra djur så länge.
Tre arter
Jag har befunnit mig på resande fot och har en mängd bilder att redovisa i ett kommande blogginlägg. Under tiden jag fixar och katalogiserar dessa får ni nöja er med lite andra bilder...
...som dessa svävande måsar...
...dessa nyfikna änder...
...och denna hungriga sparv.
Jag återkommer med bilderna och berättelsen från resan. Frågan är bara när då semestern nu är inne på de sista timmarna och jobbet står och väntar runt hörnet.
Stadsvandring
Tänk så många gånger man vandrat genom Nyköping och aldrig tänkt på de byggnader man passerar och dess historia.
Därför passade vi på att gå med på en av Sörmlands museums dagliga stadsvandringar som anordnas sommartid. I detta fallet rörde det sig om en vandring bland gamla bygnader på Öster och i trakterna av där vi bor.
Med start vid Westerlingska gården tog promenaden sin början. Westerlingska gården byggdes 1719 och har sedan dess inhyrt bl.a. apoteket Fenix, men är idag ett galleri.
Promenaden gick sedan ut på Storgatan där vi passerade Prästgården, Sparbankshuset och det gamla Riksbankshuset där även Posten haft ett kontor. De ståtliga byggnaderna kring Östra Storgatan uppfördes i mitten och slutet av 1800-talet, under en tid när stora planer fanns för Nyköping och dessa byggnader skulle utgöra en "rik" fasad för överheten.
Bor ni i Nyköping har ni säkerligen passerat dessa byggnader åtskilliga gånger, men förmodligen aldrig studerat de små detaljerna som gör byggnaderna vackrare än många av er kanske ser.
Annars finns många mindre byggnader med en egen historia, mysiga innergårdar och lummig grönska.
Vandringen på cirka 45 minuter slutade vid Prosten Pihls gård där vi fick höra om dess historia. 45 ganska givande minuter var därmed över och med flera förut okända fakta i huvudet traskade vi det fåtal metrarna hem.
Läs mer om Nyköpings museums stadsvandringar här.
Regn
Regnet är den typiska semestersabotören, men nödvändigt och kanske också vackert?
Före regnet.
Under regnet.
Efter regnet.
Stockholm
Jag tänkte frångå mitt tema om Nyköping med omnejd och berätta lite om Stockholm...
...nja, inte om Stockholm i sig, men vårt årliga besök i vår vackra huvudstad.
Sedan flera somrar tillbaka har nämligen jag, frugan, syrran och hennes man tillbringat tre dagar i stan och utforskat nya områden, sett nya sevärdheter och utforskat nya hotell och restauranger.
Inför denna resa hade vi planerat in två besök på förhand, en båttur till Vaxholm och ett besök på Bergianska trädgården.
Nätterna tillbringade vi på Clarion Collection Hotel Tapto på Östermalm, inte långt från Stadion.
Som namnet antyder har hotellet en koppling till det militära. I närområdet finns bl.a. Försvarshögkvarteret och hotellet öppnade en gång för att härbärgera anställda och besökare därifrån. Nuförtiden övernattar också högvakten här, både innan och efter utfört ärende. Hotellet har också utställningar och motiv från Sveriges militära historia, från 1600-talet och framåt.
Hotellet rekommenderar jag verkligen. Området är lugnt, personalen mycket trevlig och som lök på laxen ingår både eftermiddagsfika och en trerätters middag i priset. Läs mer om hotellet här.
Efter den första kvällens goda middag, tog vi så en promenad i området och hamnade vid Ryttarstadion och kände oss plötsligt som gåendes mitt bland bondgårdar och hagar i Nyköpings utkanter. En annorlunda känsla i en storstad. Mörkret började sänka sig när vi vandrade hemåt och solnedgången började färga byggnaderna i omgivningen och från hotellfönstret kunde vi skåda ut över en vacker himmel och som en bonus sågs flertalet luftballonger sväva tyst över himmelen.
Nu har jag egentligen gått handlingen före, ty innan vi anlände till hotellet tog vi en sightseeing-tur på vattnet, den s.k. "Under 15 broar". Det är Stromma-bolaget som arrangerar turen och den var lärorik på så sätt att de områden man passerar på E4:an högt över vattnet och de byggnader man traskar förbi på stan fick en historia. Tyvärr vad det lite blåsigt och inte särskilt varmt på sjön.
Förresten undrar jag hur många som vet att Stockholms vatten är uppdelat mellan Östersjön och Mälaren? Jag visste det inte, men var i Stockholm gränsen går vet jag nu. En och annat större fartyg kantade också vår väg. Läs mer om Strommas sightseeing-turer här.
Fredagen var vikt för en tur ut till Vaxholm och nu var vädret lite mer gynnsamt och man kunde sitta på däck, njuta av solen och Stockholms vackra skärgård med alla dessa öar.
Vaxholm är en liten pittoresk och mysig småstad där man på någon minut kan ta sig från nytt till väldigt gammalt och ibland tror man sig befinna sig på rena landsbygden. Självklart är fästningen ortens stolthet och blickfånget för många turister.
Efter en god lunch med en kall öl i varje ben, som intogs på en brygga vid vattnet...
...så bar det hemåt med samma stopp vid ett antal mindre öar, omgivna av båtar i alla former och skriken från Gröna Lunds åkattraktioner. Läs mer om Vaxholm här och fästningen här.
Lördagen var hemresedag, men eftersom vi beställt tågbiljetter till kvällståget hann vi med vårt andra inplanerade besök, på Bergianska trädgården.
Bergianska trädgården anlades av Bengt och Peter Jonas Bergius på 1700-talets slut. Då fanns trädgården i kvarteret Resedan, mellan Karlsbergsvägen och Vasaparken. När bröderna dött donerades trädgården till Kungliga Vetenskapsakademin och 1865 flyttades trädgården till sin nuvarande plats vid Brunnsviken.
Parken som är mycket välskött kan se en flora av vanliga växter, krydd- och nyttoväxter i alla dess former och färger. Många är kända av de flesta, men många har åtminstone jag varken sett eller hört talas om.
Parken i sig är spännande och vacker, men det mest spännande och det mest vackra återstår att berätta om.
Första stoppet gjorde vi vid Victoriaväxthuset med dess stora utbud av tropiska nyttoväxter, tropiska växter som Lotus och världens största näckrosväxt, Victoria regia, med dess 3 meter i diameter och stjälkar på närmare 8 meter. Det är alltså den och inte prinsessan Victoria som gett namn till växthuset.
Växthuset håller förstås ett klimat som är anpassat efter de växter som finns där och som ni kan se på den sista bilden handlar det om tropisk fuktighet och i kombination med svensk sommarvärme, så var det inte bara på växterna det syntes pärlor av vatten...om ni förstår.
Skönt att komma ut i den svenska värmen för att svalka av sig och efter en god fika på Orangeriet begav sig färden till områdets norra delar med sin italienska terrass, japanska damm, rododendrondal och fejkade fjällmassiv.
Tycker ni det låter spännande med ett eget besök på Bergianska? Då ska ni vet att det bästa återstår att berätta om, Edard Anderssons växthus. Byggnaden är områdets största, uppfördes 1996 och har gett sitt namn efter grosshandlaren Edvard Andersson (1865 - 1936) som testamenterade sina pengar till Kungliga Vetenskapsakademin för att användas till en vinterträdgård med enbart växter från varmare klimat.
Denna oerhört vackra blomma har sin egen historia. Jätteknölkalla eller Amorphophallus titanum som den heter på latin, hör hemma i regnskogarna på Sumatra. Det mest spännande med denna blomma är att den bara blommar under någon dag och bara vart andra eller vart tredje år. Senaste gången var 2011, så eventuellt kan den blomma upp någon gång i år.
Tyvärr stod den inte i blom under vårt besök, men så här ser den ut i full mundering.
Nedan ett axplock av de växter som finns att beskåda i detta gigantiska växthus.
Läs mer om Bergianska trädgården här.
Därmed var årets Stockholmtripp till ända och med en promenad genom staden satt vi åter på tåget på väg mot Nyköping. Trots flera års besök i huvudstaden, inser vi att det finns åtskilligt kvar att undersöka. I Stockholm är det svårt att undvika kändisar. I detta fallet mötte vi Kicken från The Poodles, som vandrade längs gatan som en vanlig man med det långa ljuset håret fladdrande i stark kontrast mot den solbrända huden. Läs mer om Stockholm här.
