Gardasjön: Utflykterna del 1
Det var ett späckat program som väntade oss. Sex stycken utflyktsmål var inplanerade allt som allt. En del valde bort några, men vi tillhörde dem som ville upptäcka allt.
GARDASJÖN RUNT
Den första utflykten skulle ta oss runt den 5 mil långa Gardasjön med buss och båt. Snacka om att busschauffören och reseledaren mötte ett antal molokna resenärer den tidiga morgonen. Regnet vräkte ned och jag menar verkligen vräkte ned. Gatorna lades under vatten och vattendraget som rinner genom staden Garda formligen forsade fram på sin väg mot sjön.
Det var väl inte med någon direkt glädje vi klev på bussen och ett tag såg det ut som om åtminstone båtresan skulle ställas in. Det inte bara regnade, det blåste rejält också.
Det finns alltid en plan B som reseledaren Maria sa, men när vi kom fram till La Gardensa där vi skulle kliva på båten hade vinden mojnat och regnet upphört. kanske mina tysta svordomar skrämde vädergudarna.
Vi begav oss ut på sjön med rikting Gardasjöns nordligaste ort, Riva del Garda.
Det blev trots allt en härlig tur på sjön och ju längre norrut vi kom, ju högre sträckte sig bergstopparna och på vissa låg snön vit. Turbåten korsar sjön och lägger till vid ett antal små städer på sin väg runt sjön, den ena mysigare än den andra.
Riva del Garda i sig är en mysig liten stad med karaktäristiska små gränder, små butiker och restauranger som omgärdar den lilla hamnen. Några regnstänk hade letat sig ned bland bergen, men inte så att det störde. Självklart hoppas man alltid på en klarblå himmel på sina utflykter, men ibland kan också molniga himlar skapa en effektfull bakgrund och om inte regnet vräker ned som vid starten i Garda, så gör några stänk inget. Man dör inte av lite vatten, men man kan dö av bristen på det.
Från Riva del Garda tog bussen med oss på en resa längs medsjöns östra sida, där byar och städer smälter samman och gör det svårt att avgöra när en gräns slutar och nästa börjar.
VERONA
Verona ligger bara någon timmes bilresa från Garda och det var hit vi styrde kosan den andra dagen. Verona sägs vara en av Italiens vackrare städer och det kan nog stämma. Staden delas av floden Adige och särskilt vacker är den "gamla sidan" med sina historiska byggnader och spännande berättelser.
Det första som mötte oss var en lång antik stenmur som påminner om tiden då romarna regerade i Italien. Den antika arenan som dominerar Piazza Brá är Italiens tredje största och den enda där det fortfarande hålls evenemang. I närheten av Piazzan kan man skåda andra magnifika och ståtliga byggnader som Veronakatedralen, Palazzo Maffei, Porta Borsari och Julias balkong.
Jo, det var här som dramat om Romeo och Julia utspelade sig. Den berömda balkong där de bägge fann varandra är bevarade och en populär plats för turister. På innegården står också en staty av Julia och smeker man hennes ena bröst och samtidigt bär på positiva tankar, sägs det leda till livslång kärlek. Många var de män och unga pojkar som tog chansen att hålla hennes bröst i handen.
Författaren Dante Alighieri är en av de statyer och skulpturer man kan se i de gamla delarna av staden och till statyn av Dante kommer man bl.a. via den marmorbelagda och mycket vackra affärsgatan där man gör bäst i att bara fönstershoppa.
Under förmiddagen visade temperaturen 33° så det påverkade intresset av att utforska den gamla stadsdelen närmare. Dryck och skugga lockade kanske lite mer än trängseln bland de allt fler turister som letat sig hit under dagen.
Besöket i Verona var populärt, mycket sevärt och en stad jag verkligen vill rekommendera. Lite svalare temperatur och lite mer tid vore kanske då att föredra.
SIRMIONE
Efter besöket i Verona, hade vi ett par timmar ledigt innan nästa utflykt. Bussen tog oss då ned till Gardasjöns sydligaste del och den lilla staden Sirmione som ligger vackert ute på en liten smal halvö.
Entrén till staden sker via gångbron till den mycket välbevarade 1200-talsfästningen Castello Scagliero. Bakom murarna slingrar sig små kullerstensgränder och vill man kan man också betala en slant för att besöka innandömet i den gamla borgen.
Gänget som var med på turen inledde dock med en gemensam drink/glass vid en av stadens alla uteserveringar. Sirmione sägs vara en av de mest besökta orterna runt Gardasjön, kanske den mest besökta. Det märktes redan när vi anlände den lilla staden, för parkeringen var full av bussar och bilar och tillströmningen av människor genom stadsporten var stor.
Dock märktes det mest i de smala gränderna där trängseln ibland var påtaglig och mitt i allt gick en smal väg som tog folk till och från hotellen och bostäderna längts ut på halvön. Det blev lite av den hysteri som tyvärr kännetecknar turistmagneter världen över.
I efterhand tror jag många kände att denna utflykt kändes lite felplacerad. Efter förmiddagens besök i Verona, värmen och den korta tid vi hade i staden Sirmione, lämnade åtminstone vi platsen med känslan...jaha. Lite synd, för staden är vacker och för oss som gillar gamla historiska platser hade ett besök i den gamla borgen stått högt i kurs.
Fortsättning följer...
Gardasjön: Nedresan
Vår semestertripp började redan på fredagen när vi med anslutningsbuss tog oss från Nyköping till Malmö. Inte så mycket att orda om, då vi rest sträckan åtskilliga gånger.
På kvällen var vi hembjudna till vänner i Malmö, där vi bjöds på, håll i er nu...sushi. Det var premiär för både mig och frugan, men med lite gott vin och starka såser till, så var det inte så illa som vi befarat. Den skånska "nationalrätten" spettekaka serverades som efterrätt, tillsammans med vitavinbärspaj och glass. Mums...
Kvällen blev sen och när taxin svängde in vid Scandic Hotel Segevång, hade klockan passerat midnatt.
Lika sen som kvällen blev, lika tidig var morgonen när vi klev upp för en tidig frukost. Inte många timmars sömn, skulle följas av en hel dag i bussen...och jag menar en hel dag. Varför får ni snart veta.
Från Malmö tog vi oss över till Danmark, för vidare färd till lilla Gedser, varifrån färjan tog oss över till tyska Rostock, en tripp på cirka 2 timmar.
Väl framme i Rostock, väntade ett antal timmar på Autobahn och dessa timmar blev långt fler än vi hoppats och trott. Efter drygt 1 timme meddelade reseledaren att bussen råkat ut för ett smärre fel. Chauffören hoppades kunna ta sig till det planerade stoppet strax utanför Berlin, men så blev inte fallet. Någon mil innan storstaden var det tvärstopp och bussen tog sig inte längre.
Det var bara att svänga in till vägkanten och hoppas på att chauffören Thomas kunde fixa problemet och att vi snart kunde rulla vidare.
Inte...
Thomas gjorde tappra försök att på egen hand ordna felet, även med bistånd av en tekniker från Sverige via telefon. Svetten lackade, den vita skjortan blev allt skitigare, blod rann från armbågen och händerna blev mer svarta än vita. Det gick ändå inte och man såg sig nödgade att tillkalla en ny buss från Hambrug, där Ölvemarks har ett kontor. Det var en resa på 15 mil och då hade vi redan stått i 3 timmar på Autobahn.
På initiativ av reseledaren Maria, öppnades bussbaren för gratis dryck. Snart nog tömdes förrådet av öl, läsk och kaffedrinkar som Irish Coffee, Baileys Coffee och "Ölvemarkare" (kaffe, whisky, Bailyes och grädde).
Efter 4 timmar stannade en polisbil bakom bussen och ut klev en polisman som kunde stå som karikatyr för en gammal svensk svartvit pilsnerfilm. Med en cigarett i mungipan, skjortan uppknäppt och en mage som sett ett antal tyska öl slinka ned, frågade han med barsk röst varför en svenskregistrerad buss står intill vägkanten på hans tyska Autobahn.
Han lät nog barskare än han var och under samtalet med vår chaufför, hördes också ett myndigt tyskt skratt. Polisbilen stod bakom vår buss ända till ersättningsbussen äntligen dök upp. Då hade vi stått på Autobahn i cirka 5 timmar, så det var minst sagt en oväntad inledning på vår semesterresa.
Finns det något positivt att säga om detta stopp, var det att vi resenärer lärde känna varandra väldigt bra och framför allt att humöret var på topp hos samtliga. De fem timmarna flöt faktiskt på ganska bra och kändes inte lika långa som de faktiskt var. Alla, från chaufför, reseledare till resenärer, ska ha en stor eloge för att man gjorde dessa 5 timmar till vad de blev.
Tiden gick och reseledaren insåg att vi inte skulle hinna till middagen som var bokad på hotellet vi skulle övernatta på, så vi stannade vid en vägkrog intill vägen och intog en sen måltid.
Det tyska landskapet passerade förbi bussfönstret och himmelen intog så sakteliga sin färgranna skymningspalett.
När vi rullade in i den tyska staden Gera hade klockan passerat midnatt, mörkret hade lagt sig och nu var det sova som gällde. 00:30 somnade vi in och detta nästan innan man lagt huvudet på kudden. Hotellet vi sov på heter The Royal Inn Regent. Staden Gera hann vi inte se så mycket av, annat än en kortare promenad på morgonen.
Dagen efter rullade vi vidare genom Bayern där en god lunch intogs på ett trevligt värdshus i skogen utanför en liten by.
Här bjöds det bl.a. på en lokal humlesnaps som var väldigt god. En liten flaska inhandlades förstås. Ett välbehövligt stopp, lite mat i magen och sedan bar det iväg mot slutmålet.
Först passerade vi den lilla staden Tegernsee som främst är ett tillhåll för de lite mer välbärgade familjerna och staden ligger omgiven av en sjö och höga bergstoppar. Otroligt vackert och en helt annan vy än de skogar som omgärdar de stora vägarna. Det var nog få som sov sig genom denna mycket vackra trakt.
Det är svårt att fotografera genom ett bussfönster, men bakom varje krök uppdagades en syn så vacker att den hade passat på vilket vykort som helst och man bara ville kliva av bussen och föreviga allt som visades framför våra ögon.
Ett litet stopp blev det dock och synen var bara en försmak av vad som skulle vänta på resan.
Nu var det inte långt kvar till den österrikiska gränsen och alperna omgärdade vår färd via Innsbruck till den italienska gränsen. Inte långt från gränsen åkte vi över Europabron, Europas näst högsta bro med sina 192 meter. Bron har en sorglig historia. Enligt Wikipedia omkom 22 personer under byggandet av den. Den mest makabra tragedin är den där två arbetare föll ned i en av bropelarna och begravdes i cement. Familjerna ville att detta skulle bli deras sista viloplats, så i en av de bropelare man åker över ligger kvarlevorna av två människor inmurade. Makabert och sorgligt.
Starx efter bron åker man in i Italien via Brennerpasset. Landskapet är bedårande vackert med höga alptoppar, djupa dalar, broar, tunnlar, vattendrag och ett oändligt antal små bergsbyar som klättrar nedför sluttningarna.
Dagen flöt annars utan större problem. Vi hade under resans gång tagit oss genom tre länder, Tyskland, Österrike för att sedan hamna i Italien. När vi ankom vår slutdestination hade mörkret lagt sig och vi såg inte så mycket av omgivningarna. Det gjorde nu inte så mycket för efter en lång dag och 78 mil i buss var alla trötta med en touch av förväntan på det som komma skulle.
Fortsättning följer...
I väntans tider
Precis hemkommen från en resa i södra Europa, kan jag konstatera att värmen är lika tryckande här på Sveriges framsida.
Ni som följt bloggen vet hur skeptiska jag och frugan var till bussresor runt i Europa och hur positiva vi blev när resan väl genomfördes. Redan i vintras planerade vi för denna som genomfördes till norra Italien och lika positiva som vi var 2013 är vi nu, år 2014.
Många bilder har tagits på resan och det lär ta en stund att sortera och välja...
...men lika säkert som att det är nyårsafton om 5 månader...
...lika säkert är att bilder med tillhörande reseskildring kommer inom kort.
Den som väntar på något gott....so stay in touch!
På resande fot
Undrar du varför den senaste veckans blogginlägg varit så intetsägande?
Jag befinner mig på bussresa i Italien och kommer hem idag. Bilderna ni sett i de senaste blogginläggen har varit utfyllnad för att hålla intresset uppe och i väntan på bilder från Italien kanske det dyker upp lite med utfyllnad under veckan, men sen så...
Här mås det...
...eller Håll truten!
Svårt att välja mellan rubrikerna. Mina ornitologiska kunskaper är begränsade, det erkänner jag. Måsar trodde jag att jag hade koll på och att här ses en skrattmås vet jag, men om den andra är en fiskmås eller havstrut låter jag vara osagt...tills någon av er sitter hemma och tyst tänker; "Vet han inte det?"
Nåja, jag fick i ala fall chansen att prova mitt nya objektiv på stranden. Ingen av er trodde väl att jag skulle fotografera andra motiv när jag ligger och lurar i vassen...väl...?
Topless
En helt sagolik kväll I Nyköping lockade 1000-tals besökare som flockades i hamnen för att äta, dricka, sola, njuta och titta på kvällens tema, Topless.
Ni snuskhumrar hoppas förstås att få se söta flickor och vackra kvinnor utan något på överkroppen. Visserligen en önskedröm för många, såväl gamla som unga. Vi som bor i Nyköping vet dock att Topless-temat handlar om Nyköpings Automobilsällskaps onsdagsträffar i hamnen under sommaren. Denna veckas tema handlade m.a.o. om "bilar utan tak".
Samtidigt visade Corvette-klubben upp sina åk vid Tovastugan och det var där den underbara onsdagskvällen tog sin början...fast egentligen tjuvstartade vi vid slottet för att ånjuta förspelet till Nyköpings Gästabud.
Vila ögonen
Lite av floran i Nyköping man kan vila ögonen på.
Lite sällskap
Vi hade sällskap där nere vid Tovastugan, ett oskyldigt och trevligt sådant...
...men så kom denna rackare, ditlockad av sötman från utspilld öl.
Kolmården
I veckan begav vi oss till Kolmården för en heldag med mig och tre generationer, mamma, dotter och dotterdotter.
En turistattraktion på så nära håll besöks egentligen alldels för sällan. Dock kanske inte parken är det första man har i tankarna när man är två vuxna i familjen, men lik väl är stället väl värt ett besök och med ständigt nya attraktioner blir man kanske aldrig mätt.
Många av de exotiska djuren går man ofta obemärkt förbi. Lite tråkigt i sig, men i parken lockar andra djur såväl stor som liten.
Elefanterna som badade med sina ungar rönte stor uppmärksamhet och här var trängseln mer påtaglig än hos savanndjuren några meter bort.
Aporna utgör alltid en anhalt på vägen, även om de idag inte var på sitt mest lekfulla humör.
Vid linbanan som slog upp portarna för något år sedan, var det redan en slingrande kö. I dessa klimatdebatternas tidevarv är linbanan en bra ersättning för den safaritripp med egen bil man kunde genomföra under flera år.
Många är djuren man passerar på ganska låg höjd. Favoriterna är björnarna och lejonen. Björnarna var på ett lekfullt humör, men lejonen var nu, precis som förra gången vi var här, slöa och låg mest i skuggan långt från kamerornas räckvidd.
Nästa längre stopp var vid Delfinariet. Det är säkert 30 år sedan jag var här senast och showen som mötte oss var både mer påkostad och innehållsrik än då. För mig var detta dagens höjdpunkt. Vackert scenario, tankeställande, fin musik och ett djur som både fascinerar och berör. Mycket sevärt!
Två av de inhägnader där mest besökare flockas är björnarnas och tigrarnas. Vackra, ståtliga, men också utrotningshotade är tigrarna och att bli en s.k. tigerfadder lockar verkligen. Björnen kanske inte är vacker, men icke desto mindre ståtlig. Med sina björnungar i lektagen är det fascinerande att också se detta djur i aktion.
Med små barn i sällskapet är det svårt att missa Bamselandet. Här får barnen verkligen chansen att springa av sig efter dagens intryck och omgivna av kända byggnader och figurer från Bamses värld, var det precis vad man gjorde. 2015 invigs det pågående jättebygget av ett nytt Bamseland och det lär locka än fler barn och kanske också en och annan vuxen med barnasinnet kvar.
Det sista djur man passerar på vägen ut är vargen. För något år sedan drabbades parken av sorg, när en skötare omringades och attackerades av vargar. Varför de attackerade har man inte berättat och kanske man inte vet. Vargen är och kanske förblir Sveriges mest omdiskuterade djur, men där den ligger är det svårt att förstå sägnerna om den farliga vargen och diskussionerna som går heta.
Oförtjänt eller välbefogat rykte? Det beror nog på var i landet man bor och vilka intressen man livnär sig på.
Att besöka Kolmården i sällskap med små barn, är som sagt något helt annat än de gånger vi vuxna beger oss dit själva. Att höra ett smittande skratt och se ögonen som tindrar över upplevelserna, kan få vem som helst att smälta. Detta är äkta och inte spelad glädje.
Från en kommun till en annan del 2
Så lämnade vi Tullgarn, även denna gång utan en skymt av Per Morberg som bor här. Visseligen gjorde vi en u-sväng utanför hans bostad, när värdparet råkade visa fel avtagsväg på vår väg till slottet, men Morberg stod säkert i köket och förberedde nästa recept till kommande tv-program.
Vår färd fortsatte ut ur Södermanland, in i Stockholms län, för att åter vända in i Södermanland och Strängnäs kommun.
Huvudmålet på vår resa var Mariefred och Gripsholms slott.
Bo Jonsson Grip byggde slottet på under 1370-talet. Ursprunget var ett antal gårdar som förvärvats vid tidigare skede, som sedermera förvandlades till ett gods där Bo Jonsson Grip omedelbart lät bygga en borg.
Som många sömländska slott och borgar har också Gripsholm en spännande historia. Under Engelbrektsfejden 1434 omringades borgen av en stor bondehär då fogden Hartvig Flögh så sig nödgat att anlägga en brand i byggnaden för att sedan fly i kaoset som uppstod. Träbyggnaderna brann ned, men ersattes snart av nya.
Gustav Vasa gjorde anspråk på godset 1525 och han drog genast in tillståndet för det Kartusiankloster som haft det i sin ägo sedan 1498 då Sten Sture d:ä donerade det till klostret. Vasa lät riva den dåvarande borgen och uppförde istället en försvarsborg till skydd från inhemska och utländska hot. 1545 stod byggnaden färdig.
När Vasa dog började borgen förfalla och under ett antal år utspelades här ett antal familjefejder där bl.a. Erik XIV lät fängsla sin egen bror Johan III i borgen, varefter Johan efter sitt frigivande lät fängsla Erik.
Slottet har genomgått ett stort antal restaureringar och förändringar genom åren och i slutet av 1800-talet stod slottet färdigt i sin nuvarande form. Då hade genom århundradena flertalet planerade om- och tillbyggnader lagts på is.
Det som först möter besökarna idag är två relativt stora runstenar som står strax intill entrén till slottet. Stenarna restes till minne av de som omkom under det s.k. Ingvarståget 1036-1041, då ett stort sällskap svenska vikingar drog österut så långt som till Kaspiska havet och området som vikingarna kallade Särkland.
Jag har besökt slottet många gånger genom åren, men detta var den första gången jag lyckat pricka in tiden då borgen står öppen för allmänheten. Att se innergården var en ny och trevlig upplevelse. Man möts av de två stora kanonerna, Galten och Suggan, som förvärvades som krigsbyte från Ryssland under 1500-talet.
Längre in kan man se en önskebrunn, den berömda trappan med burspråket och ta en titt ned i slottets fängelsehålor. Historiens vingslag lockar som vanligt fram tankar till dåtiden och vardagen för de som levt och verkat på denna plats i snart 650 år. Mycket spännande.
Det finns många fina detaljer att skåda. De bägge kanonerna är mäktiga på avstånd, men är nästan ännu mer imponerande på nära håll, med sina oerhört fint gjutna detaljer. Önskebrunnen har också den fint utsirade detaljer och vänder man blicken uppåt kan man också se tornen med sina vindflöjlar och vattenkastarna med sina groteska gap.
Vi valde att inte betala entré för att se slottets innandöme, för något måste man spara till framtida besök, så efter ett kort besök i slottets butik drog vi oss de hundra metrarna till centrala Mariefred för lite mat.
Mariefred med sina cirka 3 700 invånare har lyckats behålla en stor del av den gammaldags charm som kännetecknar mindre städer i vår del av Sverige, åtminstone i ortens centrala del. Stan i sig är en typisk turiststad som lever upp på sommaren, men är ganska stillsam på vintern. Inte så mycket att orda om, men maten smakade bra och en kort promenad i det nu ganska fina vädret var välbehövlig.
Museijärnvägen som går mellan Mariefred och "kakslottet" Taxinge är en annan populär turistattraktion, men denna fick klara sig utan oss denna gången.
Nu bar det av hemåt och denna gången på mindre vägar genom vacker sörmlänsk natur. Åkers Styckebruk med dess gamla industriella historia passerades, likaså Skottvångs gruva utanför Gnesta. Bägge rekommenderade turistattraktioner för dig på väg genom Södermanland.
I lilla Aspa svängde vi av vägen och tog oss upp och förbi Ripsa. Här slingar sig den lilla och kurviga grusvägen genom täta skogar och öppna landskap där man inte sällan kan se djur som älg, rådjur och hjort. Man passerar också Täppan, en av Nyköpings kommuns absolut populäraset restauranger på den tiden man höll öppet och inte konkurrerades ut av matställena i centralorten Nyköping. Det var svårt för vårt resesällskap att förstå att här på denna lilla kúrviga väg, mitt ute i ingenmansland, låg förr ett populärt matställe.
Den sörmlänska landsbygden med dess stora skogar, små grusvägar och vattendrag, kanske inte alltid attraherar storstadsbor, för visst grymtades det lite på skånska i förarsätet. Kanske kaffesuget förtog det vackra i det som passerades?
Huvudmålet var kanske inte kaffet, utan det stora klippblocket Spikstenen som står strax ovanför sjön Båven.
Stenen är fridlyst och dess historia känner man egentligen inte till, men man tror att stenen pallades upp av ortsborna någon gång i forntiden och användes till ceremoniella och religiösa riter.
Så blev det då äntligen kaffe och detta intogs vid det närbelägna Sibro-badet. Här var vi ensamma, förutom cyklisten som slagit upp sitt lilla tält på plats.
Badbyxorna var nedpackade i ryggsäcken och visst fanns ett visst sug efter ett dopp. Vädret gjorde väl inte direkt sitt för att locka och emellanåt kom lite kyliga vindpustar som fick tältduken bakom oss att fladdra och kaffemuggarna att nästan åka kana över bordet. Nej, doppet fick anstå...och detta trots att en barnfamilj dök upp och med en vis form av frusna uttryck kastade sig i det svalkande vattnet.
En trevlig dag var snart till ända och våra vänner från Skåne hade under denna turen fått se allt från ståtliga slott, småstäder, insjöbad och små, smala och kurviga grusvägar genom täta skogar. Södermanland imponerar.
Från en kommun till en annan
Vi har i helgen haft besök från Malmö och som de värdar vi var, ville vi visa lite av vår vackra del av landet.
Nyköping har de besökt åtskilliga gånger, men inte orterna runt omkring och framför allt inte kommungränsen norrut och Nyköpings grannkommuner.
Därför hade vi redan i förväg bestämt att ta turen ut ur Nyköpings kommun, för att besöka ett av Södermanlands mest populära turistmål, Mariefred och Gripsholms slott. Väderkartorna hade visat sina symboler för moln och regnskurar, så vissa tummar hölls för att vädergudarna skulle spela meteorologerna ett spratt.
Det började inte särskilt bra, för knappt hade vi satt oss i bilen förrän tunga regndroppar landade på vindrutan. Suck, tänkte vi. Färden gick på gamla E4:an, ut ur Nyköpings kommun och in i Trosas. Strax efter Vagnhärad ligger Tullgarns slott och varför inte svänga in där när vi ändå passerar?
Det gjorde vi och nu hade regnmolnen skingrats och ersatts av lite ljusare och ett antal blickar av blå himmel. En riktig behaglig temperatur gjorde strosandet på Tullgarns ägor till en trevlig upplevelse.
Platsen där Tullgarn ligger har anor från 1200-talet. Stureborgen byggdes i slutet av 1500-talet och var den första slottsliknande byggnad som uppfördes här. Det nuvarande slottet stod klart 1727 och uppfördes av greve Magnus Julius De la Gardie (1674-1741). I det nuvarande slottet sägs rester av den gamla Stureborgen fortfarande finnas, grundmurar och källarutrymmen bl.a.
Slottet klarade sig helskinnat från ryssarna härjningar längs Sörmlandskusten tidigt 1700-tal. 1772 köpte staten slottet och har genom århundradena använts som ett kungligt sommarresidens.
Slottet och flera av byggnaderna i området är statliga byggnadsminnen sedan 1935 och själva slottet tillhör Sveriges elva Kungliga slott.
Inte bara slottet är ett intressant mål för turister.
I den stora parken finns en Engelsk park, annan prålig grönska, samt Tullgarns biologiska dammar. Dessa dammar är en avloppsanläggning som på ett biologiskt sätt renar avloppsvattnet från 150-200 personer dagligen.
Andra byggnader man kan skåda i och omkring parken är Kavaljersflygeln som uppfördes på tidigt 1800-tal och var ämnat för slottets kavaljerer.
Gården Bellevue ligger i början av den två kilometer långa lindallé som leder upp mot slottet. Gården uppfördes till hertig Fredrik Adolfs älskarinna 1788.
Orangeriet (uppvärmt växthus) uppfördes i mitten av 1800-talet, men togs ur bruk 1950. Idag finns här ett café och en butik.
Badhuset som ligger på en utskjutande udde uppfördes när Gustav V regerade i mitten av 1800-talet.
Man kan tillbringa många timmar i området om tid finns. Tyvärr har vi ännu inte besökt slottets innandöme och gått de rundvandringar som äger rum. Den dagen kanske kommer.
Vill ni läsa mer om Tullgarn kan ni göra det på Wikipedia och De kungliga slottens webbsida.
Det icke planerade stoppet var till ända och vår färd mot en ny kommun fortsatte, men mer om detta i kommande blogginlägg...
Semester
Tjo-ho......SEMESTER....
...och den inleddes med den traditionella semesterdrinken. Detta år var det frugan som valt och det blev en P2:a
Läskande god, så läskande god i värmen att en blev två.
En P2:a blandar ni till på följande vis:
- 3 cl vaniljvodka
- 3 cl Sourz sour apple
- 1 cl limejuice
- fruktsoda efter behag
- en skiva lime
Den första kvällen i frihet fortsatte sedan vid Tovastugan där vi intog en Svensk klassiker, dvs. två smörrebröd, en öl och en snaps. Där tillstötte två bekanta från Sveriges baksida, Malmö, som är här på några dagars besök och kvällen avslutades på deras hotell, där vi pratade om gemensamma intressen och lyssnade på bra musik.
En bra start på semestern och efter en vecka med tropisk värme fortsätter nu helgen med...svalare väder och regnskurar (:
I hemmets lugna vrå
Vad gör man när man kommer hem från jobbet vid 22-tiden, fotbolls-vm har några dagars uppehåll och det är alldels för varmt för att lägga sig? Jo, man sitter och slöglor på datorn tills man kommer på att kameran ligger på bordet bredvid. Så varför inte knäppa av några bilder på måfå.
Som det här ljuset i datorrummets fönster...
...eller den antika fönsterlampan med dessa blomsterarrangemang i plast...eller vad det är för material.
Vi har också upptäckt nya hyresgäster som bygger utanför vårt vardagsrum och även kök.
De är inte ofta framme, men den här kvällen fick jag se dem utanför både vardagsrum och kök. Den här lille rackaren verkar har fångat månen i sitt nät.
Gästen utanför köksfönstret ser mest ut att ha långtråkigt, men han/hon får en att fundera över om vi verkligen ska sova med öppna sovrumsfönster? Det kanske inte är frugans fingar som kryper över kroppen på natten?
NK-Villan
NK-Villan som ligger där inbäddat i grönska, strax intill ån och dess mer berömda granne, Nyköpingshus, byggdes 1906 för att användas som utställningspaviljong åt Nordiska Kompaniet under industriutställningen i Norrköping.
Byggnaden flyttades till Nyköpinge efter utställningen och skänktes strax efter till de anställda på NK:s verkstäder som etablerade sig i staden några år tidigare. Här hölls möten, fester och andra sammankomster.
Under åren har andra verksamheter haft sin tillvaro här. Nyköpings första daghem hade sina lokaler här, Fountainrörelsen vistades också här under en tid och diverse företag har haft sina kontor belägna i byggnaden.
2006 öppnades lokalerna för allmänheten och kommunen hyrde då byggnaden som uppehöll utställningar och diverse andra aktiviteter. 2009 slutade kommunen driva verksamheten och de togs över av föreningen NK-Villans vänner.
Idag har man utställningar, föreläsningar, konserter m.m. som allmänheten kan njuta av och för den fikasugne finns också ett café att tillgå.
Läs lite mer på NK-Villans webbsida
Har vi svaret?
Många frågar sig vad som sker i bankerna efter klockan tre.
Vad som inte sker på vårdcentralerna efter stängningsdags får vi veta genom denna skylt.
Bevingade grannar
Ni har sett dem tusentals gånger, både på bild och i verkliga livet. Strunt samma, de finns där och kommer förhoppningsvis alltid att finnas där.
Åh, denna sommar
Visst lider man lite med dem som valde att ta sin semester tidigt i år, men visst är det samtidigt skönt att jobba när molnen hopar sig, regnet smattrar mot taket och temperaturmätaren knappt orkar över de 15.
En vecka kvar till frugan och jag inviger vår semester med den traditionella semesterdrinken, som frugan i år valt ut.
Idag vaknade vi dock av en molnfri himmel för första gången på länge och redan när jag tidigt på morgonen klev iväg till det närbelägna bageriet för att inhandla vårt traditionella lördagsbröd, märktes en temperaturskillnad från tidigare veckor. Länge sedan man kunde gå ut så tidigt på morgonen iklädd shorts och t-shirt.
Vi hade redan anat vad som komma skulle i fredagens väderprognos och när svågern ringde på kvällen och frågade om vi skulle cykla med dem till sjön för att inta frukost, var svaret givet. JA!
Med frukosten nedpackad i ryggsäcken, där den trängdes med handduk och badkläder, begav vi oss iväg redan vid 08:30-tiden. Ljumma vindar, en lågt stående sol som bländade och knappt ett molm på himmelen. Sommaren hade äntligen kommit till Nyköping.
Vi kommer till sjön, i detta fallet Örstigsnäs, där vi placerar ut våra liggunderlag och plockar fram medhavd frukost. Gott, gott, för visst är det något särskilt med en frukost ute i det gröna och framför allt intill ett blått och lockande hav.
Frukosten intogs med njutning och sedan var det ryggläge med solglasögonen på nästippen för att skydda de känsliga ögonen mot solens strålar. Frugan hade av doften att märka, smörjt in sig med solkräm...något jag med flit glömt. Lite färg på den vinterbleka kroppen vill man allt ha.
Sol, sol, sol...men vad f*n. Plötsligt och oväntat...
Var kom de molnen ifrån? Precis som dessa skriande och allerstädes närvarande måsar, dök plötsligt molnen upp och täckte den blå himmelen som alldeles nyss gav oss hopp om en srålande dag.
Temperaturen sjönk och plötsligt var det inte lika behagligt att inta ryggläge. Lusten att kasta sig i det svalkande vattnet försvann spårlöst och lite svordomar hördes både till höger och till vänster.
Bilden ni ser nedan är inte ett medhavt kycklinglår, även om formen och strukturen påminner om ett. Nej, så här ser armen ut på frugan när temperaturen inte är till behag.
Har man otur eller har man otur?
Nu hade vi ändå inte tänkt ligga vid stranden så länge, för ett antal ärenden på stan var redan inplanerade. Vi satte oss på cyklarna vid 12-tiden och trampade iväg mot stan och gissa vad...?
Självklart skingrade sig molnen och blev allt glesare. Snart visade sig åter himmelen från sin bästa sida och värmen återvände där vi satt och svettades på våra cyklar.
Har man otur eller har man otur?
Nåväl, det slutade trevligt ändå. Efter inhandlade varor och uträttade ärenden, placerade vi oss på Mickes Skafferi i centrala Nyköping och intog en mycket god lunch med tillbehör (vin och öl).
När detta skrivs finns också tankarna på en tur ned till hamnen för att njuta av kvällssolen och...lite vin och lite öl.
Slutet gott, allting gott m.a.o.
På väg till jobbet
De senaste veckorna har de tillfällen när solen visat sig varit få.
I torsdags vaknade jag tidigt, möjligen för att fotbolls-vm hade uppehåll och man fick möjlighet att krypa tidigt till sängs.
Tidigt i det här fallet var 04:00 och när solens strålar äntligen lyste genom sovrumspersiennen var det svårt att sova om. Veckan som gick jobbade jag förmiddagsskift, det sista innan semestern. Med vetskapen om att de tidiga morgnarna kan bli få de kommande veckorna, ville jag passa på att utnyttja denna och vad passar sig bättre än att föreviga en vacker morgon med kameran. Hamnen ligger på vägen till jobbet och få platser i Nyköping lämpar sig bättre för vackra bilder...förhoppningsvis vackra bilder.
Slottsdammen följde med på köpet.
I fält
Ekensbergs friluftsområde är inte bara för joggare, personer som föredrar att gå, bär- och svampplockare.
Här kan man om man har tur, stöta på både rådjur, älg och en flora av skogens djur. Tyvärr börjar människans allt tätare närvaro skrämma bort de lite större djuren och fåglarnas närvaro hörs bara genom deras ivriga kvittrande, men syns görs de allt mer sällan.
Nej, småkryp och ett antal av florans vackra skapelser är ofta det som möter de naturmänniskor som uppskattar området i Nyköpings norra utkanter.
Fyra årstider
Hamnpromenaden i Nyköping förevigad under de fyra årstiderna.
HÖST
VINTER
VÅR
SOMMAR
