Kontrast
Igår tog vi cyklarna och trampade ut till Ryssbergen. Efter en promenad runt i området tog vi oss upp till toppen av Ryssbergsbacken, där vi satte oss ned och njöt av medhavd matsäck i det fina vädret. På vägen därifrån såg vi denna bjärta kontrast, där tussilago inramade säsongens sista (förhoppningsvis) snö.
Bilden är tagen strax intill Svanviken, en ny bekantskap för oss. Mer om detta i sinom tid.
Kungstornet
Förra söndagen packade vi ned kaffe och hallongrottor, för att ta med på årets första utepicnic och den togs på historisk mark...
...Borggården på slottet.
För första gången i år kunde vi också ta av oss jackorna och i lä av de höga murarna njuta av värmen som blev påtaglig. Dock var det en bedräglig värme, vilket vi insåg när vi vandrade ut från borggården till dagens egentliga mål...
...muséet i Kungstornet.
Via branta och historiska trappor tar man sig från entrén, receptionen och upp till museidelen.
Här möts man först av äldre skrifter och lite moderniserade med information om slottets tidiga härskare.
Figurer, verktyg, vapen, glas, urnor, vaser, köksgeråd, mynt, smycken, kläder och andra attiraljer från slottets storhetstid syns i montrar och uppbyggda miljöer. Berättarröster i de olika rummen går igenom slottets historia, bl.a. historien kring Nyköpings Gästabud.
Strax före jul 1317 var det som kung Birger bjöd sina bröder Erik och Valdemar på kalas. Ett kalas som slutade med att de kastades i slottets fängelsehålor. Detta gillades inte av folket som slutligen drev kung Birger från slottet.
I slutet av 1500-talet byggde dåvarande slottsherren, hertig Karl, om slottet och förvandlade det till ett skrytbygge med förgyllda tornspiror, överdådiga tapeter, glas och en stor fontän på själva borggården. Som mest jobbad 250 personer i slottet.
1665 förstördes stora delar av slottet vid en brand som ödelade stora delar av Nyköping. Man byggde aldrig upp slottet i dess dåvarande utseende och därmed förlorade också Nyköping sin plats som en av Sveriges viktigaste städer.
Delar av slottet har sedan dessa använts som sädesmagasin, fängelse, residens, uppfostringsanstalt och fattighus.
Nyköpingshus idag visar upp delar från både den medeltida borgen och hertig Karls renässanspalats. Bilden nedan visar just det palats som hertig Karl byggde upp och visst vore slottet en ännu större turistmagnet än idag, om nu inte branden ödelade byggnaden på 1500-talet.
Varje söndag håller muséet i Kungstornet öppet och mellan juni och augusti är det öppet varje dag och framför allt...det är fri entré.
Passa på att göra ett besök och ta del av det Nyköping många bara läst om i skolan. Det är väl värt att spendera någon timme här.
Bara skrot
Bilen nedan står på parkeringen till en av stadens biluthyrningsfirmor.
Kan man hyra den om man är folkraceförare, eller är bilen ett minne efter någon person som garanterat aldrig mer får hyra en bil på det företaget?
Två statyer
Två av Nyköpings mest kända skulpturer är Pilten vid Storhusqvarn och Gert Fredriksson intill Rökeriet. De har figurerat på bild här på bloggen vid tidigare tillfällen och lär säkert göra det framöver. Man kan föreviga dem vid olika årstider, vid olika tidpunkter, vid olika väderlekar och från olika vinklar. Bara fantasin sätter stopp.
Här är Gert konverterad till svartvitt och bilden är tagen från trappan till en av ateljéerna intill ån där vi njöt av den tidiga vårsolen.
Pilten är fångad i motljus med ångan från det brusande Storhusfallet som bakgrund.
Regnbåge
Ser ni regnbågen? Man behövde inte ta många steg till vänster eller höger för att missa den, men en uppmärksam fru fick mig att fånga den på bild.
En titt på våren
Tog en lördagspromenad i det vackra, men stundtals bedrägliga vädret. Det var skönt i lä, men en bitande vind sade att våren inte riktigt har infunnit sig. Tre säkra vårtecken såg jag dock.
Videkvisten, eller kattungarna som vi sade som små.
Motorcykelgängen på sina nyputsade åk.
...och så de förb....de Kanadagässen som visserligen är vackra att titta på, men som ställer till så mycket elände.
Just detta med fåglar var lite av dagens tema. Dock undanhöll jag mig från att fota fler gäss, men det fanns ändå lite gäster i slottsdammen och på vägen dit...dock inte svanarna man annars ser förgylla området.
Vissa höll sig på land, en del i vattnet och andra i luften.
Upps, där har vi några Kanadagäss trots allt. En lite äldre gentleman stod vid kanten av dammen och matade fåglarna och när de poserar så fint vill man inte göra dem besvikna. Klart de får vara med på bild. Gentlemannen tipsade också om lite knep när man matar fåglar och vill undvika att måsar och gäss tar maten. De knepen håller jag för mig själv...
Sedan fanns förstås de traditionella fåglarna att skåda på vägen från Slottsdammen, plus ett par man kanske inte fångar dagligen.
Till sist en favorit i repris, monsterfoten. Dock inte samma skräckinjagande bild som i somras, men tillräckligt för att skrämma barn med...
...och dessa ägare.
Morgonbestyr
Morgonbestyren är egentligen ganska tråkiga, med undantag av frukosten förstås. Bilderna nedan är tillbehör som tillhör de dagliga bestyren på morgonen.
Detta är inte en spikklubba från medeltiden, utan något vi petar in mellan tänderna för att få bort skit som fastnat.
Klumpen på denna bild är en tandkräm som gör tänderna vitare, hur den blå färgen nu kan åstadkomma detta och de till synes hypervassa stråna tillhör en tandborste modell soft. Jodå!
Handtvålen ser väl dock ut som något man förväntar sig.
Ibland kanske man inte vill veta vad man stoppar i mun och stryker på kroppen, men makrovärlden är obeveklig. Den avslöjar saker vi kanske annars inte ser.
Neeeej!
Inte var det denna syn man ville möta när man slog upp ögonen idag.
Tjuvholmen
I slutet av förra veckan lockades jag av eftermiddagsvärmen och tog fram cykeln för första gången i år. Planer fanns på en längre cykeltur, men planerna slutade ute vid Tjuvholmen, en sträcka på cirka 5 kilometer.
Jag är glad att jag inte tog den tilltänkta och betydligt längre cykelturen, för när man kommit bort från huskropparnas lä, tog vinden i rejält och väl ute vid Tjuvholmen visade det sig att värmen inne i centrala Nyköping var ganska bedräglig, för här ute gjorde den hårda blåsten och det kalla vattnet sitt till för att besöket inte skulle bli så angenämt som förhoppningarna.
Inga båtar som passerade från och till Nyköpings hamn, inga fåglar som kvittrade i träden och allt kändes så kargt som bilderna nedan visar.
Jag kan redan nu lova att det kommer fler bilder från denna pärla, fast inte förrän sommaren gjort sitt intåg, när båtarna passerar strax intill, när fåglar syns i vatten, luft o i träd och när klipporna fylls av solande medmänniskor.
Under tiden kan ni läsa lite historia om området Tjuvholmen/Enholmen.
Tjuvholmen nämns för första gången 1345, då holmen användes för att förvara fångar. Omgiven av 2-3 meter högt vatten var det en perfekt plats för ändamålet, då få var simkunniga på den tiden. Vattnet kring Tjuvholmen har också sett ett antal vrak, bl.a. båtar som medvetet sänkts för att hindra ryssarna att ta sig längs vattenvägen mot Nyköping, när de härjade längs kusten 1719. Dessa vrak är sedan en lång tid tillbaka upptagna.
I början av 1900-talet fanns ingen egentlig väg ut till Tjuvholmen, annat än två smala hjulspår där bara häst o vagn kunde ta sig fram.
1916 restes en paviljong vid foten av Tjuvholmsberget. Det var Nyköpings Godtemplares Sommarföreningen som erhållit denna 1914 som ett förvärv från en lantbruksutställning. 1932 byggdes en större paviljong som stod där fram till 1966, då stadens brandkår fick i uppgift att elda upp den.
Just detta med elda gjorde man på Tjuvholmsberget mellan åren 1919 och en bit in på 50-talet, då man ordnade med ett valborgsfirande på platsen. Även idrott kunde utnyttjas här och inte minst fotboll på den lilla plan som fortfarande finns kvar. Även dans anordnades här under många år och en särskild dansbåt lade bl.a. ut från Nyköping på lördagskvällarna.
Källa: Pelle Nilsson och uppgifter från En- och Tjuvholmens stugområdes föreningspärm.
Idag består området av kolonilotter och fritidshus som i allt högre utsträckning bebos året om. Tjuvholmsberget är också en populär plats för soldyrkare, för personer med picnic-korgar och visst kan man ibland se någon modig själ som tar sig ett dopp.
På vägen ut mot Tjuvholmen har också Frälsningsarmén en mycket populär uteservering som lockar många under sommaren. Läget och priserna får både gammal och ung att bege sig hit.
Hoppas att kunna återkomma med bilder från denna cafeteria och även från ett Tjuvholmen i sommarskrud.
Rucklet
Grindstugan heter platsen och den ligger i skogsbrynet på den smala grusväg som går mellan gamla E4:an och Kustvägen. Här stod förr en ganska fin gammal kåk, omgiven av fruktträd. Sedan ett antal år tillbaks ser platsen mest ut som en avstjälpningsplats för personer som inte orkar ta sig till Björshult. Anskrämligt, minst sagt.
Det är nästan så man förväntar sig att en ung gosse med snaggat hår och glesa tänder ska dyka fram och spela en välkänd trudelutt på banjo.
Nåja, den gamla bussen som stod här förra året är i alla fall borta.
Vid sidan av vägen
På promenaden jag tog i förrgår fann jag inte de djur jag hade hoppats på. Älgen på gärdet, hackspetten i trädet eller den nyvakna ormen i diket.
Däremot fann jag annat som jag aldrig hade lagt märke till om inte kameran varit med.
Som trädet i skogen jämte 5:ans spår på Ekensberg. Är det en sjukdom, en svamp som slagit rot eller bara en naturlig utväxt?
Mänskliga marodörer kan i vanlig ordning inte låta bli att påverka sin omgivning och hur de individer tänkte som ligger bakom dessa tre bilder är svårt att sia om.
Den mossbelagda grenen kanske för tanken till någon tropisk orm, vad vet jag och redan har bönderna gjort sitt på åkern.
Sakta promenerade jag hemåt när tåget från Stockholm dundrade förbi.
Det mest intressanta på promenaden kommer i nästa blogginlägg..."Rucklet".
Det kommer mer
Jag tog en lång eftermiddagspromenad i det vackra vårvädret och hoppades få föreviga lite djur längs vägen. Så blev det nu inte, men däremot en del andra bilder från "Sidan av vägen" och ett f.d. "Ruckel".
Bilderna kommer så småningom, men ni får tills dess nöja er med denna vy från den gamla grusvägen mellan Kustvägen och Gamla E4:an.
I jakt på våren
Jäkla dag man valde att jobba övertid på. Solsken och en temperaturmätare som precis nådde strecket för 15°.
Nåväl, det hanns med en eftermiddagspromenad och tjugo minuter på en parksoffa ändå. Det var väldigt många som passade på att njuta av denna försmak till våren och visst känns det i hela kroppen när solen värmer, jackan åker av, fåglarna kvittrar högre än på länge och motorcyklarnas vrål hörs i bakgrunden.
Vattnet kastar sig just nu med all sin kraft på vägen ned mot Östersjön. Sjöarna längs vägen behöver tömmas och just denna period på året visar Nyköpingsån från sin allra mäktigaste sida. På läsidorna skjuter allt fler blommor upp ur marken och högt ovan marken upptäckte vi denna lilla krabat som tyvärr var lite för blyg för att närma sig oss.
Så låt oss nu slippa ett bakslag och låt oss få njuta av vår jakt efter våren och allt vad våren för med sig.
I väntan på bättre tider...
...och att den förb...de förkylningen släpper får ni ta del av ytterligare en makrobild från vårt kök, denna gången lite arrangerad.
En närbild av köket
Tredje rundan med en förkylning sedan julhelgen. Vill inte skylla detta på mina fotorundor i väder som är gjort för elaka baciller att jäklas, men för att vara på den säkra sidan och inte behöva drabbas av en fjärde runda med snuva och hosta, så tog jag ett varv i köket med makroobjektivet påskruvat.
Jodå, visst fann man saker av intresse, men också sånt man helst vill gömma för gäster.
Den nyligen diskade köttkniven...
Pastapåsen som inte stoppats tillbaks i skafferiet...
En droppe diskmedel som funnit sin plats på diskbänken...
Allrengöraren som precis avlägsnat droppen ovan och annat som inte borde finnas där...
En liten glasskål som precis fyllts med vatten och diskmedel...
En liten ensam vattendroppe på disktrasan...
Lite väta kvar på diskbänken...
En syn jag och frugan helst vill dölja, men vi har inget att skylla på...
Lite kvarglömda chiliflarn...
Rivjärnet som just ska till att riva lite parmesan...
Apropå den skitiga spisplattan, vill jag bara påminna om att jag kanske står utanför din dörr med makroobjektivet en vacker dag......så börja städa redan nu.
Silkeslent
Att få till forsande och brusande vatten till en mer slöj- och silkeslen bild är inte lätt. Jo, egentligen är det lätt, men i dagsljus kan det få konsekvenser man inte önskar. Den vanligaste konsekvensen är att bilderna blir så utfrätta att de inte går att använda.
För ändamålet passar en dag där molnskyarna ligger som ett täcke över landskapet och i fallet med bilderna ni ser, användes också ett ND4-filter fastskruvat på objektivet och utanpå det ett pol-filter.
På följande två bilder ses den stora skillnaden i att använda olika slutartider. På bild ett är den 4s och på bild två 1/50s. Jag hade på den sista bilden kunnat korta ned slutartiden ytterligare för att frysa vattnets rörelse mer, men ändamålet var bara att visa den skillnad som olika slutartider kan medföra. Smaken är givetvis som baken och vad man själv anser vara bäst är oerhört individuellt.
