Tjuvholmen

I slutet av förra veckan lockades jag av eftermiddagsvärmen och tog fram cykeln för första gången i år. Planer fanns på en längre cykeltur, men planerna slutade ute vid Tjuvholmen, en sträcka på cirka 5 kilometer.

 

Jag är glad att jag inte tog den tilltänkta och betydligt längre cykelturen, för när man kommit bort från huskropparnas lä, tog vinden i rejält och väl ute vid Tjuvholmen visade det sig att värmen inne i centrala Nyköping var ganska bedräglig, för här ute gjorde den hårda blåsten och det kalla vattnet sitt till för att besöket inte skulle bli så angenämt som förhoppningarna.

 

Inga båtar som passerade från och till Nyköpings hamn, inga fåglar som kvittrade i träden och allt kändes så kargt som bilderna nedan visar.

 

 

 

Jag kan redan nu lova att det kommer fler bilder från denna pärla, fast inte förrän sommaren gjort sitt intåg, när båtarna passerar strax intill, när fåglar syns i vatten, luft o i träd och när klipporna fylls av solande medmänniskor.

 

Under tiden kan ni läsa lite historia om området Tjuvholmen/Enholmen.

 

Tjuvholmen nämns för första gången 1345, då holmen användes för att förvara fångar. Omgiven av 2-3 meter högt vatten var det en perfekt plats för ändamålet, då få var simkunniga på den tiden. Vattnet kring Tjuvholmen har också sett ett antal vrak, bl.a. båtar som medvetet sänkts för att hindra ryssarna att ta sig längs vattenvägen mot Nyköping, när de härjade längs kusten 1719. Dessa vrak är sedan en lång tid tillbaka upptagna.

 

I början av 1900-talet fanns ingen egentlig väg ut till Tjuvholmen, annat än två smala hjulspår där bara häst o vagn kunde ta sig fram. 

 

1916 restes en paviljong vid foten av Tjuvholmsberget. Det var Nyköpings Godtemplares Sommarföreningen som erhållit denna 1914 som ett förvärv från en lantbruksutställning. 1932 byggdes en större paviljong som stod där fram till 1966, då stadens brandkår fick i uppgift att elda upp den.

 

Just detta med elda gjorde man på Tjuvholmsberget mellan åren 1919 och en bit in på 50-talet, då man ordnade med ett valborgsfirande på platsen. Även idrott kunde utnyttjas här och inte minst fotboll på den lilla plan som fortfarande finns kvar. Även dans anordnades här under många år och en särskild dansbåt lade bl.a. ut från Nyköping på lördagskvällarna.

 

Källa: Pelle Nilsson och uppgifter från En- och Tjuvholmens stugområdes föreningspärm.

 

Idag består området av kolonilotter och fritidshus som i allt högre utsträckning bebos året om. Tjuvholmsberget är också en populär plats för soldyrkare, för personer med picnic-korgar och visst kan man ibland se någon modig själ som tar sig ett dopp.

På vägen ut mot Tjuvholmen har också Frälsningsarmén en mycket populär uteservering som lockar många under sommaren. Läget och priserna får både gammal och ung att bege sig hit.

Länk till En- och Tjuvholmens stugområde

 

Hoppas att kunna återkomma med bilder från denna cafeteria och även från ett Tjuvholmen i sommarskrud.

Det var då tusan vad jag skulle behöva fara kors och tvärs. Ena dagen tips om Linudden och nu Tjuvholmen. På var sin sida om den grunda och stocktråkiga segelvägen (hur många ids kryssa sig fram i motvind nuförtiden) in mot Nyköping och jag har inte varit vid någon av platserna... Men jag tackar för ännu ett tips om ett framtida utflyktsmål, kul att se och säkert ännu mer inbjudande när värmen hittar oss på nytt! :-)