2013/2014
Vi får väl se vilka överraskningar som väntar nästa år.
Solen bryter igenom
I detta grådaskiga vinterväder har solen haft svårt att bryta igenom den kompakta molntäcket. Det har dock skett ibland, som här vid kullarna framför Nyköpingshus.
Julskyltning
Det ljusbeklädda trädet vid Gripsholmsparken lyser upp tillvaron, även vid en gråtrist och höstlik jul som årets.
Som vanligt julskyltar Nyköpings butiker med blandat resultat. Vissa lägger ned mycket arbete, andra vill knappt få oss att tro att julen är här. Jag föredrar den förstnämnda varianten.
Att föreviga julskyltningen, utan att julstressade stadsbor ilar förbi och förstör alla försök, kräver att man kliver upp tidigt och ger sig ut på stadens gator. Alla med lite kunskap i fotograferingens ädla konst, vet att man vid sådana tillfälle bör använda stativ och att man gärna använder ett polfilter som tar bort reflexer i glasrutor. Att släpa runt på ett stativ som man ska sätta upp var tionde meter lockade inte denna morgon. Polfiltret åkte dock på, men allt eftersom tiden gick, tilltog också regnet, så till slut brydde jag mig inte ens om att vrida på filtret för att minimera reflexerna i butikernas pyntade skyltfönster.
Nåväl, några hyggliga bilder blev det väl ändå, men visst. Lite mer kyla som framkallade isblommor på fönstren och snö på fönsterblecken hade förstås gjord bilderna mer jullika och visst kunde man lagt latheten kvar hemma och släpat med sig stativet, men det kommer förmodligen en jul även nästa år.
Tema misslyckande
Två bilder tagna på julafton. Bägge togs där blixten glömdes att sätta på, men följden att slutartiden blev flera sekunder. Innan den digitala tiden hade bilderna kallats för helt misslyckade, vilket de egentligen är, men en viss konstnärlig känsla infinner sig ändå.
Bild 1 föreställer ljuslyktor hängandes i ett träd vid Vagnhärads station.
Bild 2 föreställer min fru som håller hennes dotterdotter i famn...och det ser väl allla?
Jultraditioner
Det finns två storhelger på året jag ser fram emot mer än andra. Midsommar och jul, bägge av olika anledningar.
Julen är givetvis inte den spännade högtid man som barn såg fram mot. Då klädde man granen hos både föräldrar, mor- och farföräldrar, man satt i timmar och tittade på paketen som lades under granen ett par dagar innan de skulle öppnas och hittade man ett paket till sig själv som var något större än syskonens, så retades man till de nästan exploderade av ilska. På julaftonen vaknade man extra tidigt, gick fram till paketen och tittade storögt på dessa, innan man sedan bänkade sig framför tv:n för att se Scooby-Doo och de andra tecknade serierna i SVT:s barnprogram. Kalle Ankas traditionella jul följde man med spänning, trots att samma filmer visades år efter år och julmaten med släkten intogs i fler portioner än man orkade med och man åt med glädje, inte bara för att det var gott, utan för att man visste att efter maten väntade julklappsutdelningen.
Nej, dessa jular är borta. Idag köper vi inga presenter, annat än till barn och barnbarn, julmiddagen är rejält nedbantad och Kalle Ankas julprogram väcker inte längre något intresse. Dock är det något med julen som än idag framkallar känslor man inte känner under årets övriga 51 helger.
1:a advent intas vinterns första glögg, samtidigt som julljusstakar och julstjärnor plockas fram.
En ny, eller relativt ny, jultradition som jag och frugan har, är att tillreda och äta ett eget litet julbord. Vi har nu gjort så i ett antal år och denna tradition är så god som någon. Här lagas egen Janssons frestelse, egen omelett, rullas egna köttbullar...
...som intas till köpta varor i form av julskinka, prinskorv, rödbetssallad, sill och ägg. M.a.o. ett kraftigt nedbantat julbord, men ändå innehållandes det som vi anser att ett julbord ska innehålla. Givetvis sköljs maten ned med kall öl och lika kall snaps, i detta fallet snapsar från backen som blev kvar sedan midsommar.
På uppesittarkvällen dukas nästa tradition fram. Romerska bågar och en god whisky, i detta fall den svenska Mackmyra. Denna lilla och egna tradition har jag haft sedan jag flyttade hemifrån och hör idag julen till. Skillnaden nu mot då är att whisky ersatt öl i glaset.
Som sagt, det är något med julen som övriga årets helger saknar. Något som dock saknas denna jul för att göra det hela fulländigt är snön. Att se barmark och höra regnet som smattrar mot rutan är förstå inget som hör en riktig jul till. Är det någon dag på året man vill att solen ska skina från en klarblå himmel och nysnön ska ligga decimetertjock, så är det på julafton. Förra årets fantastiska julväder har i år förvandlats til något som snarast kan liknas vid en gråtrist höstdag.
Nåja, naturens nycker är ändå inget man kan rå över. Att tända ljusen, julljusstakarna och umgås med familj och vänner under trevliga former överväger ändå en del.
När detta skrivs är juldagen på väg att övergå till annandagen. Julaftonen tillbringades hemma hos frugans dotters pojkväns familj. Årets juldag tillbringades i vår lägenhet där mina föräldrar, mina syskon och deras respektive var inbjudna på middag och den middagen var garanterat fri från allt vad julmat heter. För även om julmat är en tradtion och en väldigt god sådan, så blir det för mycket av det goda. Man vill till slut knappt höra ordet Janssons, omelett och köttbullar. Idag bjöds det på olika sorters paj och rött vin som en motpol till det man ätit flera gånger den senaste veckan.
Nu är det natti-natti. Disken är fixad, man är mätt, man är nöjd och snart är endast tomten vaken....för inte försvinner väl han/hon bara för att julen går mot sitt slut?
Förresten har jag namnsdag, dagen till ära, så tack på förhand.
God Jul
Nyfiken i en strut
I väntan på bättre väder och inspirantion till nya fotoprojekt, är det tur att man har Photoshop så man kan leka lite med bilder.
I detta fallet består bilden av tre separata. Ögat är mitt eget och taget med självutlösare, handen med nitarmbandet är också det min egna och hämtad från mina yngre år och det krossade glaset är från en fil som medföljde en tidning jag prenumererar på. Till dessa har jag lagt på lite skuggor, olika blandningsalternativ, ökat kontrasten med hjälp av kurvor och gett glaset en mer blåaktig ton. Glaset i sig har jag manipulerat och gjort hålet i mitten betydligt större än orginalet.
Öl
Hur är det jingeln går?
Öl ger dig vingar....eller något i den stilen?
En glödande himmel
En uppföljning till förra blogginlägget visar ett Nyköping där skymningen skiftar från rosa till en färg som närmast påminner om glödande lava.
De små detaljerna på vägen hem från slottet lyses upp med färger man aldrig kan fånga under ljusan dag. Från Nyköpings mest kända idrottsprofil, via eldstaden utanför ljusfabriken till Pilten som tittar ut över Storhusfallet.
Himmelen som sagt. Man ska ha tur om man vill fånga de färger man eftersträvar. På bara någon minut skiftar den färg och desa två bilder är tagna med bara några få minuters mellanrum. Lampan som fångats utanför polishuset och taket till Alla Helgona kyrka som gömmer sig bakom de kala träden.
...men när man lagom kommer hem, visar himmelen upp sig från sin alla vackraste sida. Så fram med kameran igen, upp med fönstret, in med kylan och där satt den...himmeln över takåsarna i centrala Nyköping.
Skymning på slottet
Så här på hösten är man ganska ensam om att vandra runt på Nyköpingshus borggård. Inga turister, inga skådespelare som tränar inför sommarens Nyköpings gästabud och borta är det uppspända taket över byggnaden.
Hela området kanske är fotogenetisk i dagsljus, men inbjuder också möjligheter att på hösten fånga byggnaden i ett helt annat ljus och inte minst när kvällshimmelen visar sig från sin bästa sida.
Det blev säkerligen en timme som spenderades denna lite kyliga kväll och man måste vara entusiast för att invänta de bilder man såg framför sig hemma i stugvärmen.
Se upp för tåg
Söndagen den 17:e november var en strålande vacker dag, som frugan och jag utnyttjade med en långpromenad. Vi tog vägen runt Frisksportartorpet, ner förbi Blommenhof, bakom det lilla industriområde som där ligger, in på en väg vi aldrig gått och stod plötsligt framför en anläggning vi aldrig sett trots flera år i staden.
Bakom stängsel fanns denna stora anläggning där järnvägsspår leder in via breda portar. Här ligger nämligen Nyköpings gamla lokstall insprängt i berget,
Intill anläggningen går TGOJ:s spår som leder till Oxelösund och SSAB. När vi står där och begrundar det vi ser, dundrar det nya snabbtåget förbi på sin väg söderut.
Det känns lite som dubbla världar, för parallellt med de nya spåren där moderna tåg passerar, ligger gamla spår och vittnar om en svunnen tid. Jag måste erkänna att jag känner ett sting av spänning när jag befinner mig på platser som just vittnar om svunna tider och tankarna far inte sällan iväg till den tid när platser som denna levde upp med verksamheter som för länge sedan avvecklats.
Jag som är född och uppvuxen i Tystberga minns när ortens numera rivna järnvägsstation och perrong sprudlade av liv, när tågen stannade och när rälsbussarna tog invånarna till och från Nyköping. Det var en spännade tid, men tyvärr en tid som inte lär återuppstå när snabbtågen idag ska ta passagerarna från punkt A till punkt B på så kort tid som möjligt.
Många känner säkert till de gamla stationerna längs sträckan Nyköping - Tystberga, men hur många känner till och minns det stickspår som gick från järnvägsstationen i Tystberga samhälle, till Rogsta gamla grustag där full aktivitet rådde fram till tidigt 70-tal?
I september arrangerades en dag som jag med glädje hade bevittnat, men just denna dag låg jag på stranden I Grekland och sörplade i mig en kall Mythos. Lördagen den 7:e september firade nämligen järnvägssträckan Nyköping - Järna sitt 100-års jubileum. Här kunde man resa med ånglok som stannade vid de gamla stationerna där olika hembygdsföreningar anordnade tillställningar, exempelvis Tystbergas.
Säkert en trevlig och uppskattad tillställning jag missade och 200-årsjubiléet får jag av naturliga skäl aldrig uppleva.
Bodarna
Bodarna intill järnvägen vid Hemgården ser på avstånd ganska pittoreska ut...
...men vid en närmare titt blandas välvårdade förvaringsplatser med rena ruckel och tankarna förs till någon katastrof-film från Hollywoods mindre glamourösa bolag.
Jag skulle inte förvånas om flertalet Nyköpingsbor kan finna några av deras försvunna ägodelar i denna raserade byggnad.
Vid Storhusqvarn
Man känner sig ibland besegrad av det vackra naturen kan bjuda på. Eftermiddagen hade jag tänkt ägna åt en nyinköpt bok och bara koppla av. Morgonskift, fotboll i TV till sent på kvällarna och lite småsviter efter badmintonmatcherna för två helger sedan. Det skulle kännas så skönt att bara lägga sig i sängen och kanske sova någon timme, men icke...
Jag han knappt lägga mig med boken när himmelen utanför fönstret förändrades till något som närmats kan jämföras med eldens lågor, så...
...strunt i boken, fram med kameran och ned till vattnet vid Storhusqvarn.
Klart man vill göra reklam för en av stadens finare restauranger som också ligger mycket vackert intill Nyköpingsån och Storhusfallet. Restaurang Qvarnen
Trots att tiden inte fanns till mer noggranna inställningar i kameran och att stativet lämnades hemma, tycker jag ändå att den färgsprakande himmelen kunde förevigas på ett hyggligt sätt. Vis av erfarenhet vet jag att färgerna på himmelen kan förändras betydligt snabbare än man vill och är man inte redan på det klara med att man ska ge sig ut och att man därför inte hinner förbereda sig, är det bäst att skynda på så inte det vackra hinner gömma sig bakom horisonten.
Vissna blommor
Nere vid hamnen finns en liten oas mellan restaurangområdet och minigolfbanan. Inte alla som tänker på denna när man målinriktat tar sats för att få sig en bit mat och en god öl, eller när man ska spöa sina vänner i en runda med golfklubban. Alla de som har hamnpromenaden som sin dagliga motionsrunda har av naturliga skäl inte tid att stanna upp och njuta i denna lilla oas.
Annars är det ett perfekt ställe att slå sig ned på med medhavd fikakorg eller en bok. Omgivningen är på sommaren vacker med sin lite annorlunda växtlighet och här finns goda chanser att få bra bilder på både växter, insekter och blåser det inte är et makro-objektiv en bra vän att ta med.
Även hösten kan ha sin tjusning på denna plats. Borta är grönskan, de små insekterna och växterna har sedan länge vissnat, men även denna årstid kan erbjuda möjligheter att föreviga det som oasen har att bjuda på.
Isen har lagt sig
Isen har lagt sig i vår lilla stad.
Även från tak och rännor hänger isen i tappar där man utgör potentiella faror för förbipasserande. Vad som orsakat den brungula färgen från slottets innandöme kan man spekulera i. Rostiga rör, läckage från toaletterna eller uthälld öl från restaurangen?
På Nyköpingsån ligger isen och avslöjar sådant som annars brukar sjunka till botten eller fastna i dammluckornas filter. Herr and som får svårare att finna mat stirrar nog förundrat på sin vän som letar mat i det kalla vattnet...eller har frusit fast i jakten på mat...
När mörkret har fallit
En fortsättning på promenaden i förra blogginlägget fortsatte upp på stan och nu hade mörkret fallit, men med långa slutartider och stativ kan man ändå fånga stadens mer kända märken på ett hyggligt sätt.
Medan mörkret faller
En fördel med att jobba skift är att eftermiddagen och kvällen blir längre. När mörkret sänker sig allt tidigare under hösten och vintern ges också möjligheten att ta lite skymnings- och kvällsbilder, utan att man tvingas stanna uppe sent.
Skymningsbilder tillsammans med vatten ger ofta utmärkta motiv och under sena timmar kan också längre slutartider användas utan att gråfilter skruvas på objektivet. Det silkeslena vattnet framträder ändå ganska väl, med de lika silkeslena molnen som åskådare.
Tomaten
Dagarna två har jag tvingats hemma från jobbet efter en badmintonskada. Jodå, att motionera är både kul och nyttigt. Kanske dock att tävlingsdjävulen hör en fluten tid till...
Vad gör man då dagar när man tvingas vara inomhus? Jo, man experimenterar lite med kameran.
I detta fallet blev det ett försök att fånga en körsbärstomats fall i vatten. Nu kanske inte en repig och ganska smutsig förvaringslåda i plast är det ultimata underlaget när man vill få bilderna skarpa. Som sagt var detta ett experiment och av misstag lär man bäst. En ren och hel glasskål är kanske något jag först ska införskaffa om detta experiment ska få en fortsättning.
Stjärneffekt
Denna mycket vackra, och mycket kalla kväll, begav jag mig ut på promenad till hamnen. Utrustad med stativ och kameran inställd med lång slutartid, var målet att fånga lite "stjärneffekter" bland ljusen som lyste upp skymningen.
Första bilden är tagen vid promenadstråket längs med kanotstadion. (f/20, 15s, 30mm)
Denna bild är tagen från det lilla lusthuset vid hamninloppet och visar det nya äldreboendet på Arnö. Här har också den långa slutartiden gjort vattnet mer silkeslent än det det var i verkligheten. (f/20, 15s, 55mm)
Bild tre visar hamnen som just nu är under ombyggnad. (f/20, 30s, 34mm)
Denna bild är tagen från Rökeriet och visar Silohuset. Här kastar också bilarnas strålkastare långa streck tack vare den inställda slutartiden. (f/11, 20s, 22mm)
Den sista bilden är en översikt av både västra och östra hamnsidan, som bägge genomgår en ombyggnad. (f/20, 30s, 18mm)
Kalla fingrar och rosiga kinder till trots. Ibland är det värt att släpa med stativet för att föreviga något man kanske inte gör varje dag. Detta var mitt första försök att fånga "stjärneffekter", men säkerligen inte det sista.
Årets glögg
Blossas årsgångsglögg 2013 inspireras av Dalarna och har fått namnet Dalecarlia. På etiketten namnges inte ingredienserna och detta är medvetet. Kunderna ska själva få avgöra vad det smakar, men testsmakare har uppgett smak av persika, smultron, lingon och boysenbär.
Här kan du själv skicka in dina upplevelser och få dem upplästa av Björn Ranelid.
1:a december. Idag smakar vi av den av ren tradition och när jag nu gjort en egenhändig reklam för drycken, hoppas jag att den är god.
