Kultur tur del 3
Etappmål 3 närmade sig och efter att ha passerat skolan uppenbarade sig orten där jag växte upp, nämligen...
Jodå, här tillbringade jag 30 år av mitt liv. Hjärtat för landsbygden och då inte minst Tystberga finns kvar och visst önskar man att politikernas vallöften om "Hela Sverige ska leva" var mer än bara löften.
Tystberga som var en egen kommun, bestående av de mindre orterna Bogsta, Sättersta, Lästringe, Bälinge och Torsåker, ända fram till 1971 då kommunens liksom andra i trakten införlivades med Nyköpings kommun. Om det har blivit bättre eller sämre sedan dess, tvista de lärde, men som i de flesta kommuner idag är det centralorten som politikerna satsar på...ni vet, de politiker som inför valen talar vackert om landsbygden och dess framtid.
Nåväl, mitt första besök skedde där jag förmodligen tillbringade flest timmar, Tyrsvallen.
Tyrsvallen invigdes 1935 (se många härliga bilder från förr) och har sett mången idrottare utnyttja anläggningen, såväl lokala förmågor som nationella stjärnor. Idag är det fotboll för hela slanten som gäller och representationslaget Tystberga GIF befinner sig idag i div 5.
Jag hävdar bestämt att Tyrsvallen är kommunens absolut finaste anläggning efter Rosvalla inne i Nyköping. Med flera fotbollsplaner, tennisbana, skateboardramp, beach-volley-plan m.m. så finns här något för de flesta.
Jämte idrottsanläggningen ligger en annan anläggning där man hade mycket kul på tiden det begav sig, Bygdegården.
Jag tog nu cykelvägen genom södra delarna av samhället för att besöka något som kanske inte är så kul. Småorter som Tystberga har genom åren förlorat många av de arbetsplatser som fanns. En av dessa är silon som idag står som ett tomt monument över gången tid och endast är till glädje för ortens klottrare. Synd.
Jämte silon passerar järnvägen som delar samhället i två delar. Här var det förr liv orch rörelse när ett stationshus fanns på plats och servade såväl resenärer som skulle med tåget och de godståg som stannade. Härifrån gick också ett stickspår ut till ortens grustag som tyvärr också är nedlagt sedan många år.
Idag stannar inga tåg, men förhoppningar finns om det så ska göra när Ostlänken väl färdigställs.
Strax bortom silon ligger ortens senast byggda bostadsområde, Seniorum. Här mitt i samhället ligger detta Bullerbyliknande område för 55+:are. Här skulle man med glädje tillbringa ett antal år på sin ålders höst. Nya fastigheter planeras och så även nya hyresbostäder. Förhoppningsvis sätts planerna i verket inom kort.
Jag trampade vidare och tog den korta vägen mellan landsvägen och samhället och tog några bilder från denna vy.
Tystberga är en ort med en väldig nivåskillnad. Höjderna inne i samhället inhyser lite äldre bebyggelse, med många ståtliga och magnifika byggnader inramade av lummig grönska och nere i samhället ligger de lite större bostadshusen.
Dags att ta sig upp på den högsta punkten i Tystberga, Knektberget där vattentornet står och varifrån man har en suverän utsikt över den vackra omgivning som Tystberga ligger i.
I den andra änden av Tystberga ligger ytterligare ett minne från fornstora dagar, den gamla snickerifabriken som idag på minner mest om ett tvättälta hillbilly-område i södra USA. Jag vet inte om det pågår någon verksamhet i de nedlagda snickerilokalerna, men här stod gott om bilar av olika kvalitet, båtar på sina förvaringsvagnar och modulhus inlindade i plast. Mest såg det dock ut som ett nedlagt industriområde brukar se ut, skräpigt.
Nu har jag i sig en förkärlek för gamla miljöer, såväl äldre stadsdelar som nedlagda industriområden. Bisarrt kanske, men också intressant.
På vägen ut från Tytsberga passeras ortens kyrka. Kyrkans äldsta delar härstammar från 1100-talet och är en av de äldsta i kommunen.
Innan jag stannade till vid kyrkan, fortsatte jag några hundra meter nedför grusvägen för att knäppa några kort på dessa sevärdheter.
Tystberga, liksom många orter i trakten har anor från vikingatiden och dessa tre runstenar får sin text förklarad på en upplysningsskylt som satts upp.
Upp till kyrkan igen. Jag hade hoppats att den skulle vara öppen så jag kunde ta lite interiöra bilder, men icke. I desa tider med kyrkostölder och annat skit fungerar det inte som förr.
Etappmål tre var härmed avklarad, men innan cykelturen fortsätter kan ni läsa och se lite mer om Tystberga...
Hemsidan som väl inte är den mest ögonfägnande
Tystberga kyrka, bilder från förr
Tystberga samhälle, bilder från förr
Tystberga by, bilder och information
Tystberga församling, bilder från förr
Tystberga skola, bilder från förr
Flygfoto över Tystberga, årtal....väldigt tidigt 1900-tal
Naturligvts finns inte allt om Tystberga med i texterna ovan. Den livliga hembygdsföreningen har exempelvis mycket att visa från ortens historia. Bilderna i länkarna ovan finns bl.a. här att skåda. Ta en tur ut själva vet ja.
Själv trampar jag vidare på min cykeltur och mot etappmål 4...
...fortsättning följer...
Kultur tur del 2
Jag fortsatte min tur längs med Trosavägen och efter några kilometer från Nynäs slott, svängde jag av vägen och tog en grusväg upp i skogen.
Bra grusväg ska sägas, lummigt, trollsk skog, en skön tystnad som bara bröts av fåglars kvitter. Tyvärr hade jag kameran nedpackad i väskan så jag missade rådjuret som stod i en glänta och ugglan som flög iväg när jag kom med cykeln.
Efter några minuters cyklande kom jag till mitt nästa stopp...
Inbäddad i lummig grönska är sågen svår att se, om man inte som jag känner till att den ligger där. Enligt informationsskylten påbörjades verksamheten redan 1678.
Sågen är ganska välbevarad trots sina år och ett bevis på den relativt okända verksamhet som bedrevs i skogarna runt i Nyköping.
Jag har passerat här flera gånger under mina år. Dels för att jag hade en släkting som ensam bodde uppe i skogen inte långt från sågen, dels för att jag vandrat Sörmlandsleden som passerar här. Ta gärna en tur någon gång. Toaletter och grillplats finns för de behövande och hungriga.
Dock har jag aldrig varit inne i sågen och min förhoppning var att jag kunde se sig om inne i byggnaden och visst, det kunde jag.
Interiören ville jag föreviga utan blixt för att fånga den i sitt rätta ljus. Därför drog jag upp ISO-värdet ganska rejält och därför är bilderna lite korninga om man granskar dem närmare. I gamla miljöer som denna passar det dock in ganska bra.
Alltid lika kul och intressant att besöka gamla miljöer som Bråfalls såg. man försöker tänka sig in i situationen hur det var på den tiden när verksamheten pågick här, men det är svårt i dessa tider när den moderna världen mer eller mindre skrattar åt den verklighet våra förfäder levde i.
På vägen genom skogen passerade jag den lilla stuga som min släkting bodde i och som vi besökte med jämna mellanrum. Det är svårt att sätta sig in i den verklighet den gamla kvinnan levde i och hur andra som bodde här uppe i skogen upplevde verkligheten utan el, när vägen var både sämre och smalare och ingen telefon fanns.
Snart var jag ute på landsvägen igen och nu bar det av mot etappmål nummer tre och nu blir det kultur...
...fortsättning följer...
Kultur tur del 1
En sak har jag haft i tankarna under flera år och i år blev det av. En lång cykeltur runt och till min uppväxtort Tystberga.
Förr om åren har jag inte ägt en cykel som passat sig för en lång cykeltur som denna (hur långt får ni veta i sista blogginlägget om turen). I vintras införskaffade jag mig en mer anpassad cykel, bl.a. med tanke på denna efterlängtade långtur. Nu gällde det bara att invänta rätt väder. Det fick inte regna, inte vara för kallt och heller inte för varmt.
Måndagen den 27/7 var en dag som passade bra för ändamålet, även om blåsten kanske var lite för kraftig, men...
Kommande sex dagar kan ni läsa om turen och dess anhalter.
06:30 tog jag första tramptaget och iväg bar det av längs med kustvägen och till den första anhalten som var...
Nynäs slott
Jag startade rundturen vid den gamla Smedjan från anno 1787. Den används idag som glashytta och är öppen och i bruk mellan Valborg och Oktober. Nu var jag lite för tidigt ute och verksamheten hade inte hunnit igång, men jag trampade runt och insöp historia kring både hyttan och de gamla arbetarbostäderna i omgivningen. Alltid lika intressant.
Vandringen fortsatte upp till Bränneriet, där man började tillverka brännvin 1801. Verksamheten var igång fram till 1854 och som mest brände man 4 000 liter under ett år och det var 1817. Efter att verksamheten avstannat användes bränneriet till tvättstuga, bageri och slaktbod. Idag används det till ett året runt öppet vandrarhem.
Längre upp i backen ligger den s.k. "stan". Här bodde de anställda på gården i typiska statarlängor, men flera av byggnaderna är idag privata sommarbostäder och det brukar inte vara populärt att allmänheten trampar runt där. Därför vände jag och begav mig ned till Orangeriet.
1905-1907 uppfördes denna byggnad där det idag finns en restaurang, en trädgårdsbutik och lokaler för underhållning.
De finns givetvis mer att skåda i området kring slottet.
Det gamla mejeriet, rökhuset, snickeriet, kvarnen, kastellet m.m. Jag har besökt dessa vid tidigare tillfällen och det fanns inte riktigt tid att vandra runt och närmare beskåda dessa denna dag.
Därmed återstår själva slottet.
1328 uppfördes godset och den första ägarinnan var Birgitta Jonsdotter. Därefter har slottet sett ägare som mer namnkunniga adelsfamiljer som Grip, Gyllenstierna och Bondeätten.Den sista privata ägaren var Johan Gripenstedt som 1969 sålde huvudbyggnaden och orangeriet till Landstinget Sörmland. Marken hade sålts till samma ägare redan 1967.
Det finns många spännande detaljer på och omkring slottet. Trädgården ska kanske upplevas på våren när växterna står i full blom, men man kan ändå ana dess prakt när man vandrar runt bland planteringar och statyer.
Strax utanför slottsområdet ligger den stora ladugården från sent 1700-tal och en bit från denna ligger Nynäs gård som idag drivs av Öknaskolan på andra sidan Tystberga. Det nyligen uppförda djurstallet är med sina 250 djur, ett av de största i kommunen.
Allt har sin tid och det jag inte hann med idag, får bli en annan dag.
Dags att trampa vidare mot nästa anhalt. Läs gärna mer om Nynäs slott på deras hemsida.
...fortsättning följer....
Kvällspromenad
Även om vädret inte är vad man vill en sommar och under sin semester, är kvällarna oftas fina och har man semester kan dessa utnyttjas till sena promenader.
Nyköpingsån intill Bryggeriområdet
Bron vid Östra Rundgatan
Ån vid restaurang Forsen
Ån vid bron intill Hållet (fick konvertera till svartvitt p.g.a. kontrasterna mellan ljust och mörkt som blekte ut himmelen. Funkar bättre i svartvitt i lägen som detta)
Klockstapeln vid Stora Torget
Gamla bilder
Du som bor i Nyköping har säkert sett de gamla fotografier man årligen sätter upp vid å-promenaden mitt emot slottet. Du som ska besöka Nyköping kan ta rundan och se Nyköping från förr.
I år är temat lite nyare bilder, så här får man se Nyköping från 50-talets slut till 80-talets början. Kul att se om man känner igen några personer på bilderna och visst gör man det.
Bl.a. på denna bild från min uppväxtort Tystberga och återinvigningen av Tyrsvallen, ortens idrottsplats.Läs mer
Det lynniga vädret
Det är svårt att lita på sommarens väder. Ena stunden sol, nästa mörka skyar och så lite skurar på det.
Onsdagen de 22:a började i moll, men slutade i dur. Hur planerar man en dag som denna? Inte alls är mitt svar, man är spontan.
Frugan jobbade, så jag var tvungen att fördriva dagen på egen hand. Därför tog jag kameran på axeln och parkerade röven på en bänk på Stora torget, men först gick jag "gågatan" upp genom stan.
Att tillåta biltrafik på den nyanlagda gågatan är väl knappast politikernas bästa beslut.
Onsdagar innebär torgdag och därför var det lite extra liv och rörelse. Här följer en kort studie av det som var.
Längre ned på gatan hade man en internationell matmarknad. Snacka om dofter. Korvar, ostar, frukter, kryddor, oljor, pasta och mat som lagades över öppen eld. Det rann i mun, men jag nöjde mig ändå med att köpa några hekto calabrese, en mycket kryddstark salami från Italien.
Med en tilltagande hunger bar det ned till Tovastugan för lite fish & chips och ett par öl.
Ett par timmar hemma, sedan sken solen upp och jag bestämde med frugan att vi skulle ses nere vid hamnen för en fika. Onsdagar innebär att Nyköpings automobilsällskap har sin traditionella träff. Kvällens tema var japanskt, kanske inte det mest lockande temat, men det allt finare vädret drog mycket folk till både uppställningen och restaurangerna.
Nu ska det sägas att det inte bara fanns japanska bilar att skåda. Visserligen på uppställningsplatsen, men på parkeringen trängdes fordon från flertalet länder, såväl stora som små, gamla som nya, familjeåk som glidare.
Som vanligt var det svårt att fotografera bilar i sin helhet när allt fler trängdes för en närmare titt. Det blev därför mycket detaljer...som det brukar bli.
På jakt
På jakt i detta fall, betyder inte det många förknippar med just ordet jakt. På jakt i detta fall rör sig om att föreviga mindre kryp i vår natur genom kameran.
Fast egentligen startade det med en cykeltur där kameran som vanligt fanns nedstoppad i ryggsäcken. Jag hade dagen till ära inget mål för cykelturen och heller inget fototema att luta mig mot. Det var först på väg genom centrala Nyköping jag fick idéen på tema och vart cykelturen skulle bära hän.
Målet för turen var Ryssbergen och målet för fotograferandet var mindre djur i vår natur. Sagt och gjort trampade jag ut mot friluftsområdet och parkerade cykeln en bit bortom parkeringsplatsen intill skidbacken. Jag behövde inte gå särskilt långt för att hitta en solupplyst glänta där morgontrötta flygfän sörplade i sig frukosten.
Det var i denna miljö jag uppehöll mig i nästan en timme.
Att det var tidigt på morgonen vittnar de daggstänkta näten och bladen om.
Det första djur jag upptäcker höll jag nästan på att trampa på när jag klev av cykeln. Kanske inte något av de jag var på jakt efter, men ändå något att lägga sig raklång på marken för.
Nej, det var flygfän jag var ute efter och de höll till på en mer lagom nivå än marken.
Den här skylten avslöjar hur långt jag gick i min jakt på de små djuren. Dock säger den inte om jag gick 1 km eller om jag hade 1 kilometer kvar när jag vände tillbaka till cykeln. Nu fick ni något att fundera över...
Jag cyklade tillbaka längs grusvägen och kom fram till parkeringsplatsen strax intill Nyköpings högsta punkt, startpunkten för slalombacken.
Med utsikten över Nyköping i bakgrunden, begav jag mig åter ut på jakt efter flygfän som håller till bland floran.
Här på toppen av Ryssbergsbacken är floran lite annorlunda än nere i skogen, men djuren som rör sig här är ungefär desamma. Utan en tanke på fästingar (finns de så här högt uppe?) klev jag runt i det höga gräset för att finna de små. De är ju inte särskilt enkla att fånga, då framför allt fjärilar har en tendens att inte sitta still en längre tid och visst önskar jag att jag hade ett mer ljusstarkt objektiv än det reseobjektiv (18-300 mm) på 3,5-6,3 jag införskaffade i syfte att ta med på resor i och utanför Sverige. Det objektivet fungerar bra och känns ovärderligt när man vill slippa ta med sig flera objektiv som måste bytas i takt med att miljöerna man befinner sig i skiftar, men objektivet är inte tillräckligt ljusstarkt för att fånga skarpa bilder på rörliga motiv.....eller i mörka miljöer för den delen. Att ta med ett stativ och makroobjektivet på cykelturen var inte prioriterat denna gången, då jag inte bestämde mig för mål och motiv förrän på vägen ut.
I fjärran började regntunga skyar torna upp sig. Jag hade ett utstakat mål kvar, så jag trampade nedför grusvägen som leder upp för backen bort mot Ärila golfbana, men strax innan ligger naturreservatet Svanviken och det var där jag hoppades få se lite fåglar av olika art och storlek.
Trägången som leder besökare ut i våtmarken är stabil, men behöver nog ses över av ansvariga. På sina ställen lutade den betänkligt och visst skulle man behöva röja vassen som på sina håll sträcker sig över bron.
Nej, några fåglar kunde jag inte skönja, trots att de hördes kvittra och sjunga därute. Nåväl, utsikten från fågeltornet är ändå magnifik och med teleobjektivet kommer man ganska nära andra sidan stan.
Även om man inte ser det man är där för att se, är omgivningen både spännande och lite magisk. Närmare urskog än så här kommer man inte i Nyköpings utkanter.
Dags att bege sig hem efter en ändå ganska skön och lyckad cykeltur.
Den häftigaste upplevelsen var ändå i närheten av den 1 kilometersskylt ni ser ovan. Där gick jag och spanade efter fjärilar, humlor och andra djur som finns i buskagen, när det plötsligt brakade till tio meter framför mig. Fram ur buskagen rusar en rådjurshona med sin unge. Honan skuttar raskt över stigen in bland träden på andra sidan och försvinner, men ungen verkar mer villrådig och rusar istället fram längs gångstigen. Trettio meter framför mig stannar den upp och tittar oroligt efter sin mor. Tyvärr hade jag inte kameran i läge, men hann ändå fånga några bilder av ungen. Den här blev den bästa.
Mamman dök plötsligt upp på en bergsknalle en bit upp i skogen, ivrigt spanande efter sin unge.
Kidet hittade slutligen en plats där han/hon kunde ta sig över buskaget och på staplande ben sprang han/hon sin mor till mötes. När de bägge sprang därifrån, fick jag lära mig en sak. En rådjurshona skäller som en hund och under en lång tid hördes hennes ljud eka mellan trädstammarna. Undrar vad hon ville förmedla med detta..?
Tänk om alla dessa djur man möter på sina promenader förstod att man inte vill dem något illa. Tänk vilka möten man skulle kunna göra och vilka bilder man skulle kunna få. Tyvärr har väl djuren lärt sig att alla människor inte uppskattar deras närvaro och att det faktiskt finns människor som med glädje både plågar och gör illa.
Makro
Kort sagt. Skitväder ute, fotografering inne...
Motiven tillhör samma växt och står på fönsterbrädan i vårt kök.
Fada Kvarn
Fada Kvarn är ytterligare ett besöksmål utanför Nyköping som vilar på en spännande historia.
Fadadammen försåg Fada Kvarn redan på 1600-talet, när både kvarnen och smedjan tog sin energi härifrån. Här finns, eller rättare sagt fanns, Södermanlands högsta vattenfall. Kvarnen är idag ganska välbevarad, men ur drift sedan länge. Innandömmet kommer man inte åt, annat än vid visningar som hembygdsföreningen anordnar. Den lilla smedjan är dock öppen för allmänheten.
Det finns en intressant berättelse om Fada Kvarn, som jag återkommer i slutet på inlägget.
Den intressanta berättelse jag tidigare nämnde är hämtade från Lundas hembygdsföreningen och handlar om "Zetterbloms kanal". Jag återger texten såsom den är skriven.
För att säkra vattenförsörjningen till Fada kvarn vid Tuna ville mjölnaren i Fada ändra Enarens avvattnig, som i tidigt 1800-tal var mot Nävekvarn och bruket där. Av den anledningen grävde mjölnaren Anders Andersson Zetterblom i Fada en ”kanal” genom åsen norr om Enaren för att om möjligt tappa sjöns vatten mot St. Myskdalen, och ut i bäcken över Fadaslätten vid gården Bäcktorp. För att sedan få vattnet in i Fadabäcken uppströms gården Övre Fabäcken. Den bäck som sedan mynnar i Fadadammen. Vattentillgången till Fada och kvarnen skulle därmed vara säkrad.
Det fanns även andra intressenter om Enarens vatten som var starkare, nämligen Nävekvarns bruk.
Bruket stämde mjölnare Zetterblom i Fada, så projektet stoppades. Vattendomstolen ansåg att rätt utlopp från Enaren är mot Nävån och Nävekvarn, vilket Nävekvarns bruk hävdade. Nävekvarns bruk avgick här med segern, och mjölnare Zetterblom fick böta, därmed fick han också lämna sin kvarn till bruket. Nävekvarns bruk blev nu ägare av Fada kvarn.
Mjölnaren flyttade från Fada kvarn 1823 till Gälkhyttan, han dog 1829. Enligt dödboken: ”Vid arbete vid dammen och föll i”.
Det fanns även andra intressenter om Enarens vatten som var starkare, nämligen Nävekvarns bruk.
Bruket stämde mjölnare Zetterblom i Fada, så projektet stoppades. Vattendomstolen ansåg att rätt utlopp från Enaren är mot Nävån och Nävekvarn, vilket Nävekvarns bruk hävdade. Nävekvarns bruk avgick här med segern, och mjölnare Zetterblom fick böta, därmed fick han också lämna sin kvarn till bruket. Nävekvarns bruk blev nu ägare av Fada kvarn.
Mjölnaren flyttade från Fada kvarn 1823 till Gälkhyttan, han dog 1829. Enligt dödboken: ”Vid arbete vid dammen och föll i”.
Oväder på G
En ganska typisk bild från årets sommar.
När cykelturen inleddes var himmelen blå, förutom några enstaka fluffiga moln. På väg tillbaks till Nyköping såg horisonten allt annat än kul ut. Väl hemkommen smattrade de första regndropparna mot fönsterblecket.
Horn igen
Horn, denna lilla pittoreska by utanför Nyköping, är inte mycket att orda om...av den anledningen att det inte finns mycket att orda om.
Förutom ett fåtal bostäder i området, är det båtvarvet och campingen som är i blickfånget.
Det finns också båtbryggor och strax utanför ligger öarna Hasselö, Skansholmen och Hummelgrund, där ett fåtal sommarhus ligger belägna.
Orsaken till att jag tar cykeln hit emellanåt, är att sträckan är lagom lång för att efter ett avslutat förmiddagsskift bege sig hit med ryggsäcken packad med matsäck. Det är dessutom lugnt och skönt och visst finns det ett och annat att fotografera om man så vill.
Växtlivet är tämligen begränsad, men vill man föreviga fåglar finns det desto fler arter att fånga. Mängder av svanar, gäss och änder håller till strax bakom campingen, svalor flyger omkring i stora skaror tillsammans med andra småfåglar av olika art och hägrar brukar man få se bland vassruggarna.Ta med teleobjektivet om du är ute i detta syfte, något jag inte gjorde den här eftermiddagen.
Fast visst skönjer man en viss dekadens i området. Delar av bryggorna har sett sina bästa dagar, liksom en del båtar som ingen verkar äga...
...och på campingen står en del husvagnar som närmast verkar övergivna, åtminstone sällan använda.
Lite växter...
...eller vi som blev över.
Växterna nedan är några av de bilder som blev över när andra blogginlägg presenterades och därför presenteras de nu, i väntan på att nytagna bilder gås igenom.
Vid sidan om
Just nu pågår en av Nyköpings stora turistmagneter, Nyköpings Gästabud.
I helgen tillbringades några timmar på Vallarna intill slottet, en populär plats att ha picnic på.
De här bilderna ägnar sig inte så mycket åt det som försiggår innanför murarna under kvällstid, utan lite av det man kan se vid sidan om på dagtid.
Som avslutning en bild i motljus.
Lek vid vattnet
I morse tog jag cykeln för att motionera bort gårdagens goda middag på Bernards Bar & Deli. Färden gick mot Örstigsnäs där jag hoppades få ta årets premiärdopp.
Det var behagligt varmt den här toden på förmiddagen, inte så tryckande hett det varit de senaste dagarna. Väl nere vid badplatsen försvann lite av badlusten. Det blåste ganska bra och vindarna som kom från havet bar med sig svalka. Skönt för en cyklist, mindre skönt för en morgonpigg badare.
Nåväl, jag lade ut den medhavda filten och placerade mig platt mot marken för att undkomma de värsta vindarna. Den här tiden på dygnet var jag ensam på stranden, förutom ett äldre par som satt i sina solstolar en bit bort och de ständigt närvarande måsarna.
Självklart var kameran med, men det fanns inga direkt motiv att föreviga. Är kameran ändå med kan jag väl också utnyttja den, tänkte jag. Det blev lite experiment, när jag lade mig platt på mage och förevigade gräset mellan mig och sandstranden. En bild med fokus på gräset och en med fokus på det glittrande vattnet. Inte särskilt innovativt kanske, men bilderna visar hur olika ett motiv kan te sig om man fokuserar på olika detaljer.
Ett experiment som detta gör sig dessutom bäst när man har stranden nästan helt för sig självt. Tiotals minuter senare kom nämligen ett sällskap med kvinnlig fägring och lade sig bakom gräsdungen ni ser på bild och sedan fylldes badplatsen snabbt med sol- och badgäster. Det hade nog sett illa ut om 98 kilo Stefan Karlsson ålade omkring i gräset med teleobjektivet riktat mot platser där kvinnlig fägring och andra badgäster låg och njöt.
Badandet då?
Jodå, det blev ett premiärdopp vid Örstigsnäs den 5:e juli 2015. Senare än vanligt och nog tusan höll vattnet 20-21 grader alltid. Riktigt skönt och riktigt svalkande.
Amerika
Automobilsällskapet i Nyköping arrangerade igår sin sedvanliga onsdagsträff i hamnen. Under en strålande sol och hög temperatur samlades hundratals bilar och tusentals besökare.
Temat för kvällen var amerikanskt.
I väntan på frugan och fotorundan satte jag mig ner och tog något läskande för att släcka törsten. Ni som känner mig märker säkert något ni inte är vana vid.
Frugan kom, vi tog en glass efter drycken, frugan gick hem och jag begav mig ut i folkvimlet. Fler än jag pustade ut innan bilarna och besökarna började anlända.
Det första som mötte var ett hemmabygge som väckte mångas intresse.
Annars var det en blandning av gammalt, nytt, modernt, omodernt, välskött och misskött.
De stora truckarna är det nog många som förknippar med de väldiga vidderna i USA.
Annars var det detaljerna som fångade mitt intresse, kanske främst p.g.a. svårigheten att fånga själva fordonen på bild med alla besökare som gav sig f*n på att kliva in framför objektivet när man äntligen hittade bilen med stort B.
Stans stora raggarklubb var också på plats...
...liksom besökare som knappast var intresserade av bilar och andra fordon.
Mätt på solen, trängseln och kromad lack begav jag mig hem och kastade som avslutning på kvällen en närmare blick på detta vidunder som också hör till bilden av Amerika.
Månadens bild juni 2015
Juni månads bild är vald för att den på något vis symboliserar utvecklingen på landsbygden. Vägen som ser ut att försvinna...ja, vart?
