Kultur tur del 3
Etappmål 3 närmade sig och efter att ha passerat skolan uppenbarade sig orten där jag växte upp, nämligen...
Jodå, här tillbringade jag 30 år av mitt liv. Hjärtat för landsbygden och då inte minst Tystberga finns kvar och visst önskar man att politikernas vallöften om "Hela Sverige ska leva" var mer än bara löften.
Tystberga som var en egen kommun, bestående av de mindre orterna Bogsta, Sättersta, Lästringe, Bälinge och Torsåker, ända fram till 1971 då kommunens liksom andra i trakten införlivades med Nyköpings kommun. Om det har blivit bättre eller sämre sedan dess, tvista de lärde, men som i de flesta kommuner idag är det centralorten som politikerna satsar på...ni vet, de politiker som inför valen talar vackert om landsbygden och dess framtid.
Nåväl, mitt första besök skedde där jag förmodligen tillbringade flest timmar, Tyrsvallen.
Tyrsvallen invigdes 1935 (se många härliga bilder från förr) och har sett mången idrottare utnyttja anläggningen, såväl lokala förmågor som nationella stjärnor. Idag är det fotboll för hela slanten som gäller och representationslaget Tystberga GIF befinner sig idag i div 5.
Jag hävdar bestämt att Tyrsvallen är kommunens absolut finaste anläggning efter Rosvalla inne i Nyköping. Med flera fotbollsplaner, tennisbana, skateboardramp, beach-volley-plan m.m. så finns här något för de flesta.
Jämte idrottsanläggningen ligger en annan anläggning där man hade mycket kul på tiden det begav sig, Bygdegården.
Jag tog nu cykelvägen genom södra delarna av samhället för att besöka något som kanske inte är så kul. Småorter som Tystberga har genom åren förlorat många av de arbetsplatser som fanns. En av dessa är silon som idag står som ett tomt monument över gången tid och endast är till glädje för ortens klottrare. Synd.
Jämte silon passerar järnvägen som delar samhället i två delar. Här var det förr liv orch rörelse när ett stationshus fanns på plats och servade såväl resenärer som skulle med tåget och de godståg som stannade. Härifrån gick också ett stickspår ut till ortens grustag som tyvärr också är nedlagt sedan många år.
Idag stannar inga tåg, men förhoppningar finns om det så ska göra när Ostlänken väl färdigställs.
Strax bortom silon ligger ortens senast byggda bostadsområde, Seniorum. Här mitt i samhället ligger detta Bullerbyliknande område för 55+:are. Här skulle man med glädje tillbringa ett antal år på sin ålders höst. Nya fastigheter planeras och så även nya hyresbostäder. Förhoppningsvis sätts planerna i verket inom kort.
Jag trampade vidare och tog den korta vägen mellan landsvägen och samhället och tog några bilder från denna vy.
Tystberga är en ort med en väldig nivåskillnad. Höjderna inne i samhället inhyser lite äldre bebyggelse, med många ståtliga och magnifika byggnader inramade av lummig grönska och nere i samhället ligger de lite större bostadshusen.
Dags att ta sig upp på den högsta punkten i Tystberga, Knektberget där vattentornet står och varifrån man har en suverän utsikt över den vackra omgivning som Tystberga ligger i.
I den andra änden av Tystberga ligger ytterligare ett minne från fornstora dagar, den gamla snickerifabriken som idag på minner mest om ett tvättälta hillbilly-område i södra USA. Jag vet inte om det pågår någon verksamhet i de nedlagda snickerilokalerna, men här stod gott om bilar av olika kvalitet, båtar på sina förvaringsvagnar och modulhus inlindade i plast. Mest såg det dock ut som ett nedlagt industriområde brukar se ut, skräpigt.
Nu har jag i sig en förkärlek för gamla miljöer, såväl äldre stadsdelar som nedlagda industriområden. Bisarrt kanske, men också intressant.
På vägen ut från Tytsberga passeras ortens kyrka. Kyrkans äldsta delar härstammar från 1100-talet och är en av de äldsta i kommunen.
Innan jag stannade till vid kyrkan, fortsatte jag några hundra meter nedför grusvägen för att knäppa några kort på dessa sevärdheter.
Tystberga, liksom många orter i trakten har anor från vikingatiden och dessa tre runstenar får sin text förklarad på en upplysningsskylt som satts upp.
Upp till kyrkan igen. Jag hade hoppats att den skulle vara öppen så jag kunde ta lite interiöra bilder, men icke. I desa tider med kyrkostölder och annat skit fungerar det inte som förr.
Etappmål tre var härmed avklarad, men innan cykelturen fortsätter kan ni läsa och se lite mer om Tystberga...
Hemsidan som väl inte är den mest ögonfägnande
Tystberga kyrka, bilder från förr
Tystberga samhälle, bilder från förr
Tystberga by, bilder och information
Tystberga församling, bilder från förr
Tystberga skola, bilder från förr
Flygfoto över Tystberga, årtal....väldigt tidigt 1900-tal
Naturligvts finns inte allt om Tystberga med i texterna ovan. Den livliga hembygdsföreningen har exempelvis mycket att visa från ortens historia. Bilderna i länkarna ovan finns bl.a. här att skåda. Ta en tur ut själva vet ja.
Själv trampar jag vidare på min cykeltur och mot etappmål 4...
...fortsättning följer...
Kommentarer
Lasse Jansson
Kulturbygd! Det där med närvaron av järnvägen är en tudelad historia, precis som samhället också blir. När det aldrig stannar några tåg är ju denna räls mest i vägen och stör med sina ideliga tåg som blåser förbi.
Av allt du skriver och berättar, på ett intressant sätt, väljer jag att fastna för Tyrsvallen. Jag har inte varit där många gånger. Första gången var i mina tonår då jag tävlade i friidrott där. Min ambition såsom fotbollsbloggare är att besöka Tyrsvallen innan säsongen är över för att ge Tystberga GIF:s herrar i division 5 lite uppmärksamhet. Då får jag också chansen att med egna ögon bedöma anläggningen och väga den mot andra fotbollsplaner jag sett de senaste åren. Är den så vacker och charmig som du beskriver? ;-) Hur står den upp i konkurrensen med Hyttvallen (som jag också måste titta till), Sjösa IP, Enstaberga IP m.fl. Ska bli spännande!
Svar:
Stefan
Björn
Härliga bilder och kul läsning för en tidigare Tystbergabo :-D
Svar:
Stefan
Marita
Bra och intressant skrivet. Jobbade även på en av arbetsplatserna, nämligen äldreboendet Björkgården i naturskön omgivning. Där började min karriär inom vården.
Trackback
